PATRIK ENGELLAU: Internationell statistik

Jag tycker inte om den pågående coronaepidemin vilket delvis beror på att det är tråkigt att sitta i självvald, men av staten rekommenderad, karantän men framför allt på att mina litterära ambitioner förintas. Jag vill skriva texter som framtida generationer, till skillnad från de nuvarande, ska läsa med högaktning och uppskattning och gärna hylla som stilideal. Men inte fasen kommer framtida generationer att bry sig om det just nu dagligen, på grund av epidemins snabba utveckling, kaleidoskopiskt föränderliga stämningsläget.

Snabba skiften i den mentala atmosfären är inte okända i historien. När Karl XII år 1718 blivit skjuten vid Halden ställdes allt på ända och en samtida observatör rapporterade att ”alla människor här äro som flugor, som legat döda över vintern och taga nu åter på att få liv igen”. Jag menar inte att coronat skulle få oss att piggna till utan bara att sinnesförändringarna ibland accelererar.

Själv märker jag att min misstänksamhet mot politikerväldet och dess drängar dagligen ökar. Låt mig ge ett exempel och bedöm sedan om jag är paranoid, vilket förstås är möjligt.

Den 14 april publicerade 22 medicinska forskare en artikel på DN Debatt där följande hävdades:

Den 7 till 9 april, de senaste tre helgfria dagarna, dog varje dag i Sverige 10,2 personer per miljon invånare i covid-19. I Italien var siffran 9,7. I Danmark var den 2,9, i Norge 2,0 och i Finland 0,9.

Poängen var att Sverige under dessa tre dagar inte var ett dugg bättre än det illa drabbade Italien.

Frågan om detta togs upp en journalist på Folkhälsomyndighetens pressträff samma dag. Fjorton minuter in i programmet säger statsepidemiologen Tegnell att de citerade siffrorna är ”felaktiga”.

Jag kollade på den vanliga sajten Worldometers. Jag kontrollräknade antalet avlidna under dessa tre dagar i Sverige respektive Italien och kom fram till att de 22 medicinarna hade räknat rätt. (Du kan själv kolla även om det är lite pilligt. Om man går in på varje enskilt land kan man subtrahera det totala antalet döda en viss dag från det totala antalet döda nästa dag och på så vis identifiera antalet nya döda just den dagen.) Det är otänkbart att Tegnell skulle ha någon egen och mer tillförlitlig statistik som är Bara För Viktiga Makthavare. Det funkar inte så nu för tiden.

Då kommer Tegnell med sitt nästa argument som är att ”vi vet att i Italien registreras nu bara dödsfall på sjukhus”.

Det budskapet kommer som ett klubbslag. Ska man tro på det? Plötsligt deklarerar Tegnell att den internationella statistik som alla i hela världen litar på – utom när det gäller notoriskt opålitliga länder som exempelvis Pakistan och Uzbekistan – är felaktig. Han säger att Italien fuskar med sina uppgifter.

Jag låter detta sjunka in. Om man inte litar på statistiken från Italien, kan man då lita på statistiken från Frankrike, Danmark och USA och, för all del, Sverige? Hur många svenska dödsfall på äldreboenden registreras som följder av lunginflammation i stället för av coronat?

Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska tro. Om Tegnell har rätt kan vi slänga all jämförande internationell statistik på sophögen. Eller också skarvar han för att urskulda sina egna misstag.

Antagligen vet vi ingenting. Som den framstående filosofen Doris Day sjöng: Que será, será. Whatever will be, will be. The future´s not ours to see. Que será, será.

Patrik Engellau