HITTAT PÅ NÄTET: Slaget vid Poltava – ”Ingen syntes, som icke bidade fienden med glädje”

Slaget vid Poltava utkämpades vid staden Poltava i mellersta Ukraina den 27 juni 1709 (enligt den julianska kalendern, 28 juni enligt den svenska kalendern). Det var den största och mest avgörande drabbningen under stora nordiska kriget (1700-1721), och stod mellan en svensk armé under befäl av fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiöld och en rysk armé under befäl av tsar Peter I.

Daniel Krman (1663-1740; se bilden) var en slovakisk präst och författare. Han var superintendent för lutherska kyrkan i det slovakiska Ungern. Han uppsökte Karl XII år 1708 i Mahiljoŭ i östra Vitryssland för att be om svenskt stöd för de förtryckta protestanterna i sitt land.

Ivan Mazepa (1639-1709) var en kosackhövding som allierade sig med Karl XII för att kämpa för zaporizjakosackernas självständighet.

I boken Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar (1909) återger slavisten Alfred Jensen prästen Daniel Krmans iakttagelser under fälttåget:

”Ingen syntes, som icke bidade fienden med glädje”, skriver Krmann om förberedelserna till slaget den 27 juni 1709. ”Alla trodde, att det skulle bliva en avgörande dag, som omsider skulle befria svenskarna från hunger och andra olyckor, varunder de hemfallit såsom under en långsam död.” Men den lillryske kosackhövdingen själv, den storordige Mazepa, som åtminstone delvis var roten och upphovet till det misslyckade fälttåget, var nu mera såsom bortblåst från den historiska skådeplatsen. Krmann talar visserligen om att Mazepa den ödesdigra morgonen red ut tidigt på en präktig häst, i en grann dräkt, men han lydde ögonblickligt, då Karl XII i nådiga ordalag befallde honom återvända till trossen för att ”skona sitt liv och sin svaga hälsa”. Även Adlerfelt bekräftar, att han under slaget var mycket rädd om sin egen person.

Alfred Jensen (1859-1921) var författare, översättare och slavist. I förordet skriver han att boken är ”en serie historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s tid, grupperande sig kring den lillryske hetmanen Mazepa, som så ödesdigert ingrep i Sveriges historia vid ett kritiskt tillfälle och vars levnadshistoria erbjuder mycket av intresse. Och vad jag fann i det avlägsna landet vid Dnjeper, kompletterade jag sedermera genom studier i svenska riksarkivet.”

Läs hela Jensens bok om Mazepa och det svenska fälttåget i Ukraina här

Redaktionen