Patrik Engellau

Sedan lång tid tillbaka har mänskligheten levat i en värld som bestått av flera världar, den första, industrialiserade världen där i stort sett alla människor varit om inte rika så i alla fall haft det bra, den andra kommunistiska världen, som försvann kring 1990, samt den tredje världen där nästan alla varit fattiga.

Den här uppdelningen av världen i två block (sedan den andra världen försvunnit), där ett är rikt och det andra är fattigt, har erbjudit ett svårt intellektuellt problem. Hur skulle man förklara en ordning som framstod som så uppenbart orättvis och dessutom fram till relativt nyligen föreföll så stabil? Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar. Antingen är det de rikas fel eller också är det de fattigas fel.

Om du tål ytterligare en halsbrytande men klargörande förenkling så ansåg världen fram till andra världskrigets slut att felet var de fattigas medan man sedan dess menat att felet är de rikas. Tidigare menade man att felet var de fattigas i bemärkelsen att de saknade intellektuella och institutionella förutsättningar för att bli rika (vilket kolonialmakterna hade föresatt sig att rätta till). Numera är det en djupt förankrad trossats hos såväl rika som fattiga att de förra har en skuld till de senare eftersom de rikas rikedom är stulen från de fattiga. I en recension av dåvarande slöseriombudsmannen Martin Borgs bok Någon annan betalar, till exempel,  skriver Dagens Nyheters kulturskribent Stina Oscarson att ”sanningen är att vi lever på bekostnad av fattiga länder”

Till den första världens synder hör dock inte bara vår tjuvaktighet, utan även det förakt som vi genom århundradena riktat mot dem vi bestulit. Romer är en sådan grupp som vi länge skändat och fortsätter att kränka. ”Antiziganismen förpestar många romers vardag, säger Thomas Hammarberg, ordförande för kommissionen mot antiziganism”.

För oss som lever i den rika världen står då två attityder till buds. Den ena är att lämna tillbaka stöldgodset, den andra, om vi inte vill frånhända oss varorna och ändra våra illasinnade vanor, att i alla fall skämmas så mycket det går. Skämmas och be om ursäkt. Kommissionen mot antiziganism menar mycket riktigt att majoritetssamhället bör be romerna om ursäkt. Majoritetssamhället har en skuld.

Om vi bortser från romerna, som förtryckts på plats, och betraktar den tredje världens fattiga som förtryckts på distans, så undrar man hur den där utsugningen som gjort dem fattiga och oss rika egentligen gått till. Är det Chiles koppar, Ceylons te, Kongos guld, Brasiliens socker och Egyptens bomull som gjort västerlandet så välmående?

När jag säger att jag inte tror på utsugningsteorin så får jag ibland arga blickar. Fattar jag inte att den vite mannen varit ond? Att han varit överlägset beväpnad, överlägset skicklig, överlägset listig och infam, överlägset organiserad och så vidare?

Så du menar helt enkelt att han varit överlägsen, frågar jag. Just det, får jag kanske till svar, en överlägsen förtryckare. Jaha, säger jag, så när djungelns lag får råda så är den vite mannen överlägsen? Vem är det nu som ser ned på de fattiga folken, vem är det nu som är rasist?

Den moderna västerländska, politiskt korrekta inställningen innehåller ett stort mått av rasism. Det är en rasism som går ut på att man inte kan förvänta sig så mycket av tredje världens folk eller av de i den första världen fläckvis förekommande motsvarigheterna, typ romer. Visserligen påstås det att det är förtrycket som gjort dem underlägsna, men underlägsna är de likafullt. Man kan till exempel inte begära av romer att de ska arbeta och försörja sig på det svenska sättet. Det vore fel att skicka tillbaka dem till deras land eftersom de inte förmår höja sig till någon högre ekonomisk och kulturell nivå än den där tiggeri utanför svenska ICA-butiker placerar dem. Kan man tänka sig någon mer nedsättande och rasistisk attityd än just denna uppfattning?

Tror jag att romer kan höja sig över denna nivå? Ja, det tror jag. Om de väljer att anamma de värderingar och det beteende som gjort västerlandet framgångsrikt.