Styrelsesyndromet

Patrik Engellau

I serien förklaringar till nationens tillstånd vill jag gärna presentera en kompletterande pusselbit. Alla förklaringar sönderfaller i två huvudgrupper, nämligen a) att det är något fel på nationens politiska ledning och b) att det är något fel på folket som väljer att inte bruka sina demokratiska rättigheter att rösta på andra partier eller att bilda nya partier om det inte finns någon annan att rösta på.

Om man tänker lite strategiskt så inser man, tror jag, att det är viktigt men otillräckligt att bara intressera sig för förklaringar av typ a). Att framhålla att den politiska ledningen sköter landet illa har avsevärd propagandistisk och uppviglande betydelse, men om man inte går vidare och begrundar överväganden enligt typ b) så händer det inget.

Så vad är det för fel på folket som inte utnyttjar sina demokratiska rättigheter? Om du tror att det här är en plädoajé för sverigedemokraterna så har du fel. Sverigedemokraterna finns och de är Sveriges näst största parti som det just nu ser ut, men varför finns det inte fler oppositionella partier? Många medborgare gillar inte sverigedemokraterna, ty dessa har järnrör, så det finns efterfrågan på ett eller flera alternativa partier. Varför uppstår det knappt några nya politiska rörelser för att fylla denna troligen jättestora politiska nisch?

En förklaring är att det är jobbigt, riskfyllt och dyrt att starta ett nytt parti. Någon tar ett djärvt initiativ och upptäcker plötsligt att de andra medborgare som entusiastiskt borde ansluta sig för att hjälpa till inte gör det. I stället för att dra sitt strå till stacken avvaktar de utfallet. Först om den politiske entreprenören slår igenom och vinner är de villiga att träda fram på vinnarens sida. Jag vet hur det var när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson startade Ny Demokrati. Inga ”seriösa” människor, inte jag heller, ställde upp. Det var för riskfyllt. Nästan bara knäppgökar anslöt sig. Jag brukade säga att det kändes som om Ian ställt sig på Norrmalmstorg med en skylt med texten ”Alla som vill till riksdagen kom hit”. Sedan grejade han så på sitt märkvärdigt skickliga sätt att voluntärerna också kom in i riksdagen.

Dessutom är det dyrt. Är det inte konstigt? Miljontals människor oroar sig över utvecklingen i Sverige och sedan går det knappt att få fram de ynka tiotals miljoner kronor eller vad som skulle behövas för att rulla ut ett väl bemannat och trovärdigt parti utan järnrör och med ett genomtänkt program.

Men en ytterligare pusselbitsförklaring är nog att svenska folket – och kanske även alla andra folk, det vet jag inte – är behäftat med ett styrelsesyndrom. Styrelsesyndromet är en av mig upptäckt psykiatrisk diagnos av innebörd att den drabbade anser sig förstå nästan allting bättre än andra – och i vissa fall också gör det – och villigt delar med sig av sin överlägsna kunskap i form av välvilliga råd men helt saknar avsikt att själv göra något praktiskt för att hjälpa till.

De flesta entreprenörer har nog varit med om det där. Hjälpsamma människor ger råd som må vara väldigt kloka men defekta i bemärkelsen att de kräver arbete enligt principen att alla goda idéer urartar till arbete. Arbete tar tid och tid är just det entreprenören ofta saknar. Han hade behövt någon som inte bara kom med en fin idé, utan också ställde upp med tid och ansträngning för att förverkliga den. Jag har till och med upplevt situationer där entreprenören känt sig manad att skriva mötesprotokoll över de goda råd han fått av kloka personer, råd som han vet att han inte har tid och ork att realisera.

97 thoughts on “Styrelsesyndromet

  1. Lars skriver:

    Jag funderar utifrån en bok om framväxten av Turkiska AKP som jag läser nu. Författaren, en turkisk sociologiprofessor utbildad i England för fram en hypotes om att det efter militärkuppen 1983 då de flesta partier förbjöds och utvecklingen efteråt när man släppte fram parlamentariska val det framförallt var tidigare ledare som styrde i bakgrunden eller andrahandsfigurer i de gamla partierna som tog ledningen i nya partier och att de politiska partierna byggde på klientelism dvs man gav fördelar för sina väljargrupper med hjälp av statliga medel och man gick från massrörelsepartier mot en värld med små partikadrer och valrörelser som byggde på spin doktors, reklam, stora valbudgetar. Korruptionen är dessutom utbredd och politiken ger sådana födkrokar.

    De parlamentariska regler som infördes stadgade en gräns om 8 % av rösterna för att ta plats i parlamentet.

    Situationen efteråt gav upphov till en stark fragmentering i många små partier (vi har ju liknande i Sverige) och få nådde gränsen 8 % av rösterna och AKP (som var en efterträdare till andra liknande förbjudna partier) blev största parti på 2000 talet med endast ca 33 % av rösterna, men majoritet i parlamentet pga fragmenteringen.

    Men vad skilde AKP från övriga partier, de flesta sekulära? Tesen är att det var och är det enda partiet som är en folkrörelse med representanter i vart kvarter som dels diskuterar med väljarna och dels ägnar sig åt olika former av välgörenhet och social service. Det är framförallt ett storstadsfenomen då Turkiets städer vuxit med slumkvarter med miljontals invånare. Islam är en ideologiskt nämnare, men bakom det ligger ekonomiska problem, framförallt pekar författaren på nyliberalismen och åtstramningar och privatiseringar efter 90-talet som gett ökade klassklyftor.

    Jämför vi med Sverige så är det lite ruggigt tycker jag. Medlemskap i partierna har gått ned kraftigt efterhand. Borgerligheten men även vänstern är splittrad på mindre partier. Fackets roll, av betydelse för Socialdemokratin, har minskat radikalt och de traditionella LO grupperna minskat i omfång och tjänstemännen fångas inte av något speciellt parti. När Gunnar Sträng på 70-talet vart år presenterade sin nya budget åtföljt av skattehöjningar så blev det ändå mer till invånarna genom att tillväxten var större. Arbetsrättsliga reformer, skolreformer, vård och omsorgsreformer, semestrar, studieledighet, bostadsbyggande (subventionerat med låga lånekostnader genom tvingande regler) rymdes inom dessa budgetar. Socialdemokratin fick alltid ta hänsyn till oppositionen och regerade ofta som minoritetsregering.

    SD bygger något av en folkrörelse, men har man kompetensen med sig? Man står nära socialdemokratin i praktisk politik, man värnar välfärd och pensioner och landet, genom viljan att stoppa invandringen och det är gott, men man motarbetas med raseri av ett etablissemang som numera förefaller ungefär lika korrupt som i den turkiska verkligheten. Nyliberalismen har också ett grepp om Sverige och offentlig sektor tycks inget politiskt parti ha förmåga att analysera och styra mot effektivitet och inte heller förmåga att avgränsa utgifter där behovet av kollektiva lösningar är både effektivt och nödvändigt från vad medborgaren t.ex. föräldrar kan avgöra behovet av och då betala för. Bostadspolitiken är ett sammelsurium med totalt misslyckande inte bara av politiker men även av ekonomer som inte förstår att vi har produktionsbegränsningar av olika slag där risk spelar en mycket stor roll för byggande (t.ex. politiska, inkomster, hyresgäster, kommunikationer mm).

    Så faran med vad Patrik för fram är vad jag förstår att man fortsätter en utveckling som i många drag liknar den turkiska med partisplittring och brist på folkrörelser. I Sverige hade vi under efterkrigstiden en situation med starkt stöd för en dominerande socialdemokrati som alla partier och media förhöll sig till. Under 80-talet växte det fram en mer militant media- och näringslivsvärd (antagligen baserad på att stoppa löntagarfonderna (en urusel konstruktion där man blandade roller)). Här någonstans föll den svenska grundläggande sammanhållningen bort och efter det har vi fått en vanvettig invandringspolitik som ytterligare splittrar landet.

    Men rimligen så är det en i första hand borgerlig politik att öppna gränserna och fylla på med nya medborgare och syftet att tvinga fram nedmontering av välfärdsstaten och krossa socialdemokratin. Det var vad Rheinfeldt och Kristoffersson som ungmoderater ville. Vem annars skulle ha intresse av det? Frågan ur det perspektivet blir ju även, vad i herrans namn har det tagit åt Socialdemokratin och vänstern som för en politik stick i stäv med medborgarintresset? ;Miljöpartiet är ju egentligen en borgerlig skapelse signerad Garton m.fl folkpartister, Vänsterpartiet en samling…..Så vad händer i Sverige? Det förefaller att blicken måste riktas mot media, borgerligt ägd och styrd, för att man ska kunna besvara fråga 2) Vad är det med svenska folket? Även om utbildningen raserats så är det faktiskt inte något särskilt svårt problem utan vilken byggjobbare som helst är kompetent att ifrågasätta invandringen, dess kostnader och dess effekter på landet. 50 % av LO’s manliga arbetare röstar också SD och kanske det är så att akademiker blir så förvirrade och irrar runt i halvtänkta teorier och pladdrar om värderingar så det inte längre förmår se vad som händer omkring dem? Kanske de tror sig om högre kunskap, pladdret i media kan man avvisa, det berör ju ‘de andra’? Och ändå vet journalisterna naturligtvis hur ‘de andra’ är? Och alla akademiker lärde sig på 80-talet hur illa stat och socialdemokrati såg på akademiker – de skulle beskattas – så de valde borgerligheten.

    Frågan om meritokrati kan alltså ställas som en fråga om partiernas funktion och befordringsvägar, korruption dvs utkrävande av ansvar, nyliberalism som en väg krossa fack och socialdemokrati (baserat på en amerikadröm (New York komplex)) och tidningarnas funktion i samhället och mediakoncentrationen, men man måste även ha med socialdemokratins utbildningsförakt under 70-tal och framåt (paradoxalt kombinerat med att man öppnade utbildningsmöjligheter) som troligen är en kombination av LO’s inflytande och byggande av ett maktparti med broilersutbildning av de blivande topparna.

    Min uppfattning är att problematiken inte ryms i en höger-vänsterskala, men i konflikten mellan höger och vänster där högern drivit fram den här utvecklingen (de var ganska korkade även om de hade ‘utbildning’). Folk är helt enkelt mycket dummare än vad de var på 70-talet.

    Slutsatsen är att befordringsvägarna är avgörande och ansvarsutkrävande. Inom partier och offentlig förvaltning men jag tycker mig ha sett samma problem smyga sig in på ett mycket märkbart sett även i svenska privata storföretag. Pratmakare gör sig breda i alltfler sammanhang i Sverige.

    Ny Demokrati hade inte så tokigt program, det var baserat på Nya Välfärden, med invandring som främsta programpunkt, men bredare anslag mot att se Sveriges intressen bl.a. kring SIDA och stöd. Men som Patrik påpekar, man fick inte rätt folk. Redan då på 90-talet var kampanjen i borgerliga medier igång kring rasism. Bengt Westerberg kunde inte sitta i samma studio som Wachtmeister. Det för tankarna till den konflikt kring Sveriges utveckling som var aktuell då, till det skeende med finanskris och vägran släppa kronkursen under Bildt regimen som ledde till så onödigt stor arbetslöshet och övergång till inflationsbekämpning och nyliberalism, övergivande av Keynesianism (men självklart fungerar den stora staten och de automatiska stabilisatorerna och egen valuta som herr Keynes gav teori för).

    Jag misstänker att det är borgerligheten som skapat det här svenska läget, inte socialdemokratin, det är på väg mot ett alltmer korrupt land.

    Liked by 9 people

    • Soab (dagen till ära, efter Edward Tellers "it's a boy") skriver:

      Bra analys, jag tar i hand med ännu en med styrelsesyndrom. Skrämmande analys, för det enda felet med ovanstående är när Patrik skriver ”svenskarna”. Detta begrepp existerar inte mer, vi är delade, och vi tillhör en minoritet. De som stödjer 7-klövern har ju folk som utför deras önskningar så för dem så är allt väl på bästa vis? 87% i senaste val? Kanske 75% nästa? Så dessa ”svenskar” har sin egen meritokrati och har inte styrelsesyndromproblemet, som Carl Bildt säger, Sverige är ett bra land. What’s problem? Brann julgranen? Det skrämmande med styrelsemedlem Lars inlägg är om 7-klöver sidan gör vad Patrik föreslår och vilken förändring finns om hörnet där? Exakt den Lars beskriver, ett amalgam av Mp, C, V och MB skulle vara ett AKP för Sverige och fått enormt många röster. Identitetspolitiken, extraktet ur postmodernismen, bäddar för att centerpartister, feminister och islamister kan dela parti, de förenas av det starkaste amalgamet, hatet.

      Liked by 4 people

      • Lars skriver:

        Min slutsats kanske inte framgick, att partierna måste aktiveras och media reformeras dvs göra det möjligt få tillstånd en brygga mellan styrande och styrda. Se nedan mitt svar till Kirurgen. Styrelsesyndromet tror jag är en bild av dagens situation, med partier som valapparat men utan inflytande och folket utsatt för spin doktors och reklam.

        Gilla

    • Kirurgen skriver:

      Mycket bra skrivet Lars. Din kommentar skall jag kopiera och distribuera till mina vänner. Jag är pessimistisk om framtiden. Efter oss syndafloden. Det lilla kaoset bryter troligtvis ut efter valet 2018 och det stora efter 2022. Har du sett Patriks intervju med Per Ödling professor i bredbands-och it-vetenskap i Lund. Han är vänster men verkar inte vara någon råkommunist utan mera skogsmullevänster. Han är säkert mycket gångbar inom sin specialitet och definitivt inte korkad. I förtäckta ordalag avslutar han med sin åsikt att vi har fascism i landet någon gång på 2020-talet. Jag tror dock att så dumma kan vi väl inte vara såvida inte det blir utbredda öppna våldshandlingar mellan kristna och muslimer. Finns det något vett i skallen på beslutande så höjer man den procentuella nivån för riksdagsinträde för partierna till 15 %. Då blir socialdemokraterna och moderaterna av rent pragmatiska skäl tvungna att regera ihop och då kan det kanske synas ett ljus i tunneln.
      Till slut vill jag avsluta med min käpphäst: styrande måste stoppa slöseriet med dina, mina och alla andra skattebetalares pengar.
      Vänligen
      Kirurgen

      Gilla

      • Lars skriver:

        Tack. Jag tror inte på att höja barriären till riksdagen, jag tror det skulle ge en liknande situation som i Turkiet dvs man kommer inte åt frågan som jag tror är väsentligaste lärdom, att partierna inte längre fungerar som bro mellan folket och politikerna, att inget ansvar utkrävs av politiker inom partierna, att partierna liksom i Turkiet får sina medel från staten. Jag har en hypotes om att barriären om 4 % idag fungerar inte bara som spärr mot små partier utan även som en spärr mot att småpartier faller ifrån dvs man får hela tiden stödröster. På vänstersidan Mp och V, på högersidan Kd, C (har konstigt nog vuxit nu) och Fp. Det här måste man se över tid för att få en bild. Jag tror att ett sätt att komma runt det är att införa ett system med två röster, en primär och en sekundär som faller ut om primära partiet inte får plats i riksdagen. Men det är inte en vattentät lösning, men kan kanske som i Irland, där systemet finns, skapa möjligheter att få tillstånd ordentlig ommöblering i riksdagen.

        Jag tror alltså att lösningen måste vara att reaktivera partierna och göra dem beroende av medlemsavgifter och kanske lagstifta om att de måste ha intern demokrati där representanterna måste föra personvalskampanjer inom partierna och där medlemmarna kan kräva ansvar och rösta bort representanter. Likaså tror jag alla bidrag till ungdomsorganisationer ska bort och att åldersspärrar för kandidater till riksdag och kommunala församlingar och styrelser måste till dvs troligen 35 år för en riksdagsplats och 45 för en plats i regeringen och samma gränser för kommunala val. Det skulle förutom att ge större erfarenhet av verkligheten skapa större oberoende och mindre behov av reträttplatser.

        Men jag är inte säker. Det förefaller ju om man ser på USA med personvalskampanjer att det politiska systemet spårat ur även där. Finansintressen har tagit över. Likaså att media fungerar sämre.

        Media Sverige är ju även något som kräver åtgärder, men då närmast public service, som bör bevaras, men ges tydligare styrning vid chefstillsättning utifrån, men samtidigt stärkas i sin självständighet. Någon form liknande riksbankens med mandat som sträcker sig över längre tid än riksdagsvalen och även här chefs tillsättning som tar tillvara ålder för att som i Riksbanken skapa personligt oberoende genom att man närmar sig pensionsåldern. Det är inte ett enkelt problem och jag saknar överblick, men internet ger möjlighet för nya aktörer nå ut på ett billigt sätt och det borde vara en uppgift för partier att informera om arbetet i riksdag och kommuner på ett sakligt sätt, något som kanske kan tvingas fram genom att tvinga partierna leva på medlemsavgifter.

        Håller med dig om att styrande måste sluta slösa med skattemedel. Jag har ingen erfarenhet av hur det går till i landstingen, men jag tycker mig se att personalen får springa i onödan, att man skjuter kostnader från sjukhus till kommuner med utskrivning och att primärvården måste få en viktigare roll och ses som specialitet, vilket kanske går stick i stäv med den läkarmakt som kåren har och de intressen man har. Något är definitivt fel med styrningen av offentlig sektor och jag tror på professionalisering av ledning och mer oberoende från politiker, men jag tror ändå på offentligt ägarskap trots att en del privata vårdcentraler och något sjukhus kan förefalla fungera bättre. Någonstans måste man komma åt hur offentlig verksamheter bedrivs. Man häpnar ju exempelvis över alla olika myndigheter man skapat, men det är sannolikt inte huvudproblemet. Jag tror inte att privatisering är en lösning. Ser man exempelvis på krigsmakter är det ju ingen som vill se den i privata händer och ser man på sjukvård med den etiska anda att ta hand om alla på samma sätt så ser man en kultur som har något värt att bevara.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Tittade nu tio minuter på intervjun med Per Ödling och reagerade negativt spontant och funderade på varför? Ska ta och se igenom hela intervjun senare. Varför negativt?

        Han tycks nördig som en Ericsson programmerare! Fixerad vid det partikulära, det observerbara, som att man nu kan samla marknadsföringsinformation, att mobilen är vanlig, att ungar spelar spel och att det just nu är ett mode att ha ‘minimala’ hem.

        Förvisso rätt i att vi tycks vara i slutet av en femtioårig Kondratiev cykel där ny teknologi, IT, växer utan direkt produktiva effekter och nu träder in i en mognadsfas där produktivitetsvinsterna faller ut genom att kritisk massa och kunskap ökat motsvarande elektrifiering och bilens utveckling. IT skiljer sig dock fundamentalt och är närmast jämförbart med tryckpressens införande och påverkan på informationsspridning på 1400-talet. Det är en generisk teknologi som används allt bredare och som inte på något sätt nått något slut avseende utveckling vare sig av hårdvara eller mjukvara utan förändringstrycket är mycket högt och alltmer komplexa system kommer fram.

        Resonemanget om att med nollräntor är kapitalet så billigt att man ersätter arbetare var tämligen ihåligt. Nollräntor påverkar investeringar i första hand och investeringar drivs av efterfrågan dvs det måste finnas kunder dvs konsumtionen måste öka. Det är nog här man ser problemen i USA som under 2000-talet haft en mycket låg, historiskt mycket låg, produktivitetstillväxt dvs investeringarna uteblir. Det orsakas sannolikt mer av brist på efterfrågan och brist på inkomst dvs släpande löner där företagsvinsterna tagit större del av inkomsterna som gått till kapitalägare dvs de övre percentilerna. Problemen i västvärlden sedan 2008 är brist på efterfrågan och ett sparandeöverskott som länder som Kina, Tyskland, Japan, Oljeländerna står för, ett ex ante förhållande dvs ex post måste globalt sett investeringar vara lika med sparande. Bytesbalansöverskott måste motsvaras av underskott hos andra länder som USA. Sverige har överskott dvs inhemsk konsumtion hålls tillbaka, inflationen är låg och växelkursen undervärderad.

        Men generellt är det många som konstaterar att omvandlingen är igång, globalisering och utflyttning av produktion till utvecklingsländer som Kina frestar på vår arbetsmarknad även om det endast avser de första delarna av kedjan tillverkning till distribution.

        Många undrar ju om inte arbetsmarknaden kommer att ställa allt högre krav på utbildning för en mindre grupp och lägre för den stora massan.

        Generellt är det ju inget problem med ökad produktivitet och teknologi, tvärtom finns det kanske däri hoppet att kunna hantera en åldrande befolkning med alltfler äldre som behöver vård och omsorg förutom att de inte är produktiva. Även för de arbetande är belastningen där båda arbetar stor om än på annat sätt än för hundra år sedan.

        Talet om att programvara har distributionskostnader och därmed tillverknings kostnader per enhet nära noll fångar ju endast situationen hos massproducerad programvara typ Microsoft, Facebook, mobiltelefoner, men inte de många system som är av enstyckskaraktär, där är tillverkningskostnaden hög. Standard paket som tex röntgenutrustning, strålkanoner, diagnostiksystem, journalsystem har inte lika många installationer så man kan tala om noll kostnad. Bakom en distributionskanal som Spotify genereras mängder av tjänster av musikindustrin som helhet, motsvarande gäller t.ex. journalistik på nätet.

        Min tro är att de behov som styr konsumtion i grunden kommer från våra biologiska funktioner. T.ex. har vi behov att kommunicera, att förstå vår omvärld t.ex. genom att resa. Kan vi få mer fritid är det bra, men sannolikt fylls efterfrågan på arbetskraft från andra håll inom exempelvis tjänsteproduktion och vem längtar inte efter en komplett städrobot hemma?

        Men förvisso har industrin helt ändrat karaktär sedan 1970 även om verkstadsarbetarna på Volvos motorverkstad i Eskilstuna fortfarande kan stå och göra samma enahanda operationer som man gjort då. Grunden för LO’s stora politiska roll i samhället har nog minskat radikalt.

        Gilla

      • Lars skriver:

        @ Fredrik Inte fan ska du vara det, jag kunde sagt detsamma om en litteraturvetare eller biolog eller om vem som helst som har djupa, men begränsade utblickar. Jag känner programmerare på Ericsson och har fått, bara lite insikt, men jag vet rätt mycket om IT folk och det är intelligenta människor med djup i specifika kunskaper och vanligen analytiska och logiska på ett sätt som få andra yrkesgrupper. Läkare är ju ganska erkända yrkesmän, men skillnaden mot IT är att kunskapsområdet, som de måste kunna relativt exakt, är mer stabilt, medan IT förändras i en rasande takt och var applikation är ny. Naturligtvis finns det människor som suttit och förvaltat samma system i årtionden på någon bank där förändringstakten är låg, men generellt, och vad som skiljer svenska storföretag åt, är förändringsförmåga, ledning och kultur. Det är mycket hög förändringstakt hos vissa och oerhört segt och långsamt på andra.

        Så med nörd avsåg jag professorns fokus på bredband och kommunikation/internet och djupa intresse för vad som hör direkt till IT området..

        Någon analys av Ericsson som företag ger jag mig inte på, men du vet ju som jag att man är i kris, en rejäl kris, och det naturligtvis sin grund i hur organisationen fungerar även om utbyggnad av nät stagnerat. Men det har inte med personerna att göra och alla är säkert inte ‘nördar’.

        Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Alla kan inte vara bra på allt. – Somliga har en massa väldigt bra idéer om hur saker kan göras bättre, andra har en massa energi och motivation över som är dåligt tillvaratagen.

    Liked by 1 person

  3. Bo Svensson skriver:

    Det finns ingen chans för den centrala makten att tillräckligt klokt och ansvarsfullt spendera runt hälften av vad medborgarna tjänar ihop. – Vi måste själva ta över ansvaret.

    D v s ansvaret för våra skattemedels fördelning över de av de folkvalda godkända utövarna av samhällstjänster och annat skattefinansierat.

    Gilla

  4. MartinA skriver:

    Sverige har världens starkaste alternativmedia per capita. Detta beroende på gammelmedias exempellösa beteende i sverige. Att artikeln inte tar upp hur gammelmedia betett sig i sverige gör artikeln meningslös. I en ”demokrati” eller vad man ska kalla eländet är media den i särklass mäktigaste aktören. Men det struntar PEs artikel i. Och faller därmed platt.

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Partier blir vad media säger till dem att bli. M idag är väsensskilt från nyliberala M. Och nyliberala M var väsensskilt från Gösta Bohmans M. Som var väsensskilt från Högerpartiet. Partier styr inte utvecklingen. De följer den.

      Liked by 3 people

  5. Erik Björn-Rasmussen skriver:

    Medborgerlig Samling (MED) har nyligen passerat 1000-strecket i antal medlemmar. Saker och ting är på rull. Även sånt som kostar pengar. Vi har en genomtänkt politik och en vandel utan ”järnrör”. Vi hälsar därför alla: ”Välkomna MED!

    Liked by 5 people

    • Anna Lindén skriver:

      Ja, MED är just det parti som efterlyses i Patriks text. Sakorienterat, seriöst och med väl genomarbetat partiprogram. Dessutom är det ett parti med entusiastiska, idealistiska och hårt arbetande medlemmar. Om vi vill få Sverige på rätt köl kan vi inte sitta med armarna i kors och bara klaga. Kom MED i en växande folkrörelse!

      Gilla

    • U_S skriver:

      @ ERIK BJÖRN-RASMUSSEN,

      Jag deltog i några debatter på MEDs egen sajt. De flesta av dessa är inte längre läsbara, eftersom det klipptes väldigt friskt i kommentarerna. Vilket är synd, för det kom fram mycket intressant, t,ex ett väldigt klart NEJ till repatrieringar. Flera av företrädarna för MED uppvisar även den i svensk immigrationsdebatt klassiska kombinationen av djup okunskap med kraftigt moraliserande och mästrande tonfall, Ungefär som gamla folkpartister.

      Men den sista debatten jag deltog i finns kvar i sin helhet. Jag rekommenderar alla som funderar på att lägga sin enda röst i ödesvalet 2018 på MED att först läsa den:

      https://medbloggen.se/2017/02/18/dags-att-uppvardera-polisen/

      Utlandssvensk

      Liked by 4 people

      • Soab skriver:

        Tack, det beseglar deras öde för min del, jag har i grunden inte gett upp, man kan säga att detta motsvarar en religiös tro, att det gamla Sverige kan komma tillbaka, men utan att repatriera så går det inte.

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Låter som missnöjda M (Rheinfeldt), C och L, helt för en nyliberal utveckling och mot ett stopp för invandring? Jag orkar inte bry mig. Men är det som jag uppfattat?

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Att MED skulle stå för ett klart nej till repatriering är missvisande. MED ser återvandring som ett alternativ till assimilering.

        Gilla

      • .U_S skriver:

        ”Att MED skulle stå för ett klart nej till repatriering är missvisande.”

        Jag ställde en väldigt tydlig och rak fråga om hur MED ställer sig till storskalig repatriering. Oskar Hagberg, ledamot i partistyrelsen, svarade då väldigt tydligt att det stöder man inte. Sen passade han också på att förklara vilken dålig människa jag är som ens funderar i dessa banor.

        MED har sen raderat Hagbergs kommentar, men flera av de trogna skribenterna här deltog i den debatten och kan nog bekräfta min bild.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        MED är inte identiskt med Oskar Hagberg, Utlandssvensk. Frågan är om han ens är medlem i partiet längre.

        Någon frågade om MED var nyliberalt. Svaret är nej. MED är ett liberalkonservativt parti med en restriktiv invandringspolitik.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Ja, Utlandssvensk, Oskar Hagberg som bemötte dig på ett otrevligt sätt på MED-bloggen lämnade Medborgerlig Samling (MED) efter senaste partistämman i april, därför att han åsiktsmässigt inte kände sig hemma i MED. Det han sade till dig representerar inte Medborgerlig Samlings uppfattning i återvandringsfrågan.

        Gilla

  6. Johan skriver:

    Etablissemanget kommer genom ihärdig agenda journalistik utmåla alla utmanare som ”järnrörspartier”. Det handlat om makt. Bara det.

    Först attackeras du av media. Om du överlever, så behandlas du utomrättsligt. Om du överlever det, så ändrar de lagarna.

    Det handlar inte om 10-tals miljoner för att bygga ett parti. Det handlar om ett system som har 95% av media. 50% av Sveriges BNP. Och full access till att tolka och ändra i lagarna. Ett sådant system ändras bara vid en mycket djupgående kris.

    Liked by 6 people

  7. censurera skriver:

    Vi har alla stött på det, att vi köpt böcker men inte har någon plats kvar i bokhyllan att stoppa dem i. Det blir för stort att köpa en helt ny bokhylla för enbart några böcker. Och då blir de bara liggande.

    Livet för människor ser ofta ut på motsvarande vis.
    Vi är tröga varelser. Livet är ständigt fyllt av väsentligheter ihopmurade av oväsentligheter. Vi har fullt upp med att navigera oss igenom våra egna liv – en förklaring så god som något annan. Men som likväl kan belysa den uppgivenhet dagens text andas.

    Men jag ser också något annat. Hur partipolitiken stelnat, och inte längre förmår fånga upp mer folkliga strömningar. Att det då skulle behövs helt nya partier för att enbart fånga upp nya opinionsvindar, utgör i praktiken ett stort underbetyg åt våra mer traditionella partier.

    Skulle det behöva tillkomma nya partier för varje ny stor fråga av betydelse, tyder det på en politisk stelhet och brist på kontakt med ”verklighetens folk”. Och det är kanske just det som Trumps seger i USA också uppvisar? Och att motsvarande fenomen även frodas vid mer svensk politisk broileruppfödning. Och visst, då sitter vi med ett problem i knät. Som består av en brist och oförmåga att lägga örat mot marken och avlyssna folkets röst. Och då fungerar inte de mer traditionella politiska aktörerna som det kommunicerande kärl de borde vara.

    Men a) och b) har även något annat som håller dem samman, och det består av en kronisk informationsfattigdom. Utan tillräcklig analytisk information att navigera med blir det svårt att välja väg och även upptäcka faror.

    Några måste se till att lyset är tänt i taket, så människor kan se. Varken nationens politiska ledning eller media uppvisar idag något större intresse av att belysa verklighetens mer mörka hörn. De tycks mest drivas av ångest, att medborgarna tänker fel, och därför behöver ett vakande öga, som håller dem i ett osynligt koppel, via en försåtlig censur. I praktiken en omyndighetsförklaring av ett helt folk. Man är rädd för hur de kan rösta. Och därmed för demokratin själv.

    Vi har länge tvingats leva i informationsfattigdom, och gör det alltjämt. Och att starta nya partier innan den proppen släppt blir i praktiken som att arbeta utan muskler, ja rentav anorektiskt.

    Prio ett måste bli att få ut information och ren kunskap till landets alla hörn, där medborgarna mer strävsamma liv levs. Att rent allmänt se till att luften rensas så den blir klar och genomskinlig som kylig höstluft.

    Sedan kan jag inte låta bli att reta mig på talet om järnrör. Det heter att ”en liten tuva ofta stjälper ett helt lass”. Är det då så klokt att ständigt tala om järnrör och den vägen försöka dra undan mattan för ett helt politiskt parti. Inom alla partier finns det olika typer av mänskliga katastrofer, gående på två ben. Det uppvisar inte minst turerna runt Transportstyrelsen.

    Skulle vi då ständigt kasta ut barnet med badvattnet? Rötägg och järnrör skall väl inte tillåtas ligga i vägen för de mångas väg framåt. Bättre intellektuell höjd än så måste nog få prägla sakpolitiken.

    Tiden tickar, tid att bygga nya partier går långsamt, därför att de även måste innefatta alla övriga samhällsfrågor och politikområden. Enighet i en fråga behöver inte alls betyda enighet i alla övriga.

    Vad som nu behövs är att skingra okunskapens alla döljande dimridåer. Och den vägen tvinga de olika partierna att ändra kurs. Vad som önskas, och jag vet att det låter helt absurt, är allt fler kappvändare inom de traditionella partierna och media. Eller varför inte rentav rösta på det som redan finns…varför välja en kopia när originalet redan finns. Vad jag förstår rostar även järnrör, och försvinner med tiden, ungefär som gamla bilar. Kalla det gärna för utveckling.

    Liked by 6 people

  8. karlhsandin skriver:

    Att gå på nattklubb en vardagskväll, och dessutom hamna i slagsmål i krogkön, är inget man förknippar med seriösa yrkesmänniskor. Men jag skyller på ungdomskulten i svensk politik.
    Det går ju bra att vara briljant så länge livet leker, karriären går spikrakt uppåt och man ännu inte har prövats av de personliga motgångar som är en förutsättning för att man också kan hantera samhälleliga kriser.
    Medelåldern i riksdagen lär vara 30-35 medan medelåldern i arbetslivet lär vara 55-60.
    Det borde naturligtvis vara tvärtom. Därför ser inte jag inget annat alternativ än att gå med i SD för att påverka politiken och ålderstrukturen inifrån.

    Liked by 2 people

    • MartinA skriver:

      Vi svenskar måste sluta vara så ynkliga och fega och ansvarslösa. Om någon förolämpar dig så har du all rätt att slå till personen. Kent Ekeroth agerade föredömligt.

      Liked by 3 people

  9. heraldikern skriver:

    Och vilket parti tycker du att vi skulle rösta på för att komma bort från dagens elände? Ett svar vore av nöden då du ifrågasätter varför vi inte utnyttjar vår demokratiska rättighet! Inget idag befintligt parti har en annan åsikt och avser föra en annan politik i just den stora plågan, invandringsfrågan än de partier som regerar idag. Möjligen förfäktar SD en annan politik. Men om dom skulle komma till regeringsmakten så kommer vi snart att få besök av en främmande armé som skall återställa demokratin och ordningen i landet! SD kommer aldrig att tillåtas regera!

    Liked by 1 person

  10. JAN BENGTSSON skriver:

    SD lär nog ha den mest genomtänkta politiken av samtliga partier!
    I synnerhet kulturpolitiken!

    Läs dagens recension av Ann Heberlein på ledarsidorna.se )

    Ett enfrågeparti är en ILLVILLIG PK-myt!
    Man har en heltäckande politik!

    För övrigt tror jag inte att M återhämtar sig med Ulf K?

    En okarismatisk ledare ersätts,
    med en annan, än gråare mus…

    Hjälper det?

    En ny inställning krävs!

    Liked by 4 people

  11. malmobon skriver:

    Patrik har helt rätt med att starta upp nytt parti. Vet vad det kostar och hur svårt det är att få in bra folk till olika poster inom partiet. Är inte bara valbara kommunal, region, riksdagsledamöter som behövs. Är till nämnderna, ersättare. På tal om ersättare och nämnder så blev Malmö kommun Lex Maria anmäld. Var mycket avhopp från 7′ partierna i social-omsorgs nämnden.
    Ersättarna svarade inte i telefon, vilket fick konsekvenser att många som skulle in på missbruksvård kom inte in. Bara SD som inte hade problem. Blev dock kollektiv Lex Maria anmälning.

    Kostnader kan ni fråga Carl P Herslow om. Hans Skåneparti blev satt på obestånd och han själv var på väg bli utmätt. Personligen ansvarig. Nu löste han detta på något sätt.
    Även ville han bara ha med ja-sägare. Svårt.

    Har sett något om Medborgerlig samling, men inte bryt mig om läsa om dessa. Är i vilket fall en bortkastad röst. Liksom det är på SPI i nästa val. Bra att FI ställer upp. Kommer ta ett par % från Mp och V.
    FI är på väg försvinna som tur är. Får väl röcka med att Sjöstedt lyckas dupera Svetsaren.

    Nu gäller fört och främst kyrkovalet och där kommer vi få se ett stort stöd för SD. Kan vi skönja vad som kommer i valet 2018.
    SD finns så tro inget annat kära moderater. Strutsen med huvudet i sanden. Ser inget så då händer inget.

    Gilla

    • Gunnar Karlén skriver:

      Hur skall det gå till att skapa en långsiktigt hållbar förändring om folk inte ens bryr sig om att läsa om viktiga rörelser som skulle kunna skapa den önskade förändringen?

      Liked by 5 people

    • Anna Lindén skriver:

      Om en röst på Medborgerlig Samling (MED) skulle vara en bortkastad röst för den som vill ha en mer restriktiv invandringspolitik kan man fråga sig vad en röst på M, KD eller SD är. SD kommer att behöva över 50 % av rösterna för att få något inflytande, eftersom ingen av de nuvarande riksdagspartierna vill ta i dem med tång. Endast med ett sakpolitiskt inriktat parti som MED, berett att samarbeta med samtliga demokratiskt valda partier för att få igenom så mycket som möjligt av sin politik, i riksdagen kan DÖdläget brytas. Liberalkonservativa MED är vad M borde vara och kan därför vara en förebild för detta gamla ärevördiga parti som hamnat på avvägar.

      Gilla

  12. . Anders skriver:

    Trist med det obligatoriska avståndstagandet från SD. Portalfigurerna i SD är vår tids hjältar med tanke på vad de fått utstå. Man kan förstås ha synpunkter på SD:s politik, men det är en annan sak än pratet om järnrör. För egen del skulle jag vilja se ett betydligt mera radikalt parti som hårt argumenterade för åtetsändande av alla de utomeuropeer som invaderat vårt land. Men i dagsläget är en röst på SD en självklarhet.

    Liked by 6 people

    • Christer Holm skriver:

      Ja, om man ser på Jimmie Åkesson och de andra partiernas företrädare är väl valet ganska lätt. Jimmie talar som en trevlig, kompetent och verklighetsnära människa. Jag är mycket imponerad av hans sansade retoriska förmåga, hans uthållighet och hans respektfulla bemötanden. Och, hans vilja att föra sakliga resonemang i en alltför sandlådebetonad politisk och medial ”verklighet”, där alla andra har fullt upp med att kasta irrelevanta omogna epitet på varandra och likt papegojor upprepa enligt eviga och overkliga manus som de imbecillt verkar tro aldrig blir obsoleta. Han är den egentligt enda egentänkande människan i sammanhanget.

      Gilla

      • heraldikern skriver:

        Det är svårt att förstå S klagan om att SD inte stöder dom i olik sammanhang. Och att dom därmed är löntagarfientliga! Om dom gjorde det skulle kanske S tystna om allt gafflande om Nazism o s v. Men är dom, allvarligt talat,  så dumma så dom tror att det är nån mening med att ha ett oppositionsparti som, för att bli betraktade som anständiga, måste stödrösta med de andra utan att själva få nåt eget inflytande? Helt otroligt!

        Gilla

  13. MARIANNE ATLEGÅRD skriver:

    Ack så sant!! Jag tillhör gruppen nyttiga idioter som hela livet försökt att ändra riktning på ”atlantångare” utan att lyckas. Men nu så här på ålderns höst har jag förstått varför. Du kan lägga till det på punkt c) alla försök man gör leder till att man trampar någon på tårna! Någon spm själv borde sett problemet/möjligheten men inte gjort något. Jag har i hela mitt vuxna liv förundrat mej över att det inte finns en generell politiker-skola där man får lära sig hur man bygger upp ett parti, vilka olika partier det finns och allt annat som en politiker skall kunna. För övrigt har ”gemene man” väldigt dimmiga begrepp om vad en politiker är. Har skrivit en drapa om det under den tid jag själv var politiker (tyvärr med fel färg). Du kan ta den som din egen eller ta valda delar 🙂 Tror det behövs en upplysningskampanj.

    Gilla

  14. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo absolut är det något som saknas i befolkningens engagemang. Patrik radar upp en del saker som säkert är viktiga för varför det ser ut som det gör. Jag skulle kunna lägga till följande:

    • Det är något i den svenska folksjälen som gör att man hellre är tyst och knyter näven i fickan
    • Alla folkliga opinionsyttringar rackas ner på av media såvida det inte rör sig om någon udda minoritet
    • Partibidragen har gjort att man inte anstränger sig att ta in medlemmar i partierna
    • Facken har i alla fall hittills och kanske främst inom offentlig sektor lagt beslag på eller blockerat utrymmet för politiskt engagemang
    • Såsom den offentliga debatten fungerar i Sverige så är det ett mycket stort steg att ta in i rikspolitiken, man förväntas uttala sig om allt mellan himmel och jord, är det folkmord i Mali eller inte, etc.
    • Sist men inte minst innebär käbblet mellan partierna i opposition att den opposition som finns aldrig får genomslag, kanske är detta det största problemet. Enda lösningen på detta är ett det kommer fram en mera högtstående politikergeneration än dagens

    Liked by 1 person

  15. Lilla fröken PK skriver:

    Det finns bara ett parti (med eller utan ”järnrör”) som i realiteten orkar ta den otacksamma fighten mot Sjuklövern och dess vapendragare inom MSM.

    Liked by 3 people

  16. Aha skriver:

    När det gäller nya partier förundras jag över att inte något sådant uppstått med bas på Internet, ”Internetpartiet”. Där skulle kunna ges löpande information om varför man ska rösta på partiet. Exempel jurister som redovisar hur man rättsligt kan inkapicitera de livsstilskriminella. Man röstar också, bibringar idéer, konfererar via telefon etc.

    Ett par hundra yrkesverksamma; läkare för vården, sköterskor för äldreomsorgen, rektorer för skolan, poliser, jurister, företagare, journalister, nationalekonomer, statsvetare, socialsekreterare andra förglömda, skulle kunna ”rocka loss” på fritiden och skapa ett parti präglat av realism. Utifrån sina proffesioner beslutar man vad man bedömer som rimligt att uppnå = resultat. På detta går man till val.
    Nog borde det finnas 200 missnöjda själar villiga att satsa några timmar i veckan på att skapa ett partiprogram över hur man vill att Sverige ska förändras?

    För övrigt behöver varje västland en (städad) Trump i kvadrat som tar tag i självklarheter såsom att överåriga inte ska få räknas som barn i asylprocess.

    Gilla

    • Soab skriver:

      Det är sant det finns idag bra internetplatformar där man kan organisera sig och skapa politik utan att träffas. Slack exempelvis.

      Gilla

    • Anna Lindén skriver:

      Medborgerlig Samling (MED) är i mångt och mycket ett sådant parti som du efterlyser, Aha. De är starka på internet och har många yrkesverksamma inom de områden du nämner i sina led. MED:s partiordförande Ilan Sadé kan sägas uppfylla rollen som en intellektuell och städad ”Trump” (om man nu kan föreställa sig en sådan). Se till exempel hans fiskhuvudvideo: https://www.youtube.com/watch?v=uQqjlPB0dIk

      Gilla

  17. weasel skriver:

    Det är ju inte så att det endast finns 8 partier i Sverige , så det som Patrik efterfrågar existerar redan.
    Och när det gäller de där järnrören (Gäsp ) så kommer det även i det partiet som patrik efterfrågar , förr eller senare finnas någon politiker som nykter eller på fyllan har gjort något mindre genomtänkt.
    Har man inställningen ”jag kan bara rösta på partier där ingen företrädare någonsin har gjort eller sagt något dumt” får man helt enkelt ägna sig åt något annat än röstande .

    Liked by 6 people

  18. Göran Boström skriver:

    Patrik, du förundras över att människor inte utnyttjar sina demokratiska rättigheter och röstar på ett annat parti. Enligt min mening är det just vad som pågår. Att SD vuxit exponentiellt är väl ett tecken så gott som något men jag kan hålla med om att Sverige är i behov av en ny uppsättning partier och politiker. Stefan Hedlunds artikel idag understryker behovet av förnyelse i det politiska livet.
    Men att starta nya partier med framtidsvisioner som avviker från etablissemangets kräver nog inte bara pengar. Sannolikt måste man byta ut större delen av den svenska journalistkåren om inte varje nystartat parti ska råka ut för samma mobbning och smutskastning som SD har fått utstå. Ett exempel som du tar upp är att SD har järnrör. Det är samma sak som att säga att svenskarna har järnrör. Och man kan inte beskylla 20% av svenska folket för att ha järnrör, vara rasister, nazister eller fascister. Vi behöver ett annat debattklimat där vi kan resa oss över sandlådenivån och resonera om sakförhållanden, idéer och tala om vad vi själva kan bidra med i stället för att i avsaknad av argument bara klistra illvilliga etiketter på varandra.
    Och nytt parti med ett genomtänkt program tror jag är att begära för mycket. Jag tror inte att något parti har ett till alla delar genomtänkt program – men det finns en kollossal massa åsikter. Verklighetsförankring är väl inte någon generell beteckning på svensk politik.

    Liked by 3 people

  19. Bengt skriver:

    Det finns väl knappast någon normalt begåvad väljare som till hundra procent kan gilla något av de partier som ställer upp i riksdagsvalet. Man får ta det onda med det goda – eller avstå från att rösta. Att invänta, eller aktivt arbeta för att det bildas ett parti som fullständigt verkar för den politik jag vill ha är dömt att misslyckas.
    ”Styrelsesyndromet” som Patrik nämner är också en realitet – jag har själv erfarit det med aktivitet i olika organisationer.
    Slutsatsen måste bli att man vid kommande riksdagsval röstar på det man bedömer som minst dåligt för landet. Men om det råkar vara Medborgerlig Samling och det partiet inte når 4%- gränsen blir väl rösten bortkastad.
    Mitt råd: valsamverkan mellan SD och Medborgerlig Samling. De skulle tillsammans få en betryggande majoritet!

    Liked by 2 people

  20. Soab (dagen till ära, efter Edward Tellers "it's a boy") skriver:

    En bra analys. Mitt i ändalykten men jag är gammal nog för att veta detta om mig själv. Min talang om jag har någon är analys och första design, jag är i synnerhet bra på att analysera fel och problem som andra som är mera för genomförande ser bort ifrån. Jag blir sedan helt ointresserad när jag tycker mig se ända till målet, något jag är medveten om och kämpar med i mitt professionella liv eftersom en färdig konstruktion i mitt eget huvud är oanvändbar för andra. Jag gillar att förstå, men skall jag göra så föredrar jag mitt eget lego, och försöker nu starta eget. Efter ett långt yrkesliv så är det min observation att jag är tämligen sällsynt, och att andra är mycket mera kompetenta i att färdiggöra och leverera en produkt. Kanske förenar det vissa på denna blogg, bra analysförmåga men inte så mycket ”doer”. Företag av idag har väldigt många ”doers” och det är bra, men det leder också till tillstånd som Ericssons och Nokias fall, eftersom de som ser nytt är utan makt. Konsten är att ha en mix, men ”språket” i stora företag av idag premierar de som gör, och det är väl som det måste vara. I USA verkar man ibland lyckas ge plats åt båda typerna, eller så är det så att man har tillräckligt många som förenar båda egenskaperna, den som ser framtiden, och den som får den att ske, som Patrik verkar vara, eller Steve Jobs. Inte jag men låt oss se om jag också kan starta något konstruktivt för andra. Kanske är det som skall till det som beskrivs här:

    https://www.svd.se/henrik-jonsson-flytta-fran-malmo-sa-polisen

    Från en företagare som inte verkar vara SD, utan istället tillhör de som tills de själv blev drabbade ignorerat det som sker i vårt samhälle och varit en ”doer” i sitt liv. Vi behöver företagarna i samhällsdebatten, i nya partier, men återigen eftersom all kommersiell verksamhet behöver kunder så är de paniska inför media och Facebook. Återigen medias järngrepp. Jaså, handlar du i den affären, vet du att ägaren är rasist? Gå in på valfri alternativsajt, avpixlat exempelvis som måste ha väldigt många läsare, men vem törs annonsera? Inte ett enda större företag, och knappt några små heller. Återigen medias järngrepp.

    Så tack för sparken i baken Patrik. Så rätt så rätt. Styrelsesyndrom passar dock inte så bra på mig själv, mer rådgivarsyndrom.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Min erfarenhet är att man ofta väljer att låta projektledare stå för förstudier och analys. Orsaken är att de är vana ta ansvar och genomföra projekt och är inriktade på vad som kan göras. Förövrigt känner jag igen att analysförmåga och analys kombinerat med kreativitet är ganska sällsynt och borde tas tillvara. För riktigt stora projekt fordras mer av renodlad projektledartalang och erfarenhet och förmåga navigera mellan människor, ledning och medarbetare, men en klok sådan ledare tar in folk med analysförmåga och genomförandekvaliteter, men för det krävs insikt. Så du har en viktig poäng och det är sant att genomföranden är ganska trista och krävande och det fordras människor som tycker det är stimulerande att driva den typen av faser. Kanske större vilja stå i centrum, känna adrenalinet pumpa, mer stresståliga, inte alltid karriär sugna men väldigt inriktade på att åstadkomma resultat.

      Man kan prata om ‘skin in the game’. Ansvar och ansvarsutkrävande. Knappast dagens politiker har utan de bildar kompisgäng och skyddar varandra om något går fel. Det är fascinerande nu hur Moderaterna tycks förorda Kristersson med de tveksamma hyresrätter han tillskansat sig på vägen som socialborgarråd i Stockholm. Lika märkligt att man inte kan inse att Rheinfeldts politik med jobbskatteavdrag, utförsäkringar, fas 3, invandring har skapat situationen idag och när Batra som den förste ur hans gäng börjar inse det och konstaterar invandringspolitiken inte fungerar, då försvinner Rheinfeldts proselyter till C. Nu hoppas man de ska komma tillbaka. De som gått till SD kommer knappast tillbaka, de litar troligen inte på M längre. Åtta år vid makten som gett nästan 1 miljon nya invånare i Sverige.

      Så våra politiker borde nog arbetat som projektledare ett tag…..

      Gilla

  21. Henric Ankarcrona skriver:

    Min hustru har en t-shirt där texten är följande:
    den som har ordet i sin makt tror gärna detsamma om tanken.
    Hur vore det om inläggen på DGS kunde begränsas till max ett visst antal tecken? Det kanske är bara jag som förlorar mig i de långa inläggen.
    Texters omfång är inget problem i sig. Jag har just läst om Gösta Berlings saga. Gör det!

    Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Man borde kunna sätta in pengar på ett tillgodohavande som man sedan knaprade på med ett öre per nedslag. – Då fick man incitament att formulera sina tankar kortfattat och pengarna kunde bli ersättning åt någon som bevakade debatterna och släppte genom godkända inlägg snabbt, så att tankeutbytet fungerade bättre.

        Gilla

      • Soab skriver:

        Du kan ju bara skära efter 800, då hade vi lärt oss av erfarenhet, när våra, som vi själva tycker, fantastiska poänger blir rumphuggna..

        Gilla

      • Borjön skriver:

        Ofta (men inte alltid) är riktigt långa inlägg också väldigt bra skrivna och tillför mycket till debatten. Det vore en förlust för DGS att börja stympa dessa.

        Gilla

  22. malinkim skriver:

    De senaste två åren har jag varit med och försökt bygga upp ett nytt politiskt parti. Det har krävt massor av tid, energi och tankemöda. Åtskilliga timmar av mitt liv har gått åt till möten, diskussioner, textförfattande, flygbladsutdelningar, telefonsamtal till nya medlemmar och skrivande av debattartiklar. Tyvärr har jag då ofta upplevt exakt de svårigheter Patrik Engellau beskriver. En oerhört vanlig inställning är att ett nytt parti ”verkligen behövs” men att man vill ”avvakta och se vart det tar vägen” innan man engagerar sig. Mitt råd: Sluta vänta på att andra ska göra grovjobbet. Se istället till att vara en del av lösningen och hjälp till att driva processen i den riktning du önskar. Bli en del av den muskulatur som gör partiet starkare – för om alla vill invänta resultatet av andras arbete kommer ingenting att hända.

    Liked by 1 person

  23. uppstigersolen skriver:

    Suck, att järnrören ständigt ska komma upp. För det första: Det var rör från en byggnadsställning. Byggnadsställningar görs av lättmetall, företrädesvis Aluminium.
    För det andra: Knäppskallarna som gjorde detta hade först förolämpat några på Kungsgatan. Sen blev de rädda och sprang upp till en korsande gata. Inga andra var där. Då tog de upp aluminiumrören och viftade med, fortfarande ingen i närheten utom de själva. För det tredje: Varför filmade de? Och varför la de ut filmen på nätet?

    Liked by 1 person

    • Soab skriver:

      När jag tänker på järnrör så är det de som slog in skallen på den som dristade sig att ha Israels flagga i ett fönster i Malmö. Det röret var av järn.

      Liked by 4 people

      • cmmk10 skriver:

        För mig är det detta som är Järnrörsskandalen!

        ————–
        http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19251814.ab

        ”Det var på natten den andra november i fjol som 34-årige Doudou Ahoka mördade två personer i östgötska Ljungsbro med ett järnrör.
        Han dömdes i maj månad till lagens strängaste straff, livstids fängelse – för mord, försök till mord, olaga frihetsberövande, hemfridsbrott och försök till utpressning.

        ”Exempellös brutalitet”
        Linköpings tingsrätt skrev i domen att de brott som mannen begått har ”präglats av extrem hänsynslöshet”.
        Den 15-årige pojken hade före sin död utsatts för ett ”omfattande, utdraget lidande som måste ha varit mycket ångestfyllt för honom”, står det att läsa i domen.
        Angreppet mot den 57-åriga kvinnan har, enligt domstolen, varit ”exempellöst i sin brutalitet.”

        Straffvärdet för morden är, enligt tingsrättens dom ”tveklöst fängelse på livstid”. Av den rättspsykiatriska undersökningen som utfördes framkom att Ahoka inte hade behov av psykiatrisk vård.

        Liked by 3 people

    • oppti skriver:

      Frågan är om dessa rör hade hjälpt dem försvara sig om de mött nån av alla kriminella som idag kräver respekt och vill slippa insyn i sina olika verksamheter. Män som oftare argumenterar med bly och som knappast för längre diskussioner.

      Liked by 2 people

  24. Magnus Frisk skriver:

    Förkortningen SD är olycklig för Sverigedemoktaterna. Jag är 60+, född nio år efter 2:världskriget.
    För mig betyder SD sicherheitsdienst. Hur många som gör samma tolkning som jag, vet jag inte men, som sagt, olycklig förkortning.

    Gilla

    • (Fi)TT(S)(V)a(MP)en skriver:

      Aldrig gjort den kopplingen. Däremot blandar jag ständigt ihop FI och FI (Feministiskt initiativ och Finansinspektionen) när jag rubriksurfar på tidningarnas webbsidor.

      Gilla

  25. Soab skriver:

    Mer från styrelsen till framtidsforskaren: Om det är så att Nordkorea nu har skaffat sig vätebomber så kommer kanske den dagen närmare att vi behöver förhålla oss till kärnvapenkrig och hur det förändrar världen. Det är möjligt att denna realitet drar undan mattan för allt vad postmodernism heter och åter sätter verkligheten i fokus. Värt att följa.

    Gilla

  26. Björn skriver:

    Ja, just det! Kanske dax att skaffa ett för att ha innanför ytterdörren här hemma! Om nu inte innehav och bruk av raka rör blivit licensbelagt?!

    Gilla

  27. Hawwa skriver:

    Ja, det är nog pudelns kärna; Alla goda idéer urartar till arbete.
    En underbart träffsäker formulering!

    Som det lydiga folk vi är, är vi kanske i överkant styrda av ängsligheten att göra någonting utanför ramarna. Är det en variant på jantelagen som spökar, eller varför vill vi undvika att sticka ut?

    Som Nalin Pekgul sa i ett sommarprogram för flera år sedan:
    -Vad är det som ni svenskar är så rädda för? Vad är det ni riskerar med att tala ur skägget?
    Där Nalin kommer ifrån riskerade man sitt liv för att säga ”sanningar”.

    Eller som Maria Carlshamre (numera Robsahm) uttryckte det i ett diskussions-program i tv för länge sedan: Så länge man saknar demokrati är man beredd att dö för den, väl implementerad är den en gäspning. (Tv-program anknutet till tidskriften Moderna Tider? – kommer inte ihåg)

    Samtidigt är tidsbrist en realitet, när ska heltidsarbetande medborgare få tid med att realisera sina goda idéer? Många fritidspolitiker och volontärer av olika slag lägger ned enorma mängder tid & energi, men är arbetsuppgiften någorlunda väl definierad är det ju trots allt att ”just do it” som Nike säger.

    Säkert finns någon brytpunkt där motivationen tar över för att lägga tiden på att organisera sig för att realisera de goda idéerna, men vi är kanske trots allt inte tillräckligt upprörda eller hungriga än.

    Gilla

  28. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Det svenska folket är av hävd och tradition enormt sega och oföretagsamma då det gäller självständigt, kritiskt tänkande och ifrågasättande av de så kallade folkvaldas statskonstnärliga teaterföreställningar, och hemfaller därför icke sällan åt att lägga sina röster enligt den gamla invanda, intelligensbefriade mall som icke erfordrar något obekvämt tankearbete.
    För att fatta sig epigrammatiskt:
    Sossesmutsen går aldrig ur – skrubba truten med Tomteskur!
    Andreas, f.d. moderat, nu frimodig Sverigedemokrat och garanterat i avsaknad av järnrör 🙂

    Liked by 3 people

  29. oppti skriver:

    Vid högertrafikomläggningen , just idag för 50 år sen, visade organisations Sverige upp sin styrka.
    Myndigheter och frivilliga, inkl undertecknad, ställde upp för att få en smärtfri övergång till Högertrafik. Alla samlades för att göra övergången så bra som möjligt.
    Riktigt samma samling kunde vi inte se när flyktingarna vällde in över våra gränser 2015. Men många gjorde mottagandet möjligt.
    Det gäller väl att samlas kring en fråga där alla inser att det både är rätt och angeläget.

    Gilla

  30. Hovs_hällar skriver:

    Det handlar om mycket mera än de rent administrativa problemen i det här fallet.

    Den som försöker starta ett nytt parti i Sverige under den rådande ”demokraturen”, där en fanatisk pseudo-religiös sekt tagit makten, infekterat alla etablerade partier samt kontrollerar de traditionella mediakanalerna — har en hart när omöjlig uppgift framför sig. Man kommer nämligen att i media utmålas som agenter för fan själv — allraminst.

    Minsta misstag från någon partimedlem kommer att blåsas upp till gigantiska proportioner, och kommer att fortsätta ältas i media många år framåt. (Tyckte förresten jag såg nå’t om ”järnrör” i Patriks inlägg?)

    Under rådande mass-psykos är det beundransvärt att NÅGON lyckats dra igång ett parti som utmanar makten. Partiets kader kunde vara av bättre halt, men man kan inte vänta sig underverk då det är förknippat med så mycket personligt obehag att bli associerad med detta parti.
    Och jämfört med den totala och helt livsfarliga inkompetensen bland etablissemangets partikader, anser jag nog att varje förändring måste bli till det bättre — så länge förändringen innebär att någon del av den såkallade ”Värdegrunden” (i verkligheten Värdevanvettet) äntligen kasseras.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Ett stort problem som man skaffar sig helt i onödan är att man börjar i fel ända. Man börjar med det organisatoriska, med medlemmar och möten och diskussioner. Bättre hade varit att börja med filosofin. Vad tror man på, vad avfärdar man?

      Gilla

  31. Lars skriver:

    Jag tror misstaget som media (borgerlig) gör och partierna är att inte ta invandringsfrågan helt på allvar, att det är den största frågan som oåterkalleligt förändrar landet. Ser man det så inser man att en röst på SD är enda sättet att påverka och tvinga fram en förändring av invandringspolitiken hos övriga partier, vilket är målet eftersom det är helheten av samhället och alla frågor man måste försöka förstå och politiskt hantera. Ser man SDs program så ser man att man ligger lite till höger om Socialdemokraterna vad gäller arbetsrätt, jobbskatteavdrag, offentlig verksamhet, men att man förövrigt kunde varit ett socialdemokratiskt parti dvs har i princip samma syn på välfärdsstaten, men tror att man har något att hämta hos moderaterna. KD ligger ju till vänster om M eftersom man vill bevara välfärdsstaten till skillnad från M.

    Det finns inget alternativ till SD.

    Vad gäller partierna som helhet och deras frågor och röstande i riksdagen och bemanning i riksdag och lokalt så har jag funderat och insett att jag faktiskt vet lika litet om de andra partierna. Det är ett töcken som media skapat. Partierna själva har tappat gräsrotsförankring och antal medlemmar minskar och det gör litet för att själva upplysa allmänheten trots de möjligheter internet ger.

    Varför är invandringsfrågan den viktigaste
    1) Kostnaderna, efter 8 år i Sverige är ca 50 % sysselsatta och andelen ökar sedan inte. Med sysselsättning räknas arbetsplatsstöd, åtgärder, sjukskrivning mm och ska jämföras med 85 – 90 % hos svenskfödda inklusive andra generationen. Förvärvsfrekvensen är alltså lägre. Vi diskuterar då åldrarna 20 – 65.
    2) Ca 17 % av befolkningen är födda utomlands (i Botkyrka mer än 50 %) och ca 25 % är födda utomlands eller har minst en (vanligen båda) födda utomlands. Vad som händer med tredje generationen mäter man inte, men vi kan konstatera att den ursvenska befolkningen är ca 7 miljoner om man ser på siffrorna 1970 och konstaterar att den befolkningen är stationär (men även här har vi med arbetskraftsinvandring och sådana som du och dina föräldrar dvs några hundra tusen).
    3) Inkomsterna i gruppen födda utomlands är ca 50 % av de svenskföddas dvs de förmår inte som kollektiv bekosta pensioner och samhällsservice.
    4) Invandringen (och bistånd) göder det ’välfärdsindustriella komplexet’.
    5) Splittringen i landet, heterogenitet, har ett pris som bl.a. märks i skolor och i vård och omsorg dvs minskar effektivitet och är negativt korrelerad med ekonomisk tillväxt framåt, men här kan man endast ha hypoteser, det är inte direkt mätbart.
    6) Brottsligheten är högre i dessa grupper.
    7) Bostadsbristen är direkt korrelerad till ett stort klientel som inte ur egen inkomst kan efterfråga bostäder utan måste subventioneras med bostadsbidrag och barnbidrag.
    8) Trivseln i samhället och tilliten till andra försvinner.
    9) BNP per capita har knappt ökat på tio år. BNP ökar, men ska slås ut på fler invånare. Vi får det inte bättre, men Alliansens skatteförändringar har medfört en omfördelning från sjuka och pensionärer och lägre inkomstskikt till högre, så svensken som jobbar tycker de fått det bättre.
    10) Sverige har mycket stora eftersatta behov av investeringar i försvar, bostäder, infrastruktur, men pengarna räcker inte dvs kostnaderna för invandring och bistånd behöver läggas på annat. Likaså frigörande av indirekta resurser som socialsekreterare, sjuksköterskor, handläggare, migrationsverk, förläggningar mm.
    11) Gissningsvis går ca 6 % av våra skatter direkt till invandrargrupperna. Det är mycket pengar. Pensionerna tar troligen ca 8 % netto och pensionerna är otillräckliga, otillräckliga även för invandrare som inte når 40 års arbetslivserfarenhet i Sverige, utan stöds separat så att en invandrare har högre pension än en svensk fattigpensionär.

    Liked by 1 person

  32. Ekonom skriver:

    Det skulle som sagt behövas ett parti litet till vänster och ett litet till höger om SD.

    Partiet till höger om SD skulle kunna stödja de borgerliga partiernas förslag om sänkt marginalskatt för ”höginkomsttagare” (SD röstade mot detta under Alliansregeringens sista mandatperiod). Sedan skulle man eventuellt kunna fylla på med andra borgerligt präglade förslag som t ex hel eller partiell avdragsrätt för privata sjukförsäkringar. Ett återställande av den ursprungliga skattesatsen för ISK:n skulle kanske också kunna vara ett bra exempel på krav från att sådant här parti.

    Partiet till vänster skulle kunna stödja sossarna när det gäller arbetsrätten och vinster i välfärden. Man skulle också kunna fokusera på att hålla uppe bidrags- och pensionsnivåerna på nuvarande nivå. (Detta är väl en realistisk ambitionsnivå. Sossarna i Tyskland avskaffade de högre A-kassenivåerna för långtidsarbetslösa för några år sedan och sänkte dessa till något typ socialbidragsnivå. Man kan nog tvingas göra samma sak i Sverige. Speciellt om man förverkligar idén att ge fler A-kassa genom hittepå-jobb, se http://www.friatider.se/regeringen-vill-ge-fler-invandrare-kassa .) Poängen för välbärgade eller förmögna bidragsgivare att bidra med uppstarten till ett sådant här parti skulle kunna vara att ge mer stadga åt avskaffandet av arvs- och förmögenhetsskatterna. Även gamla högersossar som Erik Åsbrink och Kjell-Olof Feldt har ju vädrat tankar om avskaffad förmögenhetsskatt. Så det finns ju kanske en liten risk att man återinför någon av dessa skatter, eller båda, om inte vänsterväljare styrs mot partier som inte vill återinföra dessa skatter.

    Medborgerlig Samling tror jag inte på. Ger George Soros/John McCain/Lindsay Graham-vibbar. Anledningen till att en grupp beslutade sig för att gå ur Borgerlig Framtid verkar ha varit att BF tills vidare inte ville gå med i NATO. Medborgerlig Samling verkar vara ett reservparti redo att lanseras av media om moderaterna lyckas ännu sämre med att stoppa blödflödet till SD eller om det dyker upp ett nytt parti litet till höger om SD. Medborgerlig Samling bildades ungefär när Kasselstrand och Hahne sparkades ut ur SD och då spekulerades det i om de skulle bilda nytt parti.

    Borgerlig Framtid verkar vara grundat av politiskt väldigt amatörmässiga människor som verkar vilja bli politiker, dock utan att gå med i något av sjuklöver-partierna. Partiet påminner litet om det gamla Centrum-Demokraterna som aldrig kom någonstans på 80-talet. Får också litet Ny Demokrati-vibbar. För att komma någonstans behövs antingen eldsjälar eller professionalism eller både och.

    Sedan behövs också stålar. Internet och alternativa medier som ger nya partier uppmärksamhet skulle kunna vara en game changer, även om jag inte är säker på detta. Med Internet är det lättare att snabbt nå mer engagerade invandringsmotståndare, i alla fall om man får uppmärksamhet av alternativmedia.

    Frågan är vad som skulle kunna få folk att öppna plånboken. Att klockan är 5 i 12 nu och att det är bråttom och att man därför måste chansa skulle kunna vara ett argument. Partier som slår an känslosträngar är kanske en fördel om man vill få folk att öppna plånkan men inte om man vill locka bredare väljargrupper. Bredare väljargrupper brukar ofta funka annorlunda än riktiga fantaster.

    Ytterligare en variant skulle kunna vara att försöka dra ihop pengar till ett Super-Pac eller liknande som skulle syfta till att finansiera uppstart och marknadsföring av ett parti litet till höger om SD och ett litet till vänster om SD. Detta skulle kanske kunna vara något för en person som Patrik Engellau? Jag har ju tidigare fått intrycket att han är en rätt radikal reform-moderat men med talet om NyD ovan så verkar det som om han antyder att han skulle kunna stödja ett annat parti.

    När det gäller eventuella nya partier så tror jag att dessa skulle behöva vara rätt restriktiva med vilka man beviljar medlemskap med rösträtt i partiet i fråga. Det är väldigt lätt att få in folk med en egen agenda, som t ex att få in Sverige i NATO eller göra den del av den europeiska, kristna befolkningen som är invandringskritisk än mer osams med muslimerna. En person som Ilan Sadé bör t ex inte få vara med av det skälet. Invandringskritiker hamnar nästan automatiskt i ett konfliktförhållande med de muslimska invandrarna eftersom väldigt få av dem att hade fått komma hit med invandringskritiskt styre och eftersom anhöriginvandringen med invandringskritiskt styre blir ytterst minimal. Att öka dessa motsättningar genom en speciell, anti-muslimsk retorik eller counter-jihadism à la Pamela Geller tror jag inte är så smart ur vår synpunkt sett. Ilan Sadé har ett reservland att fly till om muslimerna i Sverige vill klubba ner invandringsmotståndarna. Jag har dock inget reservland att fly till. Så jag tror att man bör vara tydlig med att man överlåter den här typen av väljare och aktivister till SD. Detta gör också att SD:s ledande klick kan känna sig tryggare när det gäller att få ha sin födkrok ifred. Därmed skulle man ha ytterligare en faktor förutom höger-/vänsterfrågor som skulle kunna differentiera SD från de kompletterande partierna. Att hålla en VÄLDIGT låg profil i Mellanösternfrågor tror jag också är viktigt. Förbud mot mild kritik mot Israel av sosse-typ tror jag måste vara förbjudet. Själv skulle jag inte kunna vara företrädare för de partier jag föreslår eftersom jag på nätet ibland påpekat att kristna fördrevs från Israel 1947-48. Så pass lågt måste man nog alltså ligga i Israel/Palestina-frågar. Samtidigt tror jag heller inte på att man kan tillåta counter-jihadister med en Israel-dyrkande hållning få göra de kompletterande partierna till sina privata politiska plattformar. Muslimska invandrare blir ursinniga när de får höra invandringsmotståndare i princip säga att det var okej att sparka ut palestinierna och att det är okej idag att riva deras bostäder och skolor. Det är värre om en invandringsmotståndare säger något sådant än om Gunnar Hökmark, någon liberal eller (kd):are säger något liknande. Därför bör man styra över counter-jihadisterna, pingstvännerna, Livets Ordarna och andra dispensationalister mot SD och låta dem hålla till där i stället. På det här viset skulle också SD få behålla en bra nisch för sig själva. En hel del väljare och aktivister är uttalat anti-muslimska. Genom att SD fick behålla denna nisch för sig själv skulle ledningen inte uppleva sin födkrok som lika hotad om det dök upp kompletterande partier.

    Låt mig också återkomma litet till frågan om att locka bidragsgivare. Om bidragsgivare fick ökad makt genom att t ex få välja vilka postdistrikt deras pengar skulle användas till för hushållsutskick så skulle de kanske bli mer sugna på att bidra med pengar. Att få litet makt över hur de pengar man bidrar med används skulle eventuellt kunna stimulera bidragsgivandet.

    När det gäller det parti litet till vänster om SD jag föreslår så skulle det kanske kunna vara svårt för en ”högergubbe” som Patrik Engellau att rekrytera ett gäng som frivilligt vill bli slagpåsar för media och AFA. Men han skulle väl i så fall få vädja till någon slags rationella skäl. Antar också att det kan vara svårt för en person som Patrik Engellau att indirekt promota något slags sosse-substitut. Man han skulle väl få låta sig övertygas av de rationella skälen och stålsätta sig, typ.

    Jag tror också att avhopp från SD till de kompletterande partierna skulle kunna vara en bra källa både till aktivister och personer till valsedlar. De kompletterande partierna måste dock startas upp av personer som inte tyngs av ett SD-förflutet. SD har visserligen sedan 1999 avskaffat kravet på att sparka ut utomeuropéer med svenskt medborgarskap. Men detta arv fortsätter ändå kleta ner partiet och alla som har och haft med partiet att göra. Därför kan man först efter uppstarten fylla på med SD:are. Vanliga väljare kan börja strömma över när höger- resp vänster-SD:are säger att de byter parti. Att det finns befintliga väljargrupper som relativt lätt kan strömma över till det höger- resp vänsteralternativ jag föreslår är kanske också en av de faktorer som skulle underlätta mest för lanseringen av kompletterande partier till SD.

    Gilla

      • Ekonom skriver:

        Engellau:

        “Dessutom är det dyrt. Är det inte konstigt? Miljontals människor oroar sig över utvecklingen i Sverige och sedan går det knappt att få fram de ynka tiotals miljoner kronor eller vad som skulle behövas för att rulla ut ett väl bemannat och trovärdigt parti utan järnrör och med ett genomtänkt program.

        Men en ytterligare pusselbitsförklaring är nog att svenska folket – och kanske även alla andra folk, det vet jag inte – är behäftat med ett styrelsesyndrom. Styrelsesyndromet är en av mig upptäckt psykiatrisk diagnos av innebörd att den drabbade anser sig förstå nästan allting bättre än andra – och i vissa fall också gör det – och villigt delar med sig av sin överlägsna kunskap i form av välvilliga råd men helt saknar avsikt att själv göra något praktiskt för att hjälpa till.

        De flesta entreprenörer har nog varit med om det där. Hjälpsamma människor ger råd som må vara väldigt kloka men defekta i bemärkelsen att de kräver arbete enligt principen att alla goda idéer urartar till arbete. Arbete tar tid och tid är just det entreprenören ofta saknar. Han hade behövt någon som inte bara kom med en fin idé, utan också ställde upp med tid och ansträngning för att förverkliga den. Jag har till och med upplevt situationer där entreprenören känt sig manad att skriva mötesprotokoll över de goda råd han fått av kloka personer, råd som han vet att han inte har tid och ork att realisera.”

        ————————–

        Fredrik Östman :

        “En vacker illustration av dagens tes.”

        ————————–

        Mina kommentarer:

        Engellau har själv sagt att han sökt synpunkter från andra människor när han startat ett antal företag:

        https://detgodasamhallet.com/2017/03/12/kan-it-ersatta-det-personliga-motet/

        ”Varför hade jag fel i min spaning? Jag behöver bara gå till mig själv för att hitta svaret. Jag har startat ett hyggligt antal företag och projekt i mitt liv. När tillblivelseakten tar sin början är allt mycket famlande och osäkert. Jag är beroende av andra människor att prata med. Om jag känner dem jätteväl går det kanske på telefon, men normalt behöver jag träffa dem, kanske en liten stund, kanske lite längre. Jag har rätt speciella krav på dem jag pratar med. De ska begripa sig på själva materien, de ska vara generösa nog att nöja sig med glädjen av de upptäckter vi i bästa fall gör tillsammans (för när projekt är nya har de inga pengar att betala med).”

        Jag antar att han vid de här tillfällena varit ute efter folk med huvudet på skaft eller expertkunskaper. Däremot har han kanske inte varit så intresserad av att tala med personer som har åsikter men sannolikt inga användbara insikter. Min erfarenhet som marknadsundersökare säger mig dock att ibland kan även personer utan insikter komma med värdefulla synpunkter eller informationskomponenter. Ibland kan t o m sådana personer bidra med värdefull information. Om man t ex skall ta fram ett bra användargränssnitt för ett datorprogram för så många människor som möjligt så är det snarast en fördel om de som kommer med synpunkter kan så litet som möjligt om datorer trots synpunkterna rör ämnet datorer. Men i regel är det väl så att man får in mer värdefulla informationskomponenter från folk som har insikter. Det är glesare mellan guldkornen bland folk som saknar insikter. Men ibland kan de dyka upp även där. Ju fler personer man tar in synpunkter från, desto mer tid och kraft går dock åt. Man får i regel bättre utdelning per tidsenhet genom att inhämta synpunkter från personer med insikter.

        Är du företagare och kan få gratis råd inom t ex arbetsrätt, avtalsrätt, skatterätt, immaterialrätt, lagen om offentlig upphandling eller bara tips på bra revisorer eller jurister så är detta ibland otroligt värdefullt. En del revisionsfirmor kan t ex inte kombinera den privatekonomiska biten för en företagare med den företagsmässiga. Jag har själv varit med om att anlita en revisionsfirma som inte hade kvittningsreglerna för andelar okvalificerade andelar klara för sig. Hade jag inte hittat en bra lathund i Aktiespararen hade min anhöriga förlorat en bra slant. Ändå tog revisorn fullt betalt. Sedan köpte jag en Björn Lundén-bok för att kolla att lathunden verkligen hade rätt. För att verkligen ha hängslen och livrem gjorde jag också ett öppet yrkande. Varken jag eller min anhöriga spelade i den division där det lönade sig att anlita mer typiska privatekonomiska rådgivare. För mycket av det eventuella avdraget skulle då ätas upp av juristarvoden. Det skulle svida för mycket.

        Goda råd från människor som kan något är oftast väldigt värdefulla. De flesta inser detta. Därför brukar läkare och jurister ibland göra erfarenheten att folk vill ha gratisråd när de går på fest, sägs det. När det gäller experter på politik, nationalekonomi, marknadsföring etc är väl motsvarande problem inte lika vanligt. Här har man kanske oftare motsatt problem, nämligen att folk gapar rätt ut utan att ha några kunskaper, analysförmåga eller förmåga till ett konsekvent tänk utan i stället bara har en stark konfirmationsbias. Inom ett område där det inte finns något facit som är nästan garanterat rätt så är det lättare att stöta på dylika attityder än om det är fråga om specialistkunskaper inom t ex juridik, läkarvetenskapen, betallösningar över Internet eller ingenjörsvetenskapsområdet. Även inom ett område som nationalekonomi, som ofta ligger nära ren politik, så förekommer fenomenet att folk gapar rätt ut utan att ha några kunskaper, analysförmåga eller förmåga till ett konsekvent tänk

        För att kunna utforma ett partis ekonomiska politik är det en fördel att ha högskolepoäng i nationalekonomi. Jag har 40 poäng av ”gamla” sorten (motsvarande 1 års studier). Förr kunde jag rådfråga en person som hade en doktorsexamen i nationalekonomi inom makro-området. Jag fann ofta hans upplysningar otroligt värdefulla. Jag saknar hans råd. Nu känner jag mig oftare osäker och får lägga mer tid på att kolla upp saker. Och trots mer egen research känner jag mig ändå inte lika säker som tidigare.

        Den som vill lansera ett politiskt parti eller en kampanj behöver en hjärntrust som kan ge råd inom områden som nationalekonomi, marknadsföring, marknadsanalys, copywriting, typografi, grafisk design, webbdesign, webbannonsering, direktreklam, kunskaper om väljargrupper, kunskaper i politisk historia, kunskaper i att rekrytera rätt folk o s v. Kan folk ställa upp med sådana råd gratis och göra sådant jobb gratis så är detta fantastiskt värdefullt. Den som inte kan bidra med något inom ovannämnda områden kan dock bidra med t ex pengar. Ett problem när det gäller invandringskritisk politik är att det är socialt stigmatiserande att torska dit för att bidra med pengar till invandringskritisk politisk verksamhet. Jag tror dock att det skulle vara mindre stigmatiserande att torska dit för stöd till ett super-pac lett av Patrik Engellau än att torska dit för stöd till SD. Vi kan också notera att större bidrag till super-pacs enligt svensk lagstiftning inte behöver redovisas till skillnad från stöd till politiska partier (har dock för mig att stöd till lokalavdelningar inte behöver redovisas, detta är i så fall ett kryphål).

        Jag skulle själv kunna tänka mig att skicka iväg 10 000 :- till ett super-pac Engellau satt upp i syfte att lansera ett höger- och ett vänsterparti ungefär i enlighet med vad jag föreslagit ovan utan att ha sett några resultat. En förutsättning för min del hade dock varit avsaknad av counter-jihadism och den anti-islamism som många företrädare för SD ger uttryck för samt den till dessa attityder i regel kopplade synen på en viss Mellanösternkonflikt. Detta beror inte på att jag tror att det finns så värst många röster att hämta bland muslimer genom att kapa bort den här typen av problem. Eller ens bland ”svennar”. Huvudproblemet ur min synvinkel sett är att idén med komplement-partier ändå sannolikt på sikt inte kommer att lösa problemet med att gruppen ”svennar” kommer att hamna i minoritet. Man skulle ju kunna hoppas på att svennarna får avstycka en egen stat eller liknande, ungefär som det varit tänkt att judar och muslimer skulle få var sin stat på palestinskt-israeliskt område. Detta kommer dock med största sannolikhet inte att hända. (Och skulle detta hända skulle vi ha amerikanska marinkåren här direkt, och detta i så fall inte för att bekämpa den muslimska delen. Donald Trump skulle kanske motsätta sig att skicka marinkåren. Han skulle dock sannolikt få se sitt presidentveto mosat i kongressen. Att en sådan intervention i utrikespolitiken skulle strida mot den amerikanska konstitutionen skulle man sannolikt strunta i precis som när det gäller de bojor Trump fått av kongressen när det gäller Rysslands-politiken.) Därför går vi obevekligen mot ett Sverige som ser ut som en typisk skolgård i Malmö eller Södertälje. Och där kommer gruppen muslimer att vara en stor och högljudd grupp. Därför kan det vara en fördel att inte utöver det faktum att man förknippas med attityden ”ni skulle aldrig ha varit här om vi fått bestämma” även förknippas med en UR DERAS SYNPUNKT extremt provocerande attityd i religiösa frågor och Mellanösternfrågor. Lägg också till detta att många använder ordet ”muslim” som kodord för ”utomeuropeisk invandrare” eftersom det är mer legitimt att vara mot muslimer än utomeuropéer generellt. Invandrare känner ofta till att ordet muslim ibland används som ett kodord. Därför gör man sig även i viss mån extra ovän med andra invandrare. Jag vill inte bidra till en sådan politisk harakiri. Eller stå på en gammal lista med bidragsgivare till ett sådant parti om några tiotal år. I och för sig är jag väl så pass gammal då, om jag fortfarande lever, att man kanske kan tycka att detta inte spelar någon större roll då. Men detta är väl den enda invändning mot mitt resonemang som eventuellt kan ha en viss poäng. Speciellt då jag inte har några ungar som kan drabbas av någon slags pådyvlad arvssynd eller dylikt p g a mig.

        Några ord till om vad olika människor kan bidra med.

        Den som inser att han/hon är den typ som bara gapar rätt ut utan att fatta något, och inte ens kan avvara t ex 100 kr, kan hjälpa till genom att dela ut hushållsutskick i brevlådor. Eller posta någon slags enkla, standardiserade synpunkter på nätet. Andra, som inte inser själva att de tillhör den här kategorin, kan man eventuellt hantera genom att inte låta dem bli medlemmar eller inte få rösträtt. Man kan också försöka styra dem mot andra organisationer som t ex SD. Eftersom SD styrs med informella, auktoritära metoder har partiet sannolikt en relativt hög kapacitet att absorbera den här typen av medlemsmaterial.

        En person som inte har några pengar men ett fläckfritt förflutet kan också vara lämplig att ha kandidat på en lista för ett parti litet till vänster om SD. Har man det själv knapert är man en trovärdig företrädare för vänsterpolitik men litet löjlig som högerföreträdare. Människor som frivilligt ställer upp på att vara slagpåse åt AFA och media har helt klart ett värde för både ett parti litet till höger om SD och parti litet till vänster om SD. Personer med måttlig talang kan få stå på en kommunal valsedel. Verbala talanger som kan en del politik kan passa på en riksdagslista.

        Personer utan verbal talang men med bra politiska kunskaper kan passa i en partistyrelse och i ett senare skede som medarbetare på riksdagskansliet.

        Gilla

    • Anna Lindén skriver:

      Du har fått det mesta om Medborgerlig Samling (MED) om bakfoten, Ekonom. Anledningen till att partiet bytte namn var en konflikt mellan styrelsen och den tidigare partiledaren, varpå den sistnämnde tog Borgerlig Framtids hemsida med mera med sig och grundade ett nytt parti med samma namn (men inte samma registreringsnummer) som det gamla. För att inte tappa styrfart genom att förlora sig i långa juridiska processer fattade Borgerlig Framtid beslutet att byta namn till Medborgerlig Samling på en extra partistämma. Om jag inte missminner mig röstades det även om Natomedlemskap på samma stämma, men de två sakerna hade inget med varandra att göra. MED har ingenting med vare sig George Soros eller Hahne/Kasselstrand att göra, utan är ett liberalkonservativt parti av traditionellt slag.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s