BIRGITTA SPARF: Något om Hassan i Filipstad

Hur många som Hassan har jag träffat under mina 22 år som socialsekreterare i mitt arbete med socialbidrag i olika utanförskapsområden runt om i Storstockholm med kranskommuner? Jag har faktiskt ingen aning. Jag gissar på ungefär 1 500, genom att räkna antalet dagar i arbete under dessa år och lägga mig lågt i min uppskattning.

Jag vill kommentera Hassan eftersom inslaget med honom från vår statstelevision i Örebro valsar runt på sociala medier, främst här på FB där jag själv är aktiv.

Vad vi vet är att Hassan flyttade hit för elva år sedan, alltså 2011 om jag räknar rätt. Han är far till nio barn, oklart i vilken ålder alla barnen är. Han blev änkling för två år sedan och är nu ensamstående med de nio barnen.

Det framgår inte när eller var han och hans avlidna hustru träffades eller om alla barnen är födda här i Sverige. Det enda vi vet är att Hassan arbetade som målare i Somalia och att han inte har lyckats hitta motsvarande arbete här i Sverige, trots idoga försök.

Väldigt många av de inlägg och kommentarer om honom som jag läst, för att inte säga en majoritet, är starkt fördömande mot Hassan som person. Jag ska ge ett antal exempel av de jag läst och lägger till mina egna kommentarer.

”- Klart som fan att han tycker att det är bra i Sverige! Här kan han skaffa barn efter barn utan att behöva arbeta eller försörja dem!”

Visst, absolut, så är det. Men är detta Hassans fel? Är det Hassan som har konstruerat våra socialförsäkringssystem? Han fick flytta hit, med speciell inbjudan från våra politiker, och han och hans fru fick veta vad som gällde för dem här i Sverige.

De har blivit upplysta om en lång lista full av rättigheter, med en enda liten fotnot längst ned med skyldigheter, satta inom parentes.

”- Han har hijab på sin dotter i femårsåldern! Vilken idiot han är!”

Varför skulle han inte tvinga sin femåriga dotter att bära hijab, om det är i enlighet med hans muslimska tro? Hijaben på dottern står ju för mångfald och mångkultur. Något som uppskattas, hyllas och premieras av våra politiker och myndigheter. Sånt där måste vi respektera!

Dottern kommer med all sannolikhet att få åtnjuta könsseparerad simundervisning på ortens badhus, där hon får lära sig att simma klädsim i full mundering. Inte heller detta är något som Hassan har bestämt, utan det har beslutats av våra underdåniga och respektfulla kommunala myndigheter, i samarbete med cheferna för badhusen.

”- Typiskt att han bara praktiserar på Arbetsmarknads- och integrationsenheten istället för att jobba!”

Men eller hur! Vad ska han annars göra? Både Arbetsförmedling och socialtjänst har stångat sina pannor blodiga i sina försök att få ut honom i arbete. Naturligtvis utan resultat. Vilken arbetsgivare skulle vilja anställa en outbildad och tickande VAB-bomb som Hassan?

Jag nöjer mig med dessa exempel trots att det finns många fler. Vad som stör mig är att så många fördömer Hassan, som faktiskt är helt fel person att ge sig på.

Han har fått flytta hit från oroshärden Somalia, ett muslimskt land i ständigt sönderfall, präglat av klanstrider sedan inbördeskriget 1991. Detta genom beslut av våra politiker, som förväntade sig att Hassan skulle rädda både vår sjukvård, vår välfärd och våra pensioner. Ett ganska tungt uppdrag.

Dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll twittrade helt salig och upprymd den 20 januari 2017 om hans blotta närvaro:

”10 miljoner!

Att vår befolkning växer kraftigare än de flesta i Europa är viktigt för att säkra välfärden och pensionerna! Heja Sverige 🇸🇪

Hassan har tyvärr inte kunnat leva upp till politikernas höga förväntningar, trots att jag är övertygad om att han har försökt, på sitt vis. Däremot har han lyckats öka Sveriges folkmängd, vilket även det ses som väldigt positivt av våra politiker.

Med min yrkesblick ser jag Hassan som en trevlig och sympatisk person. Hade jag träffat honom som klient i dag hade jag definitivt känt sympati för honom.

Han har blivit nerbeamad i Filipstad från Somalia, utan att ha en aning om vad som väntade honom, mer än möjligen en massa bidrag. Utan att från början ha en aning om vilken tung uppgift som ålagts honom. Och utan tydlig information om vad som verkligen gäller här i Sverige.

Han ställde upp för en intervju för statstelevisionen i Örebro och har nu blivit till ett allmänt hatobjekt på Internet.

Det gäller att rikta in kikarsiktet mot rätt personer. Och det kanske inte alltid är såna som Hassan i Filipstad!

Birgitta Sparf