Kulturartiklar brukar inte ge lika många snabba klick som polemiska politiska artiklar. Men jag tror att de har en mer långsiktig effekt.

Jag har under de sju år som jag skrivit på Det Goda Samhället noterat hur vi påverkat. Jag ser spår av mina tankar både här och där. Jag hör ekon av mina egna artiklar om film och teveserier i olika poddar, och i postningar på sociala medier.

Jag vill inte överdriva min betydelse. Jag är fortfarande en mycket liten spelare. Jag kämpar på så gott jag kan. Men människor måste städa, tvätta, ta hand om barn och laga mat. Och även sova ibland.

Hur som helst, vad jag ville ha sagt är att jag är övertygad om att kulturen påverkar oss mer än politiken.

Evangelisten Matteus skriver: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?”

Jag säger: ”Och vad hjälper det oppositionen, om vi vinner ett val, men förlorar kulturen?”

Det verkliga kriget, det som betyder något i det långa loppet, är kulturkriget.

Andrew Breitbart, grundare av nyhetssajten Breitbart News, hade som motto att ”politiken är nedströms från kulturen”.

Jag hör ofta, särskilt från folk på högerkanten, att underhållning inte betyder något. Bara stäng av teven och läs din Goethe. Den metoden må ge dig som individ ro i själen, men den funkar inte för en intellektuell med ambitionen att förändra samhället.

Du stänger av teven, men resten av folket gör det inte.

Kulturen formar människors tänkande. Den bestämmer vad vi ser som rimligt och orimligt, rätt och fel, förnuftigt och galet. Den sätter alltså upp ramarna för det politiska kriget.

Det är mycket svårt för en politisk krigare att kriga inom en fientlig kultur. Det är som att i ett verkligt fältslag låta fienden bestämma var slaget ska stå. Självklart kommer han att ställa sina kanoner på en kulle så att han kan massakrera ditt infanteri som står blottat i den öppna terrängen nedanför.

Som oppositionell intellektuell bör du kritiskt engagera dig i populärkulturen. Den amerikanske poeten T.S. Eliot, var ärkekonservativ. Men hans mest kända dikt The Waste Land från 1922, var modernistisk och hamnade i centrum av den tidens ”innekultur”.

Ingen kan ignorera T. S. Eliot. Han finns med i alla läroböcker i litteraturhistoria.

T. S. Eliot ansåg att man som intellektuell inte skulle avskärma sig från samtidens kultur, utan engagera sig kritiskt:

”The conservative response to modernity is to embrace it, but to embrace it critically.”

Om du är en politiskt engagerad intellektuell, bör du veta vilka teveserier folk kollar på, och delta i samtalen om dem, men du ska bidra med en kritik från ett annat perspektiv.

Jag har stött på ett annat missförstånd, att kritiken endast bryter ner. Det stämmer inte alls. Kritik är inte bara nedbrytande, den är också skapande. När kritiken bryter ner uppstår en efterfrågan och ur denna en ny kultur.

Därför är jag övertygad om att kulturkritiken är ett måste för att en ny kultur ska uppstå. Att ignorera kulturen är inte ett alternativ.

BILD: T. S. Eliot och ett exempel på samtida kulturkritik.