Grundfrågan är vad det egentligen innebär att vara en man. Vilka är då de manliga egenskaper, som anses olämpliga i begreppet maskulinitet? Ja, de omfattar självklart främst våldsbenägenhet och otyglad fysisk aggression, våldsamma psykologiska angrepp och hån mot motståndare eller andra kopplat till bristande medkänsla och så vidare. Men bland annat sådant beteende tillhör ju det, som män redan tidigare fördömde och skilde ut från lämpligt manligt beteende, samtidigt som man hyllade maskuliniteten i sig.

Jag växte upp på femtio/sextiotalen och har aldrig uppfattat, att de angivna beteendena ovan sågs som en del just av maskulinitet eller användes av män, som följde accepterade regler. Överträdelser av våldsnatur inträffar i varje samhälle, men kan stävjas inom detta. Så de så kallade manliga egenskaperna, som skadar andra, har i Väst inte på länge tillhört någon accepterad maskulinitet. Pojkar behöver på inget sätt tro, att deras natur och tendenser i sig är felaktiga och klandervärda. Att vissa handlingar utförs av män och är förkastliga har inget nödvändigt samband med den manliga naturen.

Men vilken är då den manliga naturen? Jag tror till att börja med att två naturliga egenskaper ingår: (a) en tendens i ungdomen till (ej skadegörande) fysisk kamp med andra pojkar, och (b) en konkurrensinstinkt i många avseenden. Mycket aggressivitet i skolan orsakas av den onaturliga bristen på utlopp för rörelse och kraftansträngningar, det vill säga fysisk träning. En nämnvärd ökning i vissa årsklasser av idrott och gymnastik kan minska företeelsen.

Andra viktiga inslag i maskuliniteten är följande: en stor respekt för psykisk styrka (vid sidan av den positiva inställningen till fysisk styrka); självbehärskning och kontroll av känslor; ingen vilja att diskutera känslor; att söka äventyr och villighet att ta kontrollerade risker; acceptans av smärta samt mod (fysiskt och i övrigt); vilja att prestera bättre och bli mera framgångsrik (vad det än gäller); stor uthållighet och obruten vilja att övervinna hinder (hur stora de än är); självständig bedömning av företeelser och civilkurage; stor hederskänsla; vilja att explicit upprätthålla av individen själv accepterade moraliska regler och göra motstånd mot regler i strid med dessa; självuppoffring i kriser ofta kopplad till ansvarskänsla och respekt för fysiskt svagare personer som kvinnor och barn. En vilja att argumentera för sin mening, att gilla mat och dryck ses ibland som naturliga inslag hos maskulina män. (Läs även artikeln ”Äldre vita män” i tidskriften Contra).

Särskilt när stora olyckor (katastrofer av många slag, bränder) inträffar eller i tider av djup kris (interna oroligheter, krig) är vissa av dessa egenskaper helt avgörande för frågan, hur samhället eller landet ska klara sig. En negativ inställning till maskulinitet är möjlig bara under djup fred och ett samhälle utan större problem. När svårigheter hopar sig, kräver samhällets överlevnad maskulina dygder. Och fortfarande är det då främst män, som handgripligt deltar och löser de största problemen.

Maskulinitet förknippas med självbehärskning och en naturlig trygghet hos individen, vilket gör det lätt att se en koppling till begreppet ”självaktning”. Men en populär uppfattning marknadsförd av grunda tänkare är, att självaktning är att acceptera sig själv även om man har mängder av fel, vissa även föraktliga. Det synsättet är dock inte till någon större glädje.

Självaktning är egentligen ett grundläggande och väldefinierat begrepp inom psykologin. Upphovsmannen för den psykologiska skolan Biocentrisk Psykologi, Nathaniel Branden, såg begreppet ”earned self-esteem” som bestämmande för individers psykologiska status och utveckling. För honom gäller det en känsla av personlig duglighet och känslan av ett personligt värde, vilket förutsätter/kräver ett visst beteende, och som är helt avgörande för att nå personlig lycka. Det är alltså integrationen av självförtroende och självrespekt: “It is the conviction that one is competent to live and worthy of living”. Ett mycket viktigt inslag i begreppet är, att detta kräver självdisciplin, många konsekventa och kanske svåra val och mycket arbete. Det är något helt annat än dagens brett spridda och slappa förståelse av begreppet självaktning.

Konkurrens är en självklarhet för pojkar och män och ligger i deras natur. Som en princip i samhällsekonomin är det förutsättningen för den fantastiska samhällsmekanism, som kallas marknadsekonomi. Det är den princip, som tillsammans med systemet av lagar skapat det västerländska samhällets utveckling och välstånd. I det dagliga livet driver den personers utveckling, och frånvaron av konkurrens leder ofta till stagnation. På ett område som personliga relationer råder den också och inverkar bland annat på vilka som gifter sig med vilka. Att helt avstå från konkurrensprincipen i skolan skadar allmänt elevernas utveckling i syfte att rädda några att känna sig sämre. Det vore bättre att hjälpa dessa elever att förstå konkurrensens funktion och skälen för att se positivt och utnyttja metoden. Det är nämligen en utmärkt metod att nå självförbättring. Ungdomar måste se resultat av sina ansträngningar, och lämplig konkurrens är då ett värdefullt hjälpmedel.

Så maskulinitet – såsom jag förstår begreppet baserat på synen i det tidigare, ej kulturmarxistiska Sverige – är en alldeles utmärkt modell för moderna pojkar. Och den kan naturligtvis kompletteras med utmärkta så kallade kvinnliga egenskaper. Förhoppningsvis kommer dagens ideologiskt drivna missuppfattningar att skingras, så pojkar och unga män lätt kan orientera sig mot beteendemönster i överensstämmelse med en sund kultur och sin egen natur. Sedan är det för män bara ett inslag i det större målet: att i sitt liv realisera verklig individualism. (Läs även artikeln ”Vad betyder egentligen individualism?” på Frihetsportalen).

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.