För några dagar sedan var jag och min man hemma hos några gamla vänner. Efter att ha avhandlat diverse minnen och uppdateringar om vad som hänt sedan sist vi sågs kom vi in på det som folk numera alltid kommer in på, nämligen Sveriges allmänna förfall. Och nej, det är ingen inbillning på grund av ”rysk påverkan” eller för att det finns journalister som fräckt nog avslöjar sådant som DN väljer att inte skriva om, utan en verklighet som väldigt många vanliga människor lever i.

Det finns snart inte en enda hederlig medborgare i det här landet som inte har egna erfarenheter av samhällsförfallet. Har du inte själv varit sjuk, och mött en handläggare på Försäkringskassan som behandlar dig som om du vore en lort, så har du garanterat en vän, släkting eller kollega som tvingats gå igenom det. Om du inte själv behövt lida av nedskärningar inom LSS så känner du säkert någon annan vars funktionshindrade barn fått sin livsnödvändiga assistens minskad med 70-75 procent. Och även om du inte tillhör de pensionärer som tvingas vänta i upp emot sju, åtta månader för att få sin rätt till bostadstillägg prövad så har du sannolikt flera av dessa olyckligt lottade och negligerade pensionärer i din närhet.

Men dessa uppenbara brister i samhällssystemet är ändå inte det allra värsta. Det värsta är att det vuxit fram två parallellsamhällen, med olika regler och olika bemötande från myndigheter och politiker, beroende på vem det handlar om. Ta bara LSS, till exempel, och de många assistansbolag som visat sig vara rena lurendrejarna. I Jannes Josefssons granskning i SVT stod det pinsamt tydligt att Försäkringskassan inte ens varit intresserade av att sätta åt dessa välfärdsmarodörer. Personer i chefsposition ljuger om ”korrekta” underlag när underlagen i själva verket är så undermåligt förfalskade att ett barn skulle kunna se vad som pågår. ”Vår utgångspunkt är ju att det man lämnar in till oss stämmer” säger människan utan att blinka, och fortsätter med att förklara att man inte kan bygga upp någon ”jättestor kontrollapparat” för att det har ett pris någonstans.

Visst. Det har absolut ett pris. För dem som är kriminella. Men dem vill – eller vågar – inte Försäkringskassan ge sig efter.

Vanliga hederliga medborgare kan man dock jaga hur mycket som helst. Den i vissa sammanhang så olämpliga ”kontrollapparaten” får blir hur stor som helst när det gäller att kontrollera vartenda sjukintyg som lämnas in – och underkänna så många som möjligt. Då är utgångspunkten sannerligen inte att ”det man lämnar in till oss stämmer” utan den motsatta. Det spelar ingen roll om en sjukskriven har cancer och femtioelva andra dödliga sjukdomar, och om han eller hon fått sjukintyg av tio specialistläkare, personen kan likväl bedömas som fullt frisk och arbetsför.

Varför? Därför att det handlar om hederliga medborgare. Hederliga medborgare gör rätt för sig. Och nu tvingas de också betala för att Försäkringskassan och andra flata myndigheter ska slippa ta itu med människor som utnyttjar välfärdssystemet och begår brott. Statliga myndigheter tycks helt enkelt inte bry sig om ifall de förlorar ett antal miljoner på kriminella assistansfirmor och andra som gör fingret åt våra lagar eftersom de kompenserar detta genom att dra åt tumskruvarna på vanligt folk. Det gör de inte bara genom världens högsta skatter utan även genom att göra det allt svårare för hederliga medborgare att få ut de ersättningar de har rätt till.

Sverige är med andra ord ett stenhårt kontrollsamhälle när det gäller de hederliga medborgarna. Övriga invånare får i princip göra vad de har lust med utan att det blir några kännbara konsekvenser. Och när medborgarna gnäller, då blir de anklagade för att vara intoleranta.

Sådant kan man sitta och prata med gamla vänner om i Sverige 2019. Och en sak är säker; om någon för bara tio, femton år sedan hade antytt att det var så här mitt land skulle bli skulle jag ha haft väldigt svårt att tro på det. Men nu är vi där. Och frågan är hur långt det ska gå innan politikerna börjar förstå att de valts för att tjäna medborgarnas och landets bästa – inte för att skinna medborgarna och dränera landet på den välfärd våra förfäder byggde upp.