HITTAT PÅ NÄTET: Fredrik I dör, efterträds av Adolf Fredrik

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Fredrik I dör den 25 mars 1751 dagen efter att han suttit 31 år på tronen och efterträds av Adolf Fredrik.

Adolf Fredrik är en tysk furstbiskop, som har valts till svensk tronföljare 1743, som en del av ett svensk-ryskt fredsavtal. Han blir därmed den förste svenske regenten av den Holstein-Gottorpska ätten, som kommer att sitta på tronen till 1818.

Fredrik I (1676-1751), Friedrich av Hessen, var kung av Sverige från 1720 till 1751. Från 1730 var han regerande lantgreve av Hessen-Kassel i Tyskland till sin död. Fredrik var framgångsrik som fältherre i det spanska tronföljdskriget på de allierades sida mot Frankrike. Han blev änkeman utan barn 1705, friade till Sveriges tronarvinge Ulrika Eleonora och gifte sig med henne. Hon blev drottning efter Karl XII:s död, men abdikerade 1720 till förmån för sin man, som fann sig väl i rollen som konstitutionell monark under frihetstiden.

Fredrik införde furstehuset Brabant i Sverige som unikum, och dess hessiska gren skulle ha blivit svensk kungaätt, men han avled utan egen tronarvinge i denna. Genom Eufemia av Sverige och elva generationer härstammade han från kung Magnus Ladulås.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

På våren 1751 angreps den gamle konungen plötsligt av en allvarsam sjukdom, vilken snart visade sig såsom kallbrand och ej lämnade något hopp om livet. Med lugn och frimodighet avbidade han döden, som inträffade efter fyra dygn.

[…]

På Fredrik I kunde, menar Höpken, samma eftermäle tilllämpas, som den engelske konungen Karl II fick: ”Han sade aldrig något dumt och gjorde aldrig någit klokt.” Det var icke genom brist på begåvning, som kung Fredrik blivit en skugga i Sveriges statsliv. Nej, orsaken låg i hans lättja och bristande intresse för allt vad kultur heter. Hans likgiltighet därför skall ha gått så långt, att sedan hans uppfostran var slutad, han aldrig tog i en bok. Denna motvilja för läsning berövade honom också på äldre dagar en välgörande förströelse.

Under de tre sista åren av sitt liv hade Fredrik I kunnat ersättas av en namnstämpel, utan att just någon förändring märktes. Så vande sig svenskarne vid att betrakta konungavärdigheten som en tom prydnad. Skulle det lyckas för hans efterträdare att återställa vördnaden för tronen och återupprätta konungamakten ur dess förfall?

Läs hela kapitlet här

Redaktionen