Att hålla det välfärdsindustriella komplexet i schack

Patrik Engellau

En läsare framförde en relevant fråga. Om Engellau nu tycker att det välfärdsindustriella komplexet är ett problem, sa läsaren, hur tycker då Engellau att man ska organisera välfärdstjänsterna eftersom folk vill ha sjukvård och sådant? Menar Engellau att folk ska betala allt ur egen ficka?

Låt mig starta med en sociologisk observation som kan verka banal, men visar sig innehållsrik, nämligen att organisationer normalt vill ha mer pengar. I företagsvärlden uppträder denna drift i form av en vilja till vinstmaximering. Hos anslagsfinansierade organisationer framträder den som en önskan om omsättningsmaximering.

Vinst och omsättning är inte samma sak. Vinst är en del av omsättningen, nämligen den del som företagets ägare lyckas tillskansa sig själv för att placera där den hör hemma, alltså i hans privata plånbok.

Anslagsfinansierade organisationer styrs inte av några ägare utan, i verkligheten, av sina anställda. Dessa organisationer förväntas inte göra vinst – om ett överskott uppträder anser de anslagsbeviljande politikerna att organisationen fått för mycket pengar och drar ned budgeten för nästa år; ett sådant misstag gör en anslagsfinansierad organisation bara en gång – men det hindrar inte att de anställda har ekonomiska lustar, till exempel avseende högre lön, finare kontor, fler internationella kongresser och fler underställda, som de tillfredsställer genom att maximera omsättningen. Större omsättning betyder mer kul grejor. (När politiker köper tjänster från privata, vinstmaximerande bolag, till exempel äldreomsorg, uppstår särskilda situationer som jag här tänker strunta i.)

Vi vet vad privata företag gör för att försöka höja vinsten. De utvecklar sina produkter, de letar efter nya kundgrupper, de gör reklam och sådant. Detta är legitimt och begripligt. Konkurrensen mellan bolagen gynnar för det mesta kunderna. Kunderna får makt av att de kan välja annan leverantör.

Med anslagsfinansierade organisationer, till exempel polisen och sjukvården, är det i allmänhet annorlunda. De har monopol. Avnämarna, alltså de medborgare som ska avnjuta deras tjänster, har därför inte den makt över leveranserna som tillkommer privata företags kunder.

Hur gör anslagsfinansierade organisationer för att maximera omsättningen?

Den första och klassiska metoden är att begränsa produktionen så att de politiker som på medborgarnas uppdrag står för fiolerna hela tiden får hosta upp mer pengar för samma tjänsteproduktion. (”Kommunalarbetare vilar alltid på spaden.”)

Detta åstadkoms enklast och elegantast med köer. Om avnämarna inte får sina leveranser förrän de stått i kön en viss tid blir de sura och klagar hos politikerna som känner sig tvungna att höja anslagen för att kapa köerna.

Köer är således ett av den anslagsfinansierade organisationens mest kraftfulla verktyg när det gäller att maximera omsättningen. Den som fattat detta inser varför köer aldrig försvinner hur mycket politikerna än ”satsar”. En klok anslagsfinansierad organisation skulle aldrig göra sig av med det instrument som skapar grund för nya ”satsningar”, det vill säga nya anslagsökningar.

En annan metod att öka omsättningen är produktutveckling, till exempel utarbetandet av nya diagnoser som kräver nya insatser från välfärdsproducentens sida som i sin tur kräver ökade anslag. En av mina favoriter är upptäckten av ”motoriskt utanförskap” som nyligen framfördes av en välfärdsprofessor i Studio 1. Professorn hade noterat att vissa skolbarn var bättre på fotboll än andra skolbarn och drog slutsatsen att staten redan vid barnens födelse borde testa dem för risk för motoriskt utanförskap för att kunna sätta in preventiva insatser. Skulle nog kunna bli en hel myndighet för att hantera en sådan ny välfärdssatsning!

Jag misstänker att en hel del av vår tids nya psykologiska diagnoser har uppstått genom det välfärdsindustriella komplexets obändiga expansionsbehov. Den som en gång fått upp ögonen för denna sociala mekanism slutar aldrig flina när hon läser tidningarnas debattsidor som ofta består av inlägg från representanter för det välfärdsindustriella komplexet som argumenterar för nya åtgärder för något nyupptäckt ”eftersatt” behov.

En tredje metod är att hitta nya kundgrupper. Betänk exempelvis det hjärtliga välkomnande som representanter för det välfärdsindustriella komplexet riktar mot migranter, särskilt sådana som har förutsättningar, till exempel i form av analfabetism, att bli livslånga och trogna klienter hos komplexet och därmed perfekta underlag för ytterligare anslagsökningar. (Ett journalistgräv som jag gärna skulle betala för vore en forsk om finansieringen av Refugees Welcome-kampanjen. Jag skulle tro att aktivisterna i huvudsak försörjer sig på offentliga medel från sådana som Arvsfonden.)

En fjärde metod, som nog är den ultimata, är den som under senare decennier nått nära nog fulländning i Sverige. Den innebär att definiera snart sagt alla människor som svaga offer och därmed i behov av det välfärdsindustriella komplexets tjänster. Denna metod kan tillämpas först när komplexet under lång tid lyckats inarbeta sin alldeles speciella människosyn i samhället och fått denna människosyn att framstå som trovärdig. Denna extrema människosyn innebär att nästan ingen anses ansvarig för sig själv och sina gärningar. Alla är offer. En brottsling, exempelvis, betraktas inte som skyldig till sina gärningar utan som ett hjälplöst objekt för svåruthärdliga förhållanden, till exempel dyslexi och fattig, försörjningsstödberoende, ensamstående mamma i utanförskapsområde.

När det välfärdsindustriella komplexets egennyttiga människosyn tagit kommandot över ett samhälles tänkande går det inte längre ens att uttala äldre tiders mest hedrade maximer, till exempel ”själv är bäste dräng” och ”den som inte arbetar ska inte heller äta”, utan att ådra sig samtidens hån.

Så hur skulle jag organisera välfärdsproduktionen i Sverige för att slippa det välfärdsindustriella komplexets kvävande inflytande? Jag tror att frågan är felställd. Det handlar inte om organisation utan om ideologi och människosyn. Det går inte att stoppa komplexets excesser medelst organisatoriska reformer. Det handlar om värderingar. Jag tycker att välfärdsstaten är en sympatisk idé. Men den blir outhärdlig om dess omsättningsmaximerande apparater lyckas kapa hela nationens tänkande och förmå alla människor att bara tänka tankar som gynnar komplexets intresse av maximerade anslag.

Vi behöver politiska ledare som för det första själva fattat detta självklara och för det andra lyckas förmedla sina insikter till Sveriges duperade invånare (av vilka många tillhör komplexet och andra utgörs av dess klienter och därför kommer att försöka bua ut sådana klartänkta och ärliga politiska ledare).

99 thoughts on “Att hålla det välfärdsindustriella komplexet i schack

      • Peter Arnell skriver:

        Medborgerlig samling förespråkar bland annat en en återgång till kärnverksamheterna i offentlig sektor.
        Ett ökat eget ansvar och en nedmontering av det ”välfärdsindustriella komplexet”.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Det låter ju jättebra! Men det är bara abstraktioner. Ni måste komma överens internt om vilka faktiska åtgärder ni kan lova att vidta. Annars kommer kontraproduktiva åtgärder i påstås vara implementeringen av de tomma, fina fraserna. Som vanligt. Ett parti som slänger sig med dissocierade abstraktioner är inte ett bra parti.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag svarade, men det verkar ha försvunnit. Det där är bara abstrakta begrepp. Vad har Medborgerlig samling entydigt fastslagit för konkreta åtgärder eller program för att åstadkomma det ni beskriver på detta sätt?

        Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        @Peter,

        Jag vet int vad jag har emot MeD utom att de kommer att vara för små 2018 men jag har en känsla av oärlighet och feghet. Att säga sig stå för den raka linjen men så tala i skägget när det gäller. Jag hörde också att de nu är Ilan Sadé som ligger bakom Nyheter Idag, men detta är inte alls tydligt, han säger att NI har olika vinklar och MeD står inte för alla. Jag tycker det är märkligt och ännu märkligare blir det när man kan läsa långa reportage som kan uppfattas som en gigantisk kniv i ryggen på SD-företrädare som Pavel Gamov (någon som verkar vara en människa av begränsade kvaliteér och låg moral men det hör inte hit). Så återigen får jag känslan av människor som seglar under falsk flagg. Jag upplever inte MeD som rakryggat kort sagt och det är nog för att jag inte skall rösta på dem.

        Gilla

  1. Bo Svensson skriver:

    Kvarstår problemet: Hur bör sjukvård och annan vård finansieras?

    Den lösning jag var rätt nöjd med, var att den andel av bruttolönen (arbetsgivarens lönekostnad) som kallas arbetsgivaravgift och som avsåg att finansiera arbetskraftens försörjning under ledighet och ålderdomssvaghet, istället skall placeras på löntagarens individuella trygghetskonto som man får knapra på vid arbetsfrånvaro och som man kan få omräknat till en livränta när man blir gammal.

    De enorma vinster man då gör genom bortfallet av administration och kontrollbehov, gör att pengarna bör räcka även till arbetskraftens sjukvård, vilket gör att det blir en normal relation mellan producent och konsument.

    Sedan finns det alla deras behov av sjukvård som inte kan räknas till arbetskraften och detta behov kräver ju inte planekonomisk sjukvård lika lite som att deras behov av mat, kläder och boende kräver planekonomisk livsmedelsproduktion, textilindustri och byggsektor. – Man får väl ge dem pengar så att de kan köpa sin sjukvård. – Eller dela ut sjukvårdskuponger.

    Det avgörande är att pengarna för verksamhetens finansiering skall betalas av klienterna.

    Dessa skall så klart kunna betala via en sjukvårdsförsäkring istället men den effektiva styrningen ombesörjs av dem som betalar över disk och måste väga kostnad mot utbud.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Sessutom: Skattebetalarens direkta makt över pengarnas fördelning över skattefinansierade ändamål, gör att producenterna av skattefinansierade tjänster måste vädja direkt till oss om anslag och inte via våra representanter vilket öppnar för konkurrens mellan aktörer som måste tävla med varandra om pengarna med kvalitén och angelägenhetsgraden i utbudet som enda medel.

      Liked by 1 person

  2. Fredrik Östman skriver:

    Nu svarade du nog på en annan fråga än den ställda: Hur skall man kunna nedmontera VIK snarare än vad skall man ha i stället/hur skall man förhindra att ett nytt VIK uppstår i det gamlas ställe? Hur skall vi hantera rent sterling?

    Rent seeking uppstår genom moral hazard när avnämare och beställare inte har eget skinn i potten. De togs ifrån eget skinn i potten för att fördelningen av medel spontant blir mycket ojämnt fördelad mellan individer. Man försöker lösa två problem samtidigt: dels omfördela medel till de fattigare, dels köpa viktiga tjänster. Det underliggande antagandet är att de fattigare inte skulle använda penningalmosor till avsett syfte, utan förslösa dem på nöjen och sedan stå där igen med utsträckta händer eller pinsam fattigdom — ett implicit underkännande av Maslows behovstrappa. Det är nog korrekt. Lösningarna på problemet måste bygga på en korrekt analys och på sunda organisatoriska principer, enkannerligen att lösa ett problem i taget. Vi kan skilja på omfördelande allmosor och cash-flow-reglerande åtgärder, t.ex. tvångsfinansiering liknande trafikförsäkringen. Vi kan organisera allmoseutdelningen i stiftelseform.

    Liked by 3 people

    • Richard skriver:

      Rent seeking uppstår genom maktansamling. T.ex. kan en rik aktör köpa politiker som reglerar till aktörens fördel och ger denne monopolställning. Men problemet begränsas inte till enbart ekonomiska makthavare utan gäller generellt.

      En tillräckligt mäktig aktör kan manipulera system till sin fördel och se till att slippa ha skin in the game. Det enda motmedel jag känner till är när det finns andra starka aktörer som konkurrerar, dvs när maktbalans råder.

      Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Även små tjänstemän har makt att behandla sina ärenden på ett för honom gynnsamt sätt, en kommunalarbetare har makt att hänga på spaden o.s.v. VIK uppstår genom rent seeking. Motsatsen är eget skinn i potten, som är den moraliska grunden för marknadsekonomien för oss som inte är smittade av det liberala hjärnviruset.

        Liked by 2 people

    • Erik H Grip skriver:

      Sjukvården är anslagsberoende oavsett om den är offentlig eller privat. Privat sjukvård är med detta inte beroende av sökande patienter. Sökande patienter tär enbart på anslagen och motas helt enkelt ut med långa köer, delegeringar och andra hemsnickrade byråkratisk finesser. I slutändan ger det här vinster åt de privata aktörerna emedan de offentliga anställer folk och går med förlust. Sjukvård bör med detta till en stor del finansieras med avdragsgill egenavgift och/eller privat men obligatorisk försäkring som bilar i trafik. Tandvården har ett liknande system men med anslag efter prestation som fungerar bra.

      Liked by 1 person

  3. Peter skriver:

    Ägna gärna tre och en halv minut av era liv åt att titta på denna video, ”The Absurdities of Leftism Illuminated” (finns med svensk text), som behandlar skillnaden mellan en rättighet och en handelsvara. Allt som kostar något är en handelsvara enligt Bill Whittle som gjort videon. Således är yttrandefrihet en rättighet medan sjukvård är en handelsvara. Problemet uppstår när vi förvandlar en handelsvara till en rättighet.

    Man kan till exempel klara sig längre utan sjukvård än mat, så därför borde väl mat vara en rättighet. Men om man nu gör detta till en rättighet, det vill säga att det ska vara gratis att få mat på bordet, så måste de som fixar maten åt oss arbeta gratis, vilket gör dem till våra slavar.

    Samma resonemang kan överföras till rätten att få bo under tak. Om vi nu gör detta till en rättighet borde det inte också innebära, förutom att de som bygger bostäderna åt oss måste bli våra slavar, att alla ska ha rätt att bo lika fint som exempelvis Bill Gates.

    Sensmoralen när det gäller vår skattefinansierade sjukvård blir förstås att jag måste betala för människor som inte vill sköta sin hälsa. Det kanske mest absurda är att man som vuxen själv måste stå för alla kostnader för saker som man själv inte kan rå för, exempelvis närsynthet.

    Liked by 2 people

  4. Lars Strömberg skriver:

    Som organisatör, ansvarig och chef, är det betydligt enklare att få rutor och streck att se ut som man vill, än att få enskilda människor att ha beteenden och värderingar, sådana som man vill.
    Därför hamnar fokus på organisation. Man ritar rutor med streck mellan.
    Pennan lyder, men människor kan vara både motsträviga, lata och initiativlösa.
    Det förekommer nästan aldrig, att en debatt om något problem handlar om de enskilda människorna. Om dessa inte är högt uppsatta chefer, förstås.
    Rutor, streck och högt uppsatta chefer, det är alltid dit som strålkastaren riktas. Och mot pengar såklart. Resursbrist…
    Jag har emellanåt i privata diskussioner fått höra att ”man KAN inte ställa så stora krav på den enskilda ”lilla” människan. Man KAN inte kräva för mycket av självgående, initiativ och engagemang av den enskilda ”lilla” människan”, har jag fått veta.
    Min enkla fråga är: Varför inte det? Och, vad är det för människosyn?
    Så länge man inte får rikta strålkastarljuset mot den enskilda ”lilla” människan. Så länge den enskilda ”lilla” människan betraktas som ett oskyldigt offer och kan hasa omkring, utan att personligen bli granskad och kanske ifrågasatt. Ja, så länge det är så, så har jag inga stora förhoppningar om ett samhälle med raka ryggar, kurage och spets.

    Liked by 1 person

  5. BjörnS skriver:

    Inom ekonomisk teori brukar man tala om principal-agent problemet: agenten (VIK) har mer information än uppdragsgivaren (principalen, väljarna) och dennes handlingar är inte fullt observerbara. Agenten kan då utnyttja detta övertag för egen vinning. Det gäller inte bara den offentliga sektorn utan också t.ex VD:ar som tar beslut om att expandera verksamheten eller när du själv köper hantverkstjänster eller lämnar in bilen på verkstad. Det finns i allmänhet ingen bra lösning som tyglar agenten utan att ge upphov till snedvridningar någon stans. Det gäller att finna en rimlig balans snarare än att detaljstyra agenten.

    Jag tror som PE att värderingar är en nyckelfaktor. Ett återinförande av tjänstemannaansvar kan hjälpa att återuppbygga en tjänstemannaetik samtidigt som det är ett kontrollredskap. En vass riksrevision och en konstitutionsdomstol är nog inte så dumt heller. Fundera lite på varför vi inte har detta…

    Liked by 5 people

    • BjörnS skriver:

      Har just skummar en ganska floskelrik debattartikel av Baylan och Jammeh i SvD om att nu måste vi arbeta med integrationen – en utmaning, naturligtvis. Sitter detta gäng kvar kommer VIK öka ganska rejält då de vill ha massor av insatser men det ingenstans står något om eget ansvar eller var gränsen mellan det offentliga och det orivata ska dras. Valåret har börjat och jag ryser in i själen

      Liked by 1 person

  6. Anne-Hedvig skriver:

    Patrik –
    Du har sikkert rett i meget her, men jeg skulle ønske du også kunne ta opp New Public Management- tenkningen og dens ødeleggende virkninger der den ikke har noe å gjøre. Den suger ressurser med sitt kontroll-vanvidd, og skaper én-dimensjonal tenkning kost/nytte.
    Pasienter i kø er ikke ”biomasse”, som vi kunne lese i en norsk rapport, og gamle mennesker skal ikke ansees som ulønnsomme individer som bør dø raskest mulig. Tankegangen skaper et kaldt og hjerteløst samfunn.

    For en tid tilbake kom det ut en liten bok her i Norge med liste over NPM-ord. NPM har sitt eget new speak som ofte er ganske latterlig. Boken ble en hit, da den avkler diverse tanketomme og grådige keisere.

    Liked by 3 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Takk for svar, Patrik! Jeg har nå lest innlegget ditt som du lenker til, pluss kommentarene – jeg ser at de fleste som skriver, er misfornøyd med NPM. Kanskje var tanken rundt NPM opprinnelig velment, men når det åpenbart ikke funker til folks tilfredshet, er det trolig tankefeil bygd inn i systemet. Min mening er at det gjerne kunne skrotes – innbiller meg å ha lest at Skotland gikk tilbake til sitt gamle system fordi den nyliberale NPM-ideologien fungerte så dårlig i praksis.

        Gilla

  7. Jan Suhr skriver:

    Lösningen är enkel, privatisera produktionen av välfärden. Då uppstår konkurrensen och köerna försvinner. Producenten vill ju så snart som möjligt leverera och få betalt.

    Det funkar ju i många andra länder så varför ska det vara så svårt att driva igenom det i Sverige

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Problematiskt med privatisering av skattefinansierad produktion.

      För undervisning skulle det enkelt kunna ordnas genom att eleverna fick betalt i takt med att de lärt sig något och använde pengarna till att förkovra sig så billigt och effektivt de förmådde.

      Sjukvård? – Få betalt efter hur frisk man var och därmed få resurser att bevara sin hälsa? – En ordning jag skulle trivas med men det fungerar inte för alla.

      Gilla

    • MartinA skriver:

      Det har redan gjorts och det blev bara värre. Det är privatisering av finansieringen som spelar roll, i den modellen.

      Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Ja, funker det?
      Noen skrev ovenfor om nærsynthet. Jeg kan legge en personlig historie. Av en eller annen grunn gir stæroperasjoner svært stor fortjeneste til private. Man opplever nesten å bli bombardert med reklame som attraktiv kunde. Bare å velge leverandør, jeg opplevde det selv!
      Da min kusine derimot fikk diagnosen makula-degenerasjon, fikk hun beskjed av legen om å vente inntil videre, og der ble hun da stående på liste. Problemet med makula er at synet forringes gradvis og ikke kan forbedres etter operasjon. Det jeg fikk brakt på det rene via Norges Blindeforbund, er at makulaoperasjoner er et tapsprosjekt ifølge offentlig prisliste (spør meg ikke hvorfor), så for å spare penger der, lar man altså folk vente til de eventuelt ender opp som nesten- eller varig blinde. Denne siden av systemet blir fortiet, det er ikke meningen at folk skal vite om det.

      Det er irriterende nok å vase rundt i tåka som stærpasient før operasjon, men det er jo ikke farlig, og etter operasjon ser man som en ørn! Med kunnskapen fra Blindeforbundet kunne min kusines sønn nå presse på legen slik at kusinen ble operert i tide før stort synstap. Hadde vi derimot ikke fått greie på dette ‘sjuke’ systemet, hadde hun jo bare lydig stolt på legen og risikert synet.
      Hele systemet med prising (kjøp og salg av ‘tjenester mellom leverandører’) er fullstendig urimelig!

      På Bærum sykehus utenfor Oslo var det for en tid tilbake en svær affære med triksing av diagnoser – dette også for å tjene mer og bedre regnskapet 😦

      Gilla

    • BjörnS skriver:

      Problemet är, i mina ögon, att det offentliga inte visats sig vara speciellt skickliga i upphandling. Om t.ex regeringen anser att det finns för höga vinster i privat välfärdsproduktion visar det bara att det offentliga betalar för mycket i relation till det man får. Det löser man INTE genom vinsttak, jag lovar. Uselheten i upphandling överträffas bara av det offentligas oförmåga att självt producera tjänsterna. Ett klassiskt dilemma som vi kommer stt få dras med då länge dom vi vill att staten tillhandahåller kollektiva varor som är gemensamt finansierade.

      Ditt teoretiska Chicagoskoleförslag kommer tyvärr bara ge upphov till andra problem. Vi bör fokusera på vad staten ska/måste/bör tillhandahålla och vad som är den enskildes ansvar. Ge VIK så få arbetsuppgifter som möjligt så att det som är kvar kan övervakas lättare. Dagens stora och därmed komplexa VIK omöjliggör kontroll.

      Liked by 2 people

  8. Rune skriver:

    (Ett journalistgräv som jag gärna skulle betala för vore en forsk om finansieringen av Refugees Welcome-kampanjen. Jag skulle tro att aktivisterna i huvudsak försörjer sig på offentliga medel från sådana som Arvsfonden.)
    Jag har också undrat! Vilka organiserade denna kampanj och vilka bekostade den? T.ex. alla dessa fina tryckta skyltar. Vilka beställde dem och betalade fakturorna? Skyltfabrikanterna kan ju inte ha tillverkat dem gratis?

    Liked by 5 people

  9. Moab skriver:

    Jag håller fullt ut med om att VIK har blivit ett monster. Läsaren verkar heller inte inse att det redan är han som betalar, han vet bara inte vad fan han får för pengarna. Det är därför jag inte är så imponerad av skolreformen, pengarna går fortfarande via skatten och staten, det är inte ens så att det är en helt kommunal angelägenhet då pengarna skall upp till Stockholm så de kan ta vad de vill först.

    Det jag vänder mig emot det är avsaknaden av konservatism vid införandet, med ett system som det svenska så var oligarki oundvikligt, tillgångar som betalats med skattemedel, hela affärsområden som beskyddats av statligt monopol ”säljs” ut, till en liten klick människor med förbindelser, precis som efter sovjeteran. Ren stöld, först betalar man skatt för att bygga upp allt detta, sedan så skänks det bort till ”privata” aktörer. Svenskar har heller inte som amerikaner lärt sig hur man väljer och ställer krav, så jag tror man skulle tänkt mycket mer över införandefasen, se på Vattenfall, ryssarna hade inte kunnat göra detta bättre, hur mycket tjänar Maud Olofsson idag, hennes bidrag till Sverige är gigantiska miljardförluster. Så jag tror
    att mycket mer tanke måste ägnas åt hur man förhindrar en oligarki och en ohelig allians mellan politiker och näringsliv på skattebetalarnas bekostnad, annars blir man bestulen både vid karusellerna och gungorna.

    Jag tror dock inte att rationell argumentation kommer att ändra detta, istället så kommer invandringen att knäcka välfärdstaten på alla fronter, praktiskt och ekonomiskt så vi kommer att se hur folk helt enkelt inte får sin service och på allvar kommer att fråga sig varför man betalar för Muhammed när man själv dör av cancer som inte blir behandlad, ens barn inte får adekvat skolgång och man inte kan lita på polisen mer. Östling frågar vad fan han får för pengarna men han har åtminstone pengar, det är skillnad för alla de som inte ens har 20,000 på banken, de som har hela sitt ”nestegg” i statliga tillgångar som de plötsligt inte får tillgång till. De har inte råd med privat sjukvård och securitasbevakning.

    Liked by 9 people

    • Moab skriver:

      Det jag alltid frågar mig när statliga verksamheter såldes ut är: jaha men hur mycket sänktes skatten med? Svaret är att det förhåller sig som med bensinpriset, när priset på olja stiger då går priset upp, när priset på olja faller, ja då är bensinpriset fast.

      Liked by 4 people

    • Magnus skriver:

      Kunde inte förklara det bättre, amen!

      Att privatisera verksamheter som finansieras av välfärdskomplexet är hål i huvudet. Ett privat företag vill inte bara expandera utan även ge massa kapital till ägarna och som älskas av välfärdskomplexet som då kan öka sina anslag och administration. Allt utom kontroll och ingen behöver ta ansvar.

      Mardrömmen är nu verklighet, staten och oligarkin hjälper nu varandra och vi skattebetalare är nu deras slavar.

      De som förespråkar detta tillhör antingen välfärdskomplexet eller oligarkin eller så saknar de förmåga att se sambanden mellan orsak och verkan.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Den osökta lösningen för undervisningens skattefinansiering är att betala ut pengarna i takt med att det hamnar kunnande i barnen. – För pengarna skaffar man sin undervisning på en fri marknad, stävan efter vinst så klart gör samma nytta som i resten av näringslivet.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Skall vara ”där strävan efter vinst —”

        Och jag har inte hål i huvudet. – Du får undvika kategoriska ställningstaganden tills du är helt säker på vad du påstår.

        Gilla

      • Magnus skriver:

        Bo, vad är ditt förslag till lösning? Hur slipper/minimerar vi orättvisor, korruption/svågerpolitik, fattigdom i vårt land? Hur kan vi åter få hög tillit-, samförstånd och trygghet inom vårt land? Hade inte Sverige det tidigare?

        Gilla

    • MartinA skriver:

      Våra nya landsmän har mycket starka kulturer men ingen egendom. Svenskarna har mycket egendom men mycket svag kultur. Det är oundvikligt att våra nya landsmän kommer använda sitt övertag för att överföra stora mängder egendom från svenskarna till dem själva, via skattesedeln. Ditt argument är alldeles för snarlikt det amerikanska argumentet ”latinos are natural conservatives”. Vilket de ej varit i de egna länderna och vilket de ej röstar för i USA.

      Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Läste din kommentar igen och du har helt rätt. Jag argumenterade mot någonting som du inte hade sagt vilket var mindre bra. Men det hela hade ju det goda med sig att jag fick nöjet att läsa din utmärkta kommentar en gång till.

        Gilla

      • Moab skriver:

        Jo, folk jag känner i krokarna som har känningar i kyrkan har kunnat köpa loss fastigheter för en tredjedel av marknadsvärdet. Kanske Antje är rikast i Sverige?

        Gilla

  10. oppti skriver:

    Förlorarna i välfärdslotteriet är medelklassen. De får betala allt men ställa sig i kön till det allmänna systemet bland dem som inget betalar.
    Vinnare är de som slipper betala.
    De riktigt viktiga har egna system för att skapa välfärd. Sjukförsäkringar som ger snabb behandling för att nämna den enklaste. RUT är en annan.
    Oftast av samma personal som i det allmänna systemet.

    Liked by 1 person

    • Moab skriver:

      Precis, muslimer och araber och afrikaner har mycket större makt per person än svensk medelklass, de har gräddfiler till alla förtroendeuppdrag utan meriter, de har tillgång till finansiering i form av otaliga statliga fonder och de känner till och går före i alla bidragssystem och de har tillgång till media på ett sätt som ingen annan.
      Dessutom så slipper de att betala. Detta kan inte fortgå.

      Liked by 7 people

  11. MartinA skriver:

    Att dela social risk mellan människor som aldrig träffar varandra är ohållbart. Det leder till någonting liknande dagens katastrof, förr eller senare. De första som skapade en generell central välfärdsstat var NSDAP och SAP. De försökte göra den långsiktigt hållbar genom T4 programmet respektive steriliseringsprogram. Idag finns ingen som helst ambition att göra det här monstret långsiktigt hållbart. Vilket visserligen är en välsignelse. Men också säger allt vi behöver veta om dagens etablissemang. Deras filosofi är att plundra så mycket de kan i förhoppningen att systemet inte rasar medan just de sitter vid rodret (nollränta i högkonjunktur någon?).

    Vad som kommer hända är massiv förstörelse av infratrukturen medelst social oordning. Välfärdstjänsterna kommer sedan att byggas upp igen genom lokala samfund. Som allra först börjar med att skapa våldsförmåga, alltså trygghet.

    Liked by 5 people

    • MartinA skriver:

      de försökte göra den långsiktigt hållbar med nationalism också vilket troligtvis gjorde att systemen föll sönder långsammare. Och därmed kunde orsaka ännu större folkförstörelse.

      Liked by 1 person

    • Richard skriver:

      Bra beskrivning.

      ”Som allra först börjar med att skapa våldsförmåga”

      Ett problem med att skapa tillräcklig våldsförmåga kan finnas i det Carroll Quigley beskriver i ”Weapons Systems and Political Stability”. Om vapenteknologin tillåter kan en liten grupp dominera andra (jämför tex med riddartiden).

      Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Det är väl snarast prescisionen som är det viktiga? Snarare än den totala mängden våldsproduktionsförmåga?
        Centralt producerad bredspektrumvåld kommer ofta angripa fel personer och därmed sänka centralmaktens legitimitet ännu mer. Och sänka produktionen, beskattning av produktionen är ju hur centrum köper sig klienter vilket ger fortsatt kontroll.

        Nåja, ingen vet hur det här utvecklar sig. Googles enorma makt är definitivt ett orosmoln. Som ingen verkar ta riktigt på allvar. Nationalister i USA lämnar med vett och vilje ut sitt DNA till google. DNA kombinerat med intrikat information om intellektuell aktivitet i decennier kombinerat med världens största databaser och världens största processorkapacitet och alltmer sofistikerad robotteknologi. Och om inte ens uttalade nationalister förstår problemet, tja? Den medvetna viljan verkar helt maktlös i detta. Därför är minskad ekonomisk produktion och egenintresse och sönderfallande centralmakt vad jag funderar på.

        Liked by 1 person

  12. Gunnar skriver:

    1)
    Politiska ledare på lokal nivå vill alltid att kommunen skall växa. De mäter sin egen framgång med fler och fler arbetstillfällen. Befolkningstillväxt och ökad fabriks- och bostadsutveckling förvandlas till framgångsfaktorer.

    Mot denna expansion ställs ofta mer osynliga värden, som ännu inte kommit in i den ekonomiska värderuljansen. Som gröna lungor, frisk luft, rent vatten, gott om natur och en mer människovänlig livsmiljö.

    Ofta får man intrycket av att dunket från pålkranar, grävskopor, asfalt och höga byggnader i sig fungerar berikande för människosläktet – om man valt kommunalpolitiken som sitt arbetsområde.

    Drivkraften för dem stavas alltid expansion. De vill hela tiden sätta den egna kommunen på kartan, och därmed även sig själva. Tillväxt av kommunen likställs då med sin egen grad av viktighet.

    Liked by 5 people

    • Gunnar skriver:

      2)
      I det perspektivet blir både Malmö och Stockholm exempel på riktiga framgångssagor. Hur livet självt gestaltar sig för enskilda människor blir däremot av underordnad betydelse. Som om ljudet av skott och explosioner hörs mellan kråksången.

      Att alla dessa politiker plötsligt skulle börja tänka mänskligt minimalistiskt finner jag ytterst osannolikt. Speciellt om de kommer in i riksdagen och får hela landet som arbetsfält. Och får snabbtågsplaner att leka med.

      Själv betraktar jag mest politiker som en form av eroderande kraft. En ny geologisk sådan. En kraft som på sikt förvandlar moder jord till en mänsklig och steril öken. För politiker har ytterst svårt att se och upptäcka värdet i det mindre. I det redan bestående. Värdet av mänsklig intimitet. Och att fungera som värnare och förvaltare.

      Framgång för politiker tycks alltid handla om mer storvulna planer. Och Sveriges största pågående projekt stavas migration. Räcker inte den egna befolkningen till för en vidare expansion får man väl importera fler…

      Liked by 7 people

  13. Steven Jörsäter skriver:

    En imponerande analys. Finns något av detta i någon lärobok i ekonomi eller statskunskap? Eller är det nya resultat som forskningen ännu inte känner till? Du glömde dock en viktig omsättningsmaximerande drivkraft. Skillnader. Hur ofta hör man inte exempelvis inom sjukvården indignerade politiker och journalister berätta om skillnader i exempelvis vården i olika landsting, mellan män och kvinnor osv. ? Hade det varit uselt överallt hade det inte varit något problem. Men nu är det skillnader. Någon rackare har lyckats bättre. Detta kan bero på olika saker. Ibland är det mer kompetent folk på vissa håll. Ibland, ve och fasa, handlar det om att innevånarna är skötsammare på vissa håll än andra. Ibland är det nog bara slump. Detta leder hursomhelst ofelbart till ”satsningar” på de som anses ligga efter. På så sätt får de (oftast) sämst skötta verksamheterna mer anslag. Då kan nya skillnader uppstå som leder till nya satsningar osv. i all oändlighet. Lite som att såga av benen på en fyrbent pall.

    Slutligen en reflektion om det du skriver om politiker. Jag tolkar att du säger att en absolut grundförutsättning för att kunna vara en god politiker är att man vågar bli osams med högljudda journalister och intressegrupper. Jag håller med. Att vara kontroversiell är förstås ingen garanti för att man för en klok politik. Men det är som sagt var en förutsättning. I Riksdagen finns såvitt jag vet endast en partiledare som på allvar vågar vara obekväm. JÅ vinner därmed även denna gren.

    Liked by 6 people

  14. UlfH skriver:

    Här har vi förklaringen till att VIP inte strävar effektivitet och resultat, till exempel dagens sjukvård. Ju sämre sjukvård desto större omsättning och därmed fler patienter, köer och pengar – än så länge. Detsamma gäller ju mindre information om förebyggande åtgärder som till exempel motion och vettig kost, desto fler patienter till en SJUKvård som håller på att totalt rasa samman.

    Gilla

    • Peter skriver:

      Ditt påpekande gäller all offentligt finansierad verksamhet, faktiskt all verksamhet som drivs i monopolliknande former.
      Ju sämre prestation desto högre belöning.
      Påminner om den dålige pokerspelaren som satsar allt mer pengar ju mer han redan satsat på en dålig hand.
      Storskalig verksamhet lider även den av denna sjukdom då storskaligheten i sig självt skapar en form av monopol, ingen annan är betrodd att klara jobbet, IBM, Zerox, Microsoft.

      Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Husker dere tannreguleringen som var så viktig? Annenhver ungdom i min tid gikk med metalltråder over tennene. Var det egentlig nødvendig?? Når jeg leser Patrik i dag, lurer jeg på om ikke denne tannreguleringen var uttrykk for en slags ‘VIK-ekspansjon’ hos (private) tannleger. Billig var det i hvert fall ikke for våre foreldre.

        Gilla

  15. Lars skriver:

    Om ideologi och värderingar är en del av den kultur som skapas inom det ‘välfärdsindustriella komplexet’ och hos dess ägare, politikerna, hur påverkar man den och hur ser man till att belöningssystemen stödjer de värderingar man önskar ska anammas av organisationerna?

    Gilla

  16. Per-Anders skriver:

    Hur ska sjukvården finansieras? Ur egen ficka?

    Jaha, så skattepengar är inte ur egen ficka?

    Gör som i Estland till exempel. Där är sjukvården 5 % offentlig och 95 % privat. Estländarna betalar in sina sjukpengar till en stiftelse som inte är kontrollerad av politiker. Estländaren väljer den läkare eller sjukvårdsinrättning denne vill nyttja. Räkningen går till stiftelsen.

    Fördelen med detta är att det tar bort allt det som Patrik Engellau skriver om. Här innebär köer mindre pengar och inte mer pengar. Här innebär dålig vård mindre pengar och inte mer pengar.

    Sist vill jag påpeka att när skatter diskuteras tas alltid sjukvård, skola och äldreomsorg upp som ett argument för skatter och mer skatter. Tror ni på fullaste allvar att det saknas pengar till dessa tre områden? Det saknas inga skattepengar till det. Fråga er i ställt till vad annat skit som skattepengarna används till.

    Till exempel. Tycker ni att det är okej att skicka 6 miljarder kronor till en diktator i Afrika som dödar allt jordbruk i landet och skapar en arbetslöshet på 95 %?

    Är det okej att skicka 800 miljoner kronor till en regeringen med nazister i den?

    Är det okej att skicka miljarder till finansiering av terrorism.

    Är det okej att ge inkompetenta partimedlemmar höga löner.

    Vill ni verkligen betala lön till en fullständigt värdelös rikspolischef?

    Vill ni betala löner till poliser som aldrig lyckas utreda ett brott?

    Är det okej att betala miljarder till detta förbaskade genustrams.

    Och så vidare. Jag kan ägna resten av dagen åt att skriva exempel på fullständig larviga saker som sker med de pengar staten tar från oss med hjälp av våld eller hot om våld.

    Nog finns det pengar till vård, skola och äldreomsorg. Men de problem som sjukvården, skolan och äldreomsorgen lider av handlar inte om pengar.

    Jag går hellre till en läkare som vet att om denne inte ger mig bästa möjliga behandling så kommer denne läkare inte att få lön i framtiden, än att gå till en läkare som vet att denne inte behöver ge mig bästa möjliga vård för lönen kommer stadigt hur inkompetent denne än må vara.

    Liked by 7 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Bra rutet!
      Just — sjukvård osv. betalar vi redan ”ur egen ficka”.

      Problemet är att sätta upp ett system som BELÖNAR effektivitet istället för att strö pengar över inkompetens, för att man inbillar sig att pengarna på något magiskt sätt ska bota inkompetensen!

      Gilla

  17. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo detta känns som en korrekt beskrivning av de mekanismer det handlar om. Samtidigt så känns det som ett rop i öknen. Det handlar om den vanliga människan mot överheten där den förra är i ett påtagligt underläge. Situationen kan inte påverkas med argumentation eftersom det finns arméer av skickliga motdebattörer inom forskning, politik och media.

    Det finns heller ingen ekonomisk forskning utifrån de perspektiv som PE tar upp, om inte annat som en följd av brist på finansiering, merparten av forskningsfinansieringen är politiskt styrd. Politiken är inte heller mycket att hoppas på, enda partiet som möjligen skulle vara grogrund för den sortens analyser verkar ha som huvudmål att vara emot SD.

    Dessutom finns det en resonans i folkdjupet som fortfarande fungerar i propagandan. Ett aktuellt exempel: I dagens GP finns en indignationsartikel med budskapet att det är hemskt att det finns register över romer eftersom en skötsam rom finns i registret. Budskapet är således att romer inte får misstänkliggöras och den kränkte romens rätt är viktigare än dessas rätt som utsätts för negativa saker pga romer. I princip handlar det om att kollektivets behov får stå tillbaka för olika särintressen. Men det blir inga reaktioner på en artikel av det här slaget. De som får betala priset för en urspårad offentlig sektor är den arbetande (och omedvetna) medelklassen men därifrån hörs och syns inga protester.

    Liked by 2 people

  18. weasel skriver:

    ”En läsare framförde en relevant fråga. Om Engellau nu tycker att det välfärdsindustriella komplexet är ett problem, sa läsaren, hur tycker då Engellau att man ska organisera välfärdstjänsterna eftersom folk vill ha sjukvård och sådant? Menar Engellau att folk ska betala allt ur egen ficka?”

    Det var en bra fråga och det finns tre sätt att besvara frågan på ;
    1. Ja, jag tycker att folk ska betala sjukvård och sådant ur egen ficka.
    2. Nej, jag tycker att vi ska ha en skattefinansierad välfärdsstat som står för notan åt de som kan betala men även åt de som inte kan betala.
    3. Strunta fullständigt i att besvara frågan och istället skriva om ”komplexets excesser”, ”motoriskt utanförskap” , ”anslagsfinansierade organisationer” och sedan avsluta det hela med ”frågan är felställd” . ..

    Liked by 1 person

  19. Aha skriver:

    Jag har en kortare erfarenhet av att jobba på en statlig enhet som hade en administrativ servicefunktion och där IT ingick vilket var mitt ansvar. Den stämde att man skulle göra av med anslaget annars skulle man få mindre nästa år. Det var inte uttalat men ansågs vara lite korkat att inte uppnå anslaget. Enheten ville också expandera i den mening att den ville lägga under sig andra konkurrerande enheter. Enhetens arbete övervakades av en styrelse bestående av rikspolitiker och några högre chefer.

    Det jag vill lyfta fram utifrån detta är ”såskoppe”-syndromet och med det menas två saker
    – defensiv taktik, det nya obeprövade utgör en personlig risk. Om du tar få initiativ riskerar du att inte misslyckas
    – politiker sitter i styrelser utan erfarenhet och intresse för den verksamhet de ska styra. Visioner och drivkraft saknas.

    Kort sagt; såskopparna har för stort inflytande. Botemedlet skulle då vara att ersätta såskopparna med entreprenörstyper som ingjuter handlingskraft och engagemang.
    Media skulle då få gotta sig med diverse mindre lyckade provballonger men helheten skulle bli ett driv framåt för att kapa köer och det skulle innebära effektivisering.

    Mantrat för vitalisering blir;
    ”Bort med såskopparna och in med entreprenörerna.”

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Det är den snåla tillgången på entreprenörbegåvningar som jag ser som problemet. – Själv har jag massor med utvecklingsbara idéer men saknar tillräcklig energi och motivation att göra något av dem.

      Det går inte att få ordning på planekonomin genom att byta bemanning. – Jag är nöjd med den lösning jag hittade och har slutat leta efter någon annan: Att vi tar makten att som individuella skattebetalare fördela våra pengar över de av de folkvalda godkända utövarna av samhällstjänster och annat skattefinansierat.

      Då blir det samma ordning i den skattefinansierade sektorn som i resten av ekonomin, att intäkterna är direkt beroende av vår bedömning av kvalité och angelägenhetsgrad i utbudet.

      Liked by 1 person

  20. olle holmqvist skriver:

    ”Politiska ledare på lokal nivå vill alltid att kommunen skall växa. (Gunnar Ovan) ” Men på Tage Erlanders fanns det – minns någon ? – något som hette ”Det Kommunala Sambandet”. Bort det tyckte Ingvar Carlsson. Så imploderade kommunalpolitiken.

    Liked by 1 person

  21. Sixten Johansson skriver:

    Patriks briljanta analys tycks utmynna i att VIK kan hållas i schack genom att klartänkta och ärliga politiska ledare upplyser folket om att offertänkandet är skadligt. På önskelistan till Tomten får vi inte glömma att skriva herkulisk styrka också. Men visst, det är i linje med min tanke att vi vuxna tvingas tackla maktelitens och väljarkårens vuxenbarn.

    Fortfarande kvarstår Lars frågor hur välfärdssystemet ska organiseras och hur de önskade värderingarna ska stödjas och anammas. Och Fredrik Östmans fråga hur VIK ska kunna nedmonteras och hur man förhindrar att ett nytt VIK uppstår.

    Problemet är urgammalt och internationellt, kallas byråkrati. Vi bekostar hundratals onödiga myndigheter och tusentals onödiga projekt utöver välfärdsindustrin, så VIK är bara det svenska praktexemplaret, fött ur mötet mellan många strömningar.

    I naturen invaderas varje näringsrik miljö av organismer. Näriga individer utvinner fördelar ur varje samhälleligt system, varje ordning eller oordning. Girigheten har vissa gränser, t ex upplevt socialt ansvar, men känslan för offentliga resurser, alltså det gemensamt ägda, är sorgligt svag (”allmänningens tragedi”). Alla som exploaterar systemet spjärnar emot nedskärningar, om inte större vinster hägrar.

    Visst behövs ett brett upplysningsarbete, men jag tror att VIK och babbelbyråkratin bara kan skäras ner av en hårdhänt ministär i anslutning till en systemkollaps. Om det då inte finns färdiga planer och handlingskraftiga ledare blir sönderfallet totalt.

    Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Under første verdenskrig i Norge ble det opprettet mange nye byråkratiske enheter som Fettdirektoratet (!), Havefrøkontoret m.m.m. Folk måtte jo ha mat, og hjulene måtte gå rundt i de ekstraordinære tider med ubåtblokade og annet.
      Men straks krigen var over, trådte de såkalte ‘Øksekomitéer’ i aksjon, og de kuttet nådeløst vekk alt som ikke var nødvendig lenger.
      En sparsommelig og nøysom stat i et fattig samfunn.

      En stortingspolitiker på 1800-tallet bar navnet Jaabæk. Han kaltes bare NEIbæk, fordi han stemte ned alle nye forslag som ville øke statens utgifter.
      Den mest ekstreme var vel kommunepolitikeren som stemte nei til vei (bygda var veiløs) med begrunnelsen ”Mi ede mei då” (‘Da kommer vi til å spise mer.’)

      Andre tider!. Man skulle i dag helst finne en brukbar middelvei… ”For mykje og for lite skjemmer allting ut”.

      Gilla

    • Gert B. skriver:

      Återigen klockrent, Sixten. Tack! Vi hade kunnat lägga ner hälften av alla myndigheter i morgon.
      Se det som en bra start, resten hårdgallrar vi bland.

      Gilla

  22. Karl Oskar skriver:

    Tack för utomordentligt intressant framställning, Patrik.
    Ang offertänkandet, där du menar om jag förstått rätt, att välfärdsindustriella komplexet skulle vara själva upprinnelsen till detta tänkande. Tror det snarare handlar om att offer/tyckasyndomtänkandet som är utbrett särskilt i vänsterliberala kretsar (och som sitter djupt!) exploateras och förstärks av det välfärdsindustriella komplexet.

    Gilla

    • Karl Oskar skriver:

      Tillägg
      Just avslutat Nicolai Sennels bok Helig Vrede Bland kriminella muslimer.
      Där framförs, något överraskande, att offerrollen är mer framträdande bland de med muslimsk kulturell bakgrund än de med västerländsk bakgrund!?
      Är klart etablissemanget i Svea Rike anser flyktingar/migranter från MENA är offer i behov av hjälp. Skulle det vara så att dessa själva definierar sig som offer så har har en stor pusselbit fallit på plats i förståelsen till varför detta enorma inflöde från MENA pågår.
      DET ÄR…….’ The perfect match’!!

      Liked by 2 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Sennels er interessant! Mye bra stoff å finne når man goigler hans navn. Anbefales, gir innsikt i visse muslimers tankegang.

        Gilla

  23. Hortensia skriver:

    Knepigt det där, Patrik, men jag förmodar, att den krassa verkligheten – när det sista bondeoffret väl gjorts – kommer att göra det välfärdsindustriella komplexet perplext och schackmatt.

    http://www.smp.se/ledare/2018-den-konservativa-syndafloden/

    Dessförinnan lär skattebetalarna dock mjölkas ur ordentligt med snabbt höjda avgifter för allt sämre tillgång till anständig omsorg, trygghet och livskvalitet från vaggan till graven.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6847677

    http://www.ttela.se/åsikt/debatt/religiösa-skäl-får-inte-hindra-hemtjänsten-att-köpa-julskinka-1.4952132

    Gilla

  24. Lars skriver:

    Den omätbara verkligheten! Ska man lyckas med NPM (som jag knappt vet något om) så måste man, tror jag, förstå skillnaden mellan varor och tjänster, att de senare produceras och konsumeras samtidigt och att produktionen måste kontrolleras och styras löpande. Det förefaller att sjukvården, som jag uppfattat det, börjat definiera operationer dvs ser verksamheten som industri med mätbara objekt som produceras dvs varor. Det kan inte vara rätt väg att gå. Ser man det istället som tjänsteproduktion kan man dels utgå från klienten och den totala uppfyllandet av mål (processorientering över flera organisatoriska enheter) och man kan se på insatsen av olika typer av tjänster, som kan mätas. Liknande gäller skolan, det räcker inte att köra nationella prov (och det tycker ju fack och regering tar för mycket tid (häpnadsväckande ignorans)) utan man måste mäta produktionen som sådan på olika sätt. Om det är alltför svårt så talar det för att man måste ha ägarkontroll av verksamheten för att löpande kunna styra och parera felaktigheter. Så den stora frågan är hur och vad man mäter.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Tjänsteproduktionens kostnader består ofta till 70 % av man tid förutom investeringskostnader och löpande material förbrukning. Mantid går att fånga upp med tidrapportering eller instämpling, men hur fördelar man den? Min erfarenhet pekar på att tjänst kan sättas lika med yrkesmässig kompetens t.ex. en operationssjuksköterska, en handkirurg etc. Administrativ tid, som ska minimeras, är just det och mätbart. Nästa område att fördela tid på är kostnadsställe, ofta avdelning, klient (mätbart genom tidsbokningssystem) och avtal (med t.ex. landsting, vårdcentral od). Leverantörsfakturor kan fördelas motsvarande. För t.ex. en skola kan man inte fördela lärartid på elev, men på kostnadsställe lika med klass. Overhead fördelas ut. Flerdimensionell redovisning och nedbrytbarhet enligt dessa dimensioner.

      Nu är ju problemen komplexa och organisationerna stora och komplexa och jag tror inte att lösningen är så enkel, men jag ville peka på skillnaden mellan att definiera alla olika typer av operationer dvs olika typer av behandlingar inom vården och istället utgå från yrkesmässig kompetens. Troligen är produktkalkylerna enkla att göra. Problemet ligger i uppföljningen.

      Men ovan kostnad/intäktsuppföljningen ligger kvalitetsmått av olika slag som behöver följas upp t.ex. är ju felbehandling oerhört stora kostnader i olika led, så minimering av fel måste rimligen betonas och undvikas. Där är det lite som Toyota modellen dvs lean production dvs upprätthåll kvalitet och minimera fel och reparationer i produktionen. Upprätthåll kundorientering (slutprodukten/sammansatta tjänster).

      Sedan är det naturligtvis en utmaning att planera och bemanna och sluta avtal kring leverans av tjänster och få paketen att hänga samman.

      Ekonomerna har mycket att bita i……

      Gilla

  25. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Högt ärade redaktion och textgranskare,
    tillåt undertecknad förhöra sig om det finns några planer på att ge oss hängivna bloggläsare möjlighet att dela DGS på det nu så populära VK under detta år.
    Med utmärkt hälsning,
    Andreas 🙂

    Gilla

  26. Per Welander skriver:

    Patrik skrev: ” Vinst är en del av omsättningen, nämligen den del som företagets ägare lyckas tillskansa sig själv för att placera där den hör hemma, alltså i hans privata plånbok.”

    Du har fel här. Vinst är förenklat intäkter minus kostnader. Sen kan företagets ägare besluta hur denna vinst ska användas. Det kan vara att återinvestera i företaget eller att skatta för och ge till ägarnas plånböcker (som sen beskattas ytterligare en gång). Tänker på aktiebolag nu.

    Jag förenklar en del nu men vinst är inte samma ska som att pengarna finns i ägarnas privata plånböcker.

    Gilla

  27. Lassekniven skriver:

    Dagens krönika med vidhängande kommentarer var riktigt bra.
    Flera uttryck passar bra tycker jag:
    1. Circulus vitiosus.
    2. Moment 22 vilket är i princip samma sak, man kommer inte ut.
    3. Uppochervända pyramiden. Nisse i Hökarängen bär VIK på sina axlar.
    4. Nomenklaturan i forna Sovjetunionen.

    Situationen är med andra ord hopplös. Ingenting drastiskt kommer att inträffa om inte SD efter valet bestämmer sig för att fälla varenda regering till dess att man får inflytande på den slutliga lösningen av alternativkostnadsfrågan. Kostnaden i reda pengar och mänskligt lidande på grund av den pyramidalt vettlösa invandringen är 100 miljarder som leder till alternativkostnad i form av lidande för de som byggt landet. Goda svenskar, som när det gäller att rösta, alltid röstar fel.
    Om jag och 9 kompisar köper en tårta till kaffet om 10 bitar och en främmande kommer in kräver en bit och får en bit så blir det mindre bitar till oss andra. Den nya mindre biten blir alltså en alternativ kostnad. Bra liknelse tycker jag.
    Innan andra världskriget var Rumänien ett fint och civiliserat land. Man hade i princip allt och var starkt västorienterat. Sedan kom Stalin och hans kommunistorcher och bröt ned landet med sin skit och sin gudlöshet. Idag är Rumänien som ett gammalt dass. Detta scenario kan vi förvänta i framtiden. Sverige blir som Rumänien. Vårt fina Sverige, man blir gråtfärdig.

    Liked by 6 people

    • Bo Svensson skriver:

      Klart att normaliteten skall återställas. – Det sorgliga är bara att ju längre mordbrännarpolitiken får fortgå, desto grymmare villkor för alla som skall repatrieras dit där de hör hemma. – Men glömt hur man beter sig för att överleva genom egna bemödanden.

      Man pratar om återvändarbidrag men den billiga metoden vi kommer att välja, bestå bara i att dra in på bidragen och allt som underlättar tillvaron här för de overksamma och ovälkomna.

      Man skall vinna terräng i kraft av sina förtjänster.

      Liked by 2 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Noen tror at hvis bidragene inndras i Sverige etter at landet er tømt for verdier, kommer MENA-hordene som en gresshoppesverm forflytte seg til neste beitemark, nemlig Norge for å beite tomt der også 😦
        Grensen ligger jo vidåpen og er svært lang i europeisk målestokk. Omtrent umulig å sperre.
        Mange i Norge ser også med stor uro på fremtiden.

        Gilla

  28. Thomas Ek skriver:

    Mycket bra inlägg.
    Ämnet är oerhört viktigt.
    Det är angeläget att medborgarna får upp ögonen om att det finns andra samhällssystem än det vi har här i Sverige. Svenskarna har inte kunskap om hur andra samhällssystem fungerar. Samhällssystemet vi har här hemma med en gigantisk statsapparat, fungerar inte. Demokratin urholkas mer och mer. Det här är knepiga grejor att sätta ord på. Hoppas att Engellau fortsätter ytterligare ett tag med att aktualisera/synliggöra och åskådliggöra de bedrägliga bristerna vårt samhällssystem besväras av. – Way to Go Engellau!

    Thomas Ek

    Liked by 2 people

  29. olle reimers skriver:

    Galenskapen kommer att fortsätta till dess beslutsfattarna själva drabbas av följderna av vad de själva ställt till med. Maslows behovstrappa har inte drabbat dem ännu. Systemet är utformat så att de blir de sista. I stället borde de vara de första.

    Gilla

  30. Mangan skriver:

    Jag ser trots allt inte så mycket svar på frågeställarens fråga ändå. Det nuddas vid med referensen till värderingar istället för organisation, men i övrigt ligger textens fokus på av författaren sedan länge upptrampade spår om hans tes om problemen med välfärdskomplexet.

    Gilla

  31. Roland Forsgren skriver:

    Mycket bra inlägg, Patrik! Jag tycker man kan fortsätta liknelsen med ett privat företag. I alla lägen och oavsett verksamhet måste verksamheten ‘gå runt’ i det långa loppet, annars likvidation. Det innebär att man måste hålla sig inom sina ekonomiska ramar, även om man delvis har lånade pengar.
    AB Sverige är ju inget annat än summan av våra företag (verksamheter). Vissa går bra medan andra enbart kostar pengar. Vi kan fortsätta driva AB Sverige, tills pengarna tar slut. När pengarna börjar sina drar man sannolikt ner på utgifterna, för att slippa ställa in betalningarna.
    Den viktigaste frågan är vilka verksamheter vi håller igång och vad vi får för pengarna. Det blir allt tydligare att det allra viktigaste tycks vara att ”sysselsätta” oss, mindre viktigt med vad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.