Jag förklarar för dig att jag har tänkt att skriva en internationell bestseller baserad på en sann historia som ska innehålla allt, kärlek, intriger, svärmande unga människor, storpolitik och konflikter mellan länder. Påven ska också vara med och dela ut syndernas förlåtelse till dem som engagerar för att i revolutionär iver utrota den fiende som detta internationella uppbåd av goda människor riktar sina vapen emot.

Du lyssnar skeptiskt. Du har hört nog om mina litterära projekt som det aldrig blir något av. Ska du inte ha med barnsoldater också? frågar du ironiskt.

Jag vet inte, svarar jag. Kanske några internationellt kända fjortisar som Jeanne d´Arc som genom sin starka tro ingjuter än mer beslutsamhet i de samlade demonstranterna. Troligen får barnen gå i egna tåg genom stadskärnorna. Man borde kunna få biskoparna att beordra klockringning.

Ursäkta mig, säger du artigt men otåligt, vad ska det handla om? Varför ska folk hålla på med de där jippona?

För att rädda jorden såklart, svarar jag. Det finns onda krafter som vill förgöra människorna. De onda krafterna är förstås människor också, men förnekare. Förnekare av en sann lära och därför mänsklighetens förförare.

Men de goda krafterna, då? Vad är det som driver dem? Räcker det med att de har den där övertygelsen som låter nästan religiös på mig?

Jag har funderat mycket på den saken. Jag har samlat ihop material om hur entusiaster tänker, svarar jag. För många räcker det nog med den religiösa övertygelsen men vid sidan därom kan det finnas rejäla ekonomiska vinster att göra på att ansluta sig till projektet.

Hur ser ett sådant ekonomiskt incitamentet ut? frågar du tvivlande.

Det kan väl inte vara så svårt att föreställa sig att det samlas ekonomiska resurser kring globala räddningsprojekt! svarar jag och undrar i mitt stilla sinne om det är något oklart med min konstnärliga vision som alltså är tänkt att bli en tjock bok som ska ge mig enorma royalties eftersom folk kommer att känna igen sig och vilja läsa. Jo, fortsätter jag, det kommer att finnas massor med pengar till att finansiera folk som ska administrera upplägget. Det räcker inte med den dagliga verksamheten utan det måste också till resurser för internationella konferenser där nationella ledare och andra betydelsefulla människor kan träffas för att lägga upp kampanjernas strategi och lära känna varandra och käbbla över hur det samlade ekonomiska överskottet ska ihopsamlas och fördelas bland dem själva och det ledande prästerskap som är inblandat i projektet.

Nu börjar jag äntligen fatta vad du pratar om, säger du. Du menar Conferences of the Parties, till exempel COP15 i Paris för sju år då Parisavtalet ingicks och sedan COP27 i Sharm El-Sheik som pågår nu. Eller?

Såklart. På bilden ser du konferensen i Clermont år 1095 där påven Urban II lanserade det första korståget. Korstågen till Mellanöstern pågick i ungefär tvåhundra år. Syftet var genomgående ungefär detsamma, nämligen att rädda världen undan det muslimska inflytandet och erövra Jerusalem och det övriga Heliga Landet. Men målen ändrade sig gradvis med tiden och kunde sedermera handla om andra viktiga angelägenheter på grundtemat att sprida Kristi lära, till exempel det norska korståget till Kalmar år 1123 under kung Sigurd Korsfararen för att kristna Småland.

Hela det religiösa korstågsprojektet påminner därför en hel del om miljörörelsens förbättringsarbete som officiellt började med Stockholmkonferensen år 1972 och hela tiden, särskilt i samband med regelbundet återkommande internationella miljökonferenser, har spunnit på temat att jorden kommer att gå under inom någon viss tidsperiod – ofta tio år – om inte snabba åtgärder sätts in mot sådant som ozonhålet, skogsdöden, peak oil, överbefolkning, matbrist, tömda mineralreserver plus att koppar, bly, silver, tenn, naturgas troligen redan hade tagit slut. Självklart hade man ingen aning om att bristen på sällsynta jordartsmetaller som få människor hört talas om – såsom lantan, cerium, praseodym, neodym, prometium och samarium – bara några årtionden senare återigen skulle förkorta världens återstående överlevnadstid till de normala tio åren.