MOHAMED OMAR: Sommarnattens leende

Idag vill jag kort kommentera Bergmanfilmen Sommarnattens leende (1955). Den unge teologistudenten Henrik föraktar världen och tror sig ha ett ”högre kall”. Men husets piga har en erotisk dragningskraft som stör hans Lutherstudier.

Han är son till advokaten Fredrik Egerman som lever i ett platonskt förhållande med sin betydligt yngre hustru Anne. Henrik åtrår sin faders hustru och hon besvarar hans känslor. Men tills vidare måste de dölja sin relation.

Filmen heter Sommarnattens leende och det är just vad den är: ett sorgligt, vemodigt och trevande sommarnattsleende, som på slutet brister ut i ett skratt av barnslig glädje över livet – den korta stund vi har på jorden.

”Ta min eländiga dygd ifrån mig för jag orkar inte leva med den längre!” utbrister Henrik. Han försöker hänga sig. Det misslyckade självmordet är ändå inte misslyckat. Han dör, den dygdige Henrik dör, och uppstår i en ”jordisk himmel”.

Han vinner nämligen Anne, den kvinna han längtar efter. Han kastar bort den himmelska himlen för den jordiska. Han vågar bekänna för Anne: ”Jag har älskat dig hela tiden”.

Den svenska sommaren är paradisisk, men kort.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon.

Mohamed Omar