”Hur i hela världen kan det komma sig att en 15-årig pojke är villig att döda en människa och skada andra människor? Vad är det för mekanismer som finns bakom att pojken blivit så?”

Det frågar sig kriminologen Jerzy Sarnecki – ni vet, han som under decennier hjälpte de regimstyrda medierna och de stora tidningsdrakarna att upprätthålla bilden av att det ökande våldet bara var inbillning från medborgarnas sida – efter skjutningen i köpcentret Emporia i Malmö. När han intervjuas av Svenska Dagbladet framgår det att han ser det som att samhället brustit.

Det här har vi hört till leda. När ungdomar blir kriminella är det samhället – du och jag – som gjort fel. Det spelar ingen roll ens om vi pratar om ungdomar som växer upp i kriminella familjer, det är ändå aldrig föräldrarnas fel utan alltid någon annans. Och gärningsmännen har det alltid jobbigare än offren.

Ni minns väl dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson och hans smaklösa tårar över mördaren i Mölndal 2016? Här finns ett kort klipp för den som behöver uppdatera sig, men se till att ha spyhinken nära till hands.

Sarnecki, som är av precis samma skrot och korn som Eliasson, tycker att det är särskilt bekymmersamt att mordet, eller ”våldsdådet” som han kallar det, skett just i Malmö:

”Där har man varit framgångsrika under ganska lång tid med att hålla nere den här typen av händelser. Nu är det uppenbarligen en ny konflikt som har blossat upp.” säger han.

Himla osis, alltså. Den här ”händelsen” försämrar alltså våldsstatistiken i Malmö stad och det är naturligtvis avsevärt värre än att det skjuts i ett köpcentrum och att en förbipasserande blir svårt skadad.

Sarnecki erkänner numera att ”våldet är ett allvarligt problem”, men inte främst för att skötsamma medborgare riskerar att skadas utan för att det skapar ”oro och en misstro mot samhällets förmåga att hantera kriminaliteten. Vilket i sin tur gagnar de politiska krafter som föreslår extrema åtgärder.”

Vilka dessa ”krafter” är förtydligar han inte men eftersom Sarnecki struttat som en väldresserad knähund vid den vänstersinnade maktens sida i åratal bör man sannolikt förstå det som att det är alla som befinner sig utanför den rödgröna gröten som avses.

Och de extrema åtgärderna då? Han är vag även där, men det är rimligt att anta att det är kännbara straff och fler utvisningar som är det extrema i hans värld.

Som vanligt, när det begås grova brott där allmänheten riskerar att skadas, handlar det alltså om gärningsmännen snarare än offren. Det ska förebyggas hit och förebyggas dit – men vad spelar det för roll hur mycket av skattebetalarnas pengar som läggs på förebyggande åtgärder om föräldrarna inte tar sitt ansvar, om hela familjen eller stora delar av den är kriminell?

Det kan säkert hjälpa om man skaffar koll på sådana här familjer när barnen är i förskoleåldern, men när de blivit tonåringar är det för sent. Den kriminella mentaliteten har spridit sig så långt ner i åldrarna i vissa grupperingar, att även barn numera har ett våldskapital som gör att de utgör en direkt livsfara för hela allmänheten.

Sanningen är att det bara finns en lösning på det eskalerande våldet, nämligen långa fängelsestraff för alla som är straffmyndiga. Då har de åtminstone inte möjlighet att vara ute på gatorna och utgöra en fara för allmänheten. Det är det som måste vara prio ett i alla lägen.

Bild: Skärmdump Svenska Dagbladet, foto: Malin Hoelstad