Hanna Fahl har en text i dagens Dagens Nyheter (21/10) som dryper av feministiskt mansförakt. Som en man skrev i kommentarerna på DN:

– Hade detta skrivits av en man, om kvinnor, hade texten aldrig blivit publicerad.

Fahl återger i sin drapa ett samtal mellan två män i 50-årsåldern som sitter några bord bort från henne på en restaurang. Den ene berättar för sin vän att han mått lite dåligt för en tid sedan. Enligt den medicinska och psykiatriska experten Fahl beskriver mannen helt klart en panikattack.

Vilket får henne att fara ut i en mängd föraktfulla kommentarer om män i största allmänhet och dessa två i synnerhet. Jag saxar några ut högen från hennes text:

– Gubben, det är en panikattack du beskriver, gå till vårdcentralen, prata med någon, ville jag säga men det gjorde jag inte.

– Han (vännen) satt tyst och nickade, hummade lite. De båda ryckte på axlarna, bytte samtalsämne till det trygga: ”saker som händer på jobbet”.

– Jag har inte kunnat sluta tänka på de två männen. Med medlidande; det måste vara jättejobbigt att vara så frånkopplad sina känslor och få så lite respons bland sina vänner.

– Men något annat kommer också smygande – en liten klingande ton av avund. Tänk att få leva så frånkopplad sina känslor! Vad skönt. Tänk att genomleva fem decennier utan att behöva lära sig vad en panikattack är. Utan att behöva lära sig hur man tar ansvar för någon annans mående.

– Jag både ömkar de känslostörda männen och vill helst slippa ha dem i mitt liv, men de är så exotiska också. Som de sista dronterna på Mauritius, evolutionärt odugliga men fascinerande.

Jag visste inte vem Fahl är, så jag fick Googla. Hon är lesbisk numera, efter att ha försökt att fungera med män. Men det gick inte så bra, av förklarliga skäl. En vacker dag, innan hon förstått att hon var lesbisk, kom hon på att hon ville ha barn.

För dylikt biologiskt skapande behövs det tyvärr, än så länge, en man. Attans också! Men Fahl löser alla problem som biologin sätter upp i hennes väg.

Ett manligt gay-par blev hennes lösning. De nappade på Fahls förslag om att skaffa ett barn som de kunde dela på. Lika praktiskt och smart som att dela på en slagborr. Så slipper man skaffa varsin, liksom.

Hon och gay-paret skaffade två barn tillsammans. Sedan trillade äntligen polletten ner för Fahl och hon insåg att hon var lesbisk. Då blev det dags att skaffa flickvän och bilda queer-familj, som Fahl uttrycker det. Så nu är tillvaron komplett för Fahl. Bortsett från att det fortfarande finns män.

Fahl föraktar män som är som män ska vara, enligt sin biologi. Detta vill Fahl ändra på eftersom hon förväntar sig att de ska vara som kvinnor och ”stå i kontakt med sina känslor”.

Vad hon helt glömmer är att hon själv, dagligen och stundligen, omges av och begagnar sig av alla de finurliga uppfinningar som dessa förhatliga, kalla och känslostörda män har skapat genom århundraden tillbaka.

Man kan ju fråga sig om vi hade haft alla bekvämligheter och teknologiska innovationer idag om männen, istället för att skapa allt detta, ständigt gått omkring och grubblat över hur de ”egentligen” mår.

Vi kan ta Steve Jobs som exempel. Han borde enligt Fahl ha resonerat så här:

– Undrar om jag inte ska ta och skapa en persondator, tillgänglig för alla?! Nej, förresten. Jag mår lite kymigt idag, tror jag håller på att få en panikattack. Jag ringer en god vän istället, så kan vi diskutera våra känslor och upplevelser av att vara män. Det känns viktigare.

Fahl står för den värsta sortens feminism – den som avskyr och föraktar män. Vilket i och för sig verkar gälla för de flesta feministerna i Sverige idag. De förnekar bestämt, eller har inte ens fattat, att kvinnor och män är olika typer av biologiska varelser inom samma art. Som kompletterar varandra fullkomligt perfekt.

Jag hävdar bestämt att vi i Sverige har fullständig jämställdhet mellan män och kvinnor sedan mitten av 1970-talet. Med tillägget att maktbalansen mellan könen nu håller på att förskjutas åt andra hållet. Så att kvinnorna får ett osunt och destruktivt övertag.

Vilket till exempel sker genom inkvotering av kvinnor på traditionellt manliga poster, vilket puttar bort män med högre meriter och bättre lämplighet. Allt under parollen ”Huvudsaken är att det blir en kvinna!”.

Eller att all kurslitteratur på KTH och andra tekniska högskolor ska innehålla minst en feministisk kampbok, gärna från 70-talet. På våra tekniska högskolor! För att bara nämna några exempel.

Naturligtvis fanns det i Sverige före 70-talet en i mångt och mycket nedsättande och tillbakahållande syn på kvinnor. Men kvinnor och män samarbetade, även då.

Vad 60-talets feminister bekämpade är idag utbytt mot dess raka motsats bland dagens feminister; en minst lika nedsättande och föraktfull syn på män. Speciellt vita medelålders heterosexuella män, ska tilläggas.

Det är hög tid att vi tillsammans, både kvinnor och män, på allvar börjar bekämpa dagens manshatande feminister!