Under de senaste månaderna har en förändring skett i opinionen. En förändring som mediernas kommentatorer inte riktigt förstår, vilket har lett till missvisande analyser. Jag vill med min artikel försöka beskriva vad som är på väg att ske och vilket enligt min mening kommer att ha stor betydelse åtminstone under tiden fram till nästa val.

Demoskop har i sin undersökning Vem vågar prata om sina åsikter? analyserat vilka ämnen som folk vågar eller inte vågar tala om i dagens Sverige. Invandring skiljde sig markant från öv­riga ämnen och stack ut som det farligaste ämnet att ha en åsikt kring. Inom områ­det finns en accepterad åsikt (öka invandringen) och en icke accepterad åsikt (minska invand­ring­en).

Antar vi att väljare med den icke accepterade åsikten sympatiserar med SD och väljare med den accepterade åsikten sympatiserar med något av övriga partier kan vi genom att följa utvecklingen av opinionsmätningarna uttala oss om hur försiktiga väljarna med den icke accepterade åsikten är över tiden. I en tidigare artikel har jag diskuterat orsaken till de stora skillnaderna mellan webb- och telefonmetoder vid opinionsun­der­sökningar och varför preference falsification (PF) är den troligaste orsaken till detta

Det är vanligtvis inte enkelt att få grepp om existensen och storleken på PF i en viss fråga. Den speciella situationen kring opinionsmätningarna i dagens Sverige ger oss emellertid en unik möjlighet att studera PF-problemet mer i detalj. Jag har ställt Sentio och Yougov mot Sifo och Ipsos.  De båda förstnämnda undersökning­arna är helt webbaserade medan de sistnämnda är helt telefonbaserade. Enligt redogörelsen i min tidigare artikel är det uppenbart att webb medför en helt annan känsla av anonymitet än vad telefon gör. Behovet att vilseleda om den verkliga åsikten blir därför mycket mindre i webbvärlden. Jämför man webb och verkligt utfall i folkomröstningarna kan dock konstate­ras att inte heller webbmät­ningarna når ända fram till den fullständiga uppriktigheten, som uppstår i valbåset. Där redovisas en ännu större andel medborgare med den oönskade åsikten.

Bild 1 visar uppmätt andel SD-sympatisörer i december varje år under åren 2007 -2015. Härur beräknas medelvärdet för webb respektive telefon. Förhållandet mellan dessa medelvärden finns angivna på rad (A). Slutligen beräknas medelvärden för varandra följande år, tre och tre i taget. På detta sätt kan vi se den underliggande förändringen under de nio åren utan att förvillas av eventuella mätfel i enstaka mätningar.

Bild 1

När bara ”hard core” invandringsmotståndare sympatiserade med SD (2007-2009) var skillnaden mellan webb och telefon liten (8 procent). När antalet väljare med den oönskade åsikten ökade till närmare en miljon, ville många av dessa inte skylta med sin åsikt och skillnaden ökade till 30 procent under perioden 2013 -2015. Bild 2 beskriver mer i detalj utvecklingen under inledningen av 2016. Den visar att PF fortsätter att öka (36 procent) även då ökningen av antalet SD-sympatisörer stannar upp (PF-medelvärde för kvartal 1 2016 enligt Bild 2)..

Detta är en utveckling som känns igen från totalitära stater. I dessa stater gäller det för de styrande att hålla nere oönskade åsikter vilka i mer demokratiska stater skulle bilda kärnan i oppositionens program. Medborgare som har den oönskade åsikten finner för gott att hemlighålla detta. Även om antalet medborgare med den oönskade åsik­ten hela tiden ökar så kommer detta inte att visa sig, varken i den allmänna debatten eller i opin­i­ons­undersök­ningar. Till sist hamnar man i en situation där ”alla” stöder den oönskade åsikten sam­tidigt som ingen vågar visa detta öppet. Alla tror, var och en i sin isolering, att de nu är ensamma om åsikten. Så småningom försvinner den oönskade åsikten ur folks medvetande helt och hållet eftersom den inte förs vidare till den yngre generationen. Det oönskade blir otänkbart. I dagens Sverige skulle detta betyda att ingen längre kan föreställa sig att det skulle gå att begränsa invandringen för att komma till rätta med de samhällsproblem som invandringen orsakar. Det blir fritt fram för de grupper i samhället som strävar efter öppna gränser.

Bild 2

För att åstadkomma det eftersträvade resultatet, att stoppa spridningen av den oönskade uppfattningen måste alla goda krafter samverka för att på olika sätt attackera och trakas­sera enskilda personer som uttrycker fel åsikt. När åsikten ändå sprider sig är det viktigt att få alla medborgare att förstå att de kan drabbas personligen om de inte hela tiden håller med om den önskade åsikten. Kvar blir bara några få dissidenter som känner ett personligt ansvar för att sanningen kommer fram. Ju fler som omfattar den oönskade åsikten desto viktigare blir det för de troende att piska upp stämningen mot dessa potentiella dissidenter. De troende kommer dessutom att få draghjälp av alla som ser personliga vinster i att låtsas vara troende på arbetet och i umgängeskretsen.

SD-sympatierna i telefonmätningarna under tiden december 2015 – februari 2016 visar en nedgång på 2,55 procentenheter (kolumn (B) bild 2). Det är nästan dubbelt så stort som minskningen i webbmätning­arna (1,35 procentenheter). Detta illustrerar att det finns två rörelser i opinionen. Vissa väljare går tillbaka till M (enligt de flesta opinionsanalytiker) men nästan lika många väljer att i stället hålla tyst om sina SD-sympatier. När M och i viss mån S har blivit restriktiva på det nationella planet har det skapats en möjlighet för väljare med den oönskade åsikten att visa detta genom att stödja framför allt M.

Genom att följa den månadsvisa förändringen i opinionen (rad C) kan vi nu, efter fem månader, se hur minskningen för SD i både webb- och telefonmätningar avstannar och är på väg att vändas till en ökning. Ser vi på utfallet månadsvis (D) kan vi dessutom konstatera att PF i januari låg på 36 procent för att sedan minska monotont och nå 29 procent i maj. PF är alltså tillbaka till samma nivå som i december 2015.

Tidigare har vi under lång tid registrerat ökande PF både det när totala antalet SD-sympatisörer ökar och därefter minskar totalt sett. När antalet SD-sympatisörer nu återigen börjar öka har vi fått en fundamental förändring. Ökningen kombineras med minskande PF, vilket kan beskrivas som att bromsen har lossats. En förklaring till denna utveckling, menar jag, är att M gör det möjligt att samtala om minskad invandring utan att direkt knytas till SD.

Om detta håller i sig kommer vi att få en accelererande ökning av SD-sympatisörer. Ju snabbare siffrorna för SD ökar desto fler väljare väljer att komma över till SD. I stället för att vi tidigare hela tiden fick en underskattning av andelen SD-sympatisörer, vilken bara kunde korrigeras genom valen vart fjärde år så får vi nu en månatlig korrigering genom minskande PF, som ger en positiv återkoppling hela tiden.

PF-teorin säger att opinionen alltid går mot ett stabilt jämviktsläge, men att i en given situation kan det uppstå flera jämviktslägen. Tidigare hade vi bara ett jämviktsläge. Stabilitet skulle komma att uppnås när ingen vågade yttra att man sympatiserade med den oönskade åsikten. Siffrorna i tabellerna visar hur Sverige sakta men säkert rörde sig mot detta jämviktsläge (ständigt stigande PF under 9 år).

Om PF plötsligt börjar minska uppstår ett nytt jämviktsläge då ”alla” som sympatiserar med den oönskade åsikten uttrycker detta offentligt. Då uppstår frågan om vilket jämviktsläge som kommer att vinna. Jämför vi med situationen i öststaterna under kommunistisk ledning så ser vi att även där hade man en långsam rörelse mot ett stabilt jämviktsläge då alla påstod sig ha anammat den kommunistiska samhällsbeskrivningen. Under väldigt kort tid på 80-talet blev befolkningen emellertid av olika anledningar medveten om att ingen hade gillat läget utan alla var emot den åsikt som drevs officiellt. Vad som hände var att PF plötsligt började minska. T ex började fler och fler delta i de regeringskritiska demonstrationerna i Östtyskland. De oönskade åsikterna blev väldigt snabbt totalt dominerande i det offentliga rummet, vilket ledde till att de kommunistiska samhällena kollapsade.

Det kommer att bli intressant att se effekten när de svenska politikerna vill lätta på spärrarna för invandring och återgå till en situation liknande den som existerade fram till hösten 2015. Med minskande PF finns det inget som hindrar folkopinionen att då kraftigt slå över till förmån för SD. Är det vi nu ser i siffrorna en försiktig början på det svenska postmoderna samhällets sammanbrott? Med sammanbrott menar jag en utveckling liknande vad som hände i Östtyskland eller kanske vad som nu sker i Storbritannien efter Brexitomröstningen.

Under färdigställandet av den här artikeln har samtliga opinionsmätningar för juni publi­cerats och man kan då notera att ökningstakten för SD under de senaste två månaderna (webbmätning) redan är på en nivå som tidigare bara överskreds under sommar och tidig höst 2015. Detta är helt i linje med de tankar som jag framför i artikeln.

Nils-Olov Johnson driver sedan 20 år tillbaka eget företag inom teknikkonsultbranschen. Tidigare innehade han chefsbefattningar inom fordons- och försvarsindustrin. Han har doktorerat vid Cornell University i Förenta staterna.