BIRGITTA SPARF: Något om vår gröna klimatomställning

En text skriven av Adam Rydström på Den nya välfärden ger en intressant blick bakåt i tiden. Den är inte daterad men refererar till en skrift från Energiföretagen från 170920 så jag utgår ifrån att texten är skriven hösten 2017.

Rydström tar upp det ologiska i att satsa 50 miljarder på att få ned Sveriges koldioxidutsläpp, när Sveriges andel av väldens utsläpp ligger på knappt märk- och mätbara 0,2 procent:

”Genomsnittet i OECD är cirka 9,9 ton koldioxid per capita och år. Sveriges andel av de globala utsläppen är 0,2 procent. Partiledarna bör läsa siffrorna igen och igen tills de förstår att Sveriges andel av de globala utsläppen är ytterst, ytterst liten.”

Då, under hösten 2017, fanns det fortfarande möjligheter att rädda situationen. Rydström skriver:

”Sverige är nämligen ett extremt lågutsläppsland. Inget annat I-land släpper ut så lite koldioxid per capita som Sverige gör. Vi har den mest koldioxideffektiva ekonomin i världen, mycket tack vare kärnkraften och vattenkraften.”

Sedan dess har våra styrande politiker stängt ned fyra kärnkraftsreaktorer. Från Energiföretagen 210616:

”Fyra ytterligare reaktorer – två i Oskarshamn och två i Ringhals – lades ner av ekonomiska skäl före slutet av år 2020. Det gäller Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2 så att det i början av år 2021 återstår sex svenska rektorer i drift.”

Efter detta har man tvingats sparka igång oljekraftverket i Karlshamn för att undvika akut energibrist. Karlshamnsverket drar 140 000 ton olja i timmen, en volymuppgift som är svår att förstå. Från SVT 220113:

”Karlshamnsverket ökade förra året förbränningen av olja rejält. Företaget eldade under 2021 åtta gånger så mycket olja jämfört med året innan och släppte ut 90 000 ton koldioxid.”

Vi lever nu dagligen med begrepp som ”klimatmål”, ”klimatomställning”, ”hållbar energiproduktion”, ”grön industri” och ”klimatkris”. Som om ”klimatkris” vore ett vetenskapligt fastställt faktum av totalt eniga klimatforskare och därmed icke diskuterbart.

Det är våra styrande politiker som har försatt oss i denna ytterst prekära energisituation, med stor oro och vilt skenande elpriser som följd. Jag avslutar med några betecknande rader av Rydström från hösten 2017:

”Att sänka utsläppen från vår redan låga nivå kostar därför oerhört mycket. Varje satsad krona gör mindre och mindre nytta när vi börjar närma oss noll.

Därför finns det ingen logik i att satsa resurser på att sänka Sveriges utsläpp ännu mer.

I Sverige släpper vi ut ca 3,8 ton koldioxid per capita. Kina släpper ut ca 6,6 ton koldioxid per capita.

Sverige har 10 miljoner invånare. Kina har 1 373 miljoner invånare.”

Vår gröna klimatomställning fortskrider, i rask och munter takt och till närmast ofattbara kostnader.

Vilket tycks bli vår väg tillbaka till förindustriell tid.

Birgitta Sparf