BIRGITTA SPARF: Om det svenska vansinnet

Minns ni detta? För fem år sedan lanserade det statligt ägda utbildningsföretaget Lernia en ny rikssvenska. Detta med syfte att de som talar med utländsk brytning skulle kunna känna sig lite mera hemma här, om även svenskarna pratar som de.

Lernia hade i samarbete med en språkforskare kommit fram till att det är svårare för den som talar svag svenska med brytning att få jobb. Därför skulle denna minst sagt märkliga nya rikssvenska bättre spegla landets nya befolkningssammansättning, som allting annat i Sverige i dag.

Detta var naturligtvis enbart framtaget för att underlätta för långväga nyinflyttade, inga andra. Men för att inte peka ut och ”stigmatisera” denna grupp slängde Lernia även med lite svenska dialekter i sin nya språkliga soppa.

Precis som om det någonsin varit ett hinder att få jobb om man har norrländska, gotländska eller dalamelodi i sitt språk. Det är snarare tvärtom.

Scouterna och Stockholms Universitetsbibliotek var inte sena att hänga på och hade denna rotvälska i sina telefonsvarare och i meddelandesystemet på universitetsbiblioteket, av alla ställen.

Jag har inte hört något mer om denna fullkomligt vanvettiga kampanj, den tycks snabbt ha fallit i barmhärtighetens glömska.

Men den säger något om arbetet som pågår att förändra, förvanska och helst utradera allt svenskt så att de nyinflyttade från MENA-länderna ska kunna känna sig lite bättre till mods i sitt nya utvalda land. I denna strävan är absolut ingenting heligt.

Här gav sig alltså ett statsägt utbildningsföretag på själva kärnan i vår svenska språkliga identitet. Även om just detta förslag till språkmässig självutplåning inte blev någon större succé är det ändå ett utmärkt exempel på det fullkomliga vansinne som ständigt pågår i Sverige i dag. 🇸🇪

Tillägg: Att många pratar god svenska men med utländsk brytning innebär inte att vi betraktar dem som mindre vetande. Det har vi förstått för väldigt länge sedan, utan Lernias hjälp!

Birgitta Sparf