Patrik Engellau

Tänk dig att du har en firma med 28 företag som kunder. Plötsligt kommer en av kunderna, därtill en av de största med 16 procent av din omsättning, och förklarar att han tänker sluta köpa av dig.

Troligen skulle du bli alldeles till dig av oro – i varje fall skulle jag bli det –, kasta dig in i din bil, köra till kunden, be om företräde hos verkställande direktören, göra dig så trevlig du bara kan och fråga vad är det här nu då?

Då kan det hända att kunden säger så vänligt av dig att komma på besök och tack för den tid som varit, men det har blivit så himla jobbigt att handla med ditt företag för ni har inrättat en massa komplicerade rutiner och annat krångel så vi har bestämt att göra grejorna i egen regi i stället.

Av detta skulle du sannolikt bli ännu mer orolig med tanke på att om en kund övergår till att producera själv så kan det ju hända att andra kunder får samma idé, särskilt som den här stora kunden gått före och visat vägen.

Men vänta, skulle du säkert säga till kunden, kan vi inte lösa det här på något vis? Det är klart att min firma inte ska krångla med våra kunder! Jag hade ingen aning om det här. Jag ska genast sätta igång med ett program som ändrar våra rutiner och gör oss mer kundvänliga. Kan du inte stanna kvar som kund så stämmer vi av en gång i veckan om våra förändringar fungerar till er belåtenhet?

Om du har tur kanske kunden accepterar förslaget och du slipper riskera att förlora hela businessen.

EU har 28 medlemsländer, varav ett, Storbritannien, med 16 procent av unionens sammanlagda BNP, nu till den grad retat sig på två saker, dels migrationen och dels det krångel som EU åsamkar medlemsländerna, att landet beslutat sig för att lämna EU och göra EU-arbetet i egen regi. (Jag kan tipsa om två korta videosnuttar med UKIPs ledare Nigel Farage, denna samt denna.)

Jag kan inte se att EU hittills reagerat på det sättet som du skulle ha gjort i ditt företag enligt ovan. Jag kan inte förstå annat än att detta är dumt av EU. I stället för att gå denna kund, och därmed alla andra kunder, till mötes är EU bara tjurigt, motvalls och halsstarrigt. Varför inte i stället uppföra sig som vilket företag som helst med misslynta kunder, i detta fall alltså i stället en förening med misslynta medlemmar?

Varför beter sig inte EU på det civiliserade och allmänt människovänliga sätt som marknadsekonomin lärt marknadens aktörer? EU opererar förstås inte på en marknad, men EU är ändå svagt konkurrensutsatt genom att medlemmarna faktiskt, som det visat sig, kan bestämma sig för att lämna organisationen (även om ingen hittills tagit in offert från USA om att bli medlem där i stället). EU borde ha lärt sig av den västerländska affärskulturen.

Att detta inte skett beror nog på den förbening och självgodhet som normalt utvecklas i organisationer som aldrig av seriösa kriser tvingats skärskåda sig själva och göra omtag. Sådana organisationer blir lätt högmodiga och självbelåtna och ovilliga att ens fundera över om de eventuellt själva har några defekter som skulle kunna avhjälpas. Problem som uppstår är alltid andras fel.

När sådana attityder tagit greppet om en organisation går det inte att tala med den. Den förstår inte resonemang. Den förstår bara hotelser. Bara hotet om allvarliga förluster eller till och med undergång kan förmå en sådan organisation att ta sitt förnuft till fånga.

Jag är ingen fiende till EU. Jag tycker EU är en bra idé som emellertid skulle behöva reformeras. Men EU själv verkar hittills inte ha kommit in i sådana tankebanor. Därför tror jag EU måste ha mer stryk tills det fattar. Det är nog bra om fler länder tills vidare hotar med utträde.

Det handlar om makt, i det här fallet om en väldig apparat som blivit arrogant av att alltid få sin vilja igenom och som troligen skulle må bra av lite pisk som fick den att respektera dem som faktiskt är deras uppdragsgivare, nämligen medlemsländernas medborgare.