Politikerväldet stödjer sig på sin organisatoriska apparat, det vill säga myndigheter och andra slags intressen inom det välfärdsindustriella komplexet. Denna organisatoriska apparat består av anslagsfinansierade organisationer. Anslagsfinansierade organisationer har, som jag tjatat om till leda, en enda urdrift, nämligen att maximera sin omsättning, alltså sin budget. Företag maximerar vinsten, anslagsfinansierade organisationer maximerar omsättning. Glöm aldrig det. Det är en järnlag.

Man måste också förstå att politikerväldets organisatoriska apparat visserligen på kort sikt är specialiserad, exempelvis att Migrationsverket är specialiserat på migrationsfrågor och Sida specialiserat på u-landsbistånd. Men på lite längre sikt är organisationssystemet synnerligen flexibelt. På lite längre sikt kan de ägna sig åt vad som helst som gör det möjligt för systemet att maximera omsättningen. På längre sikt är det allätare.

Ursprungligen – vid demokratins genombrott – sysslade apparaten mest med traditionell statsförvaltning, det vill säga infrastruktur, försvar och polis och sådant. Sedan muterade denna apparat till välfärdsproducent. Det välfärdsindustriella komplexet är numera den dominerande delen av det offentliga, men vid sidan därom har, under de senaste decennierna, ett nytt och synnerligen rikt verksamhetsområde för politiken öppnat sig, nämligen allt som har med miljön att göra.

Varför är miljöfrågan så lockande för politiker? Jo, för att den kan ge politikerna hur mycket makt som helst om bara skattebetalarna accepterar tanken är jorden är hotad av undergång och att enda chansen att rädda jorden är att politikerna får makt att göra precis vad som helst för att rädda mänskligheten från ragnarök. Samt att politiker och miljöaktivister på vägen till total makt kan ha det rätt trevligt på skattebetalarnas bekostnad, till exempel åka till spännande miljökonferenser på olika exotiska ställen eller kanske bara att ha ett trevligt jobb med hygglig lön och kul arbetsuppgifter i snygga lokaler i centrala Stockholm eller någon annan bra ort. Föreställningen om jordens undergång genom av människorna skapad uppvärmning skapar fördelaktiga livsvillkor för teorins prästerskap. Och ju större budgetar desto fördelaktigare livsvillkor.

Hur ska då miljöintresserade politiker göra för att skapa det allmänna samhällsengagemang för saken som krävs för att de ska få större budgetar? Vi lever trots allt i en demokrati. Om folket inte tror på miljöhoten, till exempel klimathotet, så går det inte att göda de apparater som sysslar med frågan.

Här, tror jag, ser vi ursprunget till en av de senaste årtiondenas stora innovationer i de västerländska demokratierna, nämligen framväxten av så kallade non-governmental organizations, NGOs eller icke-statliga organisationer. Det handlar om att staten betalar aktivister för att driva teser som stärker olika politikers specialintressen, till exempel miljön. (Detta gäller även för andra specialintressen, till exempel den feministiska utrikespolitiken och mångkulturalismen, som också hävdas med enfas av olika statsunderstödda NGOs.)

Naturskyddsföreningen bildades år 1909 av ett antal svenska naturintresserade akademiker. Föreningen var helt och hållet en produkt av det civila samhället och hade inget med staten att göra. Idag står staten för inte fullt hälften av Naturskyddsföreningens omsättning. Bidragen kommer från Sida, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Postkodslotteriet, EU med flera.

Vad är det som staten köper för pengarna? (Låtsas inte att staten ger bort pengar utan att hoppas att få någonting tillbaka. Vartenda välfärdsbidrag handlar i sista hand om att framstå som god och därför att få röster så att de ansvariga politikerna kan sitta kvar vid eller kanske erövra de eftertraktade positionerna.) Jag tror att det underförstådda kontraktet mellan Naturskyddsföreningen och staten, representerad av exempelvis Naturvårdsverket, ser ut så här:

§ 1. Naturvårdsverket, som vill väcka folkligt engagemang för sin verksamhet och därmed kunna öka sin budget, sluter härmed detta avtal med Naturskyddsföreningen.

§ 2. Avtalet innebär att Naturvårdsverket och dess statliga systerorganisationer ska finansiera en ökande del av Naturskyddsföreningens utgifter för att Naturskyddsföreningen genom olika slags aktivism ska främja Naturvårdsverkets sak.

§ 3. Naturskyddsföreningen ska främja Naturvårdsverkets sak genom att på ett trovärdigt sätt arbeta för att övertyga allmänheten att jorden håller på att gå under på grund av olika miljöhot. Naturskyddsföreningen ska kritisera den svenska staten för att den inte satsar tillräckligt med resurser på miljöåtgärder. De satsningar som Naturskyddsföreningen kräver ska vara sådana som motiverar ökade anslag åt Naturvårdsverket.

Men vänta, kanske har miljöaktivisterna rätt i sina förmodanden om jordens undergång. Det vet ingen även om aktivisterna försöker övertyga folk om att en slutgiltig sanning har etablerats. Men miljöaktivisterna vill inte diskutera den frågan. De avfärdar frågan med ett resonemang om att världen måste handla som om det värsta var på väg att hända för att minimera risken för att det värsta ska hända. Men om allt ska satsas på att minimera alla tänkbara mer eller mindre sannolika risker av den typ som katastroffilmer från Hollywood kan tänka ut så blir livet outhärdligt för alla andra än dem som surfar på de olika katastrofscenarierna. Historien visar för övrigt att de av många förväntade undergångarna inte inträffar, se exempelvis på rädslan för skogsdöd, överbefolkning, ozonhålet och uttömningen av jordens naturtillgångar inklusive peak oil.

Bonusmaterial

Det här har inte med ämnet att göra, men jag vill ändå dela med mig av informationen. I kommentarerna på den här sajten påstås ibland att sajten vore ett tillhåll för vita, manliga pensionärer. Inget fel på det. Jag är själv vit, manlig pensionär. Men rätt ska vara rätt.

Internetundersökningssajten SimilarWeb ger besked (man måste vara inloggad för att studera fakta). Visserligen är 63 procent av läsarna män och 37 procent kvinnor (SimilarWeb verkar inte känna till att det finns många fler kön), men åldersfördelningen ser ut så här: