ANDERS LEION: Ett välsignat nederlag

Nyligen sade Estlands premiärminister Kaja Kallas: ´”I Estland talar vi fortfarande om åren under den svenska kronan som ‘den gamla goda tiden’”, sa hon och tillade efter en konstpaus: Kanske för att jämförelser med den ryska tiden utfaller till er fördel.”´

När jag strax efter murens fall reste ett par veckor i Baltikum fick jag då och då höra samma uttryck. Men uttrycket föddes långt före Kallas´ och hennes föräldrars generation. Det syftar på den svenska kronans befriande av esterna från det förtryck som de tyska godsägarna utövat under och efter den Tyska ordens herravälde i Baltikum.

Detta erkännande av svenska insatser som befriade vanligt folk från förtryck utövat av landets inhemska eller främmande herrar påtalas sällan. Enligt rådande föreställningar om maktutövning förtigs till exempel att allmogen i Baltikum fick rätt till utbildning och de adliga herrarnas obehindrade maktutövning, innefattande rätt att straffa sina underlydande, upphörde.

Kanske skall man därför sörja att det svenska Östersjöimperiet gick under? Jag tror inte det. Det var en välsignelse, åtminstone för svenskarna.

Det nederlag som kanske smärtat mest, förlusten av Finland, var också det en välsignelse. Varför? Därför att det befriade både Finland och Sverige.

Finland fick mycket utrymme som storfurstendöme under det ryska väldet. Under denna tid föddes också den finska nationalismen. Den kunde bara definiera sig i motsatsställning till det ryska väldet. Den yttrade sig på alla plan. Det finska språket fick allt större plats. Denna förfinskning leddes ofta av svenskspråkiga.

Det var också naturligt: ”Svenskar får vi inte vara, ryssar vill vi inte vara – alltså får vi bli finnar!”

Hade inte Sverige förlorat Finland till Ryssland skulle denna frigörelse i stället skett i strid mot Sverige och det svenska. Ändå har motsättningen mellan svenskt och finskt i Finland periodvis varit hård. De för den svenska minoriteten gynnsamma lagar som blev till efter inbördeskriget, var delvis ett resultat av att den vita sidan behövde de svensktalandes stöd gentemot en fruktad återkomst av motståndarsidans inflytande.

Denna strid under en frigörelsekamp och den förbittring som skulle ha följt med den slapp nu de båda länderna. I stället har det ömsesidiga hänsynstagandet och beroendet vuxit. Det har synts tydligt inför ländernas Nato-ansökan.

Detta beroende och hänsynstagande är också det en tillgång. Svenska politiker, journalister och andra makthavare får anledning att intressera sig för Finlands politik och de val och de lösningar som sker där. Den finska konservatismen och realismen kan vara till stor båtnad för Sverige.

På senare tid har utvecklingen i Finland väckt större intresse än tidigare, då Finland mer ensidigt såg mot Sverige.

Allt detta som följd av ett välsignat nederlag.

Anders Leion