Patrik Engellau: Han som diktade om historien

Patrik Engellau

Olof Lagercrantz, 1911 – 2002, intresserar mig inte bara för att han var en bra författare vilket jag definierar som en skribent som inte bara håller reda på sina verb utan också sina tankar och som får en läsare att vilja fortsätta att vända blad. Han intresserar mig också för att han personifierar en epok och för att livet gav honom maktpositioner så det räckte för att han skulle kunna sätta sin stämpel på stämningsläget i nationen – och fortfarande gör det.

Mellan 1951 och 1975, som var PK-ismens eller – som några vill kalla det – kulturmarxismens eller nyvänsterns grundarperiod, var han kulturchef och under de sista femton åren chefredaktör tillika kulturansvarig i Dagens Nyheter. Jag kan inte komma på någon enskild person som så tydligt förkroppsligar denna märkvärdiga era och som så målmedvetet och skickligt ägnade sig åt att formulera och pumpa ut dess budskap. Trettiofem böcker och nästan tjugofem års artiklar på bästa plats satte sina spår i nationen. (Jag träffade honom några gånger. Då var han klädd i eleganta Mao-kostymer vilket rimligtvis var en ideologisk hyllning till den kinesiska kulturrevolutionen. Han höll själv på med en kulturrevolution.)

Att hitta på en ny historia och att hela tiden artikulera den var också hans uttalade ambition. I boken Min första krets, som jag inte läst på trettio men nyligen hittade i en bokhylla, säger han att han väntade sig ”att snart dikta om historien [hans egen kursivering]”. Att dikta betyder att tolka, kanske rentav hitta på. Han skulle göra en omtolkning och han skulle, i egenskap av författare – och ännu mer, antar jag, som chefredaktör för landets viktigaste tidning – tillkännage sin uppfattning. Som författare kunde han ”se helheten” och ”ta ett ansvar för hela mänskligheten”.

Varför behövde han då göra en omtolkning? Sverige var nästan det rikaste landet av alla och hade blivit en förebild för en hel värld. Det naturliga hade, kan man idag tycka, varit om Sveriges främsta tidning värnat om Sverigebilden i stället för leta efter, för att inte säga konstruera, fel i tillvaron.

Men så såg inte Lagercrantz på sitt uppdrag: ”Den enda övertygelse jag äger är att vår civilisation är absurd och att det absurdaste av allt är att detta inte är allmänt erkänt”. Lagercrantz ville rätta till dessa förhållanden och han ansåg att han hade ett profetiskt uppdrag: ”Jag inbillar mig att ett av tidevarvets stora skeenden försökte tala genom mig”.

Om du inte är särskilt bekant med Olof Lagercrantz kan du av detta få intrycket att han hade megalomana drag. Men betänk då att han var en högt begåvade och aktad man (som i och för sig retade många; akademiledamoten Lars Gyllensten kallade honom en ”kelsjuk, spinnande katt som i oväntade ögonblick klöser så illa han förmår”). Se honom snarare, kanske tillsammans med Olof Palme, som en av den humanitära stormaktens portalfigurer.

Den stora omtolkningen handlade inte bara om Sverige, utan om hela västerlandet: ”Jag hade inte klart för mig – det skulle dröja länge innan jag förstod – att massmord är en favoritsysselsättning för det kristna västerlandet sedan hundratals år och att vi utrotat en stor del av jordens befolkning”. Lagercrantz understryker att detta är en omtolkning: ”I den framtidsoptimism som ingick i [hans pappa] Carls världsbild fanns det inte plats för sådana hemskheter”.

För att den nya berättelsen skulle gå ihop behövdes en ond urkraft som låg bakom alla samhällets defekter och de därav följande mänskliga lidandena, till exempel att pappa Carl hade rekommenderat Olofs rektor i Falköping att Olof skulle gå om en klass för att gossen var svag i något ämne, något som gossen aldrig verkar ha kunnat förlåta. Den onda kraften var marknadshushållningen. Marknadshushållningen var ”en perfekt kvarn för att mala undergång åt släktet. Den såg till att inga spärrar fanns när råvarorna, som jordklotet samlat sedan miljoner år, förverkades i snabbast möjliga takt”. (Boken kom 1982, tio år efter Romklubbens Tillväxtens gränser, som förkunnade alla råvarors upphällning. Lagercrantz var förstås inte den ende rallaren för PK-istiska läror.)

Ondare än något annat var emellertid aktiebolaget:

Den guldtörst vilken lik en farsot spred sig i världen hade till förutsättning den snillrikaste av alla västvärldens uppfinningar – aktiebolaget… Aktiebolaget upphävde förbindelsen mellan den enskildes öde och pengarna. Carl brukade rörd tala om det riskvilliga kapitalet och om nödvändigheten att de som tog riskerna belönades i form av utdelningar och gratisaktier. Det var den fräckaste lögn då som nu… Men i den fina världen [som Lagercrantz med hänsynslöst självförakt erkänner att han stammar från] var det ingen som satte fast lögnaren. Ty det fina var just att de som satsade inte längre behövde ta några risker… därmed var förutsättningen skapad för att allt som hette hänsyn, mildhet, kärlek, mänsklighet var jagat bort från marknaden… Om dessa pengar lejde slavar i fjärran land, köpte mördare med eller utan statliga uniformer eller gjorde sig skyldiga till andra skurkstreck, det behövde inte aktieägarna, de av staten privilegierade riskvilliga hjältarna, bry sig om. Deras händer var alltid rena.

Får jag påminna om att denne förkunnare genom sitt ämbete var nationens främste opinionsbildare. Tänker efterträdaren Wolodarski så? Tror han också att hänsyn, mildhet och kärlek härskade innan bolagsformen aktiebolag inrättats? Här leder den store nytolkarens entusiasm honom emellertid för långt. Att en företagare inte kan tvingas betala mer än han satsat i bolaget vid en eventuell konkurs har sedermera inte ens vänsterpartiet veterligen klagat över. Däremot kan nog föreställningen om att företag lejer slavar ha gjort avtryck i en del av särskilt upphettade PK-hjärnor.

Därtill har partierna med inlevelse slutit upp i den berättelse om kvinnan och om mörkhyade människor som Lagercrantz hjälper till att nyskapa.

När jag tänker på kvinnorna i min släkt grips jag på en gång av en gränslös kärlek och förskräckelse, också den utan gräns. De tycks mig likna vilda djur hotade i varje stund av vanära, förvirring eller död. Därför var de också mer vaksamma än alla andra människor. Deras ögon spanade i alla riktningar efter de faror som de visste närmade sig och om vilkas natur de hade vaga aningar blott.

Kanske är det dessa spanande ögon som anar obekanta faror som är förklaringen till #metoo. Eller rättare sagt: det är nog bara kvinnor som känner sig som malplacerade rådjur som väljer #metoo.

Det var på motsvarande sätt med svarta människor som ”utgjorde ett helt annat släkte än de vita”:

Samma skillnad finns mellan dem som mellan lindansare som dansar utan skyddsnät och en som vet att skyddsnätet finns. För de svarta gäller det livet. För de vita som misslyckas finns räddning.

Sedermera har Lagercrantz omtolkning blivit gängse övertygelse på hans gamla arbetsplats och inte bara där. Om jag får göra en tolkning av tolkningen så är det att Lagercrantz skämdes för att han var privilegierad, vilket han hela tiden understryker att han var. Alla i hans inblandade släkter var adliga, en landshövding här, en sjöofficer där, betjänter och husor. Det fanns alltid pengar om inte annat så för att det med jämna mellanrum dog en rik moster. Lagercrantz, som med rätta insåg att han inte hade förtjänat de medfödda fördelarna, skämdes. En dikt som heter Min generation lyder så här:

Ingen höjde en hand men skulden växte och växte
Utan att veta vårt brott fällde vi själva vår dom.

För mig betyder det att han inte visste om han begått ett brott eller om han var skyldig till något men av dåligt samvete dömde han sig själv i alla fall. Det har varit västerlandets psykologi sedan dess ty gradvis har ökande andelar av befolkningen där haft anledning att känna sig nästan lika privilegierade som Lagercrantz.

En märkvärdig sak med Lagercrantz, tycks det mig, är att han lyckades förena aristokratens självklara känsla av överlägsenhet med den självutplånande skammen. Den föreningen kännetecknar svensk mentalitet idag. Vi är världens ädlaste folk och ödmjukar oss exempelvis för terrormördare som vi av godhet gjort till svenska medborgare och förbereder oss att försörja om de behagar sätta foten på svensk mark.

34 reaktioner på ”Patrik Engellau: Han som diktade om historien

  1. Bo Svensson skriver:

    När jag själv är missnöjd med något, försöker jag hitta på något bättre själv och luftar sedan mitt missnöje i form av beskrivning av detta mera tilltalande alternativ.

    Hade Olof Lagercrantz något bättre alternativ i tankarna till marknadsekonomi och rådande former för investeringars finansiering?

    Retorisk fråga. – Hade han så klart inte. – Inte någon vars böcker jag skulle smutsa ner min bokhylla med utan bara en av många opinionsbildare som avänder sin intelligens till att göra sig dumma och sprida förvirring.

    Gillad av 4 personer

  2. Dnam eksnad skriver:

    ”En märkvärdig sak med Lagercrantz, tycks det mig, är att han lyckades förena aristokratens självklara känsla av överlägsenhet med den självutplånande skammen”.

    Mycket bra och på alla sätt plågsam läsning, för vilket vidrigt hyckleri som kommer i dagen. Hyckleriet är hjärtat i socialism, liberalism och pk-ism, hyckleri och hybris. En hybris som får resultatet att man anser sig ha rätten att påföra alla andra sin hycklande världsbild, som endast kan få fötter genom ett parasiterande på allt det som den naturliga ordningen producerat genom människors arbete och fria association. Det är ju exakt denna världsbild som är förhärskande idag, den har alla drag av en ersatz-religion, för inte går alla dessa runt och känner en självutplånande skam, det man istället gör är att projicera denna på alla som inte håller med, på de onda, och eftersom man är fullständigt omoralisk, ens moral består endast av dunsterna från god tradition, kultur och religion, så har man inga gränser, man rör sig obevekligt mot socialismens massmord, för ideologin trumfar dunsterna då de möts i öppen match. Så IS-mördare skall tas om hand, istället för avrättas eller bara glömmas bort i något fjärran land. Sverige kommer självklart att ta emot alla mördare från IS och deras familjer och deras framtida barn, allt mer av den officiella retoriken är Orwellskt double-speak och dess främsta uttolkare är DN, än idag. Artikeln i DN om mördade bebisar är perfekt double-speak, man säger en sak och piskar upp känslorna, sen gör man motsatsen. Jag tycker ovanstående på ett tydligt sätt gör upp med den föreställning som många verkar ha att socialdemokratin tidigare var en kraft för gott. För mig så ser det ut som det från början varit exakt samma som vi ser idag, vi börjar bara nå den logiska ändstationen, konsekvenserna börjar bli tydliga i mottagandet av IS och gängvåldtäkter och brinnande bilar och stenkastning på ambulanspersonal. Det tog längre tid än i Sovjet och Maos Kina men snart är vi där.

    Jag börjar få mer och mer förståelse för det andra tillägget till den amerikanska konstitutionen för vår frihet försvinner dag för dag.

    Gillad av 13 personer

    • olle reimers skriver:

      Jag råkade bli lite personligt bekant med Olof Lagercrantz på 90-talet. En av hans döttrar och min dåvarande fru var bästa vänner. Vi gick på Sturebadet samtidigt och jag fick tillfälle att diksutera med honom då och då över en lunch eller en kopp kaffe. Jag hade just läst hans ”Konsten att läsa och sktiva” som är lite sammanfattning av hans tankevärld; skrämmande och fascinerande på en gång.

      Han upptäckte givetvis genast att vi inte befann oss på samma sida men det fanns ingen fientlighet vi var ju liksom familj, så det gick att få honom att öppna sig lite. Mitt intryck var det av en verklighetsfrämmande idealist där stilen var det avgörande, logiken tog sin avstamp i teorin inte i verkligheten. Ingen kontakt med sina egna känslor, det var han för intellektuell för men lite nyfiken på vad andra kunde berätta om det, nu när han var borta från offentlighetens krav.

      Olof Lagercrantz är långt ifrån ensam. Gunnar Myrdal, Olof Palme, och han är personer som kunde vara chefsideologer hos vilken envåldshärskare som helst.

      För dessa personer är lösningen allt. De har den intellektuella kapaciteten att skapa planen som ska rädda mänskligheten.

      Som jag uppfattade saken, var han (precis som en annan nästående fd professor i nationalekonomi, Myrdalelev)) på äldre dar lite medvetna om att deras besatthet i att formulera och stå fast vid sina ”lösningar” var just en sorts galenskap som de nu kunde ironisera lite lätt över.

      Dessa personer var så övertygade om att de hade rätt att de var villiga att offra alla mänskliga restriktioner för att deras lösningar skulle kunna genomföras. Ytterst farliga; således. På något sätt tror jag emellertid att de någonstans njöt av denna dubbelhet och ”bakom-draperiet” lilla självinsikt.

      Gilla

  3. Bo Svensson skriver:

    Såg ett program om bladskärarmyror igår. De har enorma välbyggda underjordiska samhällen med svampodling. Att den individuella myran fungerar väl och bidrar så att allt går väl, beror på incitament. – Det känns bättre att göra rätt än fel men hur dessa incitament fungerar i detalj, vet man ju inte.

    Sett från stor höjd liknar våra samhällen också myrsamhällen. Alla far runt utan att man begriper riktigt hur allt kan fungera och hur individerna fås att bidra så att allt går väl.

    De styrs också av incitament. – Det känns bättre att göra rätt än fel.

    Incitamenten som gör att det blir samhällen istället för anarki, skapas genom rättsordning som är ett regelverk för ekonomi och samvaro.

    Mordbrännarpolitik består i sabotage av incitamenten så att det lönar sig bättre att göra fel än rätt och på ett globalt plan, så att de släkten som gör bäst ifrån sig, skall mista sitt territorium till dem som misslyckats med att skapa fred och välstånd där de hör hemma.

    Gillad av 4 personer

      • Underdog skriver:

        Just det! Och glöm inte ”Journey to the Ants” och ”Livets Mångfald” av samme mångbegåvade man. ”Marx hade rätt. Han hade bara fel art”.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Nej han hade fel. – Och myrorna är inga slavar som tvingas göra det de inte vill och jubla entusiastiskt åt det de hatar för att inte riskera avrättning. – En myra gör hela tiden det hon helst vill liksom människan i ett lagstyrt samhälle.

        Det är i det liberala samhället individen fungerar som väloljade kuggar i ett maskineri bara genom att göra precis vad de vill.

        Efter att ha begrundat det troliga utfallet av alternativa val, måste jag tillägga som hjälp åt de trögtänkta.

        Gilla

      • Dnam skriver:

        Just detta med myrorna får mig att misstänka att även om jag håller med Bo om invandring och bulgariska fängelser så är vi oense på ett mycket djupt plan. Jag är ingen myra, myrsamhällen är de kommunistiska, nazistiska, faraoniska, och idag de pk-istiska. Vem bestämmer vad som är Bos ”framlängesutveckling”? Det är ju arbiträrt, beroende på vem som har makten. Man måste tillåta frihet, experiment och avvikelser från myrstigen. Det finns ingen slutlig sanning som innefattar livet.

        Gillad av 3 personer

  4. A skriver:

    Ja P.E, detta är själva källan till att Sverige saknar värde för svensken. Vid någon punkt kommer värdet att återuppstå, frågan är när. Att folk tror att vi fått privilegier utan att förtjäna dem, är själva orättvisan, mot vår kultur, som de inte ens tror att vi har. Det ser inte bra ut det här. Att bli av med skammen måste vara det viktigaste nu, om det ska finnas nåt kvar att bygga upp alls. Sverige är det enda hem vi har..

    Mvh A

    Gillad av 9 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    Det viktigaste att veta om Lagerkranz är att han öppet medgivit (till Roland Huntsford) att Dödens nedrigheters uppgift är att sprida lögner som hjälper till att ändra samhället i ideologisk riktning, ty om den skulle rapportera sanningen, så skulle den befrämja konservatismen.

    Gillad av 11 personer

  6. Jari Norvanto skriver:

    En mallig stropp var han nog. Kanske hade han inte fått på käften som han förtjänade? Jag minns en bok i min hylla: ‘Om konsten att läsa och skriva’. Intill den finns det ytterligare två, som jag hade glömt: ‘Emanuel Swedenborg’ och ‘Ett år på sextiotalet’. Han efterträdde Herbert Tingsten på Dagens Nogger; var inte HT ett större intellekt, åtminstone politiskt vettigare, än OL? Vilket kanske inte säger så mycket.

    Gillad av 5 personer

  7. Eva Danielsson skriver:

    Så kokar allt ner till individens känslomässiga nöd. Olof Lagercrantz’ behov av att känna sig som en bra människa. Parallell till damen i Bittes krönika, som också främst eftersträvar att få känna sig god och inte förmår reflektera över vad hon gör och varför och hur det blir.
    Skam kan man väl se som glappet mellan ens självbild och de lustar, impulser eller handlingar man inte riktigt står emot utan kanske både känner och gör. Om man vårdar en självbild utan fläckar av illvilja, snålhet, förakt o d så kanske man måste ta till åsikter och handlingar för att dölja dessa sidor, som ju alla ändå har. För att slippa känna av glappet, skammen. I västerländsk kultur är skam något individuellt, man skäms för något som försvagar ens självbild, och det är oerhört plågsamt. Illustreras av uttryck som ”att vilja sjunka genom jorden”. Kan motas av ilska som i stället ger en känsla av styrka. Man kan odla agg mot dem som blottat ens svaga skamliga sidor eller man kan hitta andra kompensatoriska sätt att undvika skam.
    Lagercrantz kunde pådyvla samhällsdebatten sin oförmåga att bära sina känslor. Han är inte den ende. Historien är kantad av människor som haft förmågor och drivkrafter men där känslor av förödmjukelser och skam omvandlats till utåtriktad vrede och illvilja i kombination med en (ev hemlig) övertygelse i botten av att vara överlägsen. Om man räknar bort rena psykopater så hittar man nog nästan alltid avgörande personliga negativa upplevelser i översittares bakgrund. Översitteri kan yttra sig på olika sätt, som snobberi och arrogant välvilja och i förtryck. Ingen enskild bör få för stor oinskränkt makt och alla har ett ansvar att ifrågasätta överdrifter och skruvade uppfattningar både hos maktens företrädare och hos dem man umgås med. En sann verklighetsuppfattning är viktigast och det hänger ihop med att orka bära alla sorts känslor och kunna skämmas när det behövs. Egoism som erkänns och kan manglas och motas av verkligheten blir inte destruktiv.

    Gillad av 10 personer

    • Underdog skriver:

      Mycket bra. De farligaste är de som vill ”avstå” från sina medfödda/ärvda privilegier för sin egen godhets skull. Blandningen av hybris och mindervärdeskomplex är en giftig cocktail. Lagercrantz, Myrdal, Palme för att nämna några.

      Gillad av 5 personer

  8. Jan Andersson skriver:

    Om man på ett slakteri lyckats få igång korvstoppningsmaskinen så bra att den tillverkar tiotusen korvar i timmen, så kan man inte tänka på något annat än att trimma upp den för att tillverka femtontusen korvar i timmen.

    Gillad av 2 personer

  9. Magnus Rosensparr skriver:

    Lars Gyllenstens karaktäristik täcker tyvärr bara en tiondel av det av illvillighet bottenlösa bråddjupet i Olof Lagercrantz själ. Dessvärre upptäckte Albert Bonnier j:r inte detta i tid, för om han hade klippt vingarna av charlatanpåfågeln Olof Lagercrantz hade Sverige varit ett lite bättre land idag.

    Gillad av 7 personer

  10. Magnus Rosensparr skriver:

    Reblogga detta på Magni Värld och kommenterade:
    Lars Gyllenstens karaktäristik täcker tyvärr bara en tiondel av det av illvillighet bottenlösa bråddjupet i Olof Lagercrantz själ. Dessvärre upptäckte Albert Bonnier j:r inte detta i tid, för om han hade klippt vingarna av charlatanpåfågeln Olof Lagercrantz hade Sverige varit ett lite bättre land idag.

    Gillad av 1 person

  11. Göran Holmström skriver:

    Olof Lagercrantz, ännu en i raden av missnöjda människor som ska göra uppror mot sin egen far, och därigenom förstöra hela sin omgivning.
    Listan på sådana figurer inom maktpositioner är både sorglig och lång. Hade Sverige sett annorlunda ut om han slapp gå om ett år i skolan och inte haft dåligt samvete även sin privilegierade ställning?
    konstigt att negativ energi kan konstruera så mycket, men tyvärr mest bara sämre saker.
    förbaskat mysko, nästan alla män har ju någon gång haft en prövning med sin ”Starka pappa”
    men inte fasen åller dom flesta på med att jävlas eller bygga om verkligheten för ett litet nederlag som skett under uppväxten. Ty insikten om att det finns viktigare saker att lägga energi på infinner sig hos dom flesta, alternativt så levererar livet så många käftsmällar att ödmjukhet infinner sig rätt omgående.
    Nej det måste till en annan förklaringsmodell, narcissism eller sociopati lutar jag mer åt i dessa extrema fall.
    Ps August Teodor Palm Socialdemokratins fader var även han en bortbyting menar faderlös,
    upprepar sig historien 😉

    Gillad av 2 personer

    • Dnam skriver:

      Det ligger mycket i det du skriver, jag misstänker att sådana människor, oftast vänstermänniskor, men man kan se det hos rika företagare också, de har vuxit upp utan det mest basala en människa behöver, sina föräldrars kärlek. Föräldrarna älskade sin socialistiska kamp mer än sina barn, eller karriär och pengar, och sätter inte barnen först. Sådant sätter spår, och växer man upp på detta vis så tvivlar man nog på kärlekens och godhetens existens överhuvudtaget, man blir hatisk och/eller egoistisk och bryr sig inte om människor. Så man kan bli politiker eller chefredaktör eller psykopatisk chef.

      Jag tror att avsaknaden av kärlek från föräldrarna är det som håller socialismen vid liv.

      Gillad av 6 personer

      • A skriver:

        Bra Göran och Dnam, ingen slump att de socialistiska idéerna förespråkar att skilja barnen från föräldrarna. Vad annars.. Den utstuderade ondskan som lägger sig vinn om att reproducera ondska. Det är bortom normala ouppmärksamma människors fattningsförmåga. Men ondskan ligger alltid runt knuten och vet hela tiden vad den är ute efter. På ett eller annat sätt ska barn skiljas från föräldrar och familjer splittras, kvinnor hetsas mot män och barn aborteras. Det är bara så. Människan ska industrialiseras och plockas av sitt värde på alla upptänkliga vis. Det enda som får ha ett värde är staten. Man kan kalla socialismvarianten vad som helst, men den går alltid ut på samma sak.

        Mvh A

        Gillad av 6 personer

      • kolosserbrevetkap3 skriver:

        A: Underbara klarsyn!
        Inget nytt under solen. ”Akta er för de falska profeterna som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlysta vargar. Av deras frukt skolen I känna igen dem. Icke hämtar man vill vindruvor från törnen eller fikon ifrån tistlar? [. ..] Alltså skolen I känna dem av deras frukt.”

        Gilla

      • Göran Holmström skriver:

        Danske man, du har som jag ser det helt rätt. Socialismen frodas av ensamma själar utan rötter, som vill vara större än vad dom är.
        Jag borde vara en av dom, men föraktar deras lögner och förenklingar av vår verklighet.
        du har helt rätt kärlek är stort och trygghet är större.
        Socialdemokrati är en sjukdom på allvar.

        Gilla

  12. Steven Jörsäter skriver:

    Mycket tänkvärt. Det är en märklig historiens nyck att Dagens Nyheter, ännu 50 år senare, fortfarande kombinerar de båda rollerna som landets främsta tidning och dårskapens värsta förkunnare. Numera finns det dock som tur är andra sätt att hitta nyheter. Dessutom hoppas jag att alla DGS läsare har insett att man numera faktiskt kan kommentera nästan alla DN artiklar. Man måste göra det i eget namn (vilket jag tycker är OK) och är man för tydlig kan man bli censurerad men en hel del sanningar slinker igenom. Ett hål i PK-muren! Tidningen tillåter detta antagligen därför att man blir för hopplöst efter i Interneteran om man inte är interaktiv. Men betydelsen av att i längden hitta genomtänkta motargument mot allehanda idiotier i artiklarna kan nog inte överskattas. Så skriv!

    Jag läste i föräldrahemmet som tonåring Olof Lagercrantz redan då uppenbart vansinniga förhärligande av den kinesiska kulturrevolutionen och svor då att aldrig prenumerera på denna tidning – ett löfte jag höll i mer än 20 år. Så nog minns jag Olof Lagercrantz. Men det var intressant att få hela bilden.

    Gillad av 1 person

  13. Göran Holmström skriver:

    Tillägg läste snabbt igenom hans familj och det stod några rader om moderns depressioner och systerns självmord. Även dyslexi nämndes.
    Och insåg att social ställning gör skillnad, för i den fattiges hem är det bara att hålla käften och se till att mat finns på bordet till en själv och ens barn. men för den rika så ska det ältas och förändras in i absurdum, oavsett vilka som drabbas eller vad det kostar.
    Herregud ena halvan av mitt släktträd, den konstnärliga sidan har ju både varit suicidala, deprimerade och alkoholiserade. Men inte fasen har jag fått blivit chefredaktör som ”Tröst” för det.
    Det påverkade ju inte ett dugg att ”Pappa” bankdirektör hade inflytande, Nejdå ren skicklighet ledde till det jobbet ”eller hur”.
    Det gör inget för jag har ett eget bibliotek med cirka 2000 böcker visade det sig när vi mätte hylmeterna, varav mina är cirka 1200-1300 resten är deckare morsan samlat på sig.
    Skomakare bliv vid din läst, är ett passande uttryck, Hade en viss skräddare följt det så hade vi alla sluppit Socialdemokratin i dess form vi alla drabbas av i form av skatt och lögner.

    Gilla

      • Göran Holmström skriver:

        Har bara en fråga.KNOWLEDGE OF LANGUAGES
        Swedish, English, German, French, Italian, Danish, Dutch, Spanish, Latin
        Är det att du känner till språken eller faktiskt pratar dom flytande?
        Jag pratar Engelska mycket bra, dom flesta placerar mig på Irland, Tyska rätt ok, med undantag för den Österrikiska delen den är grymt grötig, Spanska fattar jag det mesta, likaså Portugisiska, Italienska så bra att dom tar mig för infödd, dock så kan för lite ord, svårt språk där, Danskan tja Bornholm har en svår dialekt men övrigt är simpelt. Finskan är komplicerad på allvar, den stämmer illa med kända språkträd, ordet hirve betyder fruktansvärd och där tappade jag intresset, mer läten än just språk. Kroatiska, ryska, polska, Voda, eller pivo med lätt böjning täcker just deras särskillnad, Hvala är tack eller bra.
        Chai är ju te på många språk.
        Ja jag finner språk intressant, och inte värst bra på på dom men en glad amatör.
        Mvh Göran.

        Gilla

  14. Stickspår och huvudspår skriver:

    Minns mycket väl Olof Lagercrantzs reportageserier om kulturrevolutionen i Maos Kina, och hans stora vurm för rödgardisterna. I dem såg han väl något nytt och mer hoppfullt – en ny slags människa. Ganska tidstypiskt. Det kom många ”Rapportböcker” under 60-talet. ”Rapport från en skurhink”, av Maja Ekelöf, var en utav dem. Begreppet ”rapport” lever ännu kvar i ett av dagens nyhetsprogram – SVT:s Rapport. Överlag är människor rätt pigga på att använda sina egna uppväxtvillkor som referens för världen, och dra vittgående slutsatser av det. Där deras egen hoppfullhet gärna förläggs till annan plats och tid. Den intellektualisering man ser i dessa texter kan därför ha en rätt banal bakgrund, i egna uppväxtvillkor. Under 60-talet reste Jan Myrdal och Gun Kessle runt i Asien och gav ut skrifter i samma anda som Olof Lagercrantz skrev, men med mer revolutionärt sinnelag. Samtidigt tillkom många röster som tog upp människans påverkan på naturen och rovdriften på våra naturresurser. Minns särskilt boken ”Tyst vår” av Rachel Carson. Om hur pesticider, framförallt DDT, hotade den ekologiska balansen. Som man för övrigt, senare kom på, egentligen bestod av en evig strid om befintliga resurser. Och inte bestod av någon naturlig balans, inbyggt i naturen själv. Minns även Georg Borgströms böcker om hur industrifisket hotade världshavens fiskebestånd. En efterföljare i Borgströms spår var Hans Palmstierna. Han gav ur boken ”Plundring, svält, förgiftning” i slutet av 60-talet, och hade samma nobla utstrålning som Olof Lagercrantz. Vid den här tiden pågick vattenkraftsutbyggnaden för fullt. En utbyggnad som tog fart under 50-talet. Hela samhällen dränktes. Och fors efter fors tystades – för alltid. I Lars Molins serie ”Tre kärlekar” skildras denna brytningstid på ett mycket intelligent vis. Kärleken till flyget, kvinnan och hembygden vid forsen, sliter i huvudpersonens själ. Vid denna tid blev jag själv medveten om hur kraftfullt människan redan under senaste istiden decimerade den tidens djurvärld. Överallt såg man samma mönster. När den moderna människan vandrade in – utrotades först de mest lättjagade djuren. Men man kämpar inom vetenskapen med svårigheten att skilja på naturliga klimatförändringar, och mer direkt mänsklig påverkan. Men decimeringen påbörjades långt innan istiden slut ens påbörjats. Annars ser man samma mönster i mindre skala, lite här och var. När Polynesierna anlände till Nya Zeeland dröjde det inte länge förrän moafåglarna försvann. Artutrotningens hastighet är idag skrämmande hög. När människan införde jordbruket i sin ekonomi tog förändringen fart. Den fortsatta med industrialiseringen i ökat tempo. Hur uthållig vår livsstil kommer att vara, kan man ha sina dubier om. Men det kommer tiden att utvisa. Om människans misslyckas finns annat liv som tar över. Så har det sett ut i snart fyra miljarder år.

    Gillad av 2 personer

  15. Snackademiens anständiga sekreterare skriver:

    Ja, kanske måste man tillhöra ett ytterligt privilegierat skikt för att föra ett dylikt resonemang. Men han överraskar i många avseenden som t ex ”Därför var de också mer vaksamma än alla andra människor. ” Man undrar om det finns några andra än män som åsyftas i gruppen ”alla andra människor”, kanske hade han ett extremt sinne för fjärrskådning i tid och anade vad som komma skulle, vad gäller könsvariation.

    Gilla

  16. Aha skriver:

    Detta citat hittade jag när jag googlade på Lagercrantz (Timbro);
    – Den vita rasens högmod och den vita färgens gynnade ställning i politik och kultur har förvridit våra huvuden och förgiftat vårt blod till den grad att omedvetna förolämpningar mot det som är svart eller brunt inte går att förhindra. När en gång vår makt inte längre håller sanningen tillbaka kommer en storm av välförtjänt hat mot oss att bryta lös”, skriver han.

    Det är väl där vi är. I dagarna gick t.ex. Facebook ut och sade att de skulle förbjuda vit nationalism p.g.a terrorn i Nya Zeeland. Inte ett ord om den betydligt farligare terrorn från Islams företrädare.

    Jag minns Lagercrantz som synnerligen retfull. Det var mest gnäll. Hans perspektiv på tillvaron som var djupt vänster var det som gällde. Idag skulle han väl ha varit en oförutsägbar PK-ist alltid angelägen att finna sin egen väg, att framstå som den store giganten.
    Hans förkärlek för Mao visar hur farlig han var.

    Han framstod då som en dödgrävare då och skulle så ha varit även idag.

    Gillad av 5 personer

  17. Teske. skriver:

    Alla är på sätt och vis diktare.Alla diktar med regelbundna intervaller om inte bara sitt eget liv utan även andras.Varje människa behärskar suveränt sitt eget nu och kan således dikta om-när han eller hon vill det-både sitt förflutna och sin framtid.Det får naturligtvis oanade konsekvenser,eftersom själva omdiktningsakten sprider sig som ringar på vattnet och kommer att påverka alla andra.Som chefredaktör för DN emellertid får sådana existentiella och narrativa manövrar påtagligt större konsekvenser och kan om spridningen är tillräckligt omfattande påverka kulturklimatet i en hel nation.Då det gäller Lagercrantz övningar skedde väl inte så stor skada.Mycket,mycket värre är det emellertid då det gäller Wolodarskys svindlande övningar som ibland faktiskt är rent stötande och fullständigt bisarra för alla som hyllar normala sanningskrav.En del – men inte alla naturligtvis- säger att det där som Wolodarsky sysslar med på DN liknar ett vanemässigt Chutzpha-ande.Att rutinmässigt ägna sig åt det i egenskap av chefredaktör på DN undergräver allvarligt tidningens trovärdighet och förvandlar den till en slags sjaskig boulevardtidning eller en slags andra eller tredje klassens skämttidning.En tidning att skämmas för.Varför tillåter DNs ägare detta år efter år?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.