Häromdagen uttryckte flera skribenter här på sajten sin frustration och ilska över den svenska regeringens aningslösa och hybrisbetonade agerande när det gäller Sveriges insatser efter talibanernas övertagande av makten i Afghanistan. (här, här och här)

I skottgluggen stod främst utrikesminister Ann Linde, vilken med obotlig envishet håller den Humanitära Stormaktens fana fladdrande i vinden. Världens Första Feministiska Regering tror sig, till skillnad från andra länder, kunna lyckas med att göra viktiga insatser för flickor under ett av världens mest islamistiskt hårdföra och kvinnofientliga styren.  

Samtidigt betalas här hemma nästan en miljon kronor ut till en dömd våldtäktsman från Syrien, som fått sin ålder nedskriven av HD. Dessa pengar är dessutom skyddade så att förövaren inte behöver ersätta det fastställda skadeståndet på 210 000 kronor till sina skändade offer. Med anledning av detta mejlar en bekant, som är en internationellt välrenommerad föredragshållare vad gäller mental coaching, en kommentar om att Sverige måste vara VDL (Världens Dummaste Land):  

Poliser som går ner på knä för BLM, soldater som slåss för regnbågsflaggan, fängelsestraff som preskriberas för att folk håller sig undan, 40 – 60 000 personer som enligt polisen vistas olagligen i Sverige utan att vi har koll, en socialstyrelse som skickar ut broschyrer som ”Du som är gift med ett barn”…stöööön… listan kan dessvärre göras hur lång som helst. 

Visst kan listan göras hur lång som helst! Bara medan jag skriver det här, läser jag om dagens skörd (17/8) av skjutningar på Text-TV. Kortfattat, bland andra nyheter, meddelas att två män i 20-årsåldern dödats efter skottlossning i Stockholmsförorten Tensta och att ingen har gripits. Det är business as usual i ”utanförskapsområdena”, som alltmer styrs av kriminella nätverk och klaner med ”wannabees” allt längre ner i åldrarna.  

Kanske man skulle börja intressera sig för Tensta istället för Kabul? Regeringen bör inse det skarpa läget på hemmaplan och sätta sitt eget lands välfärd och säkerhet först. Putsande av Sverigebilden i världen kan vänta.  

Det är också mer än hög tid för regeringen (och varför inte media) att länka samman våldsbrottsligheten med den demografiska utvecklingen. Den mest problematiska gruppen vad gäller grov brottslighet är män mellan 15 – 44 år med utländsk bakgrund (främst utrikes födda, men också invandrares barn) från Afrika och Mellanöstern, vilket BRÅ:s undersökning från år 2005 visar.

Vi behöver färskare siffror från myndigheten, men Morgan Johansson har förhindrat en ny studie genom att hävda att det handlar om ”socio-ekonomiska faktorer”.  

Det Goda Samhällets stora studie med data från Brå, som sträcker sig fram till 2017, visar på samma sak. Där framkom också att personer med utländsk bakgrund totalt sett var i majoritet vad gäller brottsmisstankar. En nyhet som blottlades var att andra generationens invandrare för första gången visade sig ha den högsta överrepresentationen (andel brottsmisstänkta i förhållande till den egna gruppens storlek). Det går alltså åt fel håll med den så eftersträvansvärda integrationen. Samtidigt får vi allt fler män i brottsaktiv ålder med utländsk bakgrund i landet. Snart är 40 procent av männen i hela landet, som är mellan 15-44 år, av utländsk härkomst.  

Diagrammet ovan upp visar hur det ser ut i landets 25 största kommuner sedan 2002. Min samarbetspartner på Affes statistikblogg har tagit fram uppgifterna från SCB och gjort diagrammen. De som har en utrikes- och en inrikes förälder har delats 50/50 mellan svensk och utländsk bakgrund. Röda fält visar att utländsk bakgrund i kommunen överstiger 50 procent, vilket det snart gör i alla våra tre största städer. 

I diagrammet nedan kan du se samma förhållanden i landets samtliga 290 kommuner. Där finns också en framskrivning till 2030, beräknad på de tio senaste årens utveckling. De få kommuner, där mer än 40 procent av alla utrikes födda män 2020 hade nordiskt ursprung, är markerade i ljusblått. (För att kunna läsa det långa diagrammet ordentligt behöver du zooma in samt scrolla ner.) Det Sverige som framträder går i snabb takt mot ett land där de svenskättade inte särskilt länge till kommer att vara en majoritetsbefolkning. 

Det hade kunnat vara annorlunda om media hade varit en motvikt till makten och allsidigt granskat vår ansvarslösa migrationspolitik och vågat diskutera demografi istället för att idissla rasism och allas lika värde. Hade vi haft en allsidig diskussion i det offentliga rummet istället för den mångkulturella propaganda som vi serverats i årtionden (fanns på SVT redan i slutet av åttiotalet, när jag arbetade där), är jag övertygad om att Sverige hade varit ett bättre land att leva i – I alla fall för den större delen av svenskarna.  

I såväl utrikes- som inrikespolitiken vägrar regeringen, och dess hantlangare inom media, lärosäten och myndigheter, att ta en time-out från den alltmer ansatta självbilden och på allvar diskutera landets genomgripande demografiska omvälvning med allt vad den innebär. Ingen självprövning, bara ”more of the same”. Om det går i tangentens riktning öser vi också på med över 80 000 nya uppehållstillstånd i år, främst till utomeuropéer. Detta trots att internredovisning på Migrationsverket bekräftar Riksrevisionens rapport och visar på att en stor andel av de beviljade uppehållstillstånden är felaktigt fattade. 

Trots att vi inte ens kan ta hand om oss själva ska Sverige fortfarande vara ett föredöme för resten av världen. Oförmågan hos den så kallade samhällseliten är förlamande. Kursen är lagd. Rodret är surrat!