BIRGITTA SPARF: Hur man pratar om islam och muslimer

Utan att en enda gång behöva säga I- och M-orden.

Per Andersson, redaktör på SVT Kultur, spelade sin roll som kulturman extra bra i Aktuelltstudion 12 augusti, enligt mig.

En sann kulturman ska alltid stamma och staka sig. Det förstärker intrycket av att han tänker efter samtidigt som han pratar. Lite Bergmanskt, så där. Vilket ska få tittarna att tro att det är något extra viktigt, noga kulturellt övervägt och uttänkt som sägs.

Andersson var igår fullständigt chockad i Aktuelltstudion efter attentatet mot Salman Rushdie. Andersson själv har levt i trygg förvissning om att den muslimska fatwan, alltså dödsdomen, mot Rushdie varit bortplockad sedan länge. Och så kommer detta, helt out of the blue! Jeezuz!!

Stor förstämning i studion. Ann-Britt Ryd Pettersson frågar i kryptiska ordalag Andersson om olika oidentifierade religiösa grupperingar:

– Om det nu skulle visa sig att det finns kopplingar till dom här religiösa grupperna, vad innebär det?

Andersson vrider sig som en mask på en krok och krystar fram sina högkulturella funderingar och teorier:

– Asså, det, det äee… OM det visar sig att den här mannen som har gjort detta är, är en…har tagit på sig att fullfölja ööh Khomeinis eeh dödsdom från 89 ööh.. då är det ju en FRUKTANSVÄRT eeh, FRUKTANSVÄRT skrämmande bild av hatets och dogmatismens räckvidd över både tid och rum. Och, och farligheten i den typen av, av hatrörelser, som består ju inte ALLS av några organiserade strukturer, utan anhängare som sluter upp kring, kring ledares öh budskap!

Ryd Pettersson nickar instämmande, precis som om hon förstått vad Andersson nyss sa. Jag lovar; inte en enda jävel förstod vad ha sa! Inte ens Andersson själv. Men det lät åtminstone bra, antar jag att han tycker.

Både Andersson, Ryd Pettersson och hela redaktionen är nog skitskraja att själva få en fatwa över sig. Därför har redaktionen helt strukit både M- och I-ordet. Man vill ju inte peka ut nån, liksom.

Det går precis lika bra för Aktuellt i vår statstelevision att prata om problemet, utan att en enda gång behöva säga rent ut vad det egentligen handlar om!

Birgitta Sparf