Det fanns en tid när västerlandet var stolt över sig självt och Rudyard Kipling utan självironi kunde skriva dikten Den vite mannens börda som handlar om hyggliga och hjälpsamma västerlänningars insatser till fromma för mindre utvecklade folk i exempelvis Afrika. Den gängse historieberättelsen var att kolonialismen var gynnsam inte bara för kolonialisterna utan också de koloniserade.

Efter andra världskriget utvecklades en motsatt berättelse som gick ut på att västerlandet, i varje fall kolonialmakterna, var skurkaktigt och den vite mannen en fähund, utsugare och bedragare. Denna svarta legend om västerlandets ondska framträder i olika skepnader.

En variant uppträder i boken Mörkrets hjärta av Joseph Conrad (som publicerades redan 1902). Där representeras ondskan inte av något elakartat system utan av illvilliga, ondsinta, vettlöst snikna och troligen delvis vansinniga personer som romanens huvudperson Kurtz.
En annan variant är den amerikanska som utvecklades under kalla kriget. Den går ut på det fanns ett systemfel som hette kolonialism. Kolonialismen företräddes av de europeiska kolonialmakterna. Hade inte USA självt en gång lidit under det oket, va? Borde inte de forna kolonierna därför bilda armkrok med USA och förena sig mot Sovjetunionen?

En tredje variant var att västerlandets skuld inte kom sig av enstaka rubbade personers onda dåd och ej heller av egennyttiga europeiska staters våldtäkt på svaga folk utan låg i hela västerlandets samhällsorganisatoriska väsen, nämligen i själva kapitalismen. Den senare berättelsen utvecklades framför allt av socialister i västerlandet.

En av dessa västerländska socialister var den nyligen bortgångne författaren Sven Lindqvist (1932 – 2019). Jag kan inte komma på någon, i varje fall ingen svensk, som med liknande hatisk energi ägnat sitt liv åt att koka en elak brygd av dessa tre ingredienser plus troligen några till. I ett trettiotal böcker gav han uttryck åt sin uppfattning om västerlandets inställning till de rena och goda människor som finns överallt såframt de är underordnade. Västerlandet, menade Lindqvist, hade kollektivt som sitt motto anammat den psykotiske Kurtz paroll Utrota varenda jävel, vilket också var titeln på en särskilt uppskruvad bok av Lindqvist.

Den som vill försöka förstå den intellektuella etthundraåttiogradaren från Den vite mannens börda till dagens föreställning om den vite mannen som inkarnationen av all historisk uselhet bör inte förbigå Lindqvist ty ingen har som han artikulerat och tydliggjort den enligt mitt tycke förvirrade tankefigur som dominerar samtidens tänkande i denna fråga och som troligen ligger bakom sådana avgörande politiska misstag som mångkulturpropositionen 1975:26.

Budskapet är att den som befinner sig i socialt överläge alltid är ond och våldsbenägen medan den som befinner sig i underläge alltid är god samt offer för ränker från dem i överläge. Den som väl har fattat idén kan tillämpa den i varje situation. Migrationen berikar Sverige eftersom de som kommer är de goda som förtryckts av sina onda härskare i hemlandet. Om de bara får åka svensk tunnelbana så kommer de att blomstra.

Att de rika är rika beror inte på något de rika själva gjort, till exempel startat och drivit framgångsrika företag, utan på att de stulit från de fattiga. ”Det är jordlösheten, stagnationen, de låga lönerna, kort sagt de outhärdliga förhållandena på landsbygden, som alltid varit den direkta eller indirekta förutsättningen för överflödet hos storstädernas toppskikt”, förklarar han i boken Slagskuggan från 1969 som handlar om hur USA i samarbete med Latinamerikas överklass förtrycker hemisfärens folk. Enligt samma logik beror västerlandets framgångar enbart på förtrycket och utsugningen av den tredje världen från femtonhundratalet och framåt.

Sven Lindqvist arbetade på Dagens Nyheter, vars kulturbilaga ägnar fem sidor åt hans minne. Han verkade ”särskilt under Olof Lagercrantz tid som kulturchef” skriver tidningen. Såklart. Ytterligare en liten bit samhällsförståelse faller på plats. (Läs den här texten om du orkar fundera på hur jag menar).

Överkurs. Citatet från Slagskuggan fortsätter så här:

Det latinamerikanska jordbruksproletariatet har i århundraden kunnat hållas på bekvämt avstånd från sina utsugare. Nu går det inte längre. Massorna har satt sig i rörelse och kommer strömmande dit överskottet av deras arbete alltid har gått – till storstäderna. Och de bär sin slum med sig.

Det påminner om vår tid femtio år senare. Massorna kommer strömmande från exempelvis Afrika till Europa och de bär sin slum med sig. Det finns väl ingen som tror att dessa massor har andra syften än att bli delaktiga i de påstådda förtryckarnas välstånd? Vem är det som vill ta från vem? Men sådant feltänk från Lindqvists sida hindrar inte att han hyllas i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Känslorna tar överhanden.