Min metod

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag blev nyligen lite vänligt tagen i örat av en läsare som menade att jag hade snott idéer från en amerikansk tänkare som heter Jonathan Haidt utan att erkänna källan. Eftersom intellektuell stöld i den här branschen – vilken den nu är – räknas som det fulaste man göra tog jag illa vid mig. (Eller också berodde mitt obehag på att jag är en prinsessa på ärten och eller möjligen en intellektuell snobb; jag är med på de flesta anklagelser utom just idéstöld.)

Så jag svarade, uppriktigt, att jag aldrig hört talas om Haidt förrän i den kloka läsekretsens kommentarer till just den artikeln. (När jag säger den ”kloka” läsekretsen så tycker du kanske att jag fjäskar och det gör jag också, men jag tycker det är så trevligt att tillåta mig att vara vänlig när jag för en gångs skull tycker det är befogat. Så tillåt mig nöjet. Med lika mycket fog hade jag också kunnat skriva ”lärda” och ”välformulerade”.) I vilket fall presenterades en länk till en föreläsning av Haidt bland kommentarerna, vilket ju var ett slags inbjudan att göra hans bekantskap.

Den mängd information som står till vars och ens disposition är numera överväldigande. Föredrag och artiklar och synpunkter bara väller fram ur ens dator bara man öppnar den. Därmed har livet ändrats för den, som liksom jag, gillar att formulera sig i tal och skrift.

Tidigare handlade det om att aktivt leta efter relevant information, gå till bibliotek, studera vid universitet för att tillägna sig kunskap om gängse synsätt och teorier, prenumerera på vetenskapliga tidskrifter inom sitt gebit för att bli uppmärksammad på nya intressanta rön och teorier.

Med Google, känns det som, är allt detta vänt i sin motsats. Nu gäller det att skydda sig mot all den framvällande information som dränker våra hjärnor och sinnen om vi inte vet att skydda oss. Man måste alltså aktivt göra motstånd för att inte gå under.

Samtidigt vill man inte gå miste om några godbitar. Det finns ju faktiskt smarta människor därute som har relevanta saker att säga. Hur gör man då?

Min metod är brutal och oerhört effektiv. Jag läser nästan ingenting. Ibland fiskar jag lite här och lite där. Ta den där föreläsningen av Haidt som jag fick tips om, till exempel. Jag skjuter direkt reglaget en bit in i programmet – för att slippa ta upp min tid med introduktionspladder – och lyssnar en kort stund.

Här måste jag göra en utvikning om ett i affärssammanhang ofta använt och mycket potent begrepp, nämligen ”elevator pitch”. Det betyder ett säljbudskap som kan framföras under så lång tid som en normal hissfärd brukar ta. En framgångsrik elevator pitch är ett sådant kanske tio sekunder långt budskap som griper lyssnaren med sådan kraft att han håller sig kvar och vill höra mer.

Så jag ger Haidt, på ett godtyckligt valt ställe i hans föredrag, en möjlighet att fånga mitt intresse på tio sekunder. De flesta föredragshållare tar inte chansen. Haidt gjorde det. Jag såg hela föredraget på strax över en timme. (Nja, det där var skryt, jag snabbspolade en del.) Sedan visste jag vad Haidt hade att säga. Det skulle inte falla mig in att i tillägg till denna avsevärda tidsinvestering i hans intressanta tänkande dessutom läsa en bok av honom.

Du kanske tycker att min inställning är dryg och arrogant. Jag skulle ju kunna få ytterligare välgörande insikter om jag läste en bok av denne spännande amerikan. Visst, så kan det vara. Men då hade jag missat något annat snille som kommit med någon annan lockande elevator pitch.

Min tidsbesparande arbetsmetod har även ett annat betydelsefullt inslag. När jag tar mig an ett ämne försöker jag som sagt hålla informationen borta (utom de grundläggande sakförhållandena, till exempel sådant som årtalen för slaveriets avskaffande i USA respektive Brasilien om jag fått för mig att skriva om de fundamentala skillnaderna i de båda ländernas rasism, se exempelvis denna krönika.

Grunden för min radikala metod är att jag försöker tänka själv. Metoden visar sig ha två fördelar. För det första kommer man häpnadsväckande långt på egen hand. Problemet för de flesta människor är att de fått lära sig på universitet att man måste börja med att läsa femtio böcker som andra har skrivit men då kommer man aldrig till skott. För det andra visar det sig att andra människor genast kommer till min hjälp när jag torgför mina rön – som i det här fallet med Haidt – och då får jag tillfälle att jämföra med vad den övriga mänskliga intelligensen kommit fram till så att jag vid behov kan revidera mina föreställningar (behövdes inte den här gången). Det är också ovärderligt att kunna ringa till människor som är mycket mer lärda och belästa än jag – sådana som Thomas Gür, Lorentz Lyttkens och Anders Röttorp – och fråga hur de ser på saken. Så kan man också spara lite tid.

31 thoughts on “Min metod

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Det låter som en bra metod, att sovra grovt och provlyssna ett kort stycke på föredrag som verkar lovande – men när man väl hittat en pärla får man inte behandla den så vårdslöst som du beskriver.

    Gå tillbaks, gör rätt, och lyssna igenom hela föredraget noggrant, ta anteckningar, memorera. Jonathan Haidts presentation förser dig med en karta som gör att det mesta av vår samtids problem går att förstå.

    Hans senaste bok, ”The Righteous Mind – Why Good People are Divided by Politics and Religion” (2012) är utomordentlig, och om du någon gång frestas att läsa en bok så välj denna. Men hans tänkande har utvecklats efter flytten till NYU Stern School of Business, och flera komponenter finns vare sig i hans böcker eller någon av hans tidigare presentationer. Först med detta föredrag har Jonathan Haidts moralsociologiska teori blivit komplett. Vi som fortfarande läser böcker ser fram emot utgivningen av hans nästa, 2018, där han fokuserar på marknadsekonomin och vårt kapitalistiska system.

    Jag hade bestämt mig för att inte lägga upp länk till föredraget igen – vill ju inte att mina medkommentatorer fullständigt skall tröttna på mig – men kanske passar det med en sista visning efter dagens artikel: https://www.youtube.com/watch?v=Gatn5ameRr8

    Gilla

    • Ragnar Hellspong skriver:

      Tack för YouTube-länken. Föredraget på Duke University är bland de bästa jag hört. De politiska vindar som blåser i USA brukar ju komma hit med viss eftersläpning, men universitetens vänstervridning är ju redan ett faktum även här, liksom identitetspolitiken, normkritiken och den oförsonliga åsiktsklyftan mellan postmarxister och konservativa.

      Håller på att läsa Haidts bok om The Righteous Mind och har snart avverkat halva.
      Ingen lättläst bok men väldigt intressant. Kan verkligen rekommenderas!

      Gilla

  2. Sldy skriver:

    Ja, bara du inte blir som Pascalidou så är det ok Patrik, men det beror väl av den aspekt jag anser Haidth missar när han delar in i republikaner och demokrater, eller etablissemang och anti-etablissemang, demokrater och etablissemanget skäms inte ett ögonblick för att ljuga, det är en del av deras metod för att de förhåller sig inte till verkligheten utan sätter deras egen idé om verkligheten först. Eftersom mycket av det de säger kan falsifieras så undviker de helt enkelt debatt och håller alla kritiska röster utom någon signalfigur som Janne J (som ändå är vänster) borta från tidningar, radio och TV. Detta förhållande, att de helt enkelt håller sig undan debatt ljuger de sen om rakt av, ingen debatt om invandring, va, det skriver vi ju om hela tiden.. Sedan för att undgå att deras teorier ändå skulle kunna falsifieras så undlåter de helt enkelt att undersöka basala fakta, t.ex invandrares brottslighet eller sympatier för islamism och sharia i förorten, eller statistik på hur det ser ut på badhus och torg i småorter i Sverige. Endast Eriksdalsbadet kan få en moderat politiker att inse problemet.

    Så innan ens granne blir mördad så tror man kanske att man lever tryggt. Jag skall just gå med i en samverkan för att bevaka villorna där jag bor. Tidigare bodde jag i Hampstead, ett fint ställe, men granne med Camden, ett skitställe. När man läser Telegraph eller Guardian så kan man lätt tro att det nog inte sker så många mord och våldtäkter i London, men när man fick tag i Camden journal, herregud vad med mord, och det i lokalområdet, dessutom så fick man veta att Camdens kommunalråd flög privatjet.. sen blev min granne mördad. En gubbe på 80 år som gick i en gammal armerock och körde en urgammal motorcykel och bodde ensam i ett stort kråkslott med en helt övervuxen trädgård framför, vi brukade hälsa. Nå, han blev kidnappad och hölls fången medan hans kreditkort tömdes och sedan mördad. Sen flyttade vi ännu längre ut från centrum..

    Etablissemangets väljare lever med en till stor del förljugen världsbild och röstar därefter, det inger visst hopp, eftersom verkligheten kryper närmare.

    Liked by 3 people

    • Alexander Zetterberg skriver:

      Om du ser Jonathan Haidts presentation en gång till upptäcker du att budskapet är att att universiteten måste återgå till sin klassiska uppgift – att söka sanningen – och när sanningen blir målet duger det inte att referera till metafysiska entiteter som odefinierade patriarkala strukturer. Argumenten måste istället hämtas från verkligheten i form av fakta och vetenskapliga studier. Då faller de postmodernistiska berättelsernas korthus samman. Ännu har jag inte sett någon på allvar ifrågasätta hans teser och rättighetsaktivisternas strategi är att ignorera honom.

      Jonathan Haidt är, sannolikt av strategiska skäl, noga med att placera sig själv i mitten av det amerikanska politiska fältet men hans slutsatser är definitivt konservativa. Däremot tar han avstånd från högerkristna tankar som ofta förekommer i republikanska kretsar, han är ateistisk jude.

      Det är sällan man stöter på någon som presenterar en så omvälvande, nydanande och välunderstödd teori, och i det ljuset finner jag det stötande när Jonathan Haidt jämställs med en av alla dessa amerikanska dussintänkare – de som skriver en bästsäljare baserad på en fyndig tes eller insikt, och sen gör karriär på att hålla föredrag och ge ut uppföljare.

      När vår tids historia skrives är jag övertygad om att Jonathan Haidt kommer att tillerkännas en central position i denna.

      Gilla

  3. gmiksche skriver:

    Man kan spara mycket tid. Jag gör ungefär på samma sätt. Enda sättet att få tiden att räcka till, dessutom. Att ta prov på verkligheten här och där för kalibreringens skull.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Instämmer, Tomas! Geniale Patriks rastlösa nyfikenhet, gudabenådade språkbegåvning, exceptionella fingertoppskänsla, tålmodiga vänlighet och lyhörda engagemang i samtidens ödesfrågor tänder glödande strimmor av hopp i en mörk och dyster, svensk fimbulvinter. Man kan knappast begära mer, men ljus och värme är sannerligen starkt beroendeframkallande. 😉

      Gilla

  4. Höga kusten skriver:

    Dagligen bjuder Patrik in oss i sina tankar. Plöjer i sin kunskaps åker. Likt fiskmåsar följer kommentatorer efter. Flaxar och flyger efter upplöjda godbitar, att ta för sig av. Det mesta som hittas kretsar runt samtidens självförståelse. Så vill vi gärna tro. Våra egon siktar gärna högt. För vem söker i det ensamma grå livet i ett novembermörker. Det stärker dåligt våra törstande egon. Att delge är viktigt för självkänslan. Det knyter oss samman.

    Då spelar det mindre roll att åkern är gammal. Att vi vänder upp något som reda ligger där. Kittlingen ligger i själva fårorna vi plöjer, i sökandet självt. Att vi över huvud taget plöjer i livets åker. Att ha svampkorgen med i höstskogen är det avgörande. Inte att komma hem med den full.

    Det liknar egentligen konsten. En del tror att konst handlar om prestation. Att vara originell och hantverksmässigt duktig. Och det hjälper naturligtvis, som i den mesta av verksamhet. Men kärnan ligger inte där. Den ligger i själva sökandet, i renodlandet av ett perspektiv och synsätt. Och det blir alltid personligt. Sökandet självt och formandet ger tillfredsställelsen och berikar. Och går det sedan att kommunicera ut detta till andra, så mycket bättre då …

    Allt sökande bär därför det personligas signum. Och i det blir vi sårbara. För konst och sökande blottar mycket av den vi är. Kritik av konst och eget sökande är i grunden något appart och destruktivt. För en människas sökande kan aldrig vara fel. Om än sökandet ofta saknar originalitet. Även om vi önskar att så inte vore fallet. Liven går sin gilla gång. Det mer unika späs ut i ett hav av allmängiltighet. Och snart sveper historiens skymning in och döljer ett redan levt liv. I glömskans ocean vilar de flesta som gått före oss. Det är därför här och nu är så viktigt. Livet självt levs bäst och intensivast i nuets friskhet.

    Liked by 2 people

  5. Gösta Svensson skriver:

    Om jag inte minns fel så var det konstnären Ernst Billgren som skrev något i stil med att i början, när man är ny som konstnär och inte känner till allt som redan sagts, gjorts och tänkts om konst, då har man en stor motor (drivkraft) i sitt konstnärliga skapande. Däremot är ratten väldigt liten och man har inte riktigt styrsel på sitt skapande.

    Sedan, allteftersom man inser att mycket redan är tänkt, sagt och gjort, då krymper motorn och kanske stannar till slut. Fast å andra sidan har man då en väldigt stor ratt och kan navigera med stor precision.

    Jag tänkter att detta förmodligen inte enbart gäller konst, utan även filosoferande, debatterande, politiskt arbete, journalistik mm. Man skall å ena sidan inte uppfinna hjulet gång på gång. Å andra sidan så är det ju så att om något funkar så funkar det, även om det inte är nytt utan gjorts flera gånger tidigare utan min vetskap. Tja…

    Gilla

  6. Lasse W skriver:

    Ja det är viktigt att tänka själv. Väva in sina egna erfarenheter och lita på sina sinnen. Och att kunna läsa mellan raderna och se helheter och inte bara delar. Patrik är skicklig på just det och han har ett osvikligt väderkorn. Ålder och erfarenhet spelar in men också en viss rebelliskhet och kreativitet. Jag ser mig själv mycket i Patrik. Risken för personer som Patrik och mig är att vi kan bli kallade för fuskare och charlataner av de lutheranskt präktiga som tycker att man först ska läsa in sig på litteraturen innan man uttalar sig. Men folk är olika och kompletterar varandra.

    Liked by 1 person

  7. BjörnS skriver:

    Med det informationsflöde som finns idag är det svårt att ens hänga med i nyhetsförmedlingen (om man inte nöjer sig med att snabbsniffa på aftonblandet.se, något som jag håller mig för god för). Så vad gör man om man inte hinner läsa? Det enkla svaret är sunt förnuft: om ett argument eller resonemang verkar ologiskt och konstigt så är det nog det också och bör inte ägnas mer tid. Hit hör mycket av den politiska dialogen idag, tyvärr.

    Gilla

  8. oppti skriver:

    Det spelar ingen roll hur du gör-resultatet är alltid bra och tankeväckande.
    Det senare kan ibland ta över läsandet-men det är väl ett gott betyg?

    Gilla

  9. Lorentz Brydolf skriver:

    Seminariet på armemuseum med Jonathan Haidt var intressant ur flera synpunkter. Ett remarkabelt inslag var när en av deltagarna, gymnasie- och kunskapsministern Aida Hadzialic under sitt inlägg i debatten gick till frontalangrepp mot det egna partiets identitetspolitik. Löfven måste ha dragit en lättnadens suck när hennes färd över öresundsbron blev känd knappt två månader senare.

    Liked by 1 person

  10. Anders Wennerstedt skriver:

    Dumt inlägg av bloggägaren. Tyder på ytlighet och allmänt tyckande, ungefär som etablissemanget i övrigt. Känns efter detta betydligt mindre angeläget att följa DGS, i alla fall PE:s inlägg. Och över huvud taget börjar nog bloggen gå på tomgång. Mycket prat, lite handling.

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Bloggens handling är att sprida information.

      Framför allt att belysa det som PK-kanalerna förtiger, snedvrider, förlöjligar, ljuger om. Deras handling är att sprida desinformation.

      Gilla

  11. Anna skriver:

    En bra metod(förutom att strunta i att läsa böcker-böcker och läsning ger nästan alltid en extra dimension och ger tid för eftertanke över texten). Jag tillämpar denna metod för att se nyheterna via svtplay. Då snabbspolar jag förbi snyftreportagen o pk-debatterna och stannar vid de väsentliga nyheterna-sparar min tid och mitt blodtryck!

    Gilla

  12. Jan Östman skriver:

    Jag ber om ursäkt om du fick uppfattningen att jag tog dig i örat, när jag skrev min kommentar. Du förtjänar snarare en medalj för din verksamhet här och tidigare.
    Men jag vill ändå påpeka att den krönika du skrev efter att ha sett föredraget av Haidt, inte var specifikt var det jag – felaktigt, kanske – menade hade varit i Haidt säck innan det hamnade i din påse.
    Vad jag syftade på var en central tes i hans bok om de evolutionära rötterna till våra ställningstaganden om moraliska frågor angående gott och ont.
    Haidt hävdar nämligen att vi inte använder vårt intellekt till att söka sanningen, utan finna argument som legitimerar våra ställningstaganden grundade på ”magkänslor”.
    Han illustrerar det med en ryttare på ryggen av en elefant. Ryttaren – vårt intellekt – har en självbild som den som bestämmer riktningen på ekipaget, men djuret – våra primitiva impulser –
    har bokstavligt ett massivt övertag när det kommer till valsituationer. I själva verket blir det ryttarens uppgift att finna välformulerade argument som legitimerar våra oöverlagda ställningstaganden.
    Haidt menar vidare att det är på grund av vår status som allätare, till skillnad från de flesta djur som har specifik föda, som vi genom hela vår evolutionära historia varit tvungna att använda våra sinnen och ”sniffa” oss fram till vad vi bör undvika att få i oss.
    Gå nu tillbaka till inledningen av din krönika där jag skrev min kommentar, så förstår du nog varför jag tyckte mig ha fog för att tro du läst Haidt. Särskilt som boken inte bara är den aktuella av hans penna, utan även kommenterad på många disparata ställen.
    Min ursäkt är att det är mänskligt att fela.
    Jan Östman

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Där finns ännu större säckar. De psykologiska mekanismerna har han läst om, inte själv upptäckt. Och liknelsen med ryttaren kommer från (via?) de gamla grekerna inklusive Platon och Aristoteles. De trodde sig förstås ha sin häst under kontroll, men de hade åtminstone insett att det finns en vild häst i oss var och en.

      Jag undrar om Haidt ändrade häst till elefant för att sudda igen spåren…?

      Gilla

  13. 77711n skriver:

    Jag å andra sidan reagerade tvärt om – blev oerhört glad och inspirerad av den bloggläsare som länkade till Jonathan Haidts föreläsning i sin kommentar. Faktiskt sådant som bl a lyfter DGS med nya infallsvinklar, jämfört med flera andra bloggar av mer tankekaraktär o mindre faktabaserat. Tänkte på föreläsningen, som jag då scrollade mer igenom under flera dagar för att söka få tid för analys o funderingar senare, vilket dock istället slutade med att jag beställde den bok som fångar upp ansatsen. Det finns enligt mitt vetande o mina utgångspunkter (ekonom, utredare, forskare) endast ett fåtal intressanta personer, kanske ett tiotal, som fångar upp just de strömningar som är aktuella i dagens samhälle, som kunnat ge bidrag, nämligen KOA o Trädgårdh men definitivt också J Haidt.

    Liked by 1 person

  14. Fredrik Östman skriver:

    Den uppenbara risken med den arroganta slå-en-flukt-metoden är att man bara plockar upp bekräftelser på sina egna fördomar — confirmation bias. Ibland blir man rent av offer för riktad marknadsföring, eftersom man kan förutse vilka delar som kommer att bli befluktade.

    Inom den förment seriösa delen av vårt samhälle innhåller längre texter i sin början en ”abstract” eller ”executive summary”. Där brukar man skriva in lite lull-lull som passar högdjur som ”inte har tid” att läsa det egentliga innehållet. Högdjuren ses mest som ett potentiellt hot som skall pacificeras och passeras. Det egentliga innehållet står inte där, och högdjuren är inte målgruppen.

    Ingen endaste enda toppolitiker i EU har läst och förstått de grundfördrag för EU som de så övertygat propagerar för. De har ingen aning. De famlar i blindo och låter sig ledas av intellektuella skökor.

    Liked by 1 person

  15. Apg17 skriver:

    Min metod för att avgöra om Haidts föreläsning var värd att lyssna på: Söker på hans namn i Youtube. Scrollar igenom träffarna. Ser rubriker och thumbnails. Noterar: TED-talk, Sam Harris. Kroppsspråket.

    Beslut: Ej intressant. Förutsägbar. Naturalistisk/materialistisk världsbild. Kommer inte lära mig något nytt. Endast av sekundärt intresse.

    Tid från sökning till beslut: Mellan tre och fem sekunder. Brutalt men effektivt. Garanterar att en superdator skulle tagit betydligt längre tid för att göra denna bedömning och sortering av informationens relevans och sanning.

    Gilla

  16. Sixten Johansson skriver:

    Patriks metod är ju effektiv, eftersom han är så beundransvärt produktiv. Han ger oss ett välvilligt tips och alla tips är förstås välkomna. ”Samtidens självförståelse” innebär väl att många försöker förstå ”de oförståeliga andra”. Kanske behövs då även mer personlig självförståelse?

    Här handlar det inte om teknik eller renodlad naturvetenskap, där kunskap och information kan hanteras enligt apoteksskåpsmodellen, där varje ämnesområde har sin låda och skolningen lär ut hur man ska sortera och vikta. För att förstå samtiden och hantera det fragmenterade informationsflödet måste man i stället skapa ett eget mentalt gitter, ett mångdimensionellt filter / prisma / fasettöga, som viktar, sorterar och reflekterar flödet. Sedan kommunicerar man och i bästa fall är man då också öppen för avvikande impulser och kan modifiera sitt gitter. Själv har jag stort utbyte av att följa dialoger, kommentarsfält i alla möjliga media, som kan ge mig en mer tvåögd än enögd bild av samtiden.

    Vare sig man läser böcker eller låter ett stort fragmentflöde brytas i sitt fasettöga finns en risk för enögdhet, förstärkt av det gillande kollektivet. Man hamnar i en bubbla, en luftblåsa. Om både man själv och kollektivet saknar en tydlig åskådning finns ingen fästpunkt och kompassriktning och därför kan man i sin luftblåsa driva hit eller dit med vindarna. En möjlig väg till den behövliga fästpunkten är ökad självförståelse och livsförståelse.

    Vi kan förlägga vårt tankelivs mittpunkt till vår hjärnas innersta, äldsta delar och där få en fästpunkt, origot för vårt mentala gitter. Då försöker vi ärligt acceptera vår djuriska natur, accepterar den som vårt eget embryo, och sedan tillåter vi oss att växa stadium efter stadium. För att bli hel som människa och kunna betrakta omvärlden inte bara med hjärnbarken, utan transparent från vårt innersta, behöver vi också under våra livskriser genomgå det väldiga biosociala utvecklingssprånget fram till den människa vi i dag ser i spegeln.

    Gilla

  17. Lennart Göranson skriver:

    Mycket trösterikt att man faktiskt inte behöver läsa allt som folk menar att man ”måste” läsa. Att veta mycket i betydelsen samla på sig en mängd fakta (som ofta snarare är påståenden än fakta) är ingen garanti för att man också ska komma fram till en fördjupad insikt om hur saker hänger samman. För den saken krävs främst reflexion och eftertanke. Så uppmuntrad av inlägget tänker jag fortsätta att begränsa mitt läsande till enbart det som känns roligt eller viktigt. Och framförallt kommer jag aldrig att försöka läsa Koranen.

    Gilla

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Håller helt med Lennart G. Har man levt ett långt och innehållsrikt liv, läst de stora klassikerna, rest en del, kanske genomgått en kulturchock, och lärt känna många intressanta personer med insikter finns det inte mycket nytt under solen. Man måste finna sin egen röst och kunna försvara de egna synpunkterna. Mycket av vad som spinnes ut från akademia är producerat i kampen ”publish or perish”. Modetänkande är bekymmersamt.

      Gilla

  18. Affe skriver:

    Då ska jag ta Patrik Engellau lite vänligt i örat också.

    Om Engellau inte hade mitt inlägg:

    https://affes.wordpress.com/2016/08/12/invandrarman-i-brottsaktiv-alder/

    som underlag för sitt inlägg:

    https://detgodasamhallet.com/2016/11/15/brottsforebyggande-radets-rapporter-om-brottslighet/

    då är jag drottningen av England.

    Jag kan förstås inte veta med säkerhet, men misstänker att DGS placerar min blogg på andra sidan taggtråden och därför drar sig för att länka.

    Det är väl inte mycket att orda om iofs, men eftersom mitt inlägg är bra och en länk hade varit av mervärde för DGS läsare, upplever jag att en vänlig örondragning är på sin plats.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Ära vare drottningen av England. Det förekommer faktiskt att folk kommer på saker oberoende av varandra. Marconi lär ha uppfunnit radion tillsammans med femtio andra oberoende personer varav hälften var ryssar (enligt Stalin).

      Jag har inte läst din blogg. Den är säkert bra.

      Patrik

      Gilla

  19. Johan utan Land skriver:

    Håller med om att de av er som har ont om tid och redan bär på ett omfattande vetande nog kan greppa Haits budskap väldigt fort. Jag som är lite trögare och inte har en lika fullbokad kalender skall försöka klämma in några föredrag till. Efter det är det nog bra för mig också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s