När dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt hösten 2006 besökte Ronna i Södertälje, ett år efter att polishuset hade beskjutits, gjorde han klart för Sverige och svenskarna att det enda som egentligen kan betecknas ursvenskt är ”barbariet”. Idag kan vi med lätthet konstatera att detta ursvenska barbari har fått konkurrens av ett osvenskt sådant.

Ingen kan veta huruvida Reinfeldt tyckte, eller tycker, att det osvenska barbariet är bättre eller sämre än det ursvenska. Själv föredrar jag dock det ursvenska. På något sätt tycker jag att ett drängslagsmål efter logdansen känns betydligt tryggare än att utländska klaner, beväpnade till tänderna, tar över våldsmonopolet och patrullerar svenska bostadsområden.

Men det är ju jag det. Jag är ju bara en intolerant och trångsynt tant som saknar den tid då Sverige var ett tryggt och trevligt land där skjutningar var ovanligare än vita älgar. En öppen, tolerant och modern människa som Reinfeldt har möjligen en annan åsikt. Han kanske rentav tycker att det är så spännande med det osvenska barbariet att han i detta nu är på väg att dra upp sina bopålar för att slå sig ner i Ronna.

Utvecklingen i Sverige kan vi tillskriva andra folk än det svenska, konstaterade Reinfeldt också vid det där tillfället då han njöt av mångkulturen och framåtandan i Ronna. Och det hade han ju rätt i, åtminstone när det gäller vissa delar av utvecklingen. Klankulturen, till exempel. Visserligen var även Sverige ett klansamhälle för sisådär 1000 år sedan, men eftersom svenskarna alltid varit barbarer kan de, med Reinfeldts logik, knappast anses ha utvecklat något.

Annat är det med de invandrade klaner som nu etablerat sig i Sverige, de bidrar på ett helt annat sätt till samhällsutvecklingen. De nätverkar, organiserar sig, sätter hela släkter i arbete, tar över stora områden. Vad skulle dagens Sverige vara utan dem?

En av anledningarna till att det ursvenska barbariet nu börjat utkonkurreras av det osvenska, är att det så länge varit tabubelagt att prata om vilka det är som ligger bakom det nya barbariet, den nya organiserade brottsligheten – varifrån de kommer och vilket ursprung de har. Att påpeka att klankulturer från bland annat Mellanöstern är överrepresenterade i sammanhanget har varit liktydigt med rasism, då har man hellre sopat problemen under mattan.

Det funkar inte längre. Inte ens de mest tongivande i förnekelsekulten kan blunda längre. Men det man ska komma ihåg är att klankulturen, där lojaliteten mot klanen står över lojaliteten med samhället och ofta även över lagen, kan vara ett problem i sig, även utan den organiserade brottsligheten. Det såg vi inte minst under pandemin, då polisen vid flera tillfällen kallades till bröllopsfester och andra tillställningar där hundratals gäster hade samlats i strid med rådande restriktioner.

Visserligen informerade inte polisen om vilka grupper som låg bakom jättefesterna, i varje fall har jag inte sett någon sådan info, men eftersom så stora fester är ytterst ovanliga bland etniska svenskar utanför de överprivilegierade klasserna – och eftersom Södertälje är en påfallande mångkulturell stad – är det nog en hyfsat kvalificerad gissning att det rörde sig om invandrade grupper.

Under den stora invandringsvågen 2015-16 kom ett stort antal kristna kaldéer till Södertälje. Eftersom storstilade bröllopsfester tycks vara en del av deras kultur är det därför inte orimligt att tro att åtminstone en del av pandemifesterna kan tillskrivas den gruppen. Det blir än rimligare när man betänker att den katolske biskop, som tjänstgör som präst i den kaldeiska församlingen i Södertälje, var mycket kritisk till coronarestriktionerna och att kaldéerna dessutom, enligt rapporter i medierna, tycks ha drabbats hårdare av covid än många andra grupper.

Hur respektlöst det än är att ordna jättefester mitt under en pandemi kan det givetvis inte jämföras med att meja ner folk på öppen gata. Det går dock inte att utesluta att oviljan att anpassa sig omfattar fler regler än pandemirestriktioner. Den oviljan skulle kunna skapa en miljö som i sin tur bidrar till att göda de kriminella beteenden som nu blommar ut.

Det är nästan så man önskar att Reinfeldt skulle dyka upp igen och i sin enastående vishet berätta lite mer om hur barbariskt det svenska folket är och hur glada vi ska vara för den utveckling som kommer utifrån. Som det nu ser ut finns det annars risk för att en överväldigande majoritet av befolkningen glömmer bort det.

Bild: Skärmdump Youtube