PATRIK ENGELLAU: Kontrastmedel

Det vore fel att hävda att världen skulle fungera bättre om politikerna inte gjorde någonting eller inte fanns. Trots allt finns en del angelägna basfunktioner som inte skulle uppstå av sig själva utan måste administreras av något statsliknande organisationsväsende.  Till exempel behövs en statlig vålds- och rättsapparat, det vill säga polis, domstolar och fängelser.

Det kan hända att det civila samhället av egen kraft skulle kunna inrätta system för vattenförsörjning och avlopp i tätorterna men jag tror inte det. Det påstås att folk i Stockholm på sjuttonhundratalet slängde sitt avfall och träck från husfönstren ned på gatorna. Påståendet är kanske en form av förtal mot våra förfäder men någon gång under historien har det inrättats myndigheter för att ansvara för sådana olägenheter.

Efter lång tjänst i det internationella u-landsbiståndet, som handlar om just sådant som att få främmande folk att etablera avloppssystem och annan praktisk samhällelig infrastruktur, har jag kommit fram till att kvaliteten på ett folk troligen kan mätas i dess förmåga att av sig själv, det vill säga utan instruktioner och order av mästrande byråkratkommissarier och annat myndighetsfolk, lösa sina gemensamma angelägenheter. Enkla saker som att nödtorftigt förse familjen med mat kan nästan alla folk klara (utom i det antika Egypten och andra orientaliska despotier där det behövdes statliga överheter som kontrollerade vattnet för att jordbruket skulle kunna bedrivas på ett godtagbart sätt). Men svåra saker som just avlopp, stadsplanering och lagstiftning kräver någon sorts ordnande vilja som inte så lätt växer av sig själv ur det civila samhället.

Av detta inser man att folket för sin utveckling och välfärd behöver en överhet. Men det är inte självklart var gränserna för överhetens behörighet ska dras. Man kan rimligtvis anta något som också bekräftas av hur samhällena beter sig, nämligen att överheten regelmässigt vill flytta fram sina positioner och börja knapra på den behörighet som tidigare varit folkets ensamrätt. Konsekvensen av detta blir att samhället underutnyttjar och snedvrider de kvaliteter som finns i vanliga människors huvuden.

Min allmänna livserfarenhet är att överheten för att få makt gärna flyttar fram sina positioner långt förbi den punkt där fördelarna för samhället av nya politiska beslut överväger nackdelarna. Det är därför socialismen inte fungerar. Staten tror att samhället nästan alltid blir bättre om överheten, som i demokratier består av politiker, styr över saker som i verkligheten skulle fungera bättre utan någon styrning alls.

Jag har just uppmärksammats på ett vackert bekräftande exempel på dessa förmodanden. Det handlar om kampen mot coronat som för det mesta styrdes av primitiva tankefigurer som inte förestavades av vetenskap och beprövad erfarenhet utan av överhetens maktlystnad. En dominerande tanke var att smittan sprids från människa till människa så att om man kunde isolera människorna från varandra så skulle smittan inte spridas. Det överlägsna sättet att isolera människorna var att förhindra dem att lämna sina hem. Bäst i världen på denna politik var Kina som inte ens drog sig för att i angelägna fall också spika igen folks ytterdörrar.

Vad den kinesiska överheten – och överheten i andra länder som följde det kinesiska tänkandet – inte ville tänka på eller kanske till och med aktivt förneka var att de inte hade en aning om vad nedstängningarna skulle få för effekter. När folk inte går till jobbet händer det saker men man har ingen aning om vad det är. Samhället inklusive ekonomin är en oändligt komplicerad apparat, något som exempelvis Stalin aldrig ville acceptera utan i sitt övermod trodde att hans och partiets vilja skulle betvinga.

Under kampen mot coronat gav den politiska överheten i många länder fria tyglar åt sina stalinistiska impulser. Nu efteråt har världen en himla röra att reda upp med krisande försörjningslinor, inflation, hotande finanskrascher, sprickande bostadsbubblor och så vidare. Ukrainakriget har kommit lägligt för dessa politiker som gör allt för att skylla besvären på Putin för att slippa vidgå sina egna synder.

Ett litet pytteexempel – som i och för sig själv kan utvecklas till något synnerligen besvärande – på oförutsedda konsekvenser gäller kontrastmedel. ”Kontrastmedel eller kontrastmedium”, förklarar Wikipedia, ”är ett ämne som används för att öka kontrasten hos strukturer eller vätskor i kroppen vid medicinsk avbildning”. Det handlar om medicinsk färgsättning som gör att läkare bättre kan se på röntgenbilder vad som verkligen händer vid en hjärnblödning, hjärtattack eller lungproppar (se bilden).

”Bristen på kontrastmedel är sannolikt det största hotet mot patientsäkerheten sedan coronapandemin började”, säger en traumakirurg vid Johns Hopkins School of Medicine.

Förklaringen är enkel. Kontrastmedlen levereras av företaget General Electric som köper dem från en fabrik i Shanghai som nu har blivit stängd som en del av den kinesiska statens coronapolitik. Lärdomen av detta borde vara att politiska överheter ska hålla fingrarna i styr och akta sig för att pilla i saker vars konsekvenser de inte begriper. Sannolikheten att överheter som den kinesiska, eller, för all del, den svenska ska dra en sådan lärdom är begränsad. Till exempel får jag mycket dåliga vibbar av den svenska vindkraftspolitiken som verkar styras mer av feltänk och romantiska griller än av kunskap och erfarenhet.

Patrik Engellau