Checks and balances

Patrik Engellau

Amerikaner brukar yvas över att deras system för nationell maktutövning är utsatt för checks and balances, alltså interna kontroller och balanserande motkrafter, allt i syfte att ingen makthavare ska bli för stark.

Demokratin har, där den är som mest välutvecklad, det vill säga i USA, tre slags kontroller som alla är ägnade att begränsa överhetens makt.

Den första kontrollen är själva folkvalet, alltså att folket får rösta fram sina styrespersoner.

Den andra kontrollen är att makten, sedan den väl är tillsatt, uppdelas i tre grenar som antas motväga varandra, nämligen den verkställande, den lagstiftande samt den dömande verksamheten.

Den tredje kontrollen klipper till efter det att makten tillsatts och sedan vederbörligen vingklippts genom maktdelningen och innebär att det inrättats särskilda, grundlagsfästa gränser för vad staten får syssla med. Medborgarna har särskilda frizoner där makten inte får tassa in, till exempel äganderätten och yttrandefriheten.

Det finns inget land som med sådan pedantisk noggrannhet upprätthåller och värnar dessa kontroller som USA. Vi såg det när en vanlig, lågrankad domare nyligen upphävde Donald Trumps presidentorder om att begränsa inresetillstånd till USA från sex namngivna muslimska länder. Kan någon föreställa sig att en svensk tingsrättsdomare skulle ogiltigförklara ett regeringsbeslut?

Latinamerikanska länder brukar ha politiska system som bygger på det US-amerikanska, så exempelvis Venezuela, där det nu är kris. President Maduro har därför stängt den valda folkförsamlingen och överflyttat dess befogenheter till den dömande makten. Det blir därmed Högsta domstolen som stiftar lag, vilket passar Maduro utmärkt, ty det är presidenten som tillsätter och därmed kontrollerar domarna.

Det här väcker avsevärd kritik i andra latinamerikanska länder, som anser att Venezuela på ett flagrant sätt åsidosätter en del av demokratins grundprinciper.

Jag undrar vad dessa latinamerikanska demokratipurister skulle anse om Sverige. Den som hört före detta riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson eller nuvarande riksdagsledamöterna Finn Bengtsson och Staffan Danielsson berätta om hur regeringen (eller respektive partiledning) hunsar med riksdagsledamöterna inser snabbt att det här saknas checks and balances.

Den svenska dömande makten, domstolarna, har inte heller mycket att säga till om när regeringen bestämt vad den vill. Visserligen ska Lagrådet yttra sig över vissa lagförslag, men min ovetenskapliga genomläsning av ett antal yttranden från Lagrådet ger vid handen att de höga juristerna mest ägnar sig åt att begära förtydliganden när den föreslagna lagtexten är oklar. Politikens efterlevnad av grundlagarna lägger sig den dömande makten inte i.

De medborgerliga fri- och rättigheterna är i Sverige inte starkare än att exempelvis mötesfriheten enligt regeringsformens 2 kap. 24 § får begränsas med hänsyn till trafiken. Yttrandefriheten och informationsfriheten får enligt 23 § begränsas med hänsyn till allmän ordning. Det är säkert praktiskt att kunna förbjuda någon att tala om talet förväntas leda till stök, men frågan är hur demokratiskt det kan anses vara.

Jaha, säger någon, men de latinamerikanska demokratipetimätrarna måste väl ändå hylla den svenska demokratin med tanke på att folket trots allt, ehuru indirekt, genom val tillsätter regeringen, det styrande organet? Visst, skulle de kanske svara, men även Putin är folkvald.

26 thoughts on “Checks and balances

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Din text idag var den bästa informationen jag tagit del av på mycket länge. Jag tillhör dem som tyvärr ha måst vidkännas hur äganderätten ”mals ned” till en passus i sammanhanget.
    Förfarandet att beslagta egendom och rådigheten däröver, har antagit rent surrealistiska tillvägagångssätt som i sin förlängning urholkar respekten för all lagstiftning.
    Varför skall jag följa lagar och förordningar, när jag ser hur staten Sverige via myndigheterna ej lever upp till grundlagsskyddet för oss medborgare?
    Frågan är berättigad tycker jag.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Det knepiga är att all skatt är en kränkning på samma nivå. Moms är en kränkning av ens självklara rätt att skapa mervärden, inkomstskatt är en kränkning av ens,självklara rätt till fritt arbetsbyte.

      Liked by 1 person

  2. JAN BENGTSSON skriver:

    Lagrådet har väl bara en väsentlig uppgift?

    Att det av politikerna dunkelt tänkta,
    inte också blir det dunkelt skrivna…

    Gilla

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Den stora skillnaden mellan Sverige och USA är att i USA finns fortfarandet en medelklass som värnar sin frihet, i Sverige är medelklassen hunsad, inte bara av överheten utan även av massmedia, moraltanter, facket, osv.

    Gilla

  4. Bo Svensson skriver:

    Det som trumfar ”att folket får rösta fram sina styrespersoner” är att de styr sig själva och har kvar makten över sina liv och angelägenheter.

    Att USAs och vår egen form av demokrati är dåligt genomtänkt, blir ju övertydligt när man försöker pracka den på andra. Majoritetens makt där de tyngst vägande kriterierna för att gruppera sig är etnisk tillhörighet, kräver något bättre.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Rwanda, Sri Lanka, Cypern, Sydafrika, Sydsudan, Irak, Syrien, f d Jugoslavien, Makedonien.

      Det måste till en rättsordning som är överordnad majoritetsmakten. Brösttonerna skall reserveras för denna rättsordning.

      Gilla

  5. moab skriver:

    Ann Coulter kunde nyligen inte tala på Berkeley. Det är så uppenbart att liberalerna och vänstern i hela västvärlden egentligen inte vill ha demokrati och diskussion och mångfald, de vill helt enkelt bestämma. Ett trick som används är att man natuuurligtvis är för yttrandefrihet, men:

    Detta i USA man accepterar helt enkelt inte att förlora i demokratiska val. Samma i Europa, se på Brexit, vänsterliberalerna har haft makten så länge att de ser det som självklart i Europa att de skapat ett så djupt motstånd mot deras agenda, främst massinvadring, men de kan inte ta in att vi fortfarande har demokrati. Se på Macron, en marionett för etablissemanget.m Margaret Thatcher sa visst att konservativa har verkligheten på sin sida så det är om verkligheten kampen står. Medias agerande är logiskt, de har inte verkligheten på sin sida.

    Liked by 2 people

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Att vanligt folk, likgiltigt eller uppgivet, aldrig funderar över det svenska ”demokratiska” systemet förvånar kanske inte trots att man vanligen sätter sig på höga hästar och kritiserar resten av världen inte minst USA. Däremot är det förvånansvärt att landets media och politiska elit aldrig någonsin ifrågasätter det svenska systemet. I detta fall kan man verkligen tala om grandet och bjälken.

    Liked by 3 people

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Det svenska systemet har fungerat ganska bra. Landet har faktiskt förändrats från ett område med några relativt få välbeställda och resten trashankar till ett land där de allra flesta har det tämligen hyggligt.
    Men – och detta är väldigt viktigt – det förutsatte ledare med moralisk resning och en god vilja att göra landet bättre. Inför val berättade man vad man ville åstadkomma och det var vad som gällde. Inga halvkvädna visor.

    Under Palmes tid hände något otrevligt. Mannen introducerade ett nytt debattsätt i riksdagen, som i och för sig var roande. Han satte meningsmotståndare på pottkanten genom en retorik som skulle få motståndarna att framstå som tafatta och litet dumma.
    Makten blev viktigare än vad man skulle göra med den.

    Sänkningen av rösträttsåldern är ett praktexempel. Alla torde vara välbekanta med förhållande att i ungdomen är de flesta ganska ”röda” i sin politiska uppfattning. ”Alla skall få och det skall tas från de rika”. Tanken, i den mån det alls fanns någon, var att någon annan skulle stå för fiolerna.
    Socialdemokraterna plågades under denna tid av ett sviktande stöd med sjunkande väljarsiffror. Alltså drev man igenom en sänkning av rösträttsåldern medan man fortfarande kunde och fick därmed en säker breddning av väljarstödet.
    Det handlade aldrig om att föreslå förbättringar som kunde få folkligt stöd utan om att säkra taburetterna för partiet. Partiets välmåga blev viktigare än de människor partiet sade sig företräda.

    Vi vet att riksdagsmännen har ganska så hyggligt betalt, samt att de på en omväg sätter sina egna löner, till skillnad från oss andra. Problemet ligger kanske inte i en hygglig ersättning utan att den är så bra att det inte är ett attraktivt alternativ att bli av med den. Särskilt inte om man lyckats krångla till sig en ministerlön. Makten blir således även viktig ur ett högst privat personekonomiskt perspektiv. Jobbet man fått är ett folkets förtroende att man skall göra något bra av det. Den aspekten framkommer inte så ofta.

    Palmes retoriska arv har så småningom vidareutvecklats. Eftersom begreppet utveckling antyder något positivt så bör det kanske ändras till vidarebearbetats.
    Vi ser nu debatter där sakfrågan är mindre viktig än vad man kan tillvita sin motståndare för bakomliggande osunt tankegods. Sant eller falskt spelar mindre roll.
    Jag blir beklämd när jag ser vuxna människor avfärda en idé eller ett förslag beroende på vilken person det är som framför det. Det är inte politik. Det är sandlåda.

    Decemberöverenskommelsen är ett lågvattenmärke för svensk politik.
    Den tillkom för att Sverigedemokraterna var obekväma och vägrade inrätta sig i det politiska spelet. De envisades med att göra det de skulle, nämligen att skrika högt när de såg något som var feltänkt och måste rättas till omedelbar och helst i går.

    Återigen – sakfrågorna debatterades inte, man angrep budbäraren och påstod att allt han sade var skräp, eftersom partiet hade ett osmakligt förflutet.
    Då undras om det förflutna på något vis har ett ”bäst före datum”. Annars har ju socialdemokratin, centerrörelsen och vänstern ett och annat i bagaget som inte är speciellt mycket att yvas över.

    Våra sjuklöverpartier har lyckats med ett verkligt konststycke. I sin iver att behålla tolkningsföreträdet har det kommit fram en uppstickare. Denna har man angripit av så grumliga orsaker att väljarkåren blivit irriterad och inte ett smack imponerad. Det duger inte att prata om att man tar ansvar när man bevisligen inte gör det.
    Man har nu försatt sig i en sits där vad man än hittar på så stiger stödet för de ”oberörbara”. Gör man ingenting så stiger också stödet för SD.

    De ”etablerade” partierna har bara en verklig möjlighet. De måste börja inse att de skall företräda folket. Inte sig själva.
    Det finns inte utrymme för stolleutspel som att vi kan ta emot 30 miljoner invandrare till.

    Liked by 8 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Historien är väl först preskriberad,
      när alla partiets/politikens företrädare är döda?

      Vi får ju ej tala illa om de döda?
      Att Tage Erlander hade varit en brun rasist idag, SD:are, är nog uppenbart!

      Gilla

  8. Christer H skriver:

    Modigt, politiskt inkorrekt inlägg i den välbehövliga demokratidebatten av Patrik Engellau.
    ” Alla i Sverige ” vet ju att Donald Trump är en usel president som inte skulle vunnit valet
    men ändå vann tack vare hjälp och manipulationer från Ryssland/Putin och ” ett orättvist valsystem” som inte bara ser till antalet totala röster utan också väger in valutgången i varje
    av de i unionen ingående 50 staterna plus Washington DC.

    Hur kan då USA lyftas fram som ett demokratiskt föredöme?

    Därför att USA är ett demokratiskt föredöme jämfört med Sverige.
    Sverige är i verkligheten en demokratur, ett land som är kidnappat av den politiska klassen
    och där medborgarnas fria val är begränsat till att var fjärde år rösta på företrädare som
    mindre än 3% av medborgarna ( ca 250.000:- partimedlemmar i de olika statsfinansierade partierna ) nominerat för att företräda folket.
    För att säkerställa att dessa partiutsedda folkets förtroendevalda riksdagsmän inte ställer till någon skada eller utövar reell makt så har den verkliga makten, de oligarkiska partiledningarna, reducerat riksdagsmännens ” makt” till att nära nog ingenting. Partipiskan
    viner hårt över våra ” folkvalda” riksdagsledamöter. Den som inte fogar sig sätts på undantag.
    Läs fd riksdagsledamoten Ann-Marie Pålssons bok ” Knapptryckarkompaniet”. Den belyser
    på ett strålande och klargörande sätt hur illa ställt det är.

    Den svenska demokratin är lika mycket berövad sin makt och reella inflytande som kungahuset. Båda är snöpta.

    Dags att se verkligheten som den är. Att skälla på Trump och USA hjälper inte i längden.
    Det är hemma vi behöver börja med att återerövra demokratin.
    En bra början är att diskutera demokratifrågorna från folkets perspektiv, återskapa en levande och vital demokrati med ” checks and balances”.
    Utan ” checks and balances” förblir vår svenska variant av demokrati en nära kusin till
    den saligen avsomnade östtyska låtsasdemokratin.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Likväl hade Trump slagit Clinton klart i ett hypotetiskt omval,
      både avseende elektorer OCH Popular Vote…
      Trots en orkestrerad hatkampanj i media o av gatans BETALDA parlament,
      av aldrig tidigare skådat slag!
      Märkligt…

      Gilla

  9. Jaxel skriver:

    Frågan är om inte bilden av den amerikanska demokratin är lite rosenröd. Högst tveksamt om man man säga att en ”lågrankad” domare kan upphäva presidentordern, det handlar väl om att vederbörande kan skjuta upp beslutet. Slutligen är det högsta domstolen som har möjlighet att upphäva beslutet. Mig tycks det att tillsättningen av domarna där är en starkt politiserad process. Det finns nog en hel del skavanker även där borta.

    Frågan är i alla händelser vad vi skulle kunna göra för att förbättra demokratin i Sverige. Ett problem är att det endast till begränsad del är formella institutioner som är avgörande för hur välutvecklad en demokrati är. Mer avgörande är det demokratiska sinnelaget hos politiker, statstjänstemän (inkl domare) och folket. Här kan det finnas anledning att hysa oro för utvecklingen.

    Jag känner inte till några detaljer, men antar att även Putins Ryssland till formen har en helt acceptabel demokrati.

    Därmed inte sagt att det är ointressant att granska de formella institutionerna.

    Gilla

  10. oppti skriver:

    Det är tur att vi då har valfrihet i offentliga sektorn.
    Vi kan välja skolor som håller uppe ordningen i klasserna.
    Det har visats att våra skolor är ovanliga jfrt med andra länders skolor.
    Fria lektioner som skall stimulera till eget arbete.
    Något som passar vissa men inte alla.
    Då gäller det att kunna välja bort de skolor som även har intag där de som inte passar den fria undervisningen får gå.
    Segregering är en rättighet värd att bevara!

    Gilla

  11. sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

    Men Patrik; Kan man verkligen kalla det för demokrati, när partierna får finansiellt stöd av staten? Om partierna är tillräckligt stora? Sedan kan man sitta, väl dolda i sina kryptor och sätta ihop valsedlar med rätt folk längst upp, och sedan får vi dumskallar rösta på det utsorterade urvalet. Demokrati? Verkligen?

    Gilla

  12. Peter Andersson skriver:

    Även diktaturer har numera demokratiskt folkvalda ledare – det är ett problem – ÄVEN för de vanliga hederliga demokratiernas legimitet. Det behövs en reform/åtgärd som lyfter fram den demokratiska processen på ett bredare sätt – och ett sätt som diktaturerna inte vill/kan ta efter.

    Ett mycket enkelt sätt att skapa detta vore (nu tar jag Sverige som exempel) att låta det största partiet utanför sittande regering utlysa folkomröstning om 1 st för dem helt valfri fråga per kalenderår. I nuvarande läge skulle alltså Moderaterna få välja ut en fråga per år att hålla folkomröstning om. Om Socialdemokraterna blir största oppositionsparti under nästa mandatperiod så får de chansen att göra detsamma fyra gånger, en gång per år fram till nästa riksdagsval.

    Den största poängen vore dock att det här är en politisk applikation som diktaturer inte skulle vara intresserade av att ta efter. Eller i alla fall ha mycket svårare att manipulera. Att sedan även demokratisk gammelmedia skulle tjäna på att det blir ”småval” oftare vore väl också ett plus tänker jag.

    Gilla

  13. uppstigersolen skriver:

    Ja, eller tänk på vilket liv det blev när man i Polen ville påverka författningsdomstolen i någon fråga. I Sverige har vi ingen författningsdomstol. Här kan regeringen lugnt skicka räkningen för misslyckad migrationspolitik direkt till kommunerna. Vi måste ta ansvar för statsfinanserna säger Magdalena Andersson. Genom att låta kommunerna köras i botten tydligen.

    Liked by 2 people

  14. Jan Norberg skriver:

    PE är nu definitivt nära pudelns kärna med denna analys, rättsvårdande myndigheter (polis, åklagare och domstolarna) skall upprätthålla såväl svensk lagstiftning som gällande EU-rätt.

    Tyvärr styrs alla dessa instanser av det för dagen gällande politiska klimatet såsom den politiska eliten och MSM formulerat vad som är comme il faut eller inte.

    Dvs alla instanser böjer sig för vad som för dagen är PK och avstår därför frivilligt från sin oberoende roll som de tilldelats enligt vår konstitution, tex låter de socialarbetare och andra myndighetsutövare sätta agendan vilket gör att svensk rättstillämpning ligger i nivå med vad vilken ”bananrepublik” som helst åstadkommer gentemot sina medborgare.

    Vår lagstiftande församling (läs Riksdagen) har valts till sina förtroendeposter på personliga mandat från sina resp hemmavalkretsar för de landsändar de representerar, men tar dessa riksdagsledamöter någon hänsyn till vad deras väljare i hemmavalkretsen egentligen tycker?

    Ack nej, det är en inre kärna i resp partis ledning som på diktatoriskt manér ålägger sina riksdagsledamöter vad dessa skall tycka men framför allt rösta vid voteringar i kammaren.

    Ann-Marie Pålsson, Finn Bengtsson och Stefan Danielsson är bara tre exempel på att denna ordning nu fått ett sånt grepp om Riksdagen, deras känsla av vanmakt delas av de flesta i Riksdagen.

    Skälet att vi nu tvingas leva med denna bananrepubliksliknande maktutövning emanerar från mitten av 70-talet då Palme på allvar flyttade den reella makten från Riksdagen till dess utskott, där är det simpel kohandel innanför stängda dörrar som gäller och när en fråga till slut landar i kammaren för omröstning så vet alla riksdagsledamöter vad de måste trycka på för knapp.

    Gör de inte som partiledningen talat om för dem så slutar detta med personliga trakasserier och utfrysning, och det var nog inte vad många av riksdagsledamöterna trodde innan de glatt kandiderade för en riksdagsplats.

    Sverige försöker upprätthålla en image av att vara en stabil demokrati utåt men vilken normalbegåvad medborgare som helst måste ju kunna inse att svensk demokrati är en chimär där medborgarna indoktrinerats så till den grad att de accepterar demokraturens villkor för sin fortsatta existens.

    Genom massiv kollektiv indoktrinering under många årtionden har svenska medborgare fåtts att tro på maktberusade politiker och korrupta myndighetsutövare vilka sätter sina egna agendor före kravet att leva under lagarna som instiftats.

    När åsikts och yttrandefriheten skall kvävas så kommer MSM genast till politikers och myndighetsutövares försvar och försöker hänga ut, brännmärka oliktänkande och därmed reducera det fria ordets ursprungliga innebörd.

    Det rop på starka ledare som vi nu ser på olika håll runtom i världen är bara ett symtom på att befolkningen i olika länder har tröttnat på det kaos som vi ser växa fram i form av maktmissbruk, krig och flyktingströmmar.

    Framtiden ser minsann inte särskilt ljus ut i dagsläget.

    Liked by 2 people

    • Jaxel skriver:

      ”Dvs alla instanser böjer sig för vad som för dagen är PK..”

      Ett typexempel är det s k REVA-projektet. När massmedia och de professionella gråterskorna fick upp ögonen för projektet så la sig polIsen och regeringen som gett dem uppdraget platta.

      Just nu tycks det dock som det har blivit OK, eller korrekt om man så vill, att prata om att de som fått avslag skall utvisas. Vi får se om det varar.

      Gilla

  15. skaaning skriver:

    En utmärkt skriven krönika. Jag kan inte förstå varför inget parti (tex SD som är en uppstickare) driver dessa konstitutionella frågor. Vår ”grundlag” är ju ett skämt egentligen, och saknar grundläggande skydd för individuella friheter. Och för er som tycker att USA:s demokrati inte är ett föredöme, följ något av deras ”senate hearings” där ministrar och tjänstemän svärs in under ed. Det är minsann andra bullar än våra mesiga interpellationsdebatter. Vita huset håller presskonferenser varje dag där regeringen utsätts för tuffa frågor, visserligen av extremt vänsterorienterade MSM, men det håller på att ändra sig med ny teknik. De har en väldigt levande och engagerad demokrati och rättigheterna i konstitutionen och tilläggen är mer eller mindre heliga, även om det finns utmaningar mot detta även där.

    Jag hade bytt den amerikanska grundlagen mot den svenska, vilken dag som helst. Sen ska man förstås inte bara lita på ett dokument. Det krävs förstås en befolkning och press som tar den på allvar också. Det är korrekt att stora delar av Latinamerika har liknande maktdelningssystem, men utöver Venezuela är det ändå extremt korrumperat. En annan anekdot är att när landet Liberia skapades efter USA:s inbördeskrig som en plats för forna slavar att återvända till, så plankade man USA:s grundlag rakt av, och se hur bra det har gått. En demokrati är bara så stark som kulturen i landet ger utrymme för.

    Vare sig USA:s eller Europas demokratier kommer att överleva oassimilerad mångkultur. Kolla på Frankrike i dagarna. Det är i praktiken inbördeskrigstillstånd i Paris, för att inte tala om vad som händer om Le Pen vinner, och det är ändå bättre än alternativet, enligt min mening.

    Liked by 2 people

  16. T Bertilsson skriver:

    När det gäller maktdelning är vår nuvarande konstitution en anomali. Denna bristfälliga skapelse skrevs under en av de mest urartade tidsepoker vårt land upplevt, slutet 60-tal och början 70-tal. Socialismen stod högt i kurs, kommunistiskt pack och patrask gapade högljutt och socialdemokraterna vreds allt mer mot vänsterns avgrund. Kollektivet betydde allt medan individen hade noll och intet värde. Maktfullkomligheten hade ock drabbat socialdemokratin till den grad att den trodde sig ha evig makt.

    Vår konstitution är en spegling av detta, politiken och dess nycker ansågs ha företräde framför rättstat och lagar. Något konstitutionellt skydd för lagarna och ytterst den enskilde medborgaren, genom en författningsdomstol eller motsvarande instrument ansågs enbart vara en belastning för allvetande socialistiska politiker. Ett tandlöst lagråd fick räcka.

    Socialism i allmänhet och dess avart kommunismen i synnerhet är i sanning skadliga ideologier, som fört intet gott med sig. Jag spottar på dem.

    Gilla

  17. tobbewallin skriver:

    Den Latinamerikanska lagstiftningen (liksom USA:s) bygger på Code Napoleon, inte USA. Frankrike under Napoleon intog Spanien under kolonialtiden och spred lagstiftningen till kolonierna.

    Gilla

  18. Bengt skriver:

    PE skriver: ”Den svenska dömande makten, domstolarna, har inte heller mycket att säga till om när regeringen bestämt vad den vill”.
    Så är det nog. Men som du har påpekat här tidigare så finns ju samfunden Ruben, Hilda och allt vad de heter. De har otvivelaktigt mycket att säga till om bakom kulisserna!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s