New Public Management

8-26-13_11971

Patrik Engellau

New Public Management (NPM) är en organisationsfilosofi som växte fram under 1990-talet och kom att påverka den offentliga sektorns inre liv i de flesta utvecklade länder och numera står under ivrig beskjutning särskilt inom universitetsväsendet, särskilt i Storbritannien och Sverige, verkar det.

Hela idén med NPM, som jag ägnat åtskilliga år åt att förespråka utan att veta att mina självklara idéer hette NPM, är att i vissa offentligfinansierade verksamheter härma en del organisationsidéer från den privata sektorn. I grunden handlar det om att bryta upp den sovjetliknande regelstyrningen från politiker och högre myndigheter, ge de offentliga producenterna, till exempel skolor och sjukhus, större frihet att sköta produktionen som de finner lämpligt och sedan kontinuerligt följa och kontrollera resultatet, alltså vad de offentliga producenterna åstadkommer med sin nyvunna frihet.

Det ligger en människosyn bakom detta, nämligen föreställningen att folk gör bättre ifrån sig om de inte blir detaljstyrda. (Så tror jag att det faktiskt är, men det finns många som har en annan uppfattning. Jag fördjupar mig därför inte i detta här och nu. Den ljusa människosynen har förstås sina gränser även för mig. Såklart att resultatet måste vägas och mätas eller på annat sätt värderas.)

En betydelsefull grupp offentligfinansierade verksamheter ska undantas från NPM, nämligen rättsstaten. Domstolar, exempelvis, ska vara enhetligt centralstyrda för rättssäkerhetens skull. Man kan inte dela ut en ”domstolspeng”, analogt med ”skolpeng”, till alla åtalade och låta dem välja bland konkurrerande domstolar eftersom den domstol som profilerade sig med de mildaste domarna skulle få alla affärerna. Ej heller kan domstolsverket eller justitiedepartementet entreprenadupphandla exempelvis produkten ”100 morddomar” från olika konkurrerande domstolar i syfte att få igång löpandebandproduktion och låga enhetskostnader.

Det stora problemet med NPM, och skälet till att filosofin på många ställen hamnat i vanrykte, är inte NPM, utan det sätt varpå filosofin implementerats, alltså skruvats in i de offentliga verksamheterna. Skolan och universitetsväsendet är troligen de värsta exemplen och också de som jag inbillar mig ha störst överblick över. (Och om jag får framföra en förmodan tror jag att det faktiskt fungerat ännu sämre på universiteten än på skolorna.)

Förklaringen till problemen är att de styrande nivåerna, utbildningsdepartementet, Skolverket, Skolinspektionen med flera, inte har genomfört det rollbyte som NPM kräver av dem. I den gamla myndighetsordningen var de en överhet som gav ekonomiska anslag, alltså budgetar, samt ett antal mer eller mindre detaljerade regler för hur verksamheten långt där nere i verkligheten skulle bedrivas. I den nya verkligheten skulle de sluta detaljreglera, kanske till och med ta bort en hel del av sina gamla regler, och i stället ge sig ut i verkligheten och kolla vad som faktiskt kom ut ur verksamheterna, typ OECDs PISA-undersökningar, som mäter vad skoleleverna faktiskt fått lära sig.

Jag säger inte att det nödvändigtvis var lätt för de höga ämbetsmännen och politikerna på de mest upphöjda byråkratiska nivåerna att anpassa sig efter den nya ordningen, men det var liksom just det saken handlade om. Nu blev det i stället så, efter vad jag har kunnat utröna, att de faktiskt inte ens försökte sig på något rollbyte.

Typexemplet är det ofta diskuterade, nämligen att det inte finns något enhetligt kontrollsystem för vad skolorna presterar, alltså elevkunskaper. Varje enskild skola sätter sina egna betyg, vilket är helt uppåt väggarna om man ska följa NPM-tänkandet. Det är som dömt att leda till betygsinflation.

Hur har det kunnat bli så? Varför har man inte besvärat sig med att implementera ens grunderna i NPM-systemet när man sagt sig vilja anamma det? Tja, systemet begär att de höga tjänstemännen i stället för att sitta i fina kontorshus i Stockholm och sammanträda och reglera ska ut och mäta skolresultat som om de vore någon sorts Bilprovning. Ganska förnedrande för en fin ämbetsman skulle jag tro. Bättre då strunta i mätningen och fortsätta med de centrala regleringarna. Och ger man sig någon gång ut i skolorna så räcker det väl med att kolla att Värdegrunden omhuldas på ett korrekt sätt.

Till saken hör att det gått ett kvarts sekel sedan NPM-reformerna sjösattes. När man funderar över den regelbörda som drabbar skolor och universitet så bör man ha i sinnet att en stor grupp begåvade och ambitiösa centralbyråkrater hinner få ihop en imponerande regelsamling på 25 år om de slipper ge sig ut i produktionen och bedöma faktiska resultat.

34 thoughts on “New Public Management

  1. Bo Svensson skriver:

    Men det kan väl inte stämma. – Halva tiden snart som skulle ägnas sjukvård och undervisning – och polis-jobb – måste ju istället användas för att dokumentera vad man gör så att anslagsbeviljande myndigheter kan bedöma insatserna.

    Problemets lösning i stort består i att vi återtar makten över våra skattemedel avseende pengarnas fördelning över godkända ändamål.

    Men just beträffande undervisning består lösningen i att skattemedlen betalas ut direkt till ungarna (deras vårdnadshavare) etappvis när de kan visa att de tillgodgjort sig kunnandet. – Samma ordning fungerar för den högre undervisningen. – För pengarna skaffar man sitt kunnande med vilka metoder man vill och all undervisning är utsläppt i den rediga marknadsekonomin.

    Gilla

    • Linden skriver:

      Om skatt…
      Den bistra realiteten är att du, om du började arbeta 08.00, behövde arbeta till 09.55 bara för att betala den dolda löneskatt som går under namnet arbetsgivaravgift. Hur länge du därefter behövde arbeta för att betala din synliga löneskatt beror på din lön. Den som tjänar 20 000 kr/månad behövde arbeta till 11.12, den som tjänar 30 000 kr/månad behövde arbeta till 11.22, den som tjänar 40 000 kr/månad behövde arbeta till 11.35 och den som tjänar 50 000 kr/månad behövde arbeta till 11.53*.

      Efter att löneskatten var inarbetad var det så dags att arbeta ihop momsen. Denna varierar med dina inköp, men av de 80 % av den ”disponibla” inkomsten som återstår efter att de typiska boendekostnaderna betalats, kommer så gott som allt beläggas med moms. Detta medför att du behöver arbeta ytterligare 40 – 45 minuter för att betala moms, vilket i praktiken innebär att de allra flesta inte hade hunnit betala klart denna skatt när de gick på lunch.

      Därtill kommer du i praktiken behöva betala ett flertal punktskatter, bland annat på energi, alkohol, tobak och snart också hemelektronik. Dessa skatter är därtill ofta så utformade att du måste betala moms även på punktskatterna. Sammantaget har därmed den som arbetat idag med allra största sannolikt ägnat långt över halva arbetsdagen åt att betala skatt.

      Den är mot denna bakgrund Magdalena Anderssons barska uppmaning om att du ska hälla i dig en kopp (momsbelagt) kaffe ”och traska iväg mot en arbetsplats” blir förståelig. Andemeningen är inte att Andersson har en politik för låg arbetslöshet, och andemeningen är definitivt inte att Andersson vill se en befolkning bestående av självförsörjande och självständiga medborgare.

      Vad Andersson menar är att du skall pallra dig iväg till jobbet, så att hon och hennes socialistiska parti kan skinna dig. För de pengar man på detta sätt kommer över kan hon och hennes socialistkollegor såväl köpa sig den makt de mer än något annan önskar som garantera sig själva ett liv i lyx.
      http://fnordspotting.blogspot.se/

      Liked by 2 people

  2. Lars Åhlin skriver:

    Min erfarenhet är från sjukhus. Problemet med NPM är där att politiker och deras tjänstemän så ofta misstror dem som utför verksamheten. Man bygger upp styr- och kontrollsystem utan känsla för vad som inte går att mäta i siffror. Och man skapar system som ger ett evigt rapporterande och dokumenterande utan att detta ger något värde, varken för verksamheten eller ledningen. Slutligen tar man inte vara på anställdas engagemang och sakkunskap vid planering och utveckling.

    Liked by 1 person

  3. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, men att man mäter resultaten lär dessvärre inte betyda, att oförsvarliga avvikelser åtgärdas. Svenska domstolar ska givetvis kunna förväntas döma likadant, men:

    ”Det är fortsatt stora skillnader i hur ofta migrationsdomstolarna ändrar beslut från Migrationsverket i asylmål. Hittills i år är det till exempel betydligt vanligare att överklaganden får gehör i Göteborg än i Stockholm.

    Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty International, är kritisk till skillnaderna.

    – Lika fall ska ju bedömas lika, och det ska ju inte spela någon roll om jag får mitt överklagande prövat i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Luleå. Om vi då ser att det sticker ut åt olika håll, så kan ju det vara ett tecken på att det finns en rättssäkerhetsproblematik, säger Madelaine Seidlitz.”

    ”Stockholm är den migrationsdomstol som hanterar flest ärenden. Där har 7 procent av årets asylmål slutat med att den som klagat helt eller delvis fått rätt. I Göteborg är motsvarande siffra 14 procent, det vill säga dubbelt så hög. Luleå och Malmö ligger där emellan, enligt statistik från Domstolsverket.”

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6275614

    Gilla

  4. Avon Barksdale skriver:

    Jag tror man kan se två huvudsakliga tillkortakommanden i de NPM/privatiseringsreformer som skett i svergie senaste 20 åren.

    Dels det PE nämner, att man inte implementerar systemen fullt ut, dvs ser till att vettiga incitament uppstår för aktörerna. Typexemplet, som nämns, skolan och avsaknaden av central betygsättande instans.

    Det andra. Kanske ännu svårare att komma tillrätta med. Är att skapa och upprätthålla en kultur som är ‘pro market’ i stället för ‘pro business’. Tjänstemän som inte förstår eller inte vill förstå skillnaden gör fel och slösar bort allmänna medel på att gynna enskilda aktörer.

    Båda problemen är saker som Magnus Henrekson brukar ta upp. Honom borde folk lyssna på.

    Liked by 1 person

  5. Svarta hatten skriver:

    Att tillåta självbestämmande på nivån under en själv verkar gå rakt emot vad svensk demokrati handlar om. Det verkar som, var det 24, personer i våra partier som reellt styr över allt? Så fortsätter det väl nedåt, när man har en stor skattebas att ta av så är inga misstag för stora. Jag tror istället på att bryta upp verksamheter i små delar så att de kan misslyckas tydligt, och därefter bytas ut.

    Ta ett exempel från min yrkesverksamhet, där jag exempelvis byggt upp en grupp som utför en mycket komplicerad uppgift men som det är mycket svårt att mäta om de, och jag, gör ett bra jobb, om det inte går snett. Man kan införa rapporter och KPIs (key performance indicators) men dessa tar bara upmärksamhet från en komplex uppgift som jag i kraft av min kompetens och erfarenhet är bäst skickad att bedöma om den utförs tillfyllest. Detta gäller säkert många ställen, hur mäter man om SÄPO är bra på att hindra terrordåd? Hur många telefoner som avlyssnas? Att vi inte har haft ett dåd med massor av döda ännu i Sverige? För att kunna utföra ett sådant arbete så krävs att din chef ovan dig är kompetent och har tillit nedåt. I de flesta organisationer så brister denna kedja uppåt av kompetens och tillit och man sätter istället sin lit till mätbara faktorer, hur många KPIs uppfylldes? Det är en ständig kamp att hålla fokus på det som betyder något och inte KPIs, och med den kompetens vi ser i Sveriges ledning idag så har jag inte mycket hopp om NPM eller någon annan engelsk förkortning på tre bokstäver.

    Gilla

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Inom all fungerande näringsverksamhet så har men någon form av kvalitetssäkring.
    Den som tar sig en vända på förmiddagen i sin livsmedelsbutik kommer att märka att någon kollar upp ”bäst-före-datum” på förpackningarna och plockar bort de som har gått ut eller gör det under dagen.
    Frukt och grönsaker som inte är fräscha kasseras etcetera.
    Handelsmannen vet att det är bättre ekonomi i att kasta otjänliga produkter än att tappa kunder som blivit missbelåtna.

    Inom industriproduktion har man ett antal kvalitetskontroller. Man har inte råd att montera en halvdålig komponent och få kassera en dyr slutprodukt.

    Då frågar man sig förstås hur det ser ut i produktionen av lärare, läkare, civilingenjörer o.s.v.

    Jo, då. Visst finns en form av kvalitetskontroll också där. Betygen.

    Problemet som visat sig är att det är producenten av produkten elever med gymnasiekompetens som utför kvalitetskontrollen, d.v.s. sätter de betyg som skall ge en plats på universitet eller högskola.

    Den människa är inte av kvinna född, som om dom kan slippa undan att kassera en produkt som kostat väl över en miljon i produktionskostnad, inte gör det om det så skall trixas litet med protokollet. Om kassationen blir för stor i sista änden får man ju dåligt rykte.

    Det skulle inte behöva inte vara något fel om det funnes ytterligare en kontroll, nämligen på produktens mottagarsida, d.v.s. högskolorna.

    Nu har man inte det. Det ligger inte direkt i högskolans intresse.
    Där har man nämligen betalt efter antalet produkter man pressar igenom sitt eget system. Fler än vad som gymnasiet producerar kan man ju aldrig få.

    Man har alltså skapat ett system som bygger helt på självkontroll och som förutsätter att ansvariga lärare har den integritet som krävs när skolans administrative chef trycker på om ”goda resultat”. För att inte tala om att han eller hon har ett inte obetydligt finger med i spelet om löneförhandlingar och befordran.
    Det är i det läget mycket mänskligt att låta någon passera trots att samvetet kanske säger något annat.
    Om läraren vill kunna byta ut ostskivan på frukostmackan mot rökt skinka så måste han eller hon givetvis producera mer, vilket i detta fall handlar om betyg som ger tillträde till högskola.

    Nu begriper ju vem som helst att några drastiska förändringar i betygssättningen inte kan komma i fråga. Det skulle ju lysa igenom. Några tiondels procent kanske dock kan slinka igenom.

    Nu är det så, om jag inte missminner mig, att den externa kontrollen i studentexamen upphörde i och med den ”riktiga” studentexamens avskaffande. Vi talar om storleksordningen 40 år. Antag att vi har haft en försämring av resultaten med 0,2% per år. Med litet ränta på ränta effekt talar vi då om en tioprocentig försämring.
    Sådant märks.

    Så om högskolornas resultat skall kunna förbättras och därmed landets konkurrenskraft på en kunskapsbaserad marknad, så vore det första steget att återinföra högskolornas delkontroll av gymnasiets betygssättning.
    Antal studenter som passerar högskolorna är mindre intressant än andelen intagna som klarar sin examen.

    Liked by 4 people

  7. Borjön skriver:

    Den som är intresserad av att fördjupa sig i vad NPM haft för effekter på Sverige rekommenderas att läsa Per Kornhalls bok Korruption i Sverige.

    Gilla

  8. Anna-Kristina skriver:

    Analogier har naturligtvis sina begränsningar. Men det finns ett antal liknelser som rätt bra fångar människans sätt att organisera sig.

    Den första är pyramiden. Att bygga hierarkier med en topp som styr. Och besluten som sedan silas ned till lägre nivåer. Och där utför enskilda människor det som pyramiden har byggts för. Pyramiden själv innesluts på så sätt i sin egen begränsning.

    Och i just den begränsningen kickar en annan liknelse in. Den om stuprören. De är alla vertikala. Vattnet i röret är inneslutet och rinner från toppen mot botten. En skog av stuprör ändrar inte på dessa förhållanden. Stuprörens olika innehåll har ingen kontakt med andra stuprörs innehåll.

    Men samhället själv utgörs av en yta. Det är där livet levs. Vi verkar alla på ett samhälleligt plan. Beslut tagna i pyramiders topp får horisontella återverkningar långt utanför stuprörens begränsningar. Och dessa återverkningar har de inom stuprören verksamma svårt att se.

    Karriärer och investering i kunskap sker oftast inom pyramiderna själva och får också sitt värde där. Det är inom pyramiderna och stuprörens egna begränsningar kunskap och erfarenhet blir giltiga. Kunskap, handlingssätt och sociala relationer skapar därmed sina egna inlåsningseffekter.

    Samarbeten inom en organisation är något basalt. Men samarbeten mellan avlägsna pyramider och stuprör är klart svårare. Det mesta hamnar då mellan stolarna eller förblir oupptäckt.

    Politikerna är de som är satta att ta ett övergripande samhällsansvar. De skall verka horisontellt över hela samhället. De skall ha en örns perspektiv. Ha överblick över eventuella konsekvenser beslut kan få – för enskilda individer och samhället som helhet.

    Men även politiska partier verkar inom egna pyramider, har byggt hierarkier, slimmade som smala stuprör. Och målet för partierna handlar mycket om att växa i makt – förenade i en strävan att bygga den största egna pyramiden.

    Samhället organiserar sig vertikalt, men liven självt levs horisontellt. Vertikala beslut får horisontella följder. Vertikal organisering – men med horisontella effekter. Det utgör en akilleshäl för människan.

    Det vertikalt organiserade sviker lätt det horisontella ansvaret.
    Översiktlig utblick och gränslöst samarbete är svårt.

    Vi ser nu de horisontella effekterna av de vertikala besluten inom migrationspolitiken. Vilken effekt vertikal organisatorisk inlåsning fått på hela samhället. Nu letar sig beslutens effekter in i varje skrymsle av våra liv. De påverkar praktiskt taget alla samhällets funktioner. De vertikalt fattade besluten får oöverskådliga horisontella effekter. De politikerna skulle ha kontroll över – och media skulle hjälpa oss att synliggöra, har lämnats i träda.

    Vårt eget sätt att organisera oss och fatta beslut, gör oss lätt blinda för alla storskaliga dominoeffekter. Dessutom är många av oss inlåsta i egna ideologiska begränsningar. Även där återfinns effekter från egna personliga stuprör och mentala pyramider.

    Liked by 2 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      En aspekt på detta med stuprör.

      Vi har traditionellt argumenterat för att kommunerna och regioner/landsting ger ett horisontellt perspektiv på besluten – närmre människorna. Det är där man kan modifiera de beslut som rinner fram genom stuprören. Detta är faktiskt ett grundläggande argument för våra starka kommuner.

      På senare år har det blivit lite av mode att SR och SVT gör studier av ”orättvisor” mellan kommuner/landsting; dvs att beslutsfattare på lokal nivå utnyttjar sina möjligheter att anpassa politiken till lokala förutsättningar. Det behövs ju inga stjärnreportrar för att kartlägga att något är mer eller mindre och därmed orättvist. Centrala verk med ambitioner kan också lätt förfalla till en knappologisk likriktning. Vi är långt från den frihet som de schweiziska kantonerna har.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @ Gösta Oscarsson
        Det du tar upp är ett mycket viktigt problem, nämligen att den ”allmänna opinionen” (vad nu det är) kräver två saker som är oförenliga. Dels att saker ska få bestämmas lokalt så att ”Stockholm” inte bestämmer allt, dels att resultatet av besluten ska bli likadana överallt. Det vore en befrielse om någon ansvarig politiker vågade ta bladet från munnen och säga: ”välj, antingen bestämmer ni själva och då blir det olika, annars är det lokala beslutsfattandet bara en fiktion, eller också vill ni att det ska vara lika i alla delar av landet och det blir det bara om en – dvs. staten – beslutar vad som ska gälla överallt”.

        Liked by 1 person

  9. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo jag håller med men det kanske inte är fullt så enkelt. Det som brister i tillämpningen är t ex:

    • Att man inte kan upphandla tjänster på ett korrekt sätt utan att det istället uppstår korruption, jämför Göteborgs kommun eller Nya Karolinska. Alla inblandade oavsett partifärg verkar vara lätta att muta alternativt dribbla bort
    • Att man inte kan följa upp och utvärdera upphandlad verksamhet och inte heller byggt in sanktioner och korrigeringsmekanismer i gjorda avtal

    Varför det blir på detta sätt kan man fundera på. Är det så att politiken baseras på alltför mycket ryggkliande? Är det samma sak i privata sektorn? I princip ja tror jag men det som begränsar ryggkliandet, i alla fall på operativ nivå, är kraven på ekonomisk effektivitet.

    Så vad som saknas för att NPM ska fungera är:

    A: en process motsvarande marknadens kostnadspress, måste utövas av politiker
    B: en operativ process för professionell hantering av upphandling av tjänster, ska utföras av tjänstemän
    C: Mindre av ryggkliande, sätt alla politiker med kommersiellt värde i karantän så att man inte kan missbruka sin ställning som många ledande sossar och moderater gjort

    Gilla

  10. Lennart Göranson skriver:

    Även jag var under många år en s.k. förändringsagent i den revolutionerande förändring av den offentliga förvaltningens styrning som genomfördes från 1980-talet och framåt. Om all min min möda ledde till något gott eller om jag hade en roll som ”ondskans blinda redskap” vill jag låta vara osagt. På den tiden var jag fast övertygad om att det som jag och otaliga andra ägnade oss åt var modernt, rationellt och progressivt. Jag är inte lika säker på den saken längre.

    Min starkaste invändning är att NPM antingen har orsakats av eller har lett till tre allvarliga missförhållanden. 1) All den produktion av planer, policydokument, rapporter och liknande som är en del av NPM har lett till att den tid som blir över för kärnverksamheten har kraftigt minskat. 2) Professionalismen har urvattnats genom att cheferna för olika verksamheter har rekryterats bland administratörer (eller pålitliga politiker) och inte bland människor med de kunskaper och erfarenheter som krävs av ledaren för en professionell organisation. 3) En kultur av ämbetsverksmodell, med integritet visavi den politiska sfären, har ersatts av en misstroendets kultur med styrning och kontroll.

    För att inte ytterligare tynga kommentarsfältet hänvisar jag till två inlägg som diskuterar det här mer i detalj.
    https://medbloggen.se/2017/01/31/prioritera-karnverksamheten/
    http://blogg.skronsakslandet.se/#post22

    Liked by 4 people

  11. Sture skriver:

    Patrik,
    du klagar på hur systemet implementerats.
    Men var det inte i själva verket detta som var meningen. Jag börjar bli luttrad. Jag tycker mig se samma mönster överallt. Om man skall genomföra något ondskefullt som bryter ner och förstör ett land, t. ex. Sverige, så kan man inte kalla detta för vad det är utan motsatsen. Det mesta onda som begås – begås i godhetens tecken.
    Ta EU t. ex.: Det uppgivna motivet var ”aldrig mera krig” och var står vi nu ? Inför inbördeskrig i snart sagt varje europeiskt land. Men var det inte detta som var meningen?
    Ta George Soros ”Open Society” som annat exempel. Han vill inte skapa ett ”open society” utan om ett kommunistiskt Sovjetunionen i global skala, the New World Order. Alltså motsatsen till ”open society”. Och här har vi knepet – säg alltid motsatsen till vad du avser att göra. ”Ta fast tjuven ropar tjuven.” Det lurar väldigt många, faktiskt nästan alla.
    Jag måste säga att jag tror att de som skapade NPM faktiskt har uppnått vad de avsåg – fastän Patrick Engellau trodde att det förhöll sig annorledes.

    Gilla

  12. Bo Svensson skriver:

    Teknikens utveckling medger nu att vi kan återta det mesta av den makt vi en gång delegerade till valda representanter (eller avtvingades). – Och då tänker jag på makten över skattemedlens användning. – Om de folkvalda begränsar sig till lagstiftning och till att godkänna mottagare av skattemedel, kan den individuelle skattebetalare ta ansvar för fördelningen av de pengar han måste avstå till det gemensamma.

    Producenterna av tjänsterna kommer då att tilldelas resurser efter hur vi bedömer angelägenhetsgrad och kvalité på det de producerar. – Som i resten av ekonomin.

    Den trötte och oengagerade skattebetalaren som inte orkar engagera sig utom i en grov fördelning på huvudposter, får finna sig i att de mera engagerade får makten över den vidare fördelningen av sina pengar. – Annars finns alternativet att kopiera in en fördelning från någon man litar på. – T ex en folkvald.

    Gilla

  13. Sixten Johansson skriver:

    Kanske hade svensk myndighetsutövning sin guldålder för cirka 60 – 30 år sedan. Gradvis skedde en osynlig, men omvälvande förändring. Hela samhällsapparaten, själva hårdvaran, mjuknade, blev mänskligare, flätades allt mer samman. Uppluckringen gjorde den mycket mer utsatt för och påverkad av den allmänna indoktrineringen, av det PK-tänkande, som ytligt och kortsiktigt kan framstå som humant, men vars konsekvenser i längden blir motstridiga, absurda, destruktiva.

    Under den nämnda perioden kunde jag ofta jämföra med Finland, där byråkratin ännu tycktes vara påverkad av tsartiden. Den var detaljstyrd och stel, både tjänstemän och chefer var ängsliga för att göra fel, vågade inte fatta egna beslut som kunde strida mot paragrafer och praxis. Svensk myndighetsutövning och även näringslivet framstod då som mycket smidigare och kommunikationen var mer jämlik. Sveriges ”hårda” samhälls- och regelsystem gav tidigare alltså ”lagom” frihet för anpassning till sunt förnuft och särskilda omständigheter.

    Med en ”hård” samhällsapparat kan olika konsekvenser lättare både förutses och upptäckas och på politisk väg kan man försöka åtgärda avigsidor genom budget och lagstiftning. Men en ”mjukt tänkande och empatisk” samhällsapparat blir nästan som en väldig organism, där de olika delsystemen växer ihop med varandra och människorna växer ihop med systemen. Sammanväxandet gör den mycket svår att förändra. Även i extremt hårda system (t ex en armé eller en diktatur) blir t o m höga officerare systemets fångar, men alla är medvetna om detta. I dagens västerländska mjuka system skapas fängelserna av individernas egna tankar – som förväntas sammanfalla med systemets och hela samhällets godkända kollektiva tänkande.

    Gilla

  14. Lars skriver:

    Skolpeng,NMP och avsiktligt iscensatt ”främlingsflod” är alla spikar i likkistan för Sverige.Skolpengen-en katastrof vars dolda avsikt var solkandet och söndersprängandet av den mest glänsande juvelen i den svenska kronan:Den svenska skolan.Skolpengen-alls inget att vara stolt över. Finland med sin mönsterskola skulle ej ens komma på tanken att införa detta monster.Skolpengen banade väg för det svenska skolväsendets sönderfall.Ett dolskt och subversivt instrument.A knife in the back?Ett dödligt vapen dolt i ett moln av handelshögskolepladder och räknenissedimmor.

    Gilla

  15. Vx skriver:

    Nu är miljöpolitiken uppbunden för all framtid….
    Varje år ska regeringen presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen. En handlingsplan ska finnas på plats för varje mandatperiod. Att prioritera bort klimatfrågan blir ett lagbrott. Det blir alltså i praktiken olagligt att ha en annan miljö- och klimatpolitik än den som den nuvarande regeringen driver. Och denna lag stöds helhjärtat av Alliansen, den så kallade oppositionen.

    Det som irriterar mig mest är att svenska politiker verkar tro att det lilla Sverige gör har någon som helst påverkan på det globala klimatet. Ett land som bidrar med någon promille av de totala utsläppen skulle kunna fördubbla eller halvera dem utan att det påverkar ett endaste dugg.

    Det som avgör är hur USA, Kina och andra stora utsläppsländer väljer att agera. Inte hur mycket svenska bilister och företagare på landsbygden beskattas sönder och samman. Detta vet rimligen Löfven. Ändå ska Sverige ”gå före”. Det låter ibland som att hela världens öde hängde på vad de svenska regeringen företar sig.

    Klimatfrågan har blivit en religion för både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och, tydligen, även för allianspartierna.
    http://motpol.blogspot.se/

    Liked by 4 people

    • Bo Svensson skriver:

      De där argumenten håller ju inte för granskning. – Då kan vi skövla all natur och utrota alla djur för ”att det vi gör har så liten betydelse i det stora hela”.

      Att växla till att belasta naturresurser och oönskad miljöpåverkan istället för produktiv verksamhet och värdeskapande, skall uppmuntras och om vi skulle råka beskatta co2-utsläpp fast det inte fick någon effekt på klimatet, leder ju bara till att man kunde lätta ännu mer på de destruktiva skatterna.

      Om man hade velat.

      Gilla

    • Björn skriver:

      Visst är det märkligt att ett 4%-parti kan diktera lagar här i Sverige! Ännu märkligare är det att den s.k oppositionen bara jamsar med, när landsbygdens befolkning, som är helt beroende av biltransporter, ska tvingas knäa under dessa totalt verkningslösa(från ett globalt miljöperspektiv) skattepålagor! Lite ironi; för några dar sen, när Stockholm hade ”världens sämsta luft”, kom föroreningarna från Polen( enl. SMHI)!

      Gilla

  16. j2krebs skriver:

    Tackar P E för en stunds upplyst relektion. Kommentarerna uppskattas också. Jag tycker fenomenet NPM i sin praktik beskrivits väl här och nu undrar man vad som händer när nån gör tvärtom. Med den 40 åriga gamla vanan i backspegeln borde det bli en del skriande.
    Ett exempel på det rullande ordningen visades i veckans UG där skatteverk inte kollat banktransaktioner med stor svindel som följd. Belopp som nämns överstiger EU’s årsbudget så nog borde det vara nog med detta.

    Gilla

  17. Svarta hatten skriver:

    Vid sidan av ämnet men dagens DGS-TV var helt fantastiskt. att få bekräftat många av de tankar man haft rörande Putin och hur EU och Sverige provocerar Ryssland och provocerat fram händelserna i Ukraina från en expert på ämnet var välgörande.

    Det enda jag vänder mig emot är att Putin och Trump beskrivs som galningar, samt att även Hedlund verkar läsa för mycket in i Trumps utsagor om NATO. Personligen tror jag att Trump tycker att Europa skall mer ansvar för sitt eget försvar, både med pengar och döda kroppar. Detta behöver inte betyda att han avvecklar NATO i närtid, eller ens någonsin, utan det är istället en del av förhandlingen. Det krävs ju uppenbarligen knäppar på näsan för att våra maktfullkomliga ledare skall vakna.

    Jag uppskattade även att Hedlund klädde av Sveriges osmakligt hycklande utrikespolitik. Jag kom att tänka på min tid som student när vi var onyktra på galejan i Lund och en kvinnlig bekant till mig kastade sin colaflaska efter en kille och nästan träffade honom i huvudet som gick förbi och sade nåt opassande. Kom han tillbaks och kastade sin drink i ansiktet på henne och skulle slåss, nej det nöjet fick ju jag! Har vi inte fått nog av kaxiga kvinnor som gömmer sig bakom att män går i krig och dör?

    Varför kan man inte kommentera DGS-TV?

    Gilla

  18. Anna skriver:

    Min enkla erfarenhet av kommunal verksamhet visar att NPM i offentliga sektorn är vansinnig och ger närmast tragikomiska följder. Jag arbetade ett år i min hemkommun.Skulle jag köpa in material till mitt arbete var jag tvungen att gå till ett visst bestämt företag och beställa,trots att samma material hade kunnat inhandlas femtio procent billigare hos andra företag. Detta för att kommunen ingått ett bindande avtal att inköp av material till min verksamhet endast fick ske genom ett enda företag-resultat? Förslösade skattepengar! För att inte tala om det totala kommunala vansinnet-att olika förvaltningar ska KÖPA tjänster av varandra! Helt galet! Det ärsom att en familj fungerar följande:Familjen bor i ett hus-barnen får veckopeng.För att sedan få använda badrummet måste barnen betala en krona varje gång.Samma gäller vid användande av kök,säng etc.Detta pågår trots att utåt är familjen en enhet med en och samma sammanslagna inkomst. Jag kom ihåg ett helt fnottigt exempel-”min” förvaltning skulle betala underhåll för en vägstump utanför en kommunal fastighet till Teknikförvaltningen i samma kommun. Varför-jo förvaltningen disponerade ett rum i den kommunala fastigheten-som den naturligtvis i sin tur betalade hyra för till en annan kommunal verksamhet,därför skulle den även betala för underhållet av vägen som sköttes av Teknikförvaltningen…..Så går pengarna runt runt i en helgalen röra och kommer inte någon vettig verksamhet nära! För att inte tala om galenskapen att alla hyror ska marknadsanpassas inom själva de offentliga verksamheterna-först ger man anslag och sedan tas de tillbaka i narknadshyra-knappt något blir kvar till själva verksamheten! Nej,NPM i offentlig sektor har varit och är tilll stor skada-inte konstigt att kommuner o landsting går på knäna trots stora skatteintäkter!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s