Vilka är vi?

Patrik Engellau

”Vi” är ett vanligt ord vars innebörd ofta framgår av sammanhanget. Om två par spelar bridge brukar en protokollförare göra prydliga anteckningar om varje spels poängfördelning i en tabell med två kolumner som benämns ”Vi” respektive ”De”. Man vet precis vem som är vem. Samma om Sverige ska möte Tyskland i fotboll. Då betyder ”vi” dels det svenska fotbollslaget, dels alla svenskar som, med undantag för några enstaka landsförrädare, vill att det svenska laget ska vinna. ”Vi vann” står det i så fall i tidningarna efteråt.

I politiska sammanhang blir det genast mycket knepigare. Om man är aktiv politiker så betyder nog ”vi” det egna partiet eller den partikonstellation där partiet eventuellt ingår. I retoriska sammanhang är det förstås annorlunda. Där kan ”vi” betyda hela den svenska nationen eftersom alla politiker känner sig representera alla väljares sanna intressen.

Men som vanlig medborgare och väljare är det inte så självklart. Även om jag röstat på Centerpartiet skulle mitt politiska ”vi” aldrig betyda bara det partiet. I politiken ingår jag i ett större och mer diffust kollektiv. Men vilket är detta kollektiv? Vilken är den grupp människor med vilken jag har så pass gemensamma intressen att jag utan att känna dem personligen väljer att ansluta mig till dem och ställa upp på deras politiska program även om detta program är vagt på gränsen till utplånat? Vilka är de grupper som jag spontant tror företräder samma intressen som jag?

Det var lättare förr när det fanns två relativt väl utmejslade och motsatta kollektiv, nämligen borgarklass och arbetarklass. Man visste vart man hörde även om respektive klass kunde indela sig efter underliggande särintressen, exempelvis att bönder, som var borgerligt sinnade, bildade ett eget politiskt förbund som skickade egna särskilt bondevänliga representanter till de valda församlingarna.

Men även om allt politiskt numera känns mindre självklart tror jag att det är nyttigt för ens politiska medvetenhet och ställningstagande att försöka göra som i bridgespelet, nämligen en prydlig tabell med två kolumner som döps till ”Vi” och ”De”. Sedan kan man anteckna sig själv högst upp i ”Vi”-kolumnen och därefter fördela övriga grupper av röstberättigade efter denna enda skiljelinje.

Du kan göra din egen tabell om du tycker att det vore en rolig lek. Tills vidare kan jag berätta om min tabell. Helst skulle jag vilja ta alla kloka och eftertänksamma människor med sunt förnuft till min kolumn och ställa resten på andra sidan, men problemet är att kloka och eftertänksamma människor finns både här och där. De har varken gemensamt telefonnummer, medlemsmatrikel eller gruppmail. Om jag vore politiker och sökte potentiella väljares röster skulle jag därför bli tvungen att utse dessa potentiella väljare enligt indelningsgrunder som gör det åtminstone teoretiskt möjligt för mig att kontakta dem.

En kärngrupp som nästan alltid tänker rätt och dessutom är synnerligen nyttig för nationen är företagarna. De står först i min kolumn (efter mig själv). Företagare är vana vid att politiker hyllar dem och sedan inte gör något för att hjälpa dem. Man förstår att företagare rätt ofta är förbannade.

Nästa grupp i mitt ”vi” är mer svårdefinierad. Det handlar om alla de människor som genom sitt dagliga slit får nationen att fungera, som snyter barnen, går till jobbet och tar ansvar. Det gör väl nästan alla, invänder du. Det är sant och därför måste jag förtydliga.

Tänk dig att Sverige bara hade en nattväktarstat. Jag argumenterar inte för en sådan ordning, det här är bara ett intellektuellt hjälpmedel. I en nattväktarstat tar staten inte ansvar för något annat än den allmänna ordningen samt lite infrastruktur. Ska ett samhälle med nattväktarstat fungera så måste människorna, det så kallade civila samhället, vara starka och ansvarstagande och förmögna att stå på egna ben och ta hand om sig själva och sina närmaste. De betalar skatt såklart, men bara för att finansiera nattväktarstaten.

Det är sådana människor, som kan göra Sverige starkt, som jag tyr mig till och vill ha med i min kolumn. Men eftersom jag inte nödvändigtvis vill ha en nattväktarstat utan en stat med ett lagom välfärdssystem så gäller det att definiera den grupp jag letar efter på något annat sätt. Jag kallar gruppen för den nettoskattebetalande medelklassen. Att nettoskattebetala betyder att betala mer till staten än man på ett eller annat sätt får tillbaka. Hos nettoskattebetalare utvecklas normalt en välgörande motvilja mot alltför vidlyftig offentlig verksamhet.

Låt mig ge ett exempel. En industriarbetare på Scania i Södertälje är en nettoskattebetalande medelklassare. Han gillar inte att välfärdsstaten slösar eftersom han vet att det är han själv som betalar för det. För den kommunala socialchefen är det tvärtom. Hon gillar nya sociala program eftersom hon visserligen betalar ett antal procent i skatt men får lön som till 100 procent utgörs av skattemedel. Hon är nettoskattemottagare. Hon tillhör dem som, i genomsnitt, gynnas av nya sociala insatser.

Det är min kolumn: jag själv, företagarna och den nettoskattebetalande medelklassen. Men eftersom både jag själv och företagarna ingår i den där medelklassen kan vi förenkla definitionerna och säga att ”vi” hos mig består av medelklassen.

Vilka är då ”de”? Jo, det är hela den apparat som är knuten till politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet inklusive dess nettoskattemottagande klienter. De har på det hela taget motsatta intressen mot medelklassen. Vadå, protesterar du kanske, det finns väl massor med brandmän, domare och sjuksköterskor som både gör omistlig nytta och tänker likadant som den nettoskattebetalande medelklassen? Visst är det så. Analysen stämmer inte för några hundratusen människor. Sociala analyser är aldrig exakta. Men dessa brandmän får gärna rösta på mitt parti även om de inte tillhör de naturliga kärntrupperna i mitt ”vi”.

39 thoughts on “Vilka är vi?

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Hur förklarar man för medborgarna så att de förstår varifrån de får sina pengar som gör att de har en chans att överleva?
    Tillverkas våra livsmedel i ”mattemplen”?

    Gilla

    • Tommy Santesson skriver:

      Tja, man kan ju börja med att tala om för folk hur mycket skatt de egentligen betalar genom att på lönebeskedet börja redovisa arbetsgivaravgifterna som lön.
      Den faktiska utgiften för varje anställd är ju de facto; lön + arbetsgivaravgift.
      Det finns, vad jag vet, inte något som hindrar företagen att införa detta.
      Förstår inte att Svenskt Näringsliv inte driver den frågan.

      Liked by 2 people

  2. Lars skriver:

    Några frågor Patrik:
    1) Medelklass som blivit sjuka eller pensionärer får tydligen inte vara med då de är klienter till välfärdsstaten?
    2) Menar du helt enkelt de som har sin utkomst från att arbeta inom välfärdssystemen som försäkringskasseanställda, poliser, militärer, jurister, de är De.
    3) Tror du inte ett Vi måste avgränsas lite mer från De utifrån åtminstone en uppräkning egenskaper hos de som är Vi? och kanske tom kring vad Vi vill om nu inte klasstänkande är gångbart alternativ eller utifrån facklig anslutning? Saco grupper, Tco, LO, tjänstemän mot arbetare…

    Jag erkänner, jag förstår andemeningen med vad du säger, men jag är lika litet som du kapabel att gruppera väljare och medlemmar efter deras tillhörighet på ett sätt som motsvarar behovet av en välfärdsstat som är effektiv och i första hand tillvaratar medlemmarnas i denna stat, medborgarna, intresse. Jag är inte heller säker på att man verkligen kan bygga på att de är så kloka och välinformerade. Vem och vilka ska man samla?

    Gilla

  3. Bo Svensson skriver:

    För många motståndare till mordbrännarpolitiken som kan känna sig kränkta av denna onödiga insnävning av gruppen ”vi”.

    Varför inte försöka vinna så många som möjligt för mitt förslag att den individuelle skattebetalaren skall ha makten över resursernas fördelning. – De som efter noggrant övervägande motsätter sig en sådan ordning, har inga argument som tål dagsljuset och kan gärna få hamna i kategorin ”de”.

    Liked by 3 people

    • Lars skriver:

      Varför inte? Därför att du kan inte begära eller på allvar tro att 7 miljoner röstberättigade skulle kunna eller vilja sätta sig in i statsbudgeten, som är en prognos, i alla ekonomiska och utvecklingsmässiga samband och göra en korrekt bedömning. Man löser frågan i en demokrati med val till partier där man väljer mellan olika paket av åtgärder och budgetförslag.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Var och en kan ju kopiera in en fördelningsmall från någon vars omdöme de litar mera på än sitt eget. – T ex från ett politiskt parti. – Och sedan ändå göra egna ändringar där de har avvikande prioriteringar.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Tänk ett varv till. Ta exempelvis frågor som underhållsbudget för SJ, nya tågbanor till syd Sverige, försvarsfrågor, vård och omsorg, prioriteringar av LVB boende, kriminalvård etc. etc. Jämför med hur lite folk förstår vid val till riksdag. Jämför med den stora kampanjen kring Euron som ändå inte ger större förståelse hos många än att ”Jag kan inte förstå varför vi inte ska ha Euron om vi är med i EU”.

        Hur många tror du här i landet har läst några betyg nationalekonomi? Hur många förstår att en familjebudget inte är detsamma som en statsbudget?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Lars! – För det första kan det inte bli värre än det är, med en ständigt växande andel av våra skattemedel till försörjningen av en aldrig sinande ström av invandrande lycksökare som spenderarna av våra pengar menar har lika stor rätt till dem som vi själva som jobbat ihop dem.

        Men varför tror du att det skulle gå illa? – De som känner sig otillräckliga, kopierar så klart in en färdig fördelningsmall från något parti eller från någon annan vars omdöme de litar på. – Skall viljan att betala skatt bero på mera än hot om konsekvenserna av att vägra, måste man kunna välja bort sådant man menar är trams, onödigt, destruktivt, helt emot ens intressen eller rent vanvett.

        Googla gärna på ”visdom of crowds”.

        Gilla

  4. Aha skriver:

    Artikeln påminner mig om att någon i en kommentar, i det här forumet tror jag det var, skrev att användandet av ordet ”vi” inte bör användas. Det är slarvigt då man med det gör sig till talesman för alla, vilket naturligtvis för det mesta inte stämmer. Sedan dess kämpar jag med att inte använda ordet ”vi”.
    Klassiskt i detta avseende är statsministerns ord om att ”vi var naiva” om flyktingkrisen. Det var nog många som tänkte;
    – tala för dig själv.

    Liked by 5 people

  5. svenne skriver:

    ”Men eftersom jag inte nödvändigtvis vill ha en nattväktarstat utan en stat med ett lagom välfärdssystem så gäller det att definiera den grupp jag letar efter på något annat sätt”.

    Politikerna uttalar ibland att dom vill ”säkra välfärden” och varje gång jag hör detta uttryck så frågar jag mig ”för vilka skall välfärden säkras?” Då det gäller ”välfärd” så handlar ju detta om att göra livet någotlunda acceptabelt för personer som av en eller annan anledning inte klarar av vardagen utan riskerar att hamna i misär (oförskyllt eller självförvållat). De människor som detta tidigare handlade om var svenska medborgare, som i de flesta fall bidragit till samhällsbygget i form av arbete och inbetald skatt, och här kan man med rätta använda ordet ”vi”.

    När man numera pratar om att ”säkra välfärden” så vet man inte vilka som menas. Är det alla de som lever illegalt i Sverige, de som lever legalt här men inte bidrar med något positivt eller innefattas även de som är potentiellt ”nyanlända” men som ännu inte beträtt svensk mark.

    Hur i hela friden är det överhuvudtaget möjligt att göra en budget avseende välfärden då det råder så stor osäkerhet om de volymer det handlar om som skall försörjas? Jag har svårt att veta om jag skall placera mig själv inom den skara som ”välfärden skall säkras för”.

    Politikerna borde klart uttala att vissa grupper skall prioteras till varje pris, såsom verkligen sker, och att detta i praktiken delar upp landets invånare i ”vi och dom”.

    Liked by 3 people

  6. Aha skriver:

    Engellau skriver att ”sociala analyser är aldrig exakta”, detta med tanke på att det enligt honom finns några hundratusen nyttiga nettoskattmottagare såsom sjukvårdspersonal. Nu är det väl så att offentliga sektorn vimlar av nyttiga nettoskattmottagare, en annan stor grupp är ju lärarna. Det gör att Engellaus upprepade och i mina ögon synnerligen berättigade kritik mot det välfärdsindustriella komplexet blir oprecis.
    Kritiken behövs, häromdagen såg jag en bild på en kommunanställd man som lärde fyra invandrarkvinnor att cykla och då tänkte jag att kan extravagansen i det välfärdsindustriella komplexet illustreras bättre?

    Det välfärdsindustriella komplexet behöver preciseras. De offentliganställda är inklusive bolag och verk 1,5 miljoner.

    Liked by 1 person

    • Billy Jacquet skriver:

      Pang på rödbettan, ja. Vi som betalar eller har betalt och de som inte gör det.När för många av egenintresse röstar för egen vinning enbart fungera till slut inte systemet.Där är vi nu oc då är ett nytt system är nödvändigt.Annars röstar snart en majoritet på de som lovar mest förmåner och pengar till dem själva.

      Gilla

  7. Eva Janzon skriver:

    …och så har vi de på vars axlar vi själva står. De som gått före oss, kämpat, byggt, men nu är döda. Och vars röster för alltid tystnat. Men likväl viskar i våra gener, i byggnader, i tänkesätt, i den kultur vi andas, i våra traditioner och sätt att leva. Varje vi vilar på de som gått före. Rösten och viljans makt tillhör tillfälligtvis oss. Och i det ligger ett ansvar. Som löper mot framtiden. Mot nya generationer. En framtid som förenar de med oss. Ett ansvar för ännu ofödda, och de som gått före. För en allas gemensamma grund. Även för tysta röster ansvar vi. Här och nu. Men där sviker dagens politiker.

    Liked by 9 people

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    En bra tankeövning. Det jag funderar på är det faktum att ”vi” inte längre har något parti, SD möjligen undantaget, som står upp för nettobetalarna eller samhällets ryggrad.

    De borgerliga i Alliansen har spårat ur totalt och tror att de kan vinna majoritet i nästa val på en strategi som enbart bygger på att man är emot SD.

    Inom moderaterna fanns tidigare kraftfulla personer från näringslivet men idag finns bara broilers. Tyvärr gäller det även partiledaren som solar sig i glansen från otillförlitliga och kanske biased opinionsmätningar med upp till 40 % bortfall. Det framstår nu som alltmer uppenbart att moderaternas strategi är att bädda för samgående med sossarna.

    Med andra ord är det ett jätteproblem att ”vi” har för få vänner i politiken.

    Liked by 5 people

  9. uppstigersolen skriver:

    Vem ska dessa vi rösta på då? Du tar Centerpartiet som exempel lite längre upp i dagens berättelse. Förr var ju Centerpartiet borgerliga även om de samarbetade med sossarna. Men nu, huvaligen. Annie rödtopp är ju värre än miljöflummarna. Så Patrik, nu har du sagt A, nu får du säga B. Vem ska vi rösta på? Jag väljer SD utan tvekan. Det är det enda partiet som inte är ansvarig för dagens moras.

    Liked by 2 people

  10. Olle Reimers skriver:

    Lite märklgt att du tog brandmän och sjuksköterskor ur kategorin vi. Även om de inte arbetar direkt i den tillverkande industrin så är de nödvändiga ingredienser i ett industrisamhälle.

    Alla funktioner (du kan naturligtvis lägga till poliser, flygledare, utbildare och kontrollanter m.fl.) som är stöd för dem som jobbar i frontlinjen är lika viktiga och behöver räknas in i ditt ”vi” -begrepp, om jag förstått dig rätt.

    Problemet uppstår på ett annat plan. Det är när stödfunktionerna får ett alldeles eget liv och växer utan att de som de var avsedda att stöja växer samtidigt och efterfrågar dessa behov och är beredda att betala för dem.

    Det är när en samhällsbudget får ett annat fokus än att utföra samhällsfuntioner utan fokus i stället flyttats över på utövarna själva och dessa får inflytande över budgeten!

    Summan av kardemumman är väl att tjänster som inte efterfrågas (och betalas) av dem som producerar varor och tjänster som kan exporteras eller säljas på en öppen marknad bör misstänkas (jag förutsätter förstås att det producerande samhället är ett humant sådant som inser att vi måste skaffa försäkringar för dem som råkar bli sjuka eller av liknande omständigheter inte kan försörja sig själva.)

    På anna plats har jag föreslagit en ordning som innebär att offentliga beslutsfattare ska ha uppnått en viss ålder och erfarenhet när det ska fattas gemensamma beslut. Mitt argument är att de kan göra bättre prioriteringar när fokus flyttas över på framtida generationer i stället för deras egna behov samtidgt som erfarenheten kan hindra dem från att upprepa gamla misstag.

    Förslagsställarna bör dock rekryteras bland yngre som inte är så fastlåsta i invanda föreställningar och modeller.

    Liked by 1 person

  11. Lilla fröken PK skriver:

    ”Ställ inte grupp mot grupp!” ” Skapa inte ett vi-och-domsamhälle!” ”Sverige har råd, vi är ett rikt samhälle”! Har ni hört flosklerna förut?

    Gilla

  12. Jaxel skriver:

    En intressant aspekt på denna tankelek är att det tenderar att finnas ett ”vi” som inte inkluderar den som uttalar det. Alltsom oftast sägs att ”vi” måste göra ditt och datt utan att den som uttalar det tycker att det kräver något av honom eller henne.

    Ett par exempel.

    För en tid sedan när romlägret i Malmö skulle utrymmas så demonstrerade ett antal personer mot att så skulle ske. Typiska uttalande var av karaktären att ”vi” måste ta hand om de svagaste i samhället. Om alla som var där och demonstrerade hade tagit emot en av människorna i lägret i sitt hem så hade de aktuella romernas bostadsproblem varit löst.

    Anne Ramberg anser att ”vi” måste ta hand om alla världens flyktingar om de söker sig hit. (Och påstår att de är flyktingar.) Detta måste vi göra även om det kräver stora uppoffringar. Jag föreställer mig AR har en stor lägenhet, en som förmodligen skulle kallas våning. När Stockholms kommun bad innevånarna att hjälpa till att ordna boende åt de nyanlända var fanns då hennes deklarerade vilja till uppoffringar? Det är för övrigt motbjudande att höra dem som har det allra bäst ställt att tala om att ”vi” måste göra uppoffringar. I alla fall om det inte följs av konkreta handlingar.

    Självfallet inkluderas i denna fråga vilka ”vi” egentligen är alla de politiker och journalister som sjunger med änglakören och vill att ”vi” skall vara en humanitär stormakt. Vilka konkreta handlingar är de själva beredda till? Vilka egna uppoffringar gör de för att föregå med gott exempel.

    Någon som vet vad som hänt med den pojke som Önnevall smugglade in? Att ”vi” måste ta hand om pojken innefattar det Önnevall själv? Har han tagit något ansvar för pojken eller har det överlåtits på någon annan ”vi”?

    Gilla

    • Jaxel skriver:

      Man kanske kan säga så här. Om man inte inkluderar sig själv i ”vi”, d v s allt skall ordnas av politiken, så har man mentalt avskaffat civilsamhället.

      Gilla

  13. weasel skriver:

    I mitt fall är uppdelningen i ”vi” och ”dom” väldigt enkel ;
    I en vanlig nyhetssändning på TV handlar ca 90 % av inslagen om * ”utmaningar”.
    Mellan 70-90 % av dessa utmaningsinslag är direkt eller indirekt kopplade till /ett resultat av massmigrationspolitiken.
    ”Vi” är jag och de som långt innan hösten 2015 förstod hur det skulle gå.
    ”Dom” är de som på grund av någon slags verklighetsfrämmande värdegrundsideologi inte är kapabla att ta till sig information om att båten läcker ens efter det att den har sjunkit.

    * Utmaning = stort , ofta i längden olösligt , problem som politikerna antingen medvetet eller på grund av bristande förmåga till konsekvensanalys själva har skapat, till stor del på grund av att folket har gett dom mandat att göra det.

    Liked by 1 person

  14. MartinA skriver:

    Det finns ett relevant politiskt vi. Och det är det vi som kan producera militärt våld. Det vi som räcker till för att unga män skall riskera sina liv. Detta vi har för all del ibland formats av religion eller av ideologi. Och ibland av rovlystnad, ibland av gammal vana. Men framförallt har det formats av etnicitet, blod och släktskap. Och det är genom släktskap evolutionen skapade vår förmåga att känna vi och gruppera oss, det är viets egentliga betydelse. Även om våra hjärnor blivit så komplicerade att det går att lura dem med avbilder och villor.

    PE föreslår att detta vi skall formas runt pengar. Att de som har skall forma ett nytt vi som går tvärs över etnicitet, religion, ideologi. En sorts legosoldatsvi? Historien för såna vin har inte gått bra. Och PEs fadda pengavi rår alls inte på de många hundra tusen människor med urstark stam och religionstillhörighet. DE kommer ej låta sig förvirras.

    PE vågar inte ens NÄMNA etnicitet och släktskap i en artikel om politiska ”vi”? Flytta tillbaka till sjuttiotalet? Men visst ja, det går ju inte! För ni har mördat det sverige där ovanstående analys var relevant. Kvar finns bara vissas nostalgiska villfarelser att stat och nation skulle vara samma sak. Joller och amsagor.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har förstås rätt om du med ”vi” menar den nationella identitet som ligger till grund för statens existens. Men i en demokrati måste vi ha ett styrande parti och en opposition. Menar inte Patrik med sitt ”vi” ett av dessa partier som kan omväxlas vid makten? En politisk rörelse, en deltagare i det rollspel som för staten framåt? Det är förstås mycket problematiskt att det ”de” som då definierar den andra rollspelaren har mält sig ut ur och förstört det större ”vi” som definierar nationen. Men det skall inte hindra oss att agera uppbyggligt och reparativt. Inte ens om det är en smula naivt och inte beaktar det större perspektivet och djupare signifikansen.

      Hela cirkusen beskrevs redan av babyonierna i Enuma Elish. Strukturen på konflikten är arketypisk. Men inte ens babylonierna var drabbade av den grundläggande existensiella förstörelse som har drabbat Sverige. Det är en förstörelse en metanivå högre. Ondskan är ofattbar. Det rituella behovet växer till skrämmande höjder.

      Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        PE argumenterar för att svensk medelklass skall alliera sig med invandrad medelklass. Mot svenska egendomslösa och invandrade egendomslösa. Detta är ondska. Därför att våra nya landsmän har mycket kraftfulla och hälsosamma kulturer. De kommer aldrig flytta sina lojaliteter enligt det som PE vill. Så vad PE åstadkommer är att splittra svenskarna, han vill att svenskarna skall bjuda in människor på livet som kommer förråda dem och han vill alienera svenskarna från svenska egendomslösa som de egentligen måste alliera sig med i nuvarande desperata situation. PE vill ha klasskamp i krigstillstånd. Det är lika dåraktigt och destruktivt och förrädiskt som när Jordan Petersson pläderar individualism till Europeer i Amerika.

        Gilla

  15. kvellulvblog skriver:

    Mina kolumner skiljer sig från Dina i så motto att jag inte räknar in de som avlönas för skattepengar i en de-kolumn. I det system vi har idag är så mycket offentlig verksamhet att storleksordningen 50 procent av de anställda arbetar för skattepengar. I min vi-kolumn har jag alla som anser att friska vuxna utan handikapp skall betala för sig själva, under perioder med hjälp av försäkringar. I de-kolumnen , de som anser att deras medmänniskor skall underhålla dem med deras pengar.

    Gilla

  16. Gösta Johnsson skriver:

    Har sagt det tidigare och upprepar med en berusads envishet: Det finns bara ett parti för närvarande som man kan rösta på utan att få ångest och det är SD. Även om de har – genom en snabb medlemsökning – dragit till sig en och annan tveksam företrädare.

    M – även med ny partiledare – tar ju fram samma gamla recept om än inlindat i nya dimbankar nämligen att vi ska ha öppna gränser och välkomna alla som vill in i landet.
    C – speciellt med Annie rödtoppen Lööv – har ju inte en klar linje utan vänder allt som oftast kappan efter vinden. Partiet hannar i slutänden nästan alltid med att vi skall ha ett öppet samhälle för vem som helst att slinka in utan tanke på hur det påverkar våra samhällen.
    L – där Jan Björklund tyvärr under hotet från Birgitta Olsson – svävat ut i en ståndpunkt där man inte ens kan tala med SD – målat in sig i ett hörn som kommer att stå L-partiet dyrt i nästa val gissar jag.
    Övriga partier med undantag av KD är ju Sverigefientliga i sin politik.
    Politikerna har blivit som amöbor som försöker lägga sig i allt – även i det som bör och skall vara helt privat – vilket ”vi” dvs alla tänkande medborgare måste värja oss emot. Det gör vi genom att rösta på SD och därmed visa : Hit men inte längre! Nu får det vara nog…nu gäller det framöver att städa upp i politiken.

    Liked by 4 people

  17. kvellulvblog skriver:

    Kommentar också angående Nattväktarstaten, den enda delen av ”välfärdssamhället” som jag vill behålla, är omsorgen om sjuka och handikappade. Den extrema misskötsel som samhället idag utövar över allt offentligt gör att jag inte vill ha samhällsskötsel av vare sig skola eller vård. Den dag som politiker inte är valbara om de inte har adekvat utbildning för sin uppgift kan jag tänka mig att utvidga välfärden utöver det jag anfört ovan. Förutom utbildning skulle jag gärna se en legitimation, och ett personligt tjänstemanna ansvar. Då skulle vi raskt få en helt annan uppsättning än vi har idag, och betydligt färre..

    Gilla

  18. Moab skriver:

    Vi är de som gör ett riktigt arbete, och vi inräknar även de som blivit sjuka och gamla som vi gärna hjälper eftersom de är en del av vårt vi. Vidare anser vi att det västliga arvet är det bästa och värt att förvalta. Vi känner igen varandra när vi möts.

    Liked by 5 people

  19. Sixten Johansson skriver:

    Många svar beror på vilka som frågar och hur långt de syftar. Alla som på allvar vill ta sig fram till rodret bör nog förbereda sig mentalt och simulera två slag av framtidsscenarier, dels sådana som liknar krigstillstånd, alltså med krisministär och undantagslagar, dels senare faser som utgår från stommen i en fungerande nattväktarstat. Men vägen till rodret är lång och kämpig. För att övertyga andra måste man kunna utgå från en logisk och politiskt användbar förståelse av hur det kom sig att makteliten och folket låste kursen mot grundet.

    Jag tror inte att den svällande statsapparaten går att banta radikalt eller montera ner under fredligare förhållanden, därför att den växer fram ur den kollektiva tron på statsmaktens överjordiska kraft och välvilja, ger både den ekonomiska och den psykologiska tryggheten och är oupplösligt förbunden med dagens kollektiva verklighetsuppfattning och tänkande.

    Själv tänker jag försöka bidra till att höja det individuella och kollektiva medvetandet från dess nuvarande infantila PK-nivå. För mig är ”vi” alla som har blivit medvetna om den destruktiva utvecklingen och försöker samtala, tänka och handla moget. ”De” är alla som har bidragit eller bidrar till förstörelsen, medvetet eller omedvetet. Enkelt uttryckt är det skillnaden mellan vuxna och barn. Förvisso är jag själv lite barnslig, när jag finner stort nöje i att med övertygande logik och belägg kunna diagnostisera dessa uppblåsta PK-ister som psykoinfantila, kollektivistiska narcissister.

    Liked by 2 people

  20. Björn skriver:

    Varför inte avskaffa ”politiken” helt; Låt alla medborgare, typ en gång om året, kryssa i en lista med olika färdiga förslag över vad de anser att våra gemensamma skatter ska gå till! Fördela sen kulorna med hjälp av hur många kryss respektive ”område” fått, och anställ därefter chefer med PERSONLIGT ansvar för drift och rekrytering av personal! Vilka uppdrag varje ”område” ska ansvara för, ska vara noga preciserat i förväg! Redovisning av uppnådda resultat ska ske årsvis, för att förhindra ”utsvävningar” från basuppdraget, och möjliggöra ev. chefs och personalbyten! Vore verkligen ett demokratisk ”system”!

    Gilla

  21. Gösta Walin skriver:

    Jag har arbetat (eller åtminstone varit) inom universitetsvärlden alltför länge – drygt 50 år. På senare tid har jag börjat undra om någon skulle sakna universiteten om de bara försvann. Sådana funderingar och Patriks inlägg har lett mig till tanken att DE är alla de som ingen skulle sakna om de försvann. Kanske, på sin höjd, ett kompletterande synsätt.

    Gilla

  22. Vax skriver:

    Viktor Orbán menar att Soros ligger bakom påtryckningar från EU-institutioner som verkar för att Europa ska bli en kontinent av ”blandfolk”. Den 23 oktober uttalade sig Orbán om migrationspolitiken och sade att Central- och Östeuropa kommer att bli ”en migrantfri zon”.

    Jag tror inte att det finns någonting som en europeisk nation. Det finns slovaker, tjecker, polacker, ungrare, tyskar och många andra nationer, sade han.

    Orbán hävdar att EU och några av dess nyckelmedlemsstater har ”tagits som gisslan” av ett ”spekulativt finansiellt imperium” genom en orkestrerad ”invasion av nya immigranter”.

    – Den här planen utvecklades för att göra Europa till en blandad kontinent.

    Han beskyller Soros för att underblåsa migrationskrisen i syfte att ”översvämma Europa med migranter”. ”Vi får aldrig underskatta kraften hos den mörka sidan”,

    Enligt tidningen Magyar Idok har Orbán beskrivit Soros nätverk som att ”det har en omfattande inflytelsesfär i det europeiska parlamentet och i andra institutioner i EU”.

    ”George Soros är en av de mest depraverade och farligaste människorna i vår tid”. Hans mål är att bygga en ”regnbågskoalition bestående av homosexuella, feminister, muslimer och arbetshatande kulturmarxister ”,

    – 2017 är upprorets år, eftersom nationalstaterna är i uppror mot de globalistiska krafterna, och nationerna vill ha tillbaka sin rätt till självbestämmande.

    Gilla

  23. johan utan land skriver:

    Vilka är de? De är dem som arbetar energiskt på att fortsätta att bryta ner vårt samhälle. Detta vare sig de är offentligt eller privat avlönade. Till dem kan man exempelvis räkna politruker med lön från privata arbetsgivarorgansiationer som argumenterar för dumheter som att importera ny befolkning från världens sämst fungerande kulturer.

    Till oss kan man räkna inte bara brandmän och sjuksköterskor utan också den offentliganställde tjänsteman eller den arbetslöse förtidspensionär som är förtvivlad över förfallet och gör sitt bästa för att bromsa det. Även om det bara handlar om småsaker som att stå i kö, inte säga h*ra och i allmänhet vara hederlig och anständig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s