Gästskribent NILS LITTORIN: Äldreomsorgens personal måste få rätt corona-skydd

Enligt Folkhälsomyndigheten är gamla och sjuka den riskgrupp som till varje pris ska skyddas, men det gör inte Sveriges kommuner. Hur förväntar sig socialminister Lena Hallengren (s) att undersköterskor som saknar basal skyddsutrustning och är så stressade att de knappt hinner kissa ska förhindra smittspridning?

I hemtjänsten tvingas personalen använda privata kläder, trots att facket på grund av smittorisken länge krävt arbetskläder. Sedan 2016 finns arbetskläder även med i Socialstyrelsens ”föreskrifter om basala hygienregler”. När riktlinjer struntas i från arbetsgivarens sida är det inte förvånande att bara 23% av vårdpersonalen i en färsk undersökning följde hygienrutinerna. Man måste få rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.

På ett privat äldreboende i Stockholm vägrade arbetsgivaren att tillhandahålla munskydd vid arbete med coronasmittade – på tvärs mot FHM:s rekommendationer. Kommunals skyddsombud stoppade arbetet och fick rätt av Arbetsmiljöverket. Stockholms stad överklagade, vilket får ses som ett av de mer ansvarslösa politiska besluten hittills under epidemin.

Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna tillse att de äldre får ett värdigt och tryggt liv. Men smittan sprids på äldreboenden, trots besöksförbud. Sjuksköterskor i hemsjukvården har larmat om obehaget de känner inför risken att smitta sina vårdtagare, när rätt skydd inte finns på plats.

Annorlunda är det på sjukhuset. Där bär alla vita arbetskläder och munskydd, visir, plastförkläde och handskar rekommenderas. Vid behov ingår även ett högfiltrerande andningsskydd i rutinerna. Men äldreomsorgens personal anses i vissa kommuner inte behöva något av detta – så länge de befinner sig utom ”host och nysavstånd” från sjuka äldre. Otydliga riktlinjer som knappast har vetenskapligt stöd. För att skydda riskgruppen borde åtminstone samma skyddsutrustning som på sjukhuset användas.

Det stora antalet vårdpersonal som cirkulerar hos varje brukare är en annan smittorisk. Att få besök av femton olika personer under två veckor är inget ovanligt. Otryggheten för våra äldre har normaliserats.

Epidemin har visat vilka arbeten som är samhällsviktiga, och där är äldreomsorgen tveklöst inräknat. Varför avspeglas det då inte i arbetsmiljö och lön?

1979 hade en undersköterska tre eller fyra besök på en dag, detta har flerdubblats och idag är det inte ovanligt med 15 besök eller mer. Stressen gör att hemtjänstpersonal struntar i att dricka vatten – eftersom de inte hinner gå på toaletten.

För att hinna med såväl basal hygien som att sitta ner och prata en stund med de gamla måste arbetstempot sänkas radikalt. Redan nu kan regeringen agera med akuta åtgärder. Med riktade bidrag och direktiv till kommunerna tala om för vardagshjältarna vid frontlinjen mot viruset att vi står bakom dem: Rätt skydd, fast anställning, höjd lön och mer tid till varje besök!

Nils Littorin är läkare och partiledare för Malmölistan.

Gästskribent Nils Littorin