HITTAT PÅ NÄTET: Slaget vid Wagram

Slaget vid Wagram var ett avgörande fältslag den 6 juli 1809 under Napoleonkrigen.

Sporrad av de franska nederlagen i Spanien slöt sig Österrike återigen till Frankrikes fiender. Efter en fransk offensiv stod striderna snart utanför själva Wien, där ärkehertig Karl lyckades tillfoga Napoleon ett svidande nederlag i slaget vid Aspern-Essling den 21–22 maj 1809. Den 6 juli stod det stora slaget vid Wagram, där Napoleon slutligen lyckas betvinga österrikarna. I slaget stupade 32 000 franska och 35 000 österrikiska soldater.

Österrike tvingades till ytterligare ett i raden av förnedrande fredsfördrag, nämligen freden i Schönbrunn. Det var fjärde gången Österrike led nederlag efter att ha anfallit Napoleon.

Jean Baptiste Bernadotte befann sig med sin kår i centrum av den franska armén. Han gick emot Napoleons order och agerade på egen hand, vilket ledde till en konflikt som hotade dra Bernadotte inför krigsrätt. Han beordrades åka tillbaka till Paris.

Napoleon, själv en av världshistoriens största fältherrar, erkände sju stora fältherrar, nämligen Alexander den store, Hannibal, Julius Cæsar, Turenne, Eugen av Savojen, Fredrik den store och den svenske kungen Gustaf II Adolf.

I Herman Lindqvist biografi över Bernadotte (Mannen vi valde, 2009) kan man läsa om den förste svensk som lärde känna den blivande kungen av Sverige. Fredrik Samuel Silfverstolpe var Sveriges chargé d’affaires i Wien där Bernadotte år 1798 hade blivit satt som den segerrika franska republikens ambassadör.

Silfverstolpe, berättar Lindqvist, var:

… vänsterman, lockad av den franska revolutionens idéer, imponerad av Bonaparte men också av Bernadotte. Han var mycket kulturellt intresserad, särskilt av musik. Han umgicks med Haydn, Salieri och med Mozarts änka. Som vänsterman måste man vara försiktig i sina rapporter till Stockholm. Kungen Gustaf IV Adolf avskydde Napoleon och allt som hade med revolutionen att göra.

Det visade sig att Bernadotte, republikens ambassadör, hade stor respekt för svenska kungar och för den svenska armén:

En förmiddag några dagar senare besökte Silfverstolpe Bernadotte hemma på hans ambassad. Bernadotte frågade Silfverstolpe vad den vita näsduken betydde som han och svenska officerare hade knuten om armen. När Silfverstolpe berättade att det var ett minne från Gustaf III:s revolution 1772, då alla som stödde kungen i revolutionen band en bindel om höger arm började Bernadotte prata om Sverige och till Silfverstolpes häpnad började han prisa den svenska armén. Han höll ett lovtal över Gustaf II Adolf och Karl XII och om dessa kungars ”krigiska snille som gjort historien gloriös”, något som Silfverstolpe tyckte var märkligt sagt av en jakobin. Bernadotte ansåg att de tre största fältherrarna var Caesar, Gustaf II Adolf och Fredrik den store av Preussen.

Bernadottes kunskaper om svensk historia och om Gustaf Adolfs och Karl den tolftes militära genialitet gjorde Silfverstolpe djupt imponerad.

Redaktionen