Genom att studera 1600-talets trettioåriga krig kommer man, har det slagit mig, lite närmare sanningen om klimatpolitiken. Båda parterna i kriget tog konflikten på största allvar, det framgår inte minst av att de orkade strida i tre årtionden. Vad kunde vara så viktigt att bråka om att båda sidor tyckte det var värt besväret att ge sig in i Europas längsta krig genom tiderna (om man inte räknar hundraårskriget mellan England och Frankrike)?

I skolan fick jag lära mig att stridsäpplet var religionen. Ena sidan var protestantiskt sinnad, den andra katolskt. Jag hade inte så mycket hum om vari skillnaden mellan protestantismen och katolicismen bestod. Hur mycket jag än studerade och frågade kunde jag inte hitta någon olikhet stor nog att motivera mord och andra våldshandlingar på andra människor. Jag drog därför redan tidigt slutsatsen att det säkert i själva verket var något annat än religiösa motiv som låg bakom krigsivern.

Så småningom förstod jag att det fanns mer begripliga missnöjesanledningar än sådant som huruvida mässan skulle förrättas på latin eller på lokalspråket. Jag lärde mig att det fanns olika förklaringar som alla var mer övertygande än den religiöst baserade hypotesen, till exempel att påvliga furstar ville sno tillbaka områden som förklarat sig protestantiska för att slippa lyda och betala skatt till påvekyrkan.

Av detta lärde jag mig att konflikter som påstås handla om saker som inte går att veta eller begripa – till exempel hur Gud vill att man ska göra korstecknet och om Bibeln är jätteviktig eller bara viktig – i allmänhet döljer något annat som man inte vill prata om.

Så är det nämligen, som jag uppfattat det, med klimatfrågan. Den har i ett halvsekel sedan FN:s miljökonferens år 1972 legat och puttrat på sparlåga fram till dess att den – i och med den av statsförbundet FN och Parisavtalet proklamerade energiomvandlingen – detta kalenderår brutit ut som en samhällsfarlig skogsbrand som hotar folks ekonomi, tillgångar och framtidsutsikter, se bara på elpriserna!

Den påstådda logiken bakom energiomvandlingen är att klimatvetenskapen ska ha bevisat att jorden kommer att bli mer eller mindre obeboelig om människan inte ögonaböj slutar att använda fossila bränslen. Det är, som jag har förstått, en uppfattning av samma lödighet som att Gud insisterar på att präster ska leva i celibat. Det går helt enkelt inte att finna någon auktoritativ bekräftelse att detta är Guds önskan hur mycket man än forskar. Kanske vill Gud att präster ska vara avhållsamma, kanske tycker han att det är ok om de, som Martin Luther, gifter sig och får sex barn. Hur mycket man än studerar de heliga urkunderna får man ingen säker upplysning. Till och med Jesus vacklar. I Matteusevangeliet säger han att de som klarar att ”leva som eunucker” – i svenska biblar står det ”vara oskickliga till äktenskap” – bör försöka sig på celibatet. Det är ingen order, på sin höjd ett vänligt tips.

Så är det även med klimatläran, enkannerligen IPCC:s senaste fyratusensidiga, tättryckta Assessment Report 6 formulerad med en vetenskapsjargong som troligen är avsedd att avskräcka läsare ungefär som lukten av en skunk (bilden) skrämmer den som vill gulla med djuret. Min slutsats efter egna försök att utröna IPCC:s och klimatforskarnas sanna uppfattning är att man kan betvivla att det finns någon människa som läst alla de heliga sidorna och fullt ut kunnat tillgodogöra sig någon slutgiltig sanning i frågan om klimatets utveckling. Kanske har de vetgirigaste kastat sig över sammanfattningen på 37 sidor som påstås vara vinklad (men även det kan vara svårt att veta om man inte först läst grundtexten). Till slut står man i alla fall som 1600-talets religiösa människor inför Gud och tvingas erkänna, om man är någorlunda hederlig, att det är oklart om Han är katolik eller protestant. Huruvida det i verkligheten finns någon av människan otvetydigt orsakad uppvärmning går inte att veta. Peka på de rader i AR 6 där människans skuld bevisas, du som tror att du vet!

Lik förbannat pågår något som liknar krig i frågan och värre kommer det att bli när elen fortsätter att stiga i pris och vindkraften att förfula naturen såväl till lands som till sjöss. Så vad handlar konflikten egentligen om?

Jag tror att den precis som trettioåriga kriget handlar om makt. De nationella politikerväldena motsvarar påvedömet som vill utöka sin kontroll över människorna och det ekonomiska överskottet genom att inrätta en klimatpolitik som ger dem nästan totalt herravälde över hur saker produceras och konsumeras. Vår tids protestanter är den nettoskattebetalande medelklass som vill vara ifred för överhetens klåfingrighet och fritt njuta sina liv och sina inkomster. Ingen har uttryckt denna lovvärda lust mer pregnant än Erik Gustaf Geijer i dikten Odalbonden. Här är några strofer:

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det – brödet är vårt.
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,
Och blöder det – blodet är vårt.

Mig mycken lärdom ej är tung,
Jag vet blott vad är mitt.
Vad rätt är, ger jag Gud och Kung,
Och njuter resten fritt.