Som en följd av resultaten i de senaste opinionsundersökningarna avseende partisympatier har det utbrutit en debatt om kvaliteten på olika typer av undersökningar. Debattörerna undviker emellertid systematiskt att ta upp en viktig aspekt i sammanhanget, nämligen preference falsification (PF). En teori, som har utvecklats för att bland annat förklara hur kommunisterna kunde behålla greppet så länge i de forna öststaterna för att sedan på mycket kort tid tappa det helt och hållet när muren föll.

Grundbulten i PF-teorin är att människor inte alltid uttrycker sin verkliga åsikt när de tillfrågas. Vita lögner känner alla till. Detta kan utvidgas till att studera varför människor i allmänhet väljer att dölja vad de egentligen tycker och hur detta påverkar samhällets funktion.

Människors vilja att uttrycka sin verkliga åsikt skiljer sig. Alla känner till det lilla fåtal sanningssägare, dissidenter, som förekom i de forna öststaterna, men vid sidan av dessa fanns många människor som anpassade sig till de förhärskande åsikterna. Att uttrycka avvikande åsikter som kan leda till någon form av bestraffning är många försiktiga med.

Gränsen mellan demokrati och diktatur är inte knivskarp. Världen består inte av ett stort antal demokratier där alla fritt kan uttrycka sina åsikter och ett fåtal diktaturer där ingen får uttrycka en avvikande åsikt. Snarare är det en gråskala där vissa ämnen och åsikter fritt kan diskuteras i ett land medan det är mer eller mindre farligt att göra det i grannlandet. I ett samhälle där människor upplever en gradvis ökande osäkerhet kommer tekniken att vilseleda om vad man verkligen tycker att vara sättet att skydda sig som fler och fler använder sig av.

När det gäller opinionsundersökningar finns det i dag två varianter, telefonfrågor och webbenkäter. Många människor upplever större trygghet på nätet än i telefonen. Personen i andra änden av telefonluren har full kunskap om vem som tycker vad, vilket kan upplevas obehagligt, medan det inte finns någon specifik person i webbenkäten. I det senare fallet får man en falsk känsla av anonymitet. Egentligen är det ingen skillnad, vilket kvällstidningarnas ”uppsökande verksamhet” tydligt har visat, men i praktiken upplevs en skillnad.

Opinionsundersökare måste adressera tre olika problemområden. Först har vi rådata. Den gamla modellen gick ut på att göra ett slumpmässigt urval och telefonintervjua men nu finns alternativet att göra ett urval via självrekryterande webbenkäter. I nästa steg gäller det att skapa en matematisk modell som förädlar rådata till verklig opinion. Modellen skall kompensera för brister i urvalet och det är självklart att ett självrekryterat urval kräver en mer komplicerad modell än ett slumpmässigt urval.

Vi ser idag att bortfallet i telefonbaserade intervjuer hela tiden ökar. I verkligheten har vi alltså bara skeva urval. Skillnaden är att telefonintervjuarna inte har någon uppfattning om vilken skevhet som finns i deras material då de inte kan förutsäga vilka deltagare som väljer att undvika att svara eller ger ett påhittat svar. Webbenkäterna har en högre svarsfrekvens och genererar bättre uppriktighet hos de svarande. Den blir därför mer rätt om modellen för bearbetning av rådata är rätt kalibrerad.

Om ett uppvaknande sker under ytan, om fler och fler människor börjar ansluta sig till en oönskad åsikt, till exempel slutar tro på kommunismens välsignelser i ett kommunistland, blir situatio­nen instabil. Varje människa har en egen tröskel när denne inte längre förblir politiskt korrekt utan övergår till att bli en dissident och detta styrs enligt teorin väldigt mycket av hur många andra i samhället, som man tror tycker på samma sätt. När varje ny undersökning visar att fler och fler börjar ”komma ut” som dissidenter nås snart den egna tröskeln för att själv bli en dissident. Detta visar sig genom att åsikten i fråga hela tiden får fler och fler anhängare i nya under­sökningar. Det slås väljarrekord i undersökning efter undersökning.

Facit är verkliga val. Då visar det sig att undersökningar med känd snedfördelning (webb) gör bättre ifrån sig än undersökningar med okänd snedfördelning (telefon). Att de förra inte når riktigt ända fram har enlig PF-teorin att göra med att det inte går att mäta vad folk egentligen tycker och om hastigheten i rörelsen från politiskt korrekta svar till dissidentsvar är för snabb resulterar detta i en underskattning av opinionen. Dock inte en så kraftig underskattning som telefonintervjuandet gör. I fallet med SD, är utvecklingen exponentiell. Detta orsakas både av att fler SD-sympatisörer börjar säga vad de verkligen tycker och att nya sympatisörer strömmar till. Om detta verkligen är fallet kommer felet i undersökningarna att öka med tiden om samhällsklimatet utvecklas så att människor i allmänhet bedömer att det är viktigt för det egna välbefinnandet och karriären att inte avslöja var de egentligen tycker.

För den som vill bekämpa utbredningen av en oönskad åsikt finns det enligt PF-teorin två bra sätt att arbeta på. Om de som kontrollerar main stream media inte låter all information komma fram utan utelämnar väsentliga bitar blir det svårt för gemene man att bilda sig en egen uppfattning. Alla människor är helt beroende av hörsägen i de flesta frågor, det vill säga vad som skrivs i media. Om opinionsundersökningarna dessutom redovisar så låga värden som möjligt för en ogillad åsikt fördröjs anammandet av en ogillad åsikt enligt mitt tidigare resonemang.

Enligt vad opinionsinstituten yttrat i media verkar de vara ovilliga att ändra sina modeller.

När man läser kommentarerna till de senaste opinionsundersökningarna från ledande personer inom opinionsindustrin är det lätt att tänka på den gamla historien om skillnaden mellan en forskare och en ingenjör. En forskare vet varför det inte fungerar medan en ingenjör får det att fungera utan att veta varför. ”Ingenjörerna” hos YouGov och Sentio slår därför ”forskarna” hos Sifo et al.!

Nils-Olov Johnson driver sedan 20 år tillbaka eget företag inom teknikkonsultbranschen. Tidigare innehade han chefsbefattningar inom fordons- och försvarsindustrin. Han har en Ph.D. från Cornell University och är intresserad av matematisk statistik.