Anders Leion: Romantik

Anders Leion

Jag tycker om Kjell Westös böcker. Liksom Per-Anders Fogelström skriver han om staden och dess människor. Westös händelser sker ett antal decennier efter dem som Fogelström beskriver i sin Stockholms-serie. Westö intresserar sig också mer för medel- och överklass.

Westö är romantiker, vilket han själv är helt medveten om och öppet tillstår (från ca 1.20 till 2.40.Tryck på översättning i rutan nere till höger – men se gärna hela programmet!).

Utifrån denna utgångpunkt förmår han beskriva också mycket blodiga och våldsamma händelser, som i Där vi en gång gått, utan att förlora fotfästet och utan att förfalla till billigt ställningstagande i de blodiga klasskonflikterna.

Han präglas av en svår nostalgi till flydda tider i den stad han älskar, men utan att låta sig lamslås av denna nostalgi, utan att bli missmodig. Tvärtom, den ger honom ett slags trygghet som tillåter honom att ta sig an också de svåraste av ämnen.

(Heidi von Borns recension av Där vi en gång gått i SvD 2006: ”Westös roman, en krönika omfattande 36 år, är ett läsäventyr som ska avnjutas långsamt. Det är en historisk händelse som rullar upp okända hörn av ett lands blodiga förflutna. Westö skriver om sitt land med en unik närvaro och engagemang. Han sjunger sin stads sång med friskt mod, han har tagit sig den rätten.” Och här är trailern.)

Nostalgi är alltså inte enbart en flykt och ett bedövningsmedel, ett sätt att slippa nutiden. Det kan också ge fotfäste och kunskaper – för att bättre bedöma denna nutid.

Om det förflutna, dess förhållanden och dess människor någon gång nämns i aktuell politisk debatt eller över huvud taget i samhällsdebatten, då sker det i nedsättande ordalag och med ett lätt förakt för den som visar ett sådant intresse. Det är som om bristande historiska kunskaper och därmed följande ointresse skulle vara något slags adelsmärke, en tillgång. Hur kan det vara så?

Ointresse för det förgångna är ett utslag av ett slags oförstånd, ett slags högmod. ”Vi i nutiden har tillgång till all nödvändig kunskap och teknik, här och nu, på armslängds klickavstånd. Vi är inte intresserade av resten, av andra tiders samhällsorganisation och sociala förhållanden. Det skulle bara binda oss”.

Det är just det. Man vill ha den totala frihet som frånvaron av historiska och andra kunskaper ger. Då tror man sig om att kunna fatta de bästa besluten, eftersom man inte är bunden av några, som man anser, ovidkommande förhållanden och hänsyn.

Detta hyllande av okunskapen som ett slags frihet är säkert genuint. Till detta kommer att man därigenom tvår sig själv skinande ren. Den centerpartist som behöver måla sina motståndare bruna, vill naturligtvis inte höra något om det egna partiets uttalat fascistiska förflutna.

Den vänsterpartist som beskyller andra för minoritetsförtryck vill naturligtvis inte reflektera över kommunismens utplånande av kulaker och utsvältningspolitik av ukrainare. Hur skulle man då kunna framställa sig som alla minoriteters beskyddare?

Men denna strävan efter frihet från det förflutna och dess påminnelser om egna brister och andra obehagligheter, skapar inte bara en frihet för den enskilde och för det enskilda partiet, det skapar också ett allt trängre rum att röra sig i, att undersöka och fatta beslut om. Därmed uppstår ett nytt slags ofrihet.

Det är numera ett axiom att ingen skall kunna styra den enskildes fortplantning. Sterilisering utifrån andra än den enskildes behov anses vara förkastligt. Samtidigt skall alla barn alltid ha kärleksfulla och kompetenta föräldrar. Detta går inte ihop. Det får många barn betala för, även om de till slut – med tvång – skiljs från sina föräldrar.

Det är likaledes ett axiom att alla skall gå i samma slags skola, även om alla av olika skäl inte har förutsättningar för att göra detta. Denna trosföreställning får många barn betala för.

Föreställningen att alla motsättningar kan lösas med förhandlingar är också till grundlag upphöjd. Denna grundlag ger en perfekt ursäkt för dem som inte vill göra något, som inte vill ta ansvar. Det räcker med att den ena parten i en konflikt inte vill förhandla, för att svenska representanter skall vara befriade från ansvar. Den svenska regeringen kan i lugn och ro fortsätta att påkalla förhandlingar, i trygg förvissning om att några sådana inte skall ske.

Vi vet alla att det är så den fungerar, den frihet som dagens beslutfattare vill ha. Varför skulle de vilja veta något om gårdagen? Då skulle ju deras ”analyser” och beslut kunna jämföras med något – och de förlora kontrollen över situationen.

Men ingen bryr sig ändå om deras åsikter. Det står var och en fritt att utforska det förflutna och dess inverkan på vår nutid. Det kan bli ett litet projekt – och ett mycket stort och vittfamnande. Man kan ju gå ut lite lugnt och läsa Westös böcker.

18 reaktioner på ”Anders Leion: Romantik

  1. Elisabeth G skriver:

    Utan kunskap om sin historia blir man rotlös, ja rent av identitetslös. Det är som Peps sjunger att identitet, det är när du vet, vem du är och var du kom från.

    Gillad av 4 personer

    • Elisabeth G skriver:

      ”och hur du ble sån”, skulle det vara, istället för ”var du kom från”, fick jag veta när jag gitte googla (skivorna är nerpackade p.g.a. renoveringsarbete), fast det är egentligen samma sak.

      Gilla

  2. Dagen D och latten skriver:

    Det är länge sedan jag tänkte på människan som en alltigenom rationell varelse. Om jag någonsin gjort det? Där enbart logik, fakta och ren kunskap får styra och vägleda. Människan uppträder oftast smalt, egenkärt och egoistiskt. Hon förblir i högsta grad emotionsstyrd.

    Rent psykologiskt är människan snabb med att bedöma andra. Det sker inom några få sekunder. Det sker vid alla möten med främlingar. Och att den bedömningen lätt häftar vid. Och endast med stor tröghet modifieras över tid. Det är som om naturen prioriterar snabbhet framför exakthet i bedömningen av andra. Antagligen för att i nya möten kan faror slinka igenom. Det gäller därför att snabbt kunna bemästra och prioritera. Det finns helt enkelt inte tid över för hämmande eftertanke. Det är här och nu som gäller.

    Samma förhållningssätt har många av oss till historia. Det är här och nu som gäller. Historisk djup kunskap kan fungera hämmande för den egna viljeinriktningen.

    Tänk på historia som dagen D. På landstigningen i Normandie den 6 juni 1944. Hur tusentals män dog och gjorde stränderna blodbesudlade. Och hur överlevande män sedan i månader kämpade i död och smuts, för att befria Europa från nazismens ok. Även i förlängningen för oss svenskar. Dessa soldater i Normandie dog för vår frihet och sätt att leva. De slogs också för kommande generationer. För dig och mig.

    Och så förflyttar vi oss till idag. Nu skänker nya generationer bort denna frihet till andra. Helt vårdslöst. Som om de själva ägde landet Sverige. Ingen tillåts idag stå i vägen för en ny typ av ockupation. Kanske för ett övertagande? Av nya och för oss främmande värdegrunder. Med en annorlunda syn på frihet och jämställdhet. Och mänsklig värdighet. En konsekvens av en frikostig migration.

    Om de döda på Normandies stränder fick tillfälle att vakna upp och få syn på vad de offrat livet för – skulle de då gilla vad de då såg? Att deras kamp för frihetliga värderingar nu skingras för vinden. Nu när nya generationer tagit vid och gör deras uppoffringar värdelösa. Uppoffringar nuets ögonblick inte vill kännas vid. Vad folkets soldater kämpade för – och emot. Utan istället väljer att handla egenmäktigt och förringande.

    För senare generationer kan historia fungera som en bojsten runt halsen. Som förhindrar deras egna framfart. De vill inte veta av hur människor offrat sig vår skull. För vår frihet och oberoende. Vad som egentligen ligger bakom deras eget vardagsliv. Här och nu. När de sippar latte på en uteservering. Och inbillar sig att just deras tankar består av ett slags överordnat prio ett. Av ett här och nu. Oavsett vad männen på Normandies stränder själva tänkte och ansåg sig strida för.

    Gillad av 9 personer

  3. Bo Adolfsson skriver:

    Inläggen på DGS blir alltmer dystopiska. Vart skall det ta vägen?
    Själv läser jag just nu vår störste författare Vilhelm Moberg för att få lite pespektiv på vår historia. Jag har kommit till hans Min svenska historia i tvådelar Från Oden till Engelbrekt och Från Engelbrekt till Dacke. Tyvärr fortsatte han inte längre utan tog sitt liv ett par år senare.
    Är Sverige på väg att begå självmord?

    Gillad av 2 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Ju sämre desto bättre. Om man tänker på historien i pendelrörelser eller cykliskt. Men jag utesluter inte att ett tillstånd kan ‘normaliseras’ i ett bottenläge länge och att det kan ta tid innan man är säker på att the botten is nådd.

      Gillad av 1 person

    • Claes-Göran Olsson skriver:

      Häromdagen nåddes vi av ett helt nytt budskap från en etablerad politiker.

      ”- Visionen om det mångkulturella samhället måste begravas.
      – De som saknar asylskäl ska lämna landet – på en gång.”

      Äntligen ett budskap vanligt folk efterlyst i åratal.
      Ett sådant budskap uppstår inte över en natt i huvudet på en politiker, utan måste ha värkt fram över lång tid. Hur är det möjligt att detta omvälvande budskap inte tidigare förmedlats?
      Är det möjligt att endast en politiker har dessa tankar?

      *

      Att nästa dag få höra att politikern inte menat vad hon sagt är både upprörande och tragiskt.
      Tydligen bara ett uttalande för att positionera sig i en partiledarstrid, men helt utan bäring på personens framtida politiska handlingar.

      Ytterligare ett bevis på en RYGGRADSLÖS HYCKLANDE POLITIKER, som sprider uttalanden för att enbart imponera för stunden, men utan implikationer för framtiden.

      Gilla

  4. Göran Holmström skriver:

    Underbart, tack två författare jag totalt missat att läsa något av.
    Men kan nog erkänna att romantik, är inte mitt favvo ämne,
    alla mina ex säger samma sak noll romantisk , det finns nog stenar med mer av den varan.
    försökte mig på Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher, i ett försök att förstå den kvinnliga sidan av befolkningen, tänkte att det vore bra och undvika att hamna i konflikt med massa tanter varje gång man öppnade munnen, Donna Tartt , Den hemliga historien , och Ya-ya flickornas hemlighet lästes med.
    Men nej vi har alla olika färdigheter, min är helt enkelt inte romantik, ej heller att vara smidig i mötet med det underbara andra könet.
    Dyrkar er men förstår er inte alls. Samma sak gäller för stockholmare , minus dyrkar, snarare så ser på er med förakt är ett för starkt ord lätt avsmak passar nog in.
    Jan Mårtenson är nog den enda svenska författare jag gillat i fiction genren om modern tid han skriver bra och det finns oftast ett smarrigt recept med i deckarboken.
    Inser att läsa är nog en av dom stora passioner som man kan ha hela livet,
    dom flesta andra byts ut eller omvärderas med läder eller mognad.
    En svår rackare att läsa var odyssen i tolkning av Eyvind Johnson.

    Gilla

    • Attvaraellerintevara skriver:

      Läs Westö och förstås Moberg. Westös ‘romantik’ ligger på en helt annan nivå än Pilchers och Tartts! Går inte att jämföra på samma dag.
      Han s6kriver episka romaner/ berättelser förankrade i verkligheten och vår historia, han har den analytiska förmåga som krävs för att hans romanfigurer ska träda fram och bli till kött och blod.

      Gillad av 1 person

  5. Anders skriver:

    Fint skrivet, missa heller inte JOLO’s fina skildringar med balanserade nyanser av nostalgi och detaljbeskrivningar av en historisk kontext.

    Gilla

  6. jørgen skriver:

    Den som inte vet någonting om det förflutna kan inte tolka nutiden. För det förflutna är den enda trovärdiga kunskapskällan om nutiden och hur den kan utvecklas. Det finns ingen annan. Historien är kännedom om tid. Själva tiden. Bara det förflutna är säkert, det ändras aldrig. (Niall Ferguson) Dagens politiker vet vanligtvis ingenting om Sveriges historia och Europas historia, de har ingen kronologi och ingen berättelse. De vet inte varifrån de har kommit och därför inte vilken väg de skall gå. För hur bedömer man det?

    Utan historia kan de inte se hotet som gömmer sig i gräset. När stigfinnaren ser en tiger i gräset ser de okunniga människorna bara ofarliga skuggor. För enligt kartan, ideologin, de använder istället för verkligheten, skall det bara finnas skuggor här.

    Den som inte känner till det förflutna och är utan verktyg, har inget annat än ideologi som en guide. Och det hjälper inte mycket mot verkligheten. Kunskap om historien, om tiden, är förmodligen den viktigaste kunskapen som finns. Om vi alla i skolan hade fått ordentliga kunskaper om islams konstanta attacker på os de senaste 1000 åren, hade vi sannerligen inte öppnat gränserna helt upp för just islam.

    Gillad av 4 personer

  7. Östanskog skriver:

    Tack Anders för att ta upp finlandsvensk litteratur här på DGS. – Min docent (Pekka Tarkka) vid H:fors universitet var smart nog att lära oss, att avantgardismen, som ryska kommunister dödage, hade en framtid och berättigande inom finlandsvenska litteraturen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.