Till min bedrövelse känns det som om Ukrainakriget kan utveckla sig till en tragedi som kunde ha författats av Aischylos eller Sofokles eller någon av de andra grekiska tragöderna. Allt följer en ödesbunden logik från en hoppfull inledning fram till peripetin, vändpunkten, varifrån katastrofen blir oundviklig. Så här ungefär.

Den vackra Ukraina hatar sin make herr Vladimir med vilken hon varit tvångsgift sedan födseln. Hon vill skilja sig från herr Vladimir men för detta behöver hon hjälp av någon tapper och pålitlig riddare med vilken hon efteråt kan ingå ett nytt äktenskap.

Greve Nato har varit framme och slagit sina lovar vilket omvärlden inklusive herr Vladimir noterat. Kejsar Biden boxar greven vänskapligt i magen och antyder med ett leende att Nato verkar sugen på den sköna Ukraina. Ta henne bara, säger kejsaren, hon är inte bara läcker utan också rik med majs och vete så det nästan räcker till att försörja en hel värld.

Greve Nato blir förolämpad å den vackra Ukrainas vägar. Hon är inte alls som du tror, säger han till kejsar Biden. Hon är ärbarheten själv och hon kan slåss som en puma bara vi ger henne vapen att sätta sig upp mot den grymme herr Vladimir. Så mycket bättre, svarar kejsaren, bara Vladimir ger oss minsta förevändning ska vi ge henne de starkaste vapen hennes frökenhänder kan hantera.

Herr Vladimir kan inte längre tåla fruns flört med greve Nato och attackerar henne i hennes sovrum. Världen grips av beundran när den till sin förvåning upptäcker att den sköna faktiskt kan försvara sig och dessutom tillfogar sin make allvarliga skador. Fortsätter hon så här så ska vi skicka henne ännu kraftigare vapen, lovar kejsar Biden. Nåja, säger han sig efter en liten stund, kanske inte så särskilt mycket kraftigare.

På vad beror kejsarens tvekan? Här introduceras den komplikation som förvandlar ett spel som inledningsvis ser ut som en komedi med inslag av spännande actionäventyr till just en tragedi.

Komplikationen är att hela kejsar Bidens imperium drivs av vitamin Fossil. Detta faktum hade inte behövt medföra något krångel ty imperiet har hur mycket vitamin Fossil som helst i marken. Det är bara att borra och pumpa. Men nu har det sedan några årtionden tillbaka uppstått en religiös rörelse vars profeter förklarar att vitamin Fossil inte alls bringar så mycket nytta som kejsarens undersåtar föreställer sig utan tvärtom är ett farligt gift som hotar imperiets och kanske hela världens framtid. Denna sekt har blivit så mäktig att kejsar Biden själv inte vågat annat än anamma dess tänkande som sin egen religion. Man påminns om hur kejsar Konstantin den store på trehundratalet gjorde kristendomen till statsreligion och själv konverterade (ehuru först på sin dödsbädd). Av respekt för denna mäktiga nya trosordning kan kejsar Biden inte använda imperiets egna fyndigheter av vitamin Fossil utan tvingas vända sig till andra makter för att köpa vad imperiet behöver.

En som har vitamin Fossil i överflöd är herr Vladimir. Han tänker emellertid inte sälja några vitaminer till kejsar Biden om greve Nato fortsätter att ge den alltmer stridslystna skönheten Ukraina det vapenstöd hon behöver för att bli fri från sin make.

Här kommer pjäsens höjdpunkt i form av en lång och hotfull men samtidigt gripande aria där herr Vladimir, som trots allt fortfarande brinner av kärlek till vackra Ukraina, presenterar sina villkor för kejsar Biden: om du slutar lägga dig i mitt äktenskap så ska du få köpa de vitaminer du behöver.

Detta leder till stor vånda inom imperiet. En höjdpunkt är en duett mellan greve Nato och kejsar Biden där den förra förklarar dels att han älskar den sköna och kampglada Ukraina, dels att imperiet under lång tid dyrt och heligt har lovat att stödja hennes planer på skilsmässa och att dessa löften inte kan svikas. Biden svarar att han förstår dessa synpunkter men att han fruktar revolution om folket blir utarmat för att vitaminerna stigit så kopiöst i pris.

Till slut förstår både Ukraina och Nato att de aldrig kommer att kunna bli ett par. De sjunger tillsammans om sin oändliga kärlek som nu kommer att krossas av omständigheterna. De skälver av känslor och publiken grips av medlidsam extas.

Pjäsen slutar med att greve Nato skjuter sig ett skott för pannan för det han svikit den sköna Ukraina. Man hör trampet av soldater som på order av herr Vladimir bryter sig in hos vackra Ukraina för att ge henne den plågsamma bestraffning maken tycker att hon förtjänar för sin otrohet.