ANDERS LEION: Dukviftningar 2

Häromdagen skrev jag att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar för att förvirra publiken. Under stora åthävor låtsas de göra saker som kanske knappt är något alls.

När min äldste son gick i skolan var han till att börja med lite desorienterad. Han hade då turen att få praktisk yrkesorientering vid en liten mekanisk verkstad nära hemmet. Han kunde cykla fram och tillbaka till jobbet. Det drevs av ägarna, två bröder. Deras gamla mamma skötte bokföringen.

Företaget hade under deras fars tid varit mycket större. Det var därför välutrustat med maskiner, en del så åldrade och märkvärdiga att de direkt åkte in på ett tekniskt museum när företaget sedan lades ned. Sonen var överlycklig. Han fick köra alla maskiner och lära sig dem. Han hade hamnat rätt. Han fortsatta att, vid sidan av skolan, arbeta på verkstaden och övergången till det egentliga yrkeslivet skedde sedan nästan sömlöst.

En dag kom han hem med stora ögon och berättade vad han hade lärt sig. Företaget hade en anställd. Han var alkoholist. Den här dagen hade han kört sönder ett ämne, en rostfri plåt värd tusentals kronor. Det var en svår smäll för det lilla företaget.

De hade försökt avskeda denne ende anställde. Det gick inte. Facket påpekade att mannen led av en sjukdom och detta var inte giltig grund för avsked.

Möjligheten att kunna avskeda en viss, av något skäl icke önskvärd anställd, kan alltså vara avgörande för ett litet företags överlevnad.

Nu ska Las, som tillkom på sjuttiotalet, reformeras. Den lättnad i den ursprungliga lagen som möjliggjorde att ett företag med mindre än tio anställda kunde frångå turordningsregler för två anställda, dvs få möjlighet att göra sig av med en viss anställd, har nu utökats till att alla företag, oavsett storlek, kan undanta tre anställda. Det skall dock föreligga ”sakliga skäl” för avskedandet – tidigare löd formuleringen ”saklig grund”. Också andra förändringar införs, t.ex. vidgade möjligheter för den anställde att få omskolning, i praktiken betald av staten.

Detta kallas av den ansvariga ministern för den ”största reformen av arbetsmarknaden i modern tid”. Hon viftar våldsamt med trollkarlsduken för att dölja de verkliga problemen.

Svensk arbetsmarknad förändras förvisso. Allt fler arbetar svart. Många tvingas till slavliknande arbetsvillkor. Allt fler arbetar utanför de av staten formulerade och av fackens och företagens organisationer bevakade reglerna. Alla dessa har ingen som helst nytta av denna den största reformen av arbetsmarknaden i modern tid. Det här är för insidern. Som vanligt struntar man i outsidern.

Ministern, regeringen och en del av organisationerna viftar frenetiskt med sina dukar. Det är väl skönt i värmen, förstås.

Anders Leion