BITTE ASSARMO: Varenda islamist är en vandrande kvinnofridskränkning

I Afghanistan har kvinnorna lämnat det offentliga rummet och gatorna fylls nu av segerrusiga mörkermän i alla åldrar. Pojkar, unga män, män i sina bästa år och gamla gubbar som knappt tar sig fram. Den gemensamma nämnaren heter kvinnohat. Men jag undrar, helt ärligt, om deras hat ens kommer i närheten av det hat jag känner vid åsynen av dem.

Jo. Jag känner hat. HAT med versaler. Varenda en av de där kretinerna – varenda islamist – är en vandrande kvinnofridskränkning, liksom varenda burka och hijab är en kränkning mot kvinnors frihet. Jag kan inte se det på något annat sätt.

Jag minns en bekant i katolska kyrkan som en gång berättade om en fest han varit på. Det riktigt lyste om honom när han berättade om den härliga multireligiösa och mångkulturella tillställningen, och han uttryckte särskilt stor vördnad och respekt för de muslimska kvinnorna som bar heltäckande klädsel.

Jag minns också min granne, som gift in sig i en muslimsk familj, och som var överlycklig över att hon fått chansen att umgås med små flickor som bar slöja. Det hade berikat hennes värld, sa hon, eftersom det fick henne att förstå hur olika vi människor och är och hur viktigt det är att alla får vara sig själva.

Ingen av dem var mottagliga för det självklara, nämligen att det är något riktigt sjukt med en religion som kräver att ett av könen ska dölja hela, eller delar av, sin kropp. Däremot predikade de ofta och gärna – och med djupt allvar – om den förfärliga ”islamofobin”, så uppfyllda av sin egen godhet och tolerans att ögonen glittrade.

Att det i själva verket var kvinnoförtryck och könsdiskriminering de tolererade, till och med beundrade, det fattade ingen av dem. Och det var, helt ärligt, vämjeligt att se deras hyckleri. För islam är en i grunden kvinnoförtryckande religion och därmed en religion som alla människor, som påstår sig vara för jämställdhet och jämlikhet, borde kritisera, diskutera och ifrågasätta. Istället har vi i Sverige en statsminister som på fullt allvar försäkrat att den ”feministiska” regeringen aldrig ska kritisera islam.

Betyder det att de inte heller ska kritisera talibanerna? Förmodligen. Eller så kommer vår politikeradel att unisont förklara att talibanernas fundamentalistiska islam inte har något med islam att göra. Som vanligt.

Det är helt sjukt att det är just Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har gått i bräschen för det svenska islamistkramandet – samma partier som kallar sig feministiska och säger sig sätta mänskliga rättigheter högst på agendan. Hur går det ihop?

Det gör det inte. Man kan inte vara vare sig feminist eller förkämpe för mänskliga rättigheter och samtidigt okritiskt tolerera islam och islamism. Det är totalt omöjligt, därför att islam är en djupt reaktionär religion och ideologi som inte har anammat något av den västerländska upplysningstidens tankar och idéer.

Lik förbannat påstår socialdemokrater och vänsterpartister att de är feminister, att de värnar hbtq-personers rättigheter och att de strävar efter jämställdhet. Man undrar ju vad man skulle få skåda om man kunde se in i huvudet på dem. Mörka, ekande tomrum? Eller ett virrvarr av kortslutna och lösa trådar, huller om buller och utan vare sig början eller slut? Det är som en Orwellsk mardröm.

Nu ska de hitta ”rätt kanaler” så att kvinnor och barn i Afghanistan kan nås av det svenska biståndet. Det är naturligtvis rent struntprat. Med tanke på den enorma korruption som förekom redan innan talibanerna återerövrade landet nådde sannolikt inte en bråkdel av biståndet fram ens då – att det då skulle nå fram under talibanstyret skulle inte ens en femåring tro på. Men för Socialdemokraterna är inga drömmar för vidlyftiga och skammen har de bitit huvudet av för länge sen.

Bitte Assarmo