Patrik Engellau: Ansträngningens lov

Patrik Engellau

En gammal rektor hade just pensionerat sig. Han ville träffa sina kära lärare för att ta farväl. Han brydde sig inte så mycket om de där nyexaminerade i foppatofflor och urtvättade t-skjortor som inte verkade ha en tanke på att försöka ingjuta respekt i elever och föräldrar. I stället bjöd han ett tiotal mer erfarna lärare som han tyckte man kunde tala allvar med. Det blev en middag hemma hos rektorn.

Jaha, sa han efter maten. Eftersom jag nu är pensionerad kan jag säga vad jag tycker till er utan att besvära mig med det politiskt korrekta tramset i skolans styrdokument. Jag har tänkt i många år på vad det egentligen är som fattas den svenska skolan – eller föralldel det svenska samhället som åtminstone delvis är en funktion av skolan. Jag har kommit fram till samma sak som många andra, nämligen att vi utgår från att skolan och samhället är till för individen, i det här fallet den enskilda eleven, i stället för tvärtom. 

De tio lärarna vred lite besvärat på sig. Vart ville rektorn komma?

Om samhället ska utvecklas, fortsatte rektorn, så tror jag att varje individ, eller i varje fall så många som möjligt, måste uppfyllas av en känsla av att livet inte bara handlar om deras privata nöje och bekvämlighet utan också om en skyldighet mot kollektivet.

Varifrån skulle den skyldigheten komma? frågade en lärare i återhållsamt utmanande ton. Från Gud?

Jag vet inte, svarade rektorn utan att generas av utmaningen. Jag tror bara att det går bäst för samhällen där folk tänker så. Så på sätt och vis kommer skyldigheten från vars och ens egenintresse. Poängen är att eleverna måste lära sig att anstränga sig även när det inte är så kul. De bör känna en plikt mot nästan att göra sitt yttersta även när det tar emot.

Är det någon gammaldags militär disciplin du hade tänkt dig? undrade en annan lärare.

Inte riktigt, svarade rektorn. Disciplinen måste finnas, men den ska inte vara beroende av att det står en fanjunkare och ryter i närheten. Disciplinen måste inplanteras i människornas skallar och det är vår uppgift som lärare att hjälpa till med det.

Det där är väl inget nytt, protesterade en lärare. Redan Freud pratade ju om den internaliserade fadersfiguren som liksom opererades in i barnens själar och blev den del av deras personlighet.

Precis! utropade rektorn. Det jag säger är inget nytt. Folk har vetat om det i alla tider och anpassat sig efter detta eftersom det har fungerat. Det är först vår tid som försöker göra uppror mot tusentals års mänskliga pedagogiska erfarenheter. Det kommer inte att lyckas, det är det jag vill försöka övertyga er om.

Den franske författaren Honoré de Balzac skrev i början av 1800-talet, filosoferade rektorn. Jag håller precis på att läsa en roman av honom som heter Kusin Bette. Där finns en ung, gudabenådad skulptör som disciplineras av den gamla och fula bonddottern Bette. Skulptören vinner oerhörda framgångar och hyllas av hela Paris. Så gifter sig skulptören med den förtjusande Hortense som varken har lust eller förstånd att tvinga skulptören – som är polack och därför inte internaliserat någon disciplin enligt den ofine Balzacs analys – att anstränga sig varför det blir kel och smek i stället för arbete. Snart klappar svälten på porten. Lyssna nu på vad Balzac skriver:

Om konstnären inte självuppoffrande kastar sig in i arbetet som en soldat mot en fästning; om han inte sliter som en gruvarbetare i en infallen gruvgång; om han kort sagt begrundar svårigheterna i stället för att, en efter en, betvinga dem – ungefär som älskarna i de gamla sagorna som för att vinna sina prinsessor tvingades övervinna ständigt återuppståndna drakar – då kommer jobbet inte att avslutas och allting förtvina och konstnären nödsakas att bevittna den egna talangens självmord. En kvinnas ömhetsbetygelser [”Det kunde lika gärna ha stått ett dataspels frestelser”, inflikade rektorn.] får den konstnärliga kraften att försvagas och smälter ned den våldsamt brutala beslutsamheten hos arbetaren.

Bra, va? sa rektorn.

Det där gäller väl bara en del konstnärer, sa en lärare.

Inte alls, genmälde rektorn. Hör här hur Balzac fortsätter:

Ständigt arbete är både konstens och livets lag ty konsten är sinnets kreativa verksamhet. Så stora konstnärer, sanna poeter, väntar aldrig på uppdrag och kunder. De skapar idag och i morgon utan uppehåll och slut. Av detta uppstår en vana vid arbete, en ständig medvetenhet om livets svårigheter som binder konstnärerna i ett äktenskap med musan och hennes skapande krafter. Skulptören Canova bodde i sin ateljé, författaren Voltaire i sitt skrivrum. Homeros och Fidias måste också ha gjort det. 

Jag sa ju att det bara gällde konstnärer, invände den senaste läraren envist.

OK, då, sa rektorn. Men kan du inte fatta att det som Balzac skrev om konstnärer också gäller tandläkare och revisorer och IT-ingenjörer? Och att det är vår uppgift som lärare att fostra barnen att ta ett sådant ansvar för deras egen skull och för den gemenskap där de ingår? 

40 reaktioner på ”Patrik Engellau: Ansträngningens lov

  1. Göran Fredriksson skriver:

    ”det är vår uppgift som lärare att fostra barnen att ta ett sådant ansvar för deras egen skull och för den gemenskap där de ingår” kan behöva hjälp av att allt försörjningsstöd dras in för dem som inte av sjukdom eller andra skäl gör det helt omöjligt att så långt det är möjligt svara för sin egen försörjning.

    Gillad av 8 personer

    • Palle9 skriver:

      Kruxet ligger enligt min mening i ”för den gemenskap där de ingår”, nämligen att upplevelsen av vari denna gemenskap består är mycket olika för olika grupper i vårt samhälle. För alltför många av utomeuropeisk bakgrund betraktas det svenska samhället som liktydigt med en bankomat och vistelsen här betraktas som en ”all-inclusive” på svenska skattebetalares bekostnad. På M-kongressen förra veckan talades om att nyanlända skulle kvalificera sig in i det svenska bidragssystemet – bra idé, men kanske 15-20 år för sent förstås.

      Gillad av 2 personer

  2. V för Vendetta skriver:

    Skolans stora problem är att den vill fostra eleverna in i tänkande. Man skall tänka så men inte si. de flesta lärare använder sig dessutom av skrikpedagogik, det är med andra ord mycket viktigare för eleven att hålla käften för käfthållandets skull än att låta barnen utforska av nyfikenhet och uppspelhelt kring ämnet. Ett annat jätteproblem är att lärare kan vem som helst bli och det blir oftast de som inte klarar av andra studier men vill ha den hägrande högskoleutbildningen eller de långa loven. Lägg därtill att eleverna förväntas vara lika intresserade av matematik som av hemkunskap, läraren i respektive ämne skakar oförstående på huvudet och kan inte ens tänka tanken att eleven inte delar dennes intresse för ämnet. Själv är jag hopplöst ointresserad av förbränningsmotorer varför jag heller inte lägger mig vinn om att lära mig något om dem, men i skolan finns inte det valet. Ganska enkel psykologi men det vekar i skolans värld vara en gordisk knut av rang.

    Gillad av 1 person

    • Kapten Ahab skriver:

      Jag föreslår OBS-klass för de som inte håller käften som du skriver. Hjälper inte det: relegering. Då slipper man matematiken och behöver dessutom inte hålla käften.

      Gillad av 4 personer

  3. svenne skriver:

    ”Disciplinen måste inplanteras i människornas skallar och det är vår uppgift som lärare att hjälpa till med det.”

    Detta är lättare sagt än gjort. Det största behovet finns väl inom skolor i ”utsatta områden”, och det skulle vara intressant om läraren redovisade sina tankar hur detta skall kunna förverkligas med tanke på risken för anklagelser angående kränkningar, rasism osv.

    Gillad av 1 person

    • Claes skriver:

      Vi måste börja uppifrån.
      En galning sade ”öppna era hjärtan”, sedan började eländet.
      I går på Ms partimöte i Västerår stod samma galning på podiet och mottog applåder och hyllningar. Somliga lär sig aldrig, suck.

      I en ny rapport från försvarshögskolan pekas klansamhällen ut som ett hot mot demokratin: ”Ingen kan kontrollera dessa personer längre”

      Om vi hade en polismyndighet värt namnet och rättsväsende som vill skydda befolkningen så vore mycket vunnet.
      Poliser som hoppar med käpphäst i no-go-zoner samt skriver brev till kriminella typ : ”snälla,slå oss inte,vi är också människor” gör att våldet kommer att eskalera, speciellt blåljuspersonalen kommer att drabbas ännu hårdare.
      Jag ser ingen tillnyktring,,förfallet fortsätter i samhället i skolan. Och så länge sjuklövern håller i taktpinnen blir ingen ändring.

      Gillad av 1 person

      • Andersson skriver:

        Nja, en galning som hette Palme tog över Socialdemokraterna, sen började eländet. Sannolikt en påverkansoperation från lede fi i öst.

        Gilla

  4. Kapten Ahab skriver:

    DGS skrivs fortfarande som om ”Sverige” finns, och mera specifikt här som om det finns någon ”svensk skola”. Detta är en falsk bild som inte varit sann sen kanske 60-talet, för då återmanifesterade sig de människor som alltid dras till utopier som en aktivistklass. Denna aktivistklass har kunnat verka oupptäckt i 50år, och finns nu överallt på positioner av makt, relativt deras antal så har de långt mycket mer makt än alla oss som bara jobbar och röstar en gång var fjärde år. Exempelvis så hade jag Malmös massinvandrinsvurmande kommunalråds mamma som lärare i grundskolan. Aktivist.

    Så den ”skola” som Patrik skriver om finns inte mer, så varje diskussion måste preciseras, vilka elever pratar vi om? Detta är självklart, det går lika lite för lärarna att lära vissa elever att veta hut som det går att argumentera om en parkeringsplats i Malmö. Det tillhör en svunnen tid.

    Det som dock inte var självklart för mig det var aktivistklassens närvaro, överallt, så även om vi tar en helsvensk skola så finns det idag många ur aktivistklassen, och självklart i ledning, skolverket osv, dessa motarbetar allt uppbyggligt, de vill ju ha det så här, så varje förslag i den riktning Patrik föreslår stöter förr eller senare på en aktivist.

    Inget kommer att hända innan aktivisterna identifieras. Ta på era aktivistglasögon. Det finns ju dessutom vissa ibland oss som tror att de inte vill ha skolan så här.

    För övrigt så krävs OBS-klass och relegering

    Gillad av 10 personer

  5. Göran Holmström skriver:

    Nu måste jag retas lite. Okej försök och häng med.
    Röd tråd Balzac eviga slit i att verka smartare än han var, visst han vart känd efter alla sömnlösa nätter på kaffe.
    Den fula ogifta bonddottern Bette,
    det är ingen slump att hon heter just djur/odjur när minus t går in i namnet
    La bete Gevaudan är en verklig händelse där en by får runt hundra av sina bybor slaktade av ett okänt odjur.
    Verkligheten och vad som hände skiljer sig åt. Vissa tolkar odjuret som ett straff då byborna inte underkastade sig konungen makt tillräckligt. Ballsac slang för pung
    Vill frigöra människan genom disciplin och skapande, vilket är en stor motsägelse.
    Då galenskap och passion skapar stor konst, tro inte mig på detta, Neri Oxman är väl bland det vassaste på vetenskapsscenen just ,nu hon förenar allt vetenskap konst och natur i ett.
    Balzac plagierade endast, och med lånad kunskap sökte han ära och rikedom.
    Inte helt olikt dagens världsförbättrare socialdemokratena.
    Neri har byggt en 3d skrivare för smält glas med sitt team, vilket fick mig att bli sömnlös varför inte bygga en för celollusafiber,
    Tänk att kunna skriva ut en stol eller ett hus?
    Jaja ,Göran ingen lyssnar på dina ideer,
    Du e född av knegare och kommer dö som en.
    Fortsätt slit med dina skitjobb o jaga drömmar.

    Gillad av 2 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Kan en vetenskapsman vara ingenjör?
        Kan en vanlig människa bygga något ovanligt?
        Klart jag motsäger mig, livet är en motsägelse.
        Jag har precis lärt känna en ung man med turbohjärna, han byggde sin egen cnc-fräs med egen laser för att gravera olika material.
        Helt utan förkunskaper 800 timmars slit från skrot till Cnc.
        Tror att jag aldrig lagt 800 timmar på något eget projekt någonsin.
        Detta är en lärdom när jag dampar ur efter 200 timmars studier.
        Mvh Göran.

        Gilla

      • SOLENGÅRNER skriver:

        Göran, 1979 köpte jag en Camaro 69. 10 år gammal, hade gått i Sverige sen ny. Fin modell men rackarns nergången. Råttbo i baksätet och rost överallt. Hustrun undrade om jag var riktigt frisk. På den la jag i ett års tid varenda kväll när jag var hemma samt varje helg. Fast vi hade småbarn. Jag räknade inte tiden men många hundra timmar blev det. Efter några år sålde jag den, till en norrman. Ingen svensk ville/kunde lägga de pengar jag ville ha. Var det smart av mig? Vet inte, men fin blev den. Har jag gjort om det? Några andra renoveringar blev det men ingen i den klassen.

        Gillad av 3 personer

    • Fr edrik Östman skriver:

      Men tendensen är mycket tydlig: relativt unga och bra utseende kvinnor lyfts långt över sin egentliga förmåga och tager platsen från män, som får lov att hålla sig i skymundan. Den senaste manliga solisten inom musiken var väl Lang Lang? P**y Privilege.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Visst är det så, PK styr det mesta.
        Kreativa glada gubbar med bra skapande sätts i skamvrån.
        Genuscertifierad bil med automatisk tampongutdragare är det nya heta.
        Drömmer ofta om 1920-1940 då stod tekniken i centrum, vem som skapade den var inte viktigt.
        Tänk att få rattat en Auto Union i 320 kmh med trådsmala hjul runt Nurnberg Ring 1939, bensinen var så full av bensen att folk vart sjuka av den, ett billigt pris för att få ratta något så mycket före sin tid.

        Gillad av 1 person

  6. Fredrik ÖST MAN skriver:

    Det här handlar väl inte alls om skolan. Balzac talade inte om skolan. Skolan tillhör nationalstaten, en ganska hög aggregeringsnivå. Men om vi skall komma undan totalitarismen måste vi börja längre ned, på familjenivå. Där måste vi etablera den sunda principen att det är något gott att vara beroende och älskad av sina närmaste, att diskriminera och välja vem man vill umgås med, vem man vill göra affärer med och vem man skall bestraffa. Så uppstår en moralisk rymd utanför statens råmärken. På detta kan vi sedan bygga vidare till högre aggregeringsnivåer och till slut landa i nationalstatens krav på elevernas skolfostran.

    Gillad av 10 personer

    • Ga Ort skriver:

      Mycket bra formulerat, Fredrik.
      Patrik skriver att det ska vara en ”skyldighet mot kollektivet”, men jag gillar inte den formuleringen. Vad fanken är ”kollektivet”? Jag tänker mer i termer av familjen, precis som du. Och den moraliska privatsfären, som bara delvis överlappar med statens moralsfär, dvs. det vi idag understundom kallar ”PK”.

      Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Nej GA Ort och Fredrik, ni har fel. Det finns en skyldighet mot kollektivet, mot världen. Den skyldigheten går ut på att mot ALLA, oavsett klantillhörighet agera på ett moraliskt riktigt sätt.

        Det kollektiv vi talar om är inte en skyldighet mot staten eller kommunen utan kollektivet av individer som du i olika sammanhang konfronteras med. Gentemot detta kollektiv har du skyldighet att göra ditt bästa, att visa respekt, omsorg och kärlek. För deras skull måste du se till att du är kapabel, nykter och klok. För dem måste du hålla dig till sanningen och preparera dig för svårigheter. Att göra tråkiga, ja till och med obehagliga saker, om du råkar befinna dig i den situationen.

        Du, som individ, har ingen rätt att smita undan från detta kollektiva ansvar. Kämpa!

        Gilla

    • Curt skriver:

      Familjen är viktigast, men familjen finns inte i ett vacuum. Familjen och dess medlemmar relaterar till andra system bl.a. skola och arbetsplatser. Jag vill se det kopplat, som interagerande system, men givetvis lurar totalitarism om all moral, alla värderingar kommer uppifrån och inte blöts och stöts i privatlivet, bland de närmsta och de närmsta vännerna. Kanske det rentav är så att vad vi ser är stat och kommuns och medias misslyckande med att förankra bland medborgarna? De gör uppror, inte minst i skolan. Disciplin och självdisciplin är något en generation fick lära sig i det militära, men det kräver att det är på allvar och syftet förankrat.

      Gilla

  7. Ulf skriver:

    Samhällsekonomi är så väldigt enkelt egentligen behöver man bara studera verkligheten. Alla goda samhällen uppmuntrar individen att ta ansvar för sig själv och att arbeta för sig själv utan att skada omgivningen. Likaledes bestraffas dåligt beteende hårt och effektivt. Kollektivet blir en restpost om alla sköter sig så mår även kollektivet bra. Sverige behöver bara gynna de som sköter sig mer och i dagsläget verkligen missgynna de som missköter sig ja då löser det mesta sig självt. Lägre skatter på arbete och företag, hårda straff och effektivt rättsväsende och minimala bidrag till fullt friska människor. Jo det är faktiskt så enkelt.

    Gillad av 2 personer

  8. miketheviking skriver:

    Bra Patrik.
    Det ligger mycket sanning i det du skriver.
    Synd bara att vi haft snöda kapitalister och parasitiska politiker som utnyttjat den kollektiva kämpaanda och självuppoffrimg till högre vinster och svikna löften.

    Det är inte helt sant att det enbart är vänstern eller det ”postmoderna” komplexet som nedmonterat detta tidigare starka samhällskitt till förmån för självisk individualism med drag av svår lättja. Det finns även liberaler i denna soppa för att inte tala om tönkande och könnande barn som upplevt hur deras föräldrar förbrukades och sen kastades på soptippen.

    I grunden tror jag på att ett samhälle mår bäst av kollektivt uppoffrande men balansgången mellan tvång och frihet, familj och stat, privat och offentligt är svår.

    Gillad av 3 personer

    • olle reimers skriver:

      Vad det handlar om är en skyldighet för individen. Den går också ut på att inte falla för locktonerna från de c:a 10 % psykopater som struntar i hur det går för andra och utnyttjar vår kampvilja och naivitet för att nå sina mål.

      Dessa 10 % har en förunderlig förmåga att nosa sig till hur man skaffar sig pengar och makt genom bedrägligt beteende. Det är dem vi andra måste hålla koll på. Det ingår i vår kollektiva skyldighet.

      Gilla

  9. Alexander Svensson skriver:

    Var ett tag sedan jag gick i skolan men lärarna verkar totalt ha tappat respekten, elever kan ju göra det mesta utan vidare konsekvenser. Råkar läraren skälla eller kasta ut en elev vet eleven att rätten alltid ligger på deras sida och anmäler läraren för diskriminering. Sedan får massa stålar och garvar systemet rakt upp i ansiktet. Landet uppåner förnekar sig inte…..

    Gillad av 2 personer

  10. Bo Svensson skriver:

    Men jag vidhåller, att man i första hand skall pröva ekonomiska styrmedel innan man tar till hot om våld, för att få folk att bete sig rätt.

    Och det finns pengar så att det räcker. – Det satsas väl runt 70 000 per unge och år och det skulle väl räcka som incitament för att få dem och deras föräldrar att ta sig samman.

    Om vi släpper till skattemedlen först i takt med att de studerande kan visa att de tillgodogjort sig kunnandet, får de makt och medel att skaffa sig det på en fri undervisningsmarknad helt befriad från myndigheters styrning och övergrepp.

    Planekonomi är idioti.

    Gilla

  11. Göran Nilgard skriver:

    En saga som ingen skulle läst för 50-år sedan men som idag kan bli föremål för censur pga av dess otäcka likhet med verkligheten:

    I landet Fjärranfrånverkligheten är skolans uppgift att fostra och utbilda framtida fotbollsspelare som skall konkurrera med Bayern München, Rea Madrid och Juventus för att nämna några välkända fotbollsklubbar i verkligheten.
    Första tre åren ägnas helt åt att skolbarnen/-ungdomarna får veta att alla är lika värda, vilket de felaktigt uppfattar som att alla är lika bra fotbollsspelare.
    Via sinnrika intagningsprov eliminerar man också den orättvisa som kommer av att några är födda med bollsinne, så att också dom som totalt saknar bollsinne skall bli lika representerade.
    Och för dem som missar att träffa en liggande fotboll efter 3 försök i ostörd miljö får extra stöd i form av särskilt utbildad personal från Myndigheten för individer med motoriskt utanförskap.

    Dessutom läggs fokus i utbildningen på genusvetenskap, The Värdegrund och att det ”viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att det är rättvist”.
    Naturligtvis delas inga som helst vitsord eller betyg ut eftersom betyg alltid har varit och alltid kommer att förbli orättvisa.
    Skolorna får stora dusörer per examinerad fotbollsspelare varför det kommer ut fotbollsspelare hela tiden i en strid ström.
    Det första fotbollsklubbarna gör med sina nyanställda är att de lär ut ”regler för fotboll”. Sen allt det andra och hoppas att de på något mirakulöst sätt skall kunna konkurrera med The Real World.

    Och vad motsvaras då denna saga av idag IRL? T.ex. att företagen behöver lära högskoleutbildade Regula de trix, dvs om 2 äpplen kostar 4 kronor vad kostar då 3 äpplen.

    Gillad av 5 personer

  12. Aha skriver:

    Engellau beskriver det självklara receptet för framgång; att ge järnet. Är man talangfull blir extra mycket gjort. Även den strävsamme har sin roll om han är förståndig och satsar på områden där strävsamhet är betydelsefullt, liknande (den av teknik försvunne) grovarbetaren.

    Vill man ha ett jobb, komma ut på arbetsmarknaden, är ”ansträngningens lov” ett garanterat bra sätt att få jobb. Vilken arbetsgivare säger nej till en arbetstagare som genererar överskott?
    När man får chansen, kanske som lönefinansierad via arbetsförmedlingen, är det bara att visa framfötterna och så är man inne på arbetsmarknaden. Svårare än så är det inte att få jobb. Detta borde kommuniceras ut till alla invandrare som i åratal väntat på att integrera sig och komma ut på arbetsmarknaden. Ge järnet.
    ”Ansträngningens lov” är inte PK, snarare är den kastad till sophögen av vänsterliberaler och kompani. Hur kan ett etablissemang gå så vilse?

    ”Ge järnet” – två ord för att lösa hela integrationspolitiken.

    Gillad av 2 personer

  13. Jan Hyllengren skriver:

    ”Varifrån skulle den skyldigheten komma? frågade en lärare i återhållsamt utmanande ton. Från Gud?” Enligt min mening är det ett bättre svar än säga att allting är utan större mening och bara relativt. Eller att påstå att min sanning är lika sann som din. Som vanligt när postmodernt tankegods tränger ut, i människan djupt inpräntade, erfarenheter så blir det kaos. Alltid detta kaos. Den som idag ids läsa och begrunda de ur-urgamla levnadsvisdomar som uttrycks i de tio budorden eller i de sju dödssynderna kan nog genast och möjligen till sin egen förvåning applicera dem på vår tid. Om Gud finns vill han, enligt vad som går att läsa sig till, att vi som lever under naturens hårda villkor, ska göra vad vi kan för att förverkliga våra medfödda gåvor eller talanger samtidigt som vi tillsammans ska agera i ett kollektiv när så behövs. Som i försvaret av vårt eget samhälle. Det demokratiska Samhällsbygget är som Engellau skriver helt beroende på ansvarstagande medborgare. Att läraren hånfullt nämnde Gud visar om inte annat vad som är undertryckt men ack så nära i det undermedvetna. Gud är alltså rätt svar och med Kristus kommer dessutom nåden. Gudsfruktan är en del av vår inre kompass och kan leda oss rätt i motsats till existentiell paralysering , religiös relativism eller den senaste masshysterin klimatångest. Rektorn borde själv ha undervisat i Aristoteles filosofi, etik, bibelns mening och antagligen i grunderna för den amerikanska självständighets-deklarationen med åtföljande konstitution.

    Gillad av 1 person

  14. olle holmqvist skriver:

    gå till 9 min och hör en beskrivning av hur man piskar människor att producera.
    Föreläsaren hävdar att det går. Det är möjligt. Min klockartro är att morot – alltid –
    är överlägset piska – ur produktionssynpunkt. En klok slavägare har nöjda slavar, så vitt möjligt, dvs i varje fall materiellt. De fick belöning när de presterade.

    Påminner om Sven Delblanc som berättade att hans far försökte piska korna att mjölka mer.

    Jag tror alltså inte på det som föreläsaren säger.

    Gilla

  15. Hedningen skriver:

    Rätt så !
    Den gamle rektorn och hans lärare hade nog rätt vid sitt Platonska symposium. Det är inte någon ”gud” med stort g som kan ge det uppväxande släktet goda regler eller en känsla för moral – för sådant går över religionsgränserna och kräver en ny, nationell gemenskap på Nordisk grund – eller den grund vi ytterst, historiskt ett har haft här i samhället, även om många idag är förfärligt rädda för blotta ordet ”Nordiskt” eftersom de tror att det skulle stå för något farligt eller extremt.

    Nåväl – jag vill tacka för citaten av Balzac – men själv föredrar jag nog Viktor Rydberg, som uttryckte det en smula enklare, kärnfullare, mer tillspetsat:

    Han var, skrev han en gång: ”stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda” och han talade om två världsåskådningar, ”i vilka den civiliserade världen är delad” och vars strid utgör den världshistoriska processen. Dessa världsåskådningar svarade mot två mänskliga grundtyper, den orientaliska och den västerländska: ”Individerna av den orientaliska typen känna sig naturligt dragna till det reaktionära lägret, den tillbakaskådande världsåsikten, vars paradis blomstrade vid människosläktets vagga; de av den hellensk-västerländska typen välja lika ovillkorligt det progressistiska lägret, den framåtskådande världsåsikten, vars paradis är ett tillkommande Gudarnas rike, för vilket civilisationen skall röja rent.” Grunddraget hos den orientaliska typen sades vara ”den fromma undergivenheten under de yttre makterna” och R påminde sina läsare om att orientaler födas ”icke blott vid Ganges, utan även vid Seine och Mälaren”.

    Något att tänka på… och om, man behöver politiska programförklaringar, det här, som tillskrivits en rysk kommunist, tror jag…

    ”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

    Gillad av 2 personer

  16. MartinA skriver:

    ..utan också om en skyldighet mot kollektivet.

    Och vilket kollektiv skulle det vara? Alltså socialister och liberaler vägrar helt enkelt att analysera vad människor är. Både Marx och Bakunin var bildade och intelligenta människor. Men de kunde inte lägga ihop två och två och få fyra. Till exempel att högre välstånd leder till större befolkning vilket leder till lägre välstånd. Förr eller senare. Och PEs artikel är lika vansinnig på ett liknande sofistikerat sätt. Dygd förutsätter ett organiskt kollektiv. Och visst, det kan vara religiöst i vissa fall, möjligen. Ideologiska kollektiv på stor skala känner jag inte till. Det var därför nationalstaten var så stark, därför att dygder och plikter och skyldigheter i den riktade sig till ett kollektiv som man kände sig besläktad med. Och i viss mån var det. Alltså, det krävs en hel del mentala kullerbyttor och krumsprång för att få ihop ett argument som förutsätter en nationalstatsdemografi men som menar att det är en lösning på effekterna av att ha förlorat en nationalstatsdemografi. Och så är vi tillbaka i att socialister och liberaler saknar några som helst insikter i vad människan är för stort djur.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.