Nu går vi mot juletider med glögg och gotter. Då passar jag på att göra en kort men allvarligt menad fundering om religion och politik.

Först lite om religion:

Advent betyder ankomst. Av ett nytt kyrkoår, som alltså börjar idag, men också Jesu ankomst, han som de kristna anser vara den Messias judarna väntat på i tusen år. De är därvidlag fortfarande oeniga. Muhammed ansåg att bägge grupperna hade fått saken om bakfoten och att de hade förvanskat Guds ord. Muhammed tyckte att han visste bättre och lyckades få människor i stort antal att också tycka att det är roligare att vara en rik erövrare med guld, fyra fruar och slavar än att vara en skattskyldig otrogen. Att hålla med Muhammed idag kräver förstås också att dennes medeltida världsbild konserveras för all tid. Det är därför kritik mot Muhammed måste straffas så andra varnas. Det är därför hederskulturer och klaner är våldsamma.

Dessvärre finns de numera även i vårt land och deras domäner växer dag för dag. Att de kristna i väst inte gör motstånd beror, som jag ser det, på att de plockat ut det vackra kristna kärleksbudskapet ur en mycket mer komplex kontext och suddat ut Bibelns berättelser om människans ofullkomlighet och var och ens inneboende kamp mellan gott och ont. Detta gäller också den gamla kurdiska och persiska religionen, zoroastrismen.

Kommunisterna ansåg på sin tid att så snart borgarklassen var utrotad skulle arbetarnas paradis infinna sig. De ansåg sig ha funnit en social teori för att skapa ett paradis på jorden, här och nu, och inte i en möjlig eftervärld. Det funkade inte trots slaktandet av miljoner människor. Vissa ideologier bekänner sig till ”sanningar” med dogmatisk fanatism. Som kommunism, socialism men även den liberalism som vi numera och dagligdags ser leka med Sveriges självständighet, välfärd och sammanhållning. Inte minst i samband med regeringsbildandet.

Därmed till politiken:

Det svenska etablissemangets ointresse av välfärden för landets medborgare är numera påfallande. Massmedia orkar eller vill inte längre upprätthålla bilden av ett progressivt och väl styrt land. Stuprören från de styrande via deras propagandakanaler till folket har genom de sociala medierna brutits rätt av. Det kommer sakta men säkert fram obehagliga fakta om ”det svenska tillståndet”. Och också om orsaken till varför flera regeringar efter varandra traskat vidare i samma globalistiska spår.

Det odemokratiska regeringstrixandet efter både förra och det senaste valet är också illavarslande inför framtiden. De center-liberala partierna går av allt att döma helt in för globalisternas agenda. Värre än vänstern, verkar det som. Som liberala globalister bryr de sig mest om FN och EU, Nato, Parisavtalet, fritt missbruk av asylrätt, vuxna ”barn” och frihandel för big business. Det senaste, men inte sista steget, är Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration. Som ska öppna alla gränser och olagligförklara eller motverka allt legalt motstånd. Som regeringen med ”alliansens” stöd avser att underteckna.

Svenskheten som jag tidigare uppskattat så mycket med lokaldemokrati, jämställdhet och kvinnofrid blir tydligen oviktigt i jämförelse med möjligheten att få hit miljoner av migranter i ett socialistiskt eller liberalt experiment. Att det inte kommer att fungera spelar ingen roll och med tiden är välfärdssamhället ett minne blott. Åtminstone för oss arbetande svenskar och invandrare.

Tyvärr ser de som dagarna i ända är upptagna av jobb, ungar, pensionsångest, hus och hem samt åldrande föräldrar och som på kvällen trötta sätter sig framför SVT och därifrån matas med desinformation inte vidden av den annalkande faran. Att bygga upp en hållbar civilisation under århundraden av slit är något annat än att ta sig illegalt till detta samlande välstånd och bara kräva ”social rättvisa”! Välgörenhet är något helt annat. Utan fri media hade det redan varit rökt.

Kommunister i postmodern form, socialister och liberaler är de som med sina globala ideal eroderar vår värld medan de påstår sig vara godhjärtade och idealister som ska rädda världen från klimatkatastrof, sociala orättvisor och strukturellt vitt förtryck.

Stäng av tv-apparaten och tänk till. Kräv ett extraval!

Rebwar Hassan är före detta riksdagsledamot och utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen, idag politisk vilde .