Bitte Assarmo: Blockmakarens hus berättar om vårt kulturarv

Bitte Assarmo

Mycket må ha förändrats i den kungliga huvudstaden genom historiens gång. Ännu finns dock några genuina gamla miljöer kvar, trots skoningslösa rivningar, där stora delar av vårt kulturarv demolerades i en missriktad moderniseringshysteri. En av dessa historiska miljöer är Stigbergsgatan på Söder.

Stigbergsgatan sträcker sig söder om Fjällgatan från Lilla Erstagatan mot öst och slutar vid den stora bergsskärningen öster om Renstiernas gata. Dess äldsta dokumenterade namn är Katarina Östra Qvarngränd, och kvarnen tros ha varit Swart Hindriks kvarn som låg där dagens Ersta Sköndals högskola ligger idag. Sitt nuvarande namn fick gatan i samband med den stora namnrevisionen 1885. Då skedde en omfattande namngivning av dels nya gator och förändring av äldre gatunamn i Stockholm avsedd att ta hänsyn till belägenheten och naturförhållandena.

Länge var Stigbergsgatan en fattig och skuggig släkting till den lite ”finare” Fjällgatan, och mer av en stenig stig än en ordnad stadsgata. Vår fine Stockholmsskildrare Per Anders Fogelström skrev om den:

”Kloaker och rännstenar äro där mångenstädes okända och man slår spillvattnet på gammaldags vis ut på gatan, och dricksvattnet får också hämtas långväga ifrån från brunnar och vattenposter.”

Ett gata präglad av fattigdom, med andra ord, och det var den till ganska sent in på 1900-talet. Men över tid lyckades de fattiga arbetarna på Söder, liksom andra arbetare i Sverige, förbättra sin livssituation. Inte genom bidrag och politiska projekt. Utan genom idog strävan och hårt arbete.

Idag ser Stigbergsgatan förstås helt annorlunda ut än den gjorde i det gamla Fattigsverige. Den är numera en av de riktigt pittoreska Södermalmsmiljöerna – en sådan där gata där turister gärna flanerar och tar selfies i olika vinklar. Men det finns fortfarande spår av den tid Per Anders Fogelström beskriver, och ett av de spåren är Blockmakarens hus.

Den timrade lilla röda stugan ligger på Stigbergsgatan 21 och består av två sammanbyggda stugor, varav den norra ursprungligen användes som bagarstuga. Huset byggdes under första hälften av 1700-talet och har fått sitt nuvarande namn efter en av de sista hyresgästerna som bott där, blockmakare Gustav Andersson. Han var anställd vid Flottans verkstäder på Skeppsholmen och svarvade trissor till block som användes i de stora segelfartygens riggar. Gustav Andersson hade sin verkstad hemma och han och hans familj bodde på övervåningen mellan åren 1917 och 1923. Lägenheten på bottenvåningen hyrdes av änkan Emilia Gustafsson, som bodde med sina fem barn i den 22 kvadratmeter stora lägenheten.

När Stockholms Stad utredde Katarinaberget och dess bebyggelse under 1970-talet bodde Emilia Gustavsson fortfarande kvar. Hon var då över nittio år och hade bott där sedan 1917. Vid utredningen beslutades att man skulle låta bli att modernisera huset, utan istället bevara den som ett genuint exempel på vad man kallade ”kåkbebyggelse”. I början av 1980-talet rustades huset upp till det skick det befann sig omkring 1920, då Gustav Andersson och Emilia Gustafsson bodde där, och är en filial till Stockholms Stadsmuseum.

Blockmakarens hus har ett högt kulturhistoriskt värde, inte bara för dagens stockholmare utan för alla som hyser ett intresse för vår svenska historia och vårt kulturarv. Det är dessutom ett otvetydigt bevis på att vi har både en historia och ett kulturarv, något som gärna förnekas av vissa tyckare. Men Blockmakarens hus berättar just den historia som så ofta förbises idag: Historien om en fattig stadsdel i ett fattigt land, där människorna till sist ryckte upp sig själva ur fattigdomen. En värld som för många tycks främmande idag men som var vardag och verklighet för bara ett par generationer sedan, långt innan Söders höjder blev det kändistäta och, framför allt, journalisttäta område det är idag.

9 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Blockmakarens hus berättar om vårt kulturarv

  1. Finito skriver:

    Akta dig, allt som nämns på DGS kommer riksantikvariets lista över kulturminnen som skall destrueras. Alternativt skivas och pk-paketeras för Stockholms museer.

    Gillad av 1 person

  2. Göran Holmström skriver:

    Frågan är om dom var lyckligare dessa fattiga stadsbor? Gillar att ta del av vår historia, just den enskilda individens historia, jag tror det är mer sanningsenligt återberättande, än tillrättalagda sagor om kungar och deras lögner till liv.
    Mer om vardagen den kan inte PK Sno av oss det trista och förutsägbara.
    Kanske kommer någon skriva en historia om mitt trista liv i framtiden, hur slitet var när vi likt dåtidens sumprunkare, gjorde ren en jättelik oljeavskiljare åt ABB, där på botten i sand och oljeslam levde det kräftor som tappat sin färg och växt sig riktigt stora.
    Vad tänkte denna arbetare på då?

    Gillad av 3 personer

  3. miketheviking skriver:

    Ja, det är fina kvarter.
    Tyvärr har ju vänstern Stulit” dem och gjort någon sorts socialdemokraktiska heliga skrin av kvarteren – de vill ju bo där och påminnas om den enda sanna historien om Sverige.
    Hur vänstern räddade Sverige från borgerligheten.
    Kaviar och franska chablis-viner smakar bra när man nu planerar för att byta ut den borgerliga medelklassen mot äkta arbetare från tredje världen.

    Två axplock från dagens tidningar:
    https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/kriget-om-sverigebilden-gor-oss-alla-dummare/
    (DGS ingår således i en global högerextremistisk påverkanskampanj mot Sverige….)

    Och här upplever kaviarvänstern, liberaler och invandringsivrare berikning:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/lALwny/klagar-pa-kebabflackar–nu-vill-finkvarteret-vraka-restaurangen

    Gilla

    • Jan Molin skriver:

      Olle: menar du att statens radio SR har ett program som berättar svenska folkets historia? Nej, jag tvivlar, inte på att programmet finns. Men, att det är tillrättalagt för att utlänningarna inte ska känna sig som utbölingar. Enligt sjupartierna, förrädarpartierna, så har vi svenskar inte förmått skapa vår egen historia utan utlänningarna har stått för all utveckling av Sverige.

      Gilla

      • olle holmqvist skriver:

        Tycker faktiskt att det här programmet oftast ger oftast en liten glimt folkets historia.
        Det är inte tillrättalagt enligt någon roman-algoritm, varken snyftogram eller fnittrogram =-i övrigt dominerande programtyper, utan berättat ”som det var” och ger i varje fall mig, inblickar i livet förr.
        ”tillrättalagt för att utlänningarna inte ska känna sig som utbölingar” – tror inte att ”utlänningarna” känner till programmet, och även om så vore, skulle nog indoktrinören
        se det som en klen murbräcka.

        Någon annan som har synpunkt på programmet Släktband ?

        Gilla

  4. MartinA skriver:

    Men, men, vi har inte alltid varit Svenskhatande samhällsförstörande undergångsmonster! Faktiskt!
    – Socialdemokrat som skådar ut över socialdemokratins skapelse.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.