Sveriges kommuner har många ansvarsområden och många järn i elden. Det kommer dessutom nya lagar och regler. Diskussionen om framtiden är livlig. Ett område som kommunerna inte har ansvar för är elproduktion. Det följer av det faktum att vindkraften aldrig kan ha ansvar för landets elproduktion eftersom vinden kommer och går som den vill och aldrig går att lita på.

  Elproduktion, liksom värmeproduktion till bostäder och företag, ger ofta klirr i kassan men många kommuner ångrar säkert att de gått in i vindkraftsprojekt. Stora förluster år efter år är utmärkande för många kommuner, de värsta är förmodligen Karlstad och Hammarö kommuner som satsade på vindkraft i norra Vänern. Med parollen ”Vi måste ta vårt ansvar för den förnybara elproduktionen” har flera kommuner ändå satsat på vindkraft. Vem tar ansvaret för de negativa konsekvenserna? Svaret till familjen Svensson i Småland och otaliga familjer på den svenska landsbygden blir föga överraskande: Det är ni som får ta smällen.  

Ca 110 av Sveriges 290 kommuner har inte något vindkraftverk alls. Det finns alltså många kommunpolitiker som värnar värden i landskapet och på landsbygden framför en miljöfarlig industri i ett tidigare tyst område. Men hoten tornar upp sig. Naturvårdsverket och Energimyndigheten har en plan över var landets nya vindkraftverk ska stå vilket finns att läsa i rapporten ”Strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad”. Det är en motsägelsefull rubrik ty hur kan en miljöfarlig verksamhet vara hållbar? Vindkraft klassas nämligen som miljöfarlig vid tillståndsprövningen.  

Länsstyrelsen, statens förlängda arm, ska medverka och med regeringens regleringsbrev i ryggen tvinga kommunerna att göra upp planer för vindkraftverkens placering. Enligt strategin ska bara ca 1,5 procent av landets yta drabbas av vindkraft. Det kan låta lite men man måste räkna bort alla de områden där det inte får byggas, försvarets intressen, tätorter, hus på landet, strandskydd, reservat av olika slag, områden där det finns artskyddade djur och fåglar, vägar och annan infrastruktur, sjöar, sankmarker, områden som är klassade som tysta, landskapsbildsskyddade områden och platser där det blåser för lite. Av de områden som återstår kan 100 procent bebyggas med vindkraft. Siffran 1,5 procent kommer att användas flitigt av vindkraftens vänner men är som synes lätt att genomskåda. 

En utredning om det kommunala vetot ska vara klar 30 juni 2021. Det kommunala vetot innebär att en kommun kan säga nej till en ansökan om vindkraft. Vetot går inte att överklaga. En kommunal tillstyrkan innebär däremot att processen fortsätter i vanlig ordning. Utredningen kommer förmodligen fram till att om en kommun pekat ut ett område lämpligt för vindkraft så ska en ansökan i detta område inte kunna beläggas med veto. Kommunen avhänder sig alltså sin handlingsfrihet om den pekar ut ett vindkraftsområde i sin översiktsplan. En plan som länsstyrelsen ska godkänna.  

Där slår fällan igen. Länsstyrelsen kommer med all sannolikhet inte att godkänna en översiktsplan utan vindkraftsområden och därmed faller vetot om utredningens förslag går igenom riksdagen efter en remissrunda, förmodligen under hösten 2021. Kommunerna förlorar matchen om sin grundlagsskyddade rätt att planera över mark och vatten. Målet om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040 är klubbat av riksdagen. Det finns knappast någon energiöverenskommelse mellan riksdagspartierna längre. I en energipolitisk riksdagsdebatt för en tid sedan inbjöd energiminister Ygeman till en ny överenskommelse.  

Familjen Svensson är med i den stora grupp som samlats för att med kommunpolitiker debattera vindkraftens vara eller inte vara i kommunen. Detta är första gången kommunen utsätts för denna fråga. De kommuner som redan har vindkraft och får ytterligare förfrågningar vet mer om konsekvenserna och hur verkligen blev, så de har lättare att göra bedömningar vid en andra vindkraftsansökan. 

Det visar sig snabbt att de pålästa kommunmedborgarna vet mer om vindkraft än dem som ska besluta vilket naturligtvis väcker en påtaglig irritation från båda sidor. Diskussionen kokar ner till att väga konsekvenser för och emot. Vindkraften är inte planerbar och har dåliga prestanda vilket följande siffror visar. Endast 2 procent av installerad effekt kan garanteras när som helst under året på riksnivå, på lokalnivå är siffran 0 eftersom det är vindstilla ibland. Den systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät räknar med att landets vindkraft under årets kallaste dygn bara kan ställa upp med 10 procent av sin installerade effekt och ca 15 procent under de kallaste veckorna vilket bekräftades under vintern 2021. Verkningsgraden för verken ligger på 35 procent i riksgenomsnitt och för de nya verken ca 45 procent. Det innebär att omräknat till fullasttimmar, alltså när verken går för fullt, är dessa ca 3 000 av årets 8 760 timmar. Det innebär att om verken skulle leverera alla sin el från 1 januari så skulle verken stå stilla efter den 8 maj. Med den senaste tekniken kan avstängningsdatum flyttas fram till den 15 juni. Siffrorna är hämtade från Svenska kraftnäts hemsida.  

Nu handlar diskussionen inte bara om fakta för vindkraften. Man kommer in på ljudet, hörbart och inte hörbart. Skuggor kan vara nog så besvärliga. Om man står som jag gjorde en gång där rotorbladens skuggor roterar mot marken, vänd med ryggen mot verket och blundar så är det ändå en obehaglig känsla. Det blir synd om dem som ska jaga, plocka bär och svamp och i allmänhet vill utnyttja ett tidigare tyst område för det friluftsliv vilket idag under pandemin är än viktigare. Den svenska naturen ligger djupt rotad hos svenska folket. Verken har ett långt större påverkansområde vid drift än den plats där de står med anledning av ljud, skuggor och synbarheten.  

Att etablera vindkraft är ett stort ingrepp i naturen. Nya vägar, uppställningsplatser, kabeldragning, transporter, trädfällning, nya diken, ibland sprängning av berg och ljudet från allt detta. Markvibrationer, olycksrisker, vittring av mikroplaster från rotorbladen, förändrat mikroklimat runt verken, insektsdöd (bin m.fl.) under de kommande 25 åren innan verken ska skrotas är saker som sällan kommer fram i debatten. Svenssons berättar om att från andra delar av landet rapporteras det om bullerproblem på några kilometers avstånd. Under 2 kilometers avstånd börjar nattsömnen att bli störd. Att dagens stora verk hamnar 700 – 900 meter från bostäder är vanligt. Uteplatsen blir under stora delar av året obrukbar. Solnedgången snurrar och långa skuggor sveper in över tomten. Är det värt all denna förstörelse? Kan man rädda miljön när man samtidigt förstör den? Hur ser det ut på de platser där man bryter råvarorna till verken? Vad händer med ljudutbredningen när den avverkningsbara skogen huggs ner om tio år? Om vi inte kan sova kommer verksamhetsutövaren att bromsa varvtalet så att bullret minskar? Vad kan tillsynsmyndigheten på kommunen göra för att vår livskvalitet inte ska försämras? Vad är risken att vistas runt verken avseende isklumpar som lossnar från bladen vars spets snurrar med upp till 325 km/h? Kan rotorbladen lossna? Kan verket trilla? Alla konsekvenser måste upp på bordet innan beslut. 

Tjänstemännen på kommunen skriver ett förslag till beslut vilket innebär att kommunen ska säga ja till de 30 vindkraftverken, vart och ett 50 m högre än Turning Torso i Malmö och som dessutom snurrar och bullrar. Verken avger ca 105 dB i s.k. källjud, ljud nära verkets rörliga delar Kan det bli värre för denna fina miljö? 

Stämningen i den fullsatta fullmäktigesalen är tryckt. Alla väntar med spänning på hur den slutna omröstningen ska sluta. I talarstolen avlöser ja- och nejsidan varandra. Klimatargumentet väger tungt. Kan vi inte satsa på solceller istället? Biokraft, geotermisk värme (jordvärme fast varmare och från djupa borrhål) är kanske alternativ. Partipiskan är eliminerad genom den slutna processen, var och en kan rösta som den vill. De som är jäviga har anmält detta.  

Klocka är 22.30 och nejsidan kommer att sova gott denna natt och många nätter till. Vissa partier röstade för en tillstyrkan medan majoriteten lyssnade på sina medborgare och deras kloka argument. Vetot är ett faktum, i alla fall denna gång. Detta besked sänder en klar signal till andra projektörer. Den nya vindkraftsplanen kommer inte att innehålla några områden för vindkraft. De som vill söka för ett nytt vindkraftsprojekt är fria att göra detta och en ansökan kommer att hanteras med närodlad demokrati.   

Henrik Wachtmeister är lantmästare vid Sveriges Lantbruksuniversitet 1983, gift, 4 barn. Bor sedan 2018 i Höganäs, snart pensionär. Har varit engagerad i många föreningar samt som kommunrevisor, nämndeman vid Hovrätten i Malmö, ledamot av polisnämnden i Helsingborg, VD för AB Knutstorps Gård och nu vice ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, landskapsskydd.se.