Bitte Assarmo: Det här är jag

Bitte Assarmo

Den uppmärksamme läsaren av Det Goda Samhället har säkert märkt att jag numera bidrar med krönikor och annat mer regelbundet än tidigare. Anledningen till det är (förutom att jag älskar att skriva förstås) att jag anser att Det Goda Samhället är en viktig röst i dagens medielandskap. Det behövs en tydlig konservativ röst i den postmodernistiska röran, helt enkelt, och jag är mycket glad att få vara en av nyanserna.

Att vara konservativ står förstås inte så högt i kurs i dagens Sverige. Det är helt enkelt inte politiskt korrekt. Bland pk-ister haglar därför de nedsättande epiteten om dem som är konservativa. Men det finns ingen anledning att ta åt sig av sådana påhopp. De som inte har förstått att det finns värderingar och normer som är värda att bevara har nämligen inte tänkt till särskilt ordentligt. Därför får de dåligt pålästa ledarskribenterna i PK-bladen gärna häckla mig så mycket de behagar utan att det bekommer mig.

Själv är jag född och uppvuxen i ett arbetarhem i Karlskoga. Där var det Bofors som var den dominerande arbetsgivaren – i stort sett varje familj i staden hade någon anknytning till företaget, antingen till huvudkontoret eller till krutbruket, sprängämnesfabriken, där min far arbetade. Min uppväxt präglades i hög grad av arbetsplatsolyckor, då trotyl-, nitroglycerin- och andra avdelningar smällde i luften, inte sällan med dödlig utgång.

Varenda gång vi hörde en explosion från krutbruket, och fönsterrutorna började vibrera oroväckande, blev min mor alldeles tyst. Och när telefonen ringde visste vi att det kunde vara det mest fruktade samtalet. Men vi hade tur. Varenda gång var det pappa som ringde för att försäkra oss om att det inte var han som förolyckats denna gång heller. Men det var en kollega, en vän, en kamrat – eller flera. Alltid någon man kände.

Trots detta fortsatte min far att arbeta på sprängämnesfabriken. Det fanns helt enkelt inte särskilt mycket annat att välja på för den familjeförsörjare som ville ge sin familj en god levnadsstandard. Och det ville han. Det ville de flesta på den här tiden, i min barndom under det sena 60-talet och tidiga 70-talet. Ännu hade staten inte lagt beslag på föräldrars ansvar att fostra och uppfostra sina barn, ej heller på barnens rätt att fostras och uppfostras av sina föräldrar.

Mina föräldrar var vad som brukar kallas för gråsossar – det vill säga den typen av socialdemokrater som strävar efter rättvisa och jämställdhet men också ordning och reda. De som ser en dygd i att arbeta och betala sin skatt och hjälpa till att bygga upp nationens välstånd, men som värjer sig för alltför radikala åtgärder eftersom de vet värdet i att bevara vissa traditioner och normer. Ett slags småborgerlig miljö faktiskt, eftersom småborgerlighet och gråsosseri har många gemensamma nämnare.

Mamma och pappa hade också starka band till Fattigsverige. Min morfar föddes i ett soldattorp i Värmland – min farmor i en backstuga utanför Ulricehamn. Under hela min barndom hörde jag berättelserna om det hårda arbete och den envisa strävan som lett fram till att jag själv och mina jämnåriga fick växa upp under helt andra levnadsförhållanden än våra mor- och farföräldrar och även våra föräldrar. Och där befinner jag mig fortfarande i själ och hjärta. I ett samhälle där det läggs vikt vid ordning och reda och där banden till historien och kulturarvet är oupplösliga.

Sverige befinner sig dock någon helt annanstans. Och jag känner, uppriktigt sagt, inte igen mitt land längre. Det handlar inte enbart om att lågmälda folkbibliotek förvandlats till stökiga ”mötesplatser”, att skolelever kan attackera sina lärare utan konsekvenser eller att det finns femtioelva olika kön. Att folk som bränner bilar belönas med dialogpolis och fler ungdomsgårdar. Att man får straffrabatt om man är multiförbrytare. Nej, dessa företeelser är bara ett symtom. Ett symtom på en ideologiskt betingad historielöshet, ämnad att dra fokus från de värderingar och normer som tidigare rådde för att förenkla det postmodernistiska samhällsexperimentet och etablera det samhälle som nu omger oss. Ett samhälle där det blivit politiskt korrekt att göra precis tvärtemot vad våra föräldrar och deras föräldrar en gång gjorde.

Ju mindre medborgarna känner till om vår historia och vårt kulturarv, desto färre protester blir det förstås när normerna förkastas. Det är därför vi ser en närmast sjuklig ungdomsfixering. De vuxna har trätt tillbaka, eftersom det är så mycket lättare att få ungdomar, som från låg ålder blivit matade med att vi inte har någon historia eller svensk kultur, att tro på att normlösheten är det enda eftersträvansvärda. Hur ska den som aldrig besökt ett fungerande bibliotek förstå hur absurt det är att samhället ser mellan fingrarna med stök, misshandel och vandalisering på biblioteken? Och det är bara ett exempel bland alltför många.

Vi andra, vi som kan vår historia och känner vårt kulturarv, misstänkliggörs konsekvent, med nedsättande epitet, raljerande krönikor i pk-medierna och föraktfulla uttalanden från de folkvalda. På senare år har man också börjat dra SD-kortet om alla som inte nickar bifall åt pk-ismen, trots att det naturligtvis finns konservativa i alla de politiska grupperingarna, inte minst bland socialdemokraterna.

Tanken är att vi ska tystna. Att vi ska sluta prata om vår historia och vår kultur, om den strävan och det slit som byggde Sverige. Att vi ska skämmas för att vi inte förstår varför stök, hot och bilbränder normaliserats – för att vi inte anammar normlöshetens värdegrund. Men det ska vi inte. Vi ska varken tystna eller skämmas.

Jag säger som Henrik Schyffert: Var inte rädda men med det lilla tillägget: för att vara konservativa. Att vara konservativ är nämligen inget fult. Det är faktiskt både helt normalt och fullt naturligt att vilja bevara en god värdegrund och sunda normer i en tid då normlösheten hotar hela det goda samhället.

59 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Det här är jag

  1. Ulla skriver:

    Hej Bitte. jag är också uppväxt i Karlskoga under liknande förhållanden och delar din uppfattning om ordning och reda, historia och kulturarv. Men min pappa, med bakgrund i mellersta Värmland, jobbade inte på Bofors utan var byggnadsarbetare. På byggena var det också tufft men inte som på Bofors. Jag gick mina första sex skolår på Karlbergsskolan och minns från den tiden en kamrat, vars bror skadades svårt i en sprängolycka.

    Gillad av 3 people

    • Ont där bak skriver:

      Ja också Indiens premiärminister sprängdes ihjäl efter att ha handlat kanoner av Palme. Hur många hemligheter döljer sig i sossarnas arkiv och huvuden?

      Gillad av 3 people

  2. svenne skriver:

    ”Sverige befinner sig dock någon helt annanstans. Och jag känner, uppriktigt sagt, inte igen mitt land längre.”

    Givetvis så är detta en känsla som de flesta – som inte är mycket unga – upplever, och det sker undan för undan ett avlägsnande från det Sverige som en gång var ett relativt stabilt land mot ett oordnat sammelsurium i mångfaldens namn. Det känns eländigt att veta att detta har orsakats av några ideologiskt fartblinda politiker och att det egentligen var helt onödigt.

    Upphävandet av Luciabeslutet blev – som jag tror – den ”tipping point” som skapade den branta utförsbacke som vi nu befinner oss i, och sannolikt inte kommer att ta oss ur. Huvudaktörerna i detta sammanhang var Carl Bildt och Bengt Westerberg och detta kommer naturligtvis att i framtiden vara en ful skamfläck i deras meritlistor.

    Konservatism behöver ju inte vara något förstelnat tillstånd, men det innebär inte att man huvudstupa kastar sig in i någon typ av samhällsexperiment utan en föregående konsekvensanalys där för och nackdelar vägs mot varandra. Visar det sig att en föreslagen förändring orsakar nackdelar så avfärdas denna och man står fast ”vid det gamla” och tvärtom om förändringen är gynnsam för landet.

    Om jag skulle betraktas som ”en stockkonservativ stöt” därför att jag anser att de förändringar som nu har skett under några decennier inte borde ha genomförts så accepterar jag utan vidare detta epitet.

    Gillad av 16 people

    • Hans Högqvist skriver:

      Jag tror att ”the tipping point” var när Olof Palme tillträdde som socialdemokratins Ledare (med stor bokstav) vilket blev tydligt när han drev upprättandet av löntagarfonderna för att köpa upp aktierna i storindustrin. Efter hans död har ”Palmes flickor” tagit makten och är nu instrumentella för det Svenska folkets undergång.
      Från Nils Karleby till Stalinism 1968 när Erlander gick i pension.

      Gillad av 4 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Svårt att hålla med om det. Det vi har nu i SAP är ju mycket mer fascism än kommunism. Alltså mer Nils Karleby än Olof Palme. Det här ÄR Erlanders Sverige femtio år senare, det var detta han styrde mot och det var hit vi kom, helt avsiktligt. Olof Palme var bara en lite figur på vägen hit.

        Gilla

    • Kronblom skriver:

      Konrad Adenauers valslogan Keine Experimente borde vara regel nummer 1 för alla val. Dessvärre har politikerna kört i diket med Nur Experimente

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Grejen är ju inte att vara emot förändringar. Det jobbar vi ju för hela tiden.

      Grejen är att inte utan noggrann prövning förändra det som fungerar. Förbättra är en sak men att bara kasta ut det för att något ljushuvud skriker lite högre än alla andra är inte motiv nog för en förändring.

      En sak är att göra drastiska förändringar i sitt eget liv; byta jobb, byta land, byta parti o.s.v.(det sker förresten för det mesta efter långa överläggningar med en själv). En helt annan sak är att pådyvla alla andra som inte ens har blivit tillfrågade.

      Våra folkvalda har genom den genomförda invasionspolitiken genomfört en förändring som inte rimligen kan anses gynna någon annan än dem själva. Det är raka motsatsen till konservatism.

      Om någon person som var anställd som ekonomiskt ansvarig på ett företag hade använt företagets pengar för experiment långt utanför företagets normala verksamhetsområde och dessutom utan att förankra det hos dem som får stå för notan; hade vederbörande dragits inför rätta för förskingring.

      Att vara konservativ är att ta ansvar för det gemensamma; se till att viktiga beslut är väl genomtänkta, öppet redovisade och väl förankrade,

      Att vara konservativ är att vara omsorgsfull och noggrann med sina medmänniskors önskemål; särskilt om man fått deras förtroende att företräda dem i viktiga sammanhang.

      Att vara konservativ är att förstå att den representativa demokratins dagar är över; hur radikalt det än kan låta. Det finns överväldigande bevisning för att det inte fungerar längre.

      Att vara konservativ är att med kraft och mod genomföra förändringar när de har blivit nödvändiga.

      Gillad av 1 person

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror att många känner igen sig här. Min egen bakgrund var närmast identisk. I denna miljö rådde strikta regler. Alla skulle göra rätt för sig och inga dumheter tolererades, men samtidigt bekymrade man sig om de som hade drabbats av olycka, sjukdom och elände. Det flesta i min hemstad kretsade kring fabrikerna, kanalen och kraftstationen. På 1950-talet fanns det gott om arbete, ekonomin var god och framtidssynen kunde inte vara mer positiv. Stadens samrealskola och senare gymnasium hade lika många flickor som pojkar. Genustänkande och kvoteringstänkande fanns inte. Begåvningen var normalfördelad, några hade väldigt lätt för sig andra fick kämpa med matten och de oregelbundna franska verben. Några fick gå ut bakvägen om de missat studentprovet. De duktigaste hamnade på universiteten i Uppsala och Lund eller vid olika högre utbildningar i landet. Så var det. Det var sämre tidigare och tyvärr, som i vår nutid, även sämre senare. Det är kanske därför som många av oss inte vill att Sverige skall bli ännu eländigare och stökigare än de är nu. Det är därför som vi engagerar oss så länge vi kan och förmår. Till slut försvinner gubbjävlarna, som en akademisk kollega karakteriserade mig för att jag inte anammade postmodernismens värderingar och massinvandringen.

    Gillad av 21 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Termen ”konservativ” syftar på den västerländska civilisation som byggde upp Västerlandet under tiotusen år och som sedan den så kallade upplysningen hotas av ideologiska påhitt. Eftersom läran som sådan, i denna civilisations uråldriga tradition, är allmänt hållen, så kan den i princip användas för att bevara eller försvara eller förstärka och utveckla ”vad som helst”, men bara inom sina egna regler. En sådan regel är att man inte får argumentera i abstrakta termer som har frikopplats från de konkreta fenomen de är avsedda att beteckna. En sådan dissocierad abstraktion är välfärdsstaten. Den kan inte behandlas på den nivån, det är för abstrakt. Man måste betrakta varje enskild bestämmelse för sig och avgöra om den kan förbättras eller ej, och man måste prioritera alla sådana potentiella förbättringar och börja med dem som har störst sannolikhet att lyckas, som ger mest utdelning för ansträngningen. Man måste inse att det arbetet aldrig tager slut. Aldrig, aldrig. Man får inte sträva mot en ny utopi eller inbilla sig att man har sett en ”större bild” som man kan styra emot. Hela tiden enträgna reformer på lägsta nivån. Så uppstår framsteg. Detta är konservatismen.

      Vägen tillbaka till ett tidigare samhälle, det man kan kalla reaktion, är stängd. Ty det var det samhället som ledde till det misslyckande vi står inför idag.

      Gillad av 14 people

      • Aurora skriver:

        Håller med här. Jag delar inte etablissemangets definition av konservativ. Anser hellre att den s.k konservatism som ex.vis SD står för är väldigt radikal och nyskapande. De verkligt konservativa är, som Bittes föräldrar representerar, gråsossarna, som tyvärr fortfarande sitter och röstar på Löfven från äldreboendena, och inte fattar att verkligheten sprungit förbi sossarnas tradionella verklighetsbeskrivning för länge sedan. Inte ens sossarna själva står ju för den.

        Gillad av 3 people

      • m skriver:

        Termen ”konservativ” är en abstraktion och sådana anser du att man inte får använda. Likadant med ditt tal om 10 tusen år av Europeiskt kulturarv eller den tro att Upplysningen ledde fel. Du använder abstraktioner, som saknar real grund.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Aurora och M: Visst är ”konservativ” en abstraktion, men den är inte dissocierad, inte skild från den helhet den är satt att representera. Gråsossarna är inte konservativa, försöker inte bevara något konkret och påtagligt. Genom att inte agera, genom att hela tiden göra detsamma, kan man inte bevara något, utom då sitt eget förhållningssätt. Vill man bevara något konkret måste man veta precis vad det är och man måste förändra sina handlingar beroende på historiens utveckling. Man kan till exempel inte bevara något som bara beskrivs abstrakt, som ”välfärdsstaten”. Det ser vi på att Bittes föräldrar hade en välfärdsstat redan som unga och genom deras oförändrade beteende har denna välfärdsstat på alla sätt förändrat sig och blivit något helt annat, någon ingen kan vara nöjd med, något de själva inte känner igen sig i. Men det är fortfarande ”välfärdsstaten”. De har både lyckats och misslyckats samtidigt. Detta på grund av ett de tänker i dissocierade abstraktioner, på grund av att de agerar irrationellt. De är inte och har aldrig varit konservativa.

        Konservatismen är en etablerad och väl beskriven lära med ett visst och bestämt innehåll, vars namn inte vem som helst kan lägga beslag på bara för att deras gamla ideologier har visat sig vara precis så innehålls- och värdelösa som vi konservativa hela tiden har påpekat att de är.

        Gilla

      • m skriver:

        Välfärdsstaten är inte ett dissocierat begrepp, det blir det om man som Patrik börjar prata om välfärdskomplex eller sätter likhetstecken mellan välfärdsstaten och hela staten. Välfärdsstaten kan du läsa om t.ex. på wikipedia se vilka karaktäristika man använder t.ex. sjukvård, skola, pensioner dvs olika former av försäkringssystem. Det är svårt jämföra länder, men forskare har ändå kunna se och urskilja de gemensamma komponenterna och kostnaderna vare sig via skatt, subventionerat privat eller privata försäkringar.

        Jämförelsevis så är ”konservatismen” synnerligen dissocierat från verkligheten, väldigt tydligt när man hänvisar till en tradition från 1700-tal och orimligt när vi försöker hitta korrelat i verkligheten i befintliga rörelser, partier mm. Vi kan inte finna några gemensamma kännetecken förutom etiketten som håller över tid. Man är t.ex. inte på något sätt överens om ekonomisk politik, ser inte hur samhället fungerar.

        Såg nytts en kritik av Burke, som hyllade amerikanska revolutionen, men inte den franska, som accepterade slaveriet i USA, men samtidigt friheten. Inkonsistens mon ami!

        Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Inte för att jag vill förolämpa dig och dina föräldrar, men det var faktiskt hela tiden tydligt att den socialdemokratiska politiken skulle leda till något som det du nu ser framför dig och inte känner igen. Avsikten var hela tiden att förändra Sverige till något man inte kunde känna igen. Ondskan var tydlig i många av de politiska besluten och än mer så i retoriken, i hatet, det otyglade hatet, som eggades upp mot företagare, moderater och höginkomsttagare. Ondskan var tydlig när man konsekvent vägrade att göra något emot bidragsfusk och när man avvecklade rättsväsendet. En gråsosse är inte alls konservativ. En gråsosse är en person som är så säker på att socialismen är det tusenåriga riket där inga fler politiska eller andra handlingar krävs, att han utan vidare kan angripa, plåga och jävlas med var och en som står i vägen för utopins införande.

    Med tanke på ovanstående är jag inte helt övertygad om att du verkligen är konservativ. Det är mycket svårt om man en gång har vant sig vid att tänka i abstrakta utopier och höga principer att kasta allt detta överbord och i stället se verkligheten som den är, att bygga upp en metodologisk hierarki från botten upp i stället för den ideologiska hierarkin från toppen ner. För även konservatismen har strikta regler och principer, men för handlingar och inte för dessas resultat.

    Här gör jag en längre analys av den yrvakna konservatismen genom uteslutning som börjar göra sig synlig i det socialistiska sammanbrottets Sverige:
    https://thewayofreason.wordpress.com/2019/03/02/konservativ-nationalism-i-sverige/

    Gillad av 5 people

    • Claes-Göran Olsson skriver:

      Länken leder inte bara till en dagsanalys av konservatism i Sverige, utan också till ett föredrag från 1882 av Ernest Renan ”Vad är en nation?” En ingående och tankeväckande diskussion, som för god förståelse kräver att man har sina historiska kunskaper väl uppdaterade.

      Tycker att Dina längre kommentarer är mycket läsvärda och skiljer sig fördelaktigt från Dina kortare, som ofta ger ett alltför elitistiskt intryck.

      Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      Jag tror att du har fel på den här punkten, Fredrik Östman,

      Jag tror att en gråsosse var (inte är för de finns knappast längre) en person som ville förändra samhället i det avseendet att de ville att det skulle vara mer rättvist. De ville göra det med gradvisa reformer och såg inget Utopia bortom hörnet. De var förnuftiga och insåg att inge gott skulle komma ur en revolution.

      Reformer för att få samhället mer rättvist och ge fler chansen är konservatism. Pröva nya vägar när de gamla leder fel är konservatism.

      I grunden tror jag att vanliga människor ser sina liv på det sättet. Själv bodde jag på landet på somrarna utanför Sundsvall i en enkel bondby. Jag glömmer aldrig den oändliga stolthet som byns innevånare uppvisade när någon av dess unga söner hade fått höga betyg och kommit in som stjärnor på gymnasiet, fått stipendier och kunde studera vidare. Jag själv, som priviligierat stadsbarn från högborgerlig miljö, delade den glädjen.

      Det är den sortens förändringar som borde glädje aven den mest stockkonservative Fredrik Östmanpersonen!

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Rättvist!? Socialdemokratin har aldrig handlat om rättvisa i egentlig mening, utan om att orättvist skänka arbetareklassen de vinster som industrialister i enlighet med rättvisa lagregler har intjänat. Att man inför socialismen stegvis innebär inte att socialismen i sig därigenom blir bättre. Som vi ser nu, så var omfördelningen av andras pengar till arbetareklassen, precis som vi konservativa hela tiden påpekat, bara en tidsbegränsad muta för att binda samman socialismen med demokratin. Så länge socialismen behövde arbterareklassens röster fick den dessa judaspengar, men sedan var det slut och nu dör alla dessa ”gråsossar”, de som lät sig luras och köpas för snöd egen vinning, i långvården ett par månader efter den första allvarligare krämpan på ålderns höst.

        Konservativt kan det aldrig kallas, även om det ser så ut med små reformer, ty konservatismen kräver att dessa reformer och andra insatser at organiserat våld (”politik”) i samhället motiveras sakligt och inte med transcendent eller metafysiskt traderade principer. Tro får man göra i kyrkan.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Du kommer väldigt fel med din referens till arbetareklassen i Medelpad, eftersom detta är min egen familjebakgrund. Min farmor hade flera bröder och systrar. Alla barnen utom ett eller två tog studenten. Detta var omkring Första världskriget. Sedan blev de akademiker. Läkare och professorer. Jag känner mycket väl till den där stoltheten. De tog nämligen studenten genom eget hårt slit. Det var inget de fick till skänks av någon socialistisk agitator inte! Det hade de gjort själva, för sin egen skull!

        Gilla

      • Jonas Nilsson skriver:

        Klokt att göra skillnad på personen/figuren på bloggen och en tänkt vederbörande.
        För att vara begriplig på svenska måste NE anses som en minsta gemensamma nämnare. Där definieras begreppet konservatism inledningvis så:
        ”konservatism, samhällsåskådning som karakteriseras av respekt för det hävdvunna och strävan att bevara, eller förändra för att bevara. Någon enhetlig lära och utopi existerar inte. Konservatism har framträtt i skiftande miljöer och med skiftande innehåll. Fasthållande vid tradition och kritik av rationalistiska (förnuftsmotiverade) samhällsförändringar har varit gemensamma drag.”
        Det vill säga att om det är någon ism som inte är ideologipräglad så är det konservatismen.
        Jag måste säga att de mer begripligt konservativa är just de gamla gråsossarna och då menar jag de som man inser fortfarande tror på vad de säger och vill stå för det. Jag tänker kunskapsteoretiskt och menar kunskapsrealister.
        Traditionellt gällde konservatismen det gamla Frankrikes feodalsamhälles kritik inför en tänkt upplyst värld. Är det månne denna kärna Östmanfiguren driver?
        Därför blir det förvirrande när vederbörande ska försöka driva sin egen definierade konservatism. Frågan är inte vad vi ska konservera utan hur vi ska bidra till ett samhälle som inte stagnerar, ett samhälle som inte enbart definieras av privat kapital utan som förvaltar ett gemensamt bästa.
        Handlar det om mer än ett folkhem? Kanske handlar det om att medverka till ett Europa som är berett att förhålla sig till den övriga världen på något mer avancerat sätt än dominans?

        Gilla

  5. brrr skriver:

    Landsförrädarna har ju startat Reformisterna, kan inte ni andra gå ihop och starta GammelSossarna?
    Kan ni samarbeta med SD?

    Gilla

    • Jonas Nilsson skriver:

      Men det är väl det som är poängen med SD och det är därför som Löfven ser mest rött när han ser Åkesson?

      Gilla

  6. Danske mand, spinkig nu nästan indiand, äntligen vid havet minsann, horisontens vackra rand, Mumbai så sann, fakirer många ibland, många trick han kan, sväva fast ont där bak som fan, vad nu? flöjtmusik så grann skriver:

    Att vara konservativ är den självklara hållningen om man är intelligent, reflekterande och dessutom en moralisk person. Alla av tidsandan vedertagna sanningar är inte bara fel, utan omvänt, att vara vänster är att försvara ondskan, hjärtat sitter inte på rätta stället, man har bara inte tänkt efter när man ung, när man är gammal så är det försent. Det borde vara uppbart, hur många dödsskallar skall staplas av vänstern? Det finns ingen gräns, man kan alltid rationalisera en våldtäkt till, ett avhugget huvud. Detta fortsätter tills det stoppas, ondskan är nu som Obelix säger i Asterix och Goterna, lössläppt. Ytterligare en självklarhet är att vara konservativ inget har att göra med det globalistiska kapitalet, på den nivån så gör västern och liberaler och rika globalister gemensam sak, som grekiska pojkar runt en urna. Endast konservativa och vanligt folk deltar inte.

    Vi behöver en Trump, för också på DGS, också på Samhällsnytt, också Åkesson och SD, allt man ägnar sig åt är att kommentera det vänsterliberala etablissemangets senaste galenskap, men man når inte fram genom bruset, ett par tusen har sett videon när Nir Shaviv förklarar att klimatet styrs av solen och stjärnorna, inte mänskliga utsläpp, men flera hundra tusen nås av Rockströms dravel, och många miljoner av Al Gores trams. Så det vi ägnar väldigt mycket tid åt det är att kommentera vad som är nästan som vitt brus, det är som att kommentera varenda bomb som föll över Dresden eller Tokyo, se där, en till, oj, en till, men det är en mattbombning av galenskap. Trump med sitt ofantliga självförtroende struntade i det, istället så hoppade han över etablissemanget och MSM, stack de upp huvudet så bet han tillbaks och förolämpade och ljög lika mycket som dem, men han håller hela tiden fokus på vad HAN vill, vad hans väljare vill, inte etablissemangets vansinne. Så jag tror att detta är vägen fram, man måste se etablisemanget som självklart ont och självklart fel ute, om allt, och hoppa över deras galenskaper och ta initiativet själv. Det kräver förstås en helt exceptionell person, men tekniken kan vi alla använda. Attackera som Trump, som en pitbull, och ägna sedan resten av tiden åt vad man själv vill göra. Kanske ett telefonsamtal till Irak att skynda på avrättningarna?

    Gillad av 13 people

    • Eva Danielsson skriver:

      Ja, lär av Trump.
      Politiker håller på med det politiska spelet men Trump går rakt på det han vill göra något åt och kan med sitt personliga självförtroende och sitt yrkesmässiga och pekuniära oberoende rycka på axlarna åt vad konkurrenter tycker. Jag är fortfarande så glad att han vann över Clinton. En strimma av hopp.

      Gillad av 8 people

    • Linden skriver:

      I Sverige är alla missdådare välkomna.
      Vvad är det för fel i skallen på våra folkvalda som inte vill värna om sitt eget folk och väljare.
      Och i förlängningen att 80% forsätter att stödja stupiditeten.

      https://www.gp.se/ledare/sverige-en-fristad-för-massmördare-1.13852900
      Att IS är en rörelse som ägnat sig åt folkmord är ett faktum. Det slog FN fast i en rapport år 2016 där det konstateras att IS haft för avsikt att utradera det yazidiska folket genom mord, slaveri, och massförflyttningar.

      Mot bakgrund av det blir de svenska politikernas tafatta inställning till de hemvändande IS-terroristerna än mer obegriplig. Senfärdighet har präglat allt från lagskärpningar till det polisiära uppsökande arbetet. I Stockholm har man inte varit i kontakt med någon av de 40 individer som återvänt. Än mer häpnadsväckande är kommunpolitikernas förklaring. Bland annat läggs ansvaret på att skolorna i kommunen inte gjort orosanmälningar. Som om rikets och medborgarnas säkerhet är en fråga om bristande omsorg.

      Gillad av 1 person

      • Ont där bak skriver:

        De vill ha det så här, vad är obegripligt med det? Att inte få in det i sin skalle är det värsta hindret för oss, de VILL att Europa islamiseras, det är inte en sidoeffekt, det och rasblandning, är målet, allt sätts åt sidan för detta.

        Jag har fortfarande inte nått fram.

        Gillad av 3 people

      • Linden skriver:

        I Storbritannien fråntogs nyligen en kvinna sitt brittiska medborgarskap i ett uppmärksammat fall där hon i en filmad intervju vädjat om att få återvända – trots att hon inte ändrat uppfattning om IS.

        I Belgien fråntogs förra året den muslimska fundamentalisten Fouad Belkacem från Marocko sitt medborgarskap efter att ha ägnat sig åt rekrytering åt IS. Han dömdes även till ett långt fängelsestraff.
        Tyskland och Finland arbetar för närvarande på lagförslag som ska möjliggöra att medborgarskap återkallas.

        Ett land som helt stänger dörren för att återkalla IS-terroristers medborgarskap är Sverige. Det har statsminister Stefan Löfven (S) tidigare slagit fast och beskedet upprepas nu av justitieminister Morgan Johansson.

        Märkliga turer Det finns redan ett parlamentariskt stöd för en grundlagsändring gällande medborgarskapet.

        Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill inte ansluta sig till den linjen så att en lagändring kan komma till stånd.

        Dessa märkliga piruetter från våra pkister, ena månaden ändras lagen blixtsnabbt till förmån för de afganska sk barnen.
        Men när Europas farligaste medborgare är på väg mot landets gränser då saknas handlingsvilja.

        Men som ont i baken skriver den kusliga förklaringen är väl att de vill ha det såhär.
        Sossarna har helt tappat PerAlbin Hanssons tankar om det goda hemmet.
        De styrs alldeles tydligt endast av sitt maktbegär och det är kanske kopplat till de socialdemokratiska utanförskapsområdena. Där de numera har sin väljarbas.
        Och så får vi rasblandningen på köpet.

        Gillad av 2 people

  7. Svenge skriver:

    Tack Bitte! Krönikan väcker minnen. Smällarna från Björkborn hördes vida omkring. Den ”Stora smällen” skedde den 17 december 1940, hela krutbruket brann upp. Eldskenet syntes ända till Motala, enligt en sedermera släkting. Två 6-åriga pojkar fascinerades av händelserna. Bo och jag åkte bob på den hårdfrusna Rävåskullen, ”läktarplats” för händelserna. Särskilt spännande var ambulansernas skytteltrafik. Bosses mamma och min Karin syntes leta efter oss nere vi gatan. Bara en ambulans till, vädjade vi. Sedan drogs vi nådelöst hem. Ryktesspridning började omedelbart. Nazister hade agerat, eller kommunister? 11 omkomna och ett 40-tal skadade skakade bygden. Vinterkriget slutade 9 månader tidigare. Nazityskland hade fast grepp i Norge, deras fälttåg mot Sovjet startade först halvåret senare. Vart skulle leveranserna gå?
    Till den svenska armén! Där fanns stora luckor i försvarsberedskapen. Vid ett samtal med Dagmar Davidson, född Kvarnström, dotter till den omkomne arbetsledaren. Denne stannade på platsen för att dirigera och organisera. Samtalet skedde åtskilliga år senare. Fru Davidson berättade att pappan i åtskilliga dagar påpekat för de ansvariga om de risker som byggdes upp när ambitionen att klara av leveranser inte fick leda till stockningar inför transporten. Endast en liten gnista skulle ställa till det. Detta samtal dödade för mig alla rykten om sabotage.

    Gillad av 4 people

  8. Lenam skriver:

    Tack för en personlig beskrivning. Jag har också upptäckt att jag är konservativ och försöker beskriva dess innehåll för min omgivning. I mitt fall är det en motreaktion mot den normlöshet vi ser idag. Jag får bra hjälp av alla bra skribenter på denna sida att formulera den motvilja jag känner mot bristen på samhällsbärande normer och värderingar idag. Jag vill kräva att våra politiker ska företräda sitt folk. Inte för mycket begärt. Det är väl antagligen konservativt.

    Gillad av 8 people

  9. Aha skriver:

    Bra perspektiv i krönikan. För visst är det så att den äldre generationen inte bara har upplevt lugna bibliotek som krönikören skriver, utan också en skola som låg i världstopp. Man har också upplevt mindre vardagsbrottslighet, säkrare offentligt rum och en tid då nästan alla som var ute på arbetsmarknaden också jobbade. En tid då Sverige hade 14 företag i världsranking, nu 4. Aldrig pratades det heller om rasister. Harmonin i samhället var helt enkelt bättre.

    Those were the days.

    Gillad av 5 people

  10. Hasse skriver:

    Det är ingen tillfällighet att en socialkonservativ högerröstare som undertecknad numera uppskattar en gråsosse och betongsosse som Johan Westerholm (ledarsidorna.se) betydligt mer än jag delar värderingar med stora delar av den numera döende Alliansen.

    Centern och delar av Liberalerna har nämligen anammat PK-ismen och det postmodernistiska vänstertänket, medan Moderaterna är för fega för att ta upp kampen mot ovanstående politiska inriktningar.

    Gillad av 6 people

  11. Hans Jensevik skriver:

    Jag har nog inte dansat med dig, Bitte, i folkparken i Karlskoga. Jag är tiotalet år äldre. Men sommarkvällar, då det begav sig fick man lift med bil från Kristinehamn till Karlskoga och några gånger efter midnatt ljusa nätter, när det blev sent var det bara att gå, dvs springa hem till Kristinehamn. Det är ju bara drygt två mil mellan Kristinehamn och Karlskoga (Lilla Chicago i Värmland). Inget för en arbetargrabb! Ja, Sverige var annorlunda en gång i tiden.

    Gillad av 2 people

  12. Palle9 skriver:

    Bitte: Mina värderingar stämmer väl överens med de, som du ger uttryck för i denna krönika. Du skriver att vi konservativa inte ska låta oss tystas, och jag tror att även om public service media har en kraftig slagsida mot PK-hållet, är det värdefullt med de få konservativa röster som ändå får komma till uttryck. Jag är nämligen övertygad om att en större andel av tittarna/lyssnarna känner en sympati för dessa åsikter än vad de vänstervridna journalisterna anar.
    Ett exempel på hur en PK-människa (Mp-sympatisör) agerar när konstruktiva åtgärder verkligen behövs, gavs i TV-serien Nedsläckt land, avsnitt två (ca 3 minuter in i programmet):
    https://www.svtplay.se/video/21083144/nedslackt-land/nedslackt-land-sasong-1-stangda-affarer

    Dessa människors starka sida är inte att bygga upp något, att skaffa fram resurser, utan i stället fokuserar de på att tala (mycket talande) om fördelningsfrågor av de resurser, som någon annan skaffat fram . Om man själv plötsligt skulle behöva bidra med att skaffa fram resurser, då vill denna typ av människor inte vara med längre – mycket riktigt börjar avsnitt 3 med att denna person drar sig ur (förmodligen saknad av ingen av de övriga gruppmedlemmarna) med motiveringen att hon inte klarar sig utan fungerande mobiltelefon …

    Se följande om reaktionen när skribenten Erik van der Heeg kritiserade ett sådant handlingssätt:
    https://nyheteridag.se/avstangd-fran-facebook-for-inlagg-om-svt-program/

    Exemplet ser jag som intressant då det i miniatyr illustrerar olika förhållningssätt till byggandet av det goda samhället, och det skrämmande är att det är den destruktiva inställningen, som så helt dominerar inom media-, politiker- och kultureliten i vårt land idag.

    Gillad av 1 person

  13. Göran Holmström skriver:

    Tackar för en fin berättelse, det är alltid intressant att få förmånen att se andras upplevelser eller livshistoria.
    Åsikter har precis alla, men en bra berättad historia, ger som jag ser det så mycket mer.
    Mvh Göran.

    Gillad av 3 people

  14. Rolf H Carlsson skriver:

    De sunda värderingar som tillskrivs gråsossarna kom inte från socialdemokratin, de var kvardröjande värderingar från den Svenska grundkulturen. Kanske har jag särskilt lätt att se det därför att jag växte upp på Västgötaslätten under 40- och 50-talen där alla då, i stort sett, var egna företagare – utom prästen och folkskolläraren. Det kom med modersmjölken att man tog ansvar, både för den egna verksamheten och därmed för familjen. Samtidigt insåg alla behovet av att förena sina ansträngningar i gemensamma angelägenheter liksom att sörja för de som verkligen var utsatta pga sjukdom, ålderdom etc. Men man skulle inte ligga ”det allmänna” till last – en mycket stark värdering. Där fanns heller inte någon Jantelag (annat än möjligtvis hos dem som inte ville anstränga sig) utan de som utvecklade nya företag sågs som hjältar och blev föremål för beundran. Då var också Skaraborgs län Sveriges mest borgerliga, dominerad av Högern och Bondeförbundet. Min första stora kulturchock drabbade mig när jag tidigt i karriären fick ansvar för ett köksinredningsföretag i Ådalen. Så främmande från det individuella ansvarstagandet hemma på landet. Visst fanns det undantag, men ett huvudintryck var att de flesta jobbarna skyggade för ansvar och gärna smet undan när det gällde. Men kanske hade jag otur, att min bild blev orättvist skev?

    Gillad av 3 people

  15. Steven Jörsäter skriver:

    Att vara liberal är numera detsamma som att erkänna att man inte vill att verkligheten ska gälla. Socialismen är så diskrediterad så man måste vara både blind och döv för att ens tänka tanken. Konservatismen är därför den enda återstående möjligheten. Men mäktiga motståndare hotar var enda syfte tycks vara att destabilisera det bestående samhället.

    Feminismen vill försöka fräta sönder samhället inifrån genom att angripa den viktigaste strukturen – familjen.

    Klimatkatastrofisterna vill egentligen diskreditera teknisk utveckling – den som är hela grunden till vårt ännu välmående samhälle. Genom ogrundade desperata åtgärder tvekar de inte att kasta oss tillbaka i fattigdom som är den enda verkliga faran och som dina föräldrar och deras jämnåriga just hade tagit sig ur men väl förstod vilket elände den stod för. Detta är inte första gången – miljörörelsen har haft detta på agendan sedan sin tillblivelse men har nu fått ett mäktigt vapen. De så kallade liberala har redan fallit som käglor. Det gäller alltså att stå emot och vara förankrad i historien. Konservativ, helt enkelt.

    Du skriver att de finns konservativa i alla politiska partier. Gör det? Varför är de i så fall så dödstysta? Och varför motarbetar de i så fall så desperat den enda starka konservativa politiska kraft vi har? I moderaterna lär de en gång i tiden ha varit många. Men nästan alla teg fullständigt när Reinfeldt rensade ur det sista konservativa ur programmet. Jag känner en aktiv sosse som nästan är 80. Han har nu kastat allt om arbetare och fackföreningar överbord och går all in om miljö och klimat! Att vara vänster är att vara som ett läskpapper för alla nya dåraktiga idéer som kommer upp.

    Om du är konservativ – se till att ställa krav på de som företräder dig!

    Gillad av 1 person

  16. hypermakt skriver:

    Tack Bitte för Ditt TÄNK i producerat resultat ovan!
    Du tänkte och skrev ”föraktfulla uttalanden från de folkvalda”, men ordet/begreppet ”folkvalda” är INTE EN namngiven partipolitiker utan partinamnet överst på EN valsedel, utan att rättssäkert redovisa om partinamnet är ett offentligt redovisat rättssubjekt, eller ett laglöst kollektiv utan personligt ansvar och risk, lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria MarknadEN i EES eller Europeiska unionEN.

    Lärö den 9 mars 2019
    Namn eller namnteckning här på denna rad av namn på det rättssubjekt, som rättssäkert producerat svenska namn, ord eller begrepp, med eller utan nytta, ansvar och risk i nutid, nära framtid och rum.

    Gilla

  17. versaillessite skriver:

    Då kommer vi ju tillbaks till den eviga frågan: Hur blev det så här? Den flitiga och plikttrogna generationen har ju framfött och uppfostrat den generation som nu härskar, eller i alla fall deras föräldrar. Var det bara 1968-revolten som förstörde allting? Ett ungdomligt uppror mot de skötsamma och duktiga? Påhejat av politiker som var förblindade av sin ideologi och inspirerat av bl.a. franska filosofer. Hur skall vi förklara det?

    Gilla

  18. Thomas Ek skriver:

    Tack Bitte, Jag gillar dina artiklar skarpt.

    Att tänka på när du själv blir en förälder
    Det är förälderns skyldighet att utifrån sin övertygelse helt och hållet både styra och bestämma över vilka värderingar sitt barn skall växa upp med, och påverkas av. Om barnet som vuxit upp med en kristen värdegrund därefter i vuxen ålder väljer att vara icke troende eller väljer att ha en annan filosofi så är det då är inget fel i det, det står ju varje vuxen fritt att tro och göra vad den vill. Men genom att barnet växt upp med den kristna värdegrunden har barnet en tämligen svårslagen plattform då barnet i vuxen ålder vill se över sin levnadsvisa uppfattning och föra in sina egna moraliska värderingar. Hela det här filosofiska paketet är en svårslagen grogrund för optimism, framtidstro och glädje.

    Jag tror som du nu förstår att den som saknar den här åskådningen i förlängningen härigenom sitter på en tung och effektiv del komponent i receptet till att bli olycklig. Lycka är inte att nå eller uppleva tillfredsställelse genom att t.ex. tjäna mycket pengar, glida runt i en fin bil eller att vinna en sprinter-tävling. Lycka är upplevelsen av lycka. Trots att vi tror att vi uppför oss så som vi känner oss så är det som regel tvärtom. Att uppföra sig som om man vore glad, vaken och uppsluppen leder faktiskt till att man blir det. – Älska dig själv, sov mycket och ge mycket kärlek, – le åt någon du möter på trottoaren. Följer du de här råden är sannolikheten till att du riskerar bli en ful, arg, bitter och avundsjuk kommunist närmast obefintlig.

    Gillad av 1 person

  19. Thomas skriver:

    Att vara konservativ i den mening att vilja bevara och anamma sitt fäderenes lands kultur och nationella särart borde vara en självklarhet mot den rådande dekadens som breder ut sig i Sverige idag. Det borde ligga i varje normal sinnad människas dna. Vad är ett land utan sin historia?
    Sverige har inte haft krig på flera hundra år, vi har inte vart ockuperat som våra grannar.
    Men nu är vi under attack. Attack mot allt det vi känner som en västerländsk kristen homogen nation Sverige en gång var.
    De vill ta allt ifrån oss, kallar allt som inte andas globalism och mångfald för högerextremt och främlingsfientlighet.
    Dessa kollaboratörer inom den svenska offentligheten. De förljugna godhetsknarkarna. Det vi ser är en nedmontering av vår historia och med tanke på hur hjärntvättade många är så går vi nationalister en oviss dyster framtid till mötes.
    I Sverige 2019 ska en kvinna med hijab representera att Sverige är ett feministiskt mångkulturellt samhälle. Och om nån invänder mot den gamla förlegade kvinnosynen så kommer svaret från ”de upplyst goda” att svenska kvinnor minsan gick med sjal förr i tiden. Inte minst i kyrkan eller på landsbygden.

    ”De goda och upplysta” de som vill framhäva att Sverige har ingen historia att vara stolt över, vikingar var egentligen mulatter, osv.
    Är man en gammal förlegad bakåtsträvare om man anser att vi ska inte ha böneutrop i Sverige? Det är förresten inte många kvinnor som förrättar böneutrop av nån anledning..
    Vi är landet utan själ, utan egen identitet, utan egen historia att vara stolt över, det har bestämts av många lobotomerade vänsterhjon på ledande befattning inom olika institutioner.
    Av kulturens dödgrävare som vill nedvärdera allt vårt kulturarv.
    Av svenska kyrkans avfällingar.
    Av journalister som bedriver hetsjakt på oliktänkande.
    Av politiker som kröker rygg inför islamiseringen.
    Av den av genusskadade universitetsvärlden.
    Av den till 110% vänstervridna public service vi måste skatta för.
    Av den pridefixerade kulturvärlden.
    Jag är en konservativ national romantiker.
    Läser gärna på Verner von Heidenstam, lyssnar på Vilhelm Stenhammar och beskådar målningar av Carl Larsson. Det kommer folk förhoppningsvis göra om 100 år oxå, liksom de gjorde för 100 år sedan.
    Jag läser däremot aldrig Sara Stridsberg, lyssnar aldrig på Zarah Larsson, ser aldrig på konst av Liv Strömqvist. Och det kommer ingen göra om 100 år heller.

    Gillad av 1 person

  20. Björn skriver:

    Om jag anses vara ”konservativ”, när jag tycker att livet var enklare, tryggare, roligare och bättre på alla de sätt under 50-,60- och 70-talen, alltså INNAN massinvandringen tog fart, så är jag väl det då!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.