Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag någonsin skulle hålla med miljöpartisten Per Bolund om någonting men plötsligt händer det. När jag läste hans uttalande om att den nya regeringen beslutat sig för att behålla den fullkomligt vansinniga plastskatten kunde jag inte annat än nicka instämmande:

”Det är närmast ironiskt. Så mycket som de här partierna har ägnat sig åt att baktala den”.

Exakt så. Medan de borgerliga partierna befann sig i opposition riktade de ofta in sig just på plastskatten när de kritiserade den rödgröna, och senare den röda, regeringens klimat- och miljöpolitik. Nu är det alltså annat ljud i skällan.

Alla de fyra partier som ingått i Tidöavtalet har tidigare varit synnerligen kritiska till skatten på plastpåsar. De har också hävdat att de vill avskaffa flygskatten, och har kritiserat skatt på kemikalier i elektronik. Men alla tre skatterna blir kvar och varken regeringspartierna eller Sverigedemokraterna vill erkänna varför. Det är riktigt, riktigt dåligt.

Det påminner lite om när Moderaterna i Stockholms stad gick till val med löftet om att inte införa biltullar, trängselskatt. När de vann valet införde de trängselskatten snabbt som ögat utan att så mycket som blinka. Fagra ord och kritik mot sittande regering betyder tydligen inte särskilt mycket när valet väl är vunnet.

”I grund och botten handlar det om förhandlingar, det handlar om att ge och ta. Vi är väldigt kritiska till den här skatten och det har inte förändrats. Men jag vill inte peka ut vilka som valde att försvara den”, har en SD-källa sagt till Expressen.

Även finansminister Elisabeth Svantesson hävdar att det är en förhandlingsfråga:

”Det är fyra partier som nu har förhandlat och alla partier kan inte få exakt det de vill. Det handlar också om att ha en väl avvägd budget i ett läge när inflationen nu har reviderats upp och konjunkturen revideras ner”, säger hon

Samtidigt vägrar både Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna kännas vid att de tagit strid för att behålla skatten i förhandlingarna, så vem i hela friden tog beslutet – och varför?

Dagens Industri har en teori som jag tror ligger väldigt nära sanningen, nämligen att de här skatteintäkterna behövs för att införa de nya reformerna. De skriver:

”Men att skatternas avskaffande skulle vara en meningsskiljaktighet mellan partierna är inte sannolikt i och med att partierna varit så starkt kritiska mot skatterna på flyg, plastpåsar och kemikalier.

Däremot kan det vara fråga om prioriteringar, där inget av partierna prioriterat avskaffandet så mycket att de varit villiga att byta det mot någon annan reform.

Under 2023 beräknar regeringen att flygskatten ger intäkter till statskassan på 1,2 miljarder kronor, plastpåseskatten inbringar 0,6 miljarder och kemikalieskatten ger ett tillskott på strax under 2 miljarder kronor.”

Jag kan gott föreställa mig att det behövs en hel del pengar om den nya reeringen ska kunna åtgärda det som gått så galet under de åtta rödgröna och röda åren, med de enorma kostnaderna för den eskalerande kriminaliteten, Men det är riktigt pinsamt att de då inte kan erkännas det. Ska det nu införas ett paradigmskifte så bör man även införa det när det gäller öppenhet och transparens.