”Snowflakes” är i USA beteckningen på en del unga människor som på grund av sin skolgång/utbildning saknar nämnvärd kontakt med verkligheten. De tjänar inga pengar, bor kanske hemma, är politiskt till vänster och självfallet politiskt korrekta. De saknar livserfarenhet och är ofta påverkade av sina lärare, vilka i humanistiska och samhällsämnen ofta är radikala.

En sådan student vid ett universitet i North Carolina ryckte i början av april i år ett plakat från en ung man, som tydligen demonstrerade för begränsningar av aborträtten. En polis hejdade henne på väg bort uppenbarligen för att kasta plakatet, samtalade med henne och arresterade henne slutligen. Händelsen filmades och incidenten blev en mycket uppmärksammad på ett antal TV-kanaler. Händelsen är intressant eftersom den så klart belyser beteendet och en del viktiga attityder hos ”snöflingor” och även i Sverige.

Den här snöflingan anser att ändamålet helgar medlen. Hon ogillade plakatet som uppenbarligen föreslog någon ändring eller kritiserade något inom delstatens aborträtt och ryckte därför sonika skylten ur händerna på den som höll det och gick iväg med det. Hon använde således våld i syfte att stjäla plakatet, vilket också kan ses som rån. Att använda argument för att istället påverka den unga mannen som höll i plakatetet föll henne inte in.

Detta innebär att hon inte accepterar hans äganderätt till plakatet hans rätt att demonstrera eller överhuvudtaget att ha en åsikt i ämnet som strider mot hennes. Istället kränker hon direkt hans rättigheter på grund av att hennes känslor upprörts av skyltens innebörd. Hon tycker tydligen också att polisen ska istället för att besvära henne borde ingripa mot plakatbäraren och hindra hans lagliga rätt att fritt ge uttryck för sina åsikter. Polisens uppgift bör alltså vara att också censurera.

Det är tydligt att hon inte förstår vad politisk frihet innebär. Meningen med att kunna utöva olika friheter i ett samhälle är ju att det utgör den nödvändiga grunden för att slutligen kunna ha meningsfulla fria val. Det demokratiska systemet förutsätter att politiska rättigheter upprätthålls.

Kvinnan lät sitt beteende styras av uppblossande känslor snarare än av eftertanke. Det är nog mycket vanligt hos snöflingor.

Hennes ansiktsuttryck är obetalbara: de går från ogillande, förvåning, bestörtning, upprördhet, oro, gråt till – så småningom – uppgivelse. Och när hon verkligen förstår att hon gjort något som får otrevliga konsekvenser, säger hon, att ”jag kan inte tro att detta händer”. Hennes verklighetsuppfattning omfattar inte ett scenario, där hon – på grund av en som hon trodde var en politiskt korrekt handling – blir frihetsberövad och offentligt förödmjukad genom att i handbojor tvingas gå på stadens gator. Det faller utanför hennes föreställningar om livet. Vid ett tillfälle säger hon förvirrat: ”I didn´t mean to be arrested”. Det är sällan någons ambition. Men om man tror att avsikten med en handling betyder allt kan det kanske vara en förståelig kommentar.

Hon ljuger lätt och naturligt för polisen. På frågan om hon har ett identitetskort säger hon nej, för att senare erkänna, att det har hon. På slutet griper hon till lögnen: ”I was going to give it back to him”, när alla sett, att hon inledningsvis var på väg att slänga plakatet över räcket.

Hon tar inget ansvar för sina handlingar. Hon är så övertygad om att hon har moraliskt rätt att andra som inte håller med henne inte behöver respekteras. Hennes kombination av självrättfärdighet, omogenhet och moralisk förvirring så ömklig, att man önskar henne väl. Måtte den internationella uppmärksamhet hon väckt leda till en viktig förändring i hennes liv.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.