GÄSTSKRIBENT HANS KINDSTRAND: KANDIDATFÖRSÄKRAN – ett ord där djävulen gömmer sig i en liten detalj

logo­DGSI Sverige har vi en representativ demokrati, säkerställd genom våra grundlagar. All offentlig makt i Sverige utgår från folket och Riksdagen är folkets främsta företrädare. Det låter betryggande.

Det finns säkert lika många vägar till en plats i Sveriges Riksdag, som det finns riksdagsledamöter – det vill säga ungefär 349. De vägarna är sannolikt både smala, krokiga och besvärliga att ta sig fram på. Ett hinder kan vara kandidatens personliga brister och tillkortakommanden. För att sortera bort olämpliga kandidater har de politiska partierna uppfunnit en blankett – Kandidatförsäkran – som en riksdagskandidat måste skriva på för att hamna på en valsedel. Idén har nog från början varit bra. Försäkran skiljer sig lite åt mellan partierna. KD har en Kandidatförsäkran som inte reser några invändningar. Kandidaten försäkrar i punktform, att vederbörande kommer att försöka bete sig som vuxen, hederlig och ansvarskännande person, med tillägget att kandidaten också är medveten om att han/hon ”är en vanlig ofullkomlig människa”.

De idag tre största politiska partierna M och S och SD har emellertid fört idén ett steg längre och konstruerat en extra trång passage för den kandidat vars mål är en plats i Sveriges Riksdag. Här räcker det inte med att bara bekräfta sina goda avsikter och sin vandel. Formuleringarna hos de tre partierna är inte identiska, men avsägelsen av den personliga integriteten är ett genomgående krav. Det sätt som M formulerat sin Kandidatförsäkran, återger på ett närmast övertydligt sätt vad det handlar om. Kandidaten intygar att han/hon har som mål att vinna ”maximalt inflytande för partiet” och vidare ”att jag omedelbart skall avsäga mig mina uppdrag om … gruppen … uttalar att den inte längre har förtroende för mig som representant.”

Som riksdagsledamot för M, S och SD får man med andra ord inte ha några egna åsikter som avviker från partilinjen, (även om partiprogrammet inte säger flasklock i ämnet), i vart fall inte om man bekymrar sig om sin försörjning, sina förmåner, sin karriär eller möjligheterna att få en välbetald position inom EU, FN etc.

Om man härifrån gör en kontroll mot reglerna för vårt statsskick, finns två grundbultar i Regeringsformens första kapitel.

§ 1 ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”.

§ 4 ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”.

Vad Kandidatförsäkran hos M, S och SD konkret innebär, så som den formulerats av M, är att all offentlig makt i Sverige utgår, inte från folket, utan från partikanslierna. Riksdagens ledamöter är inte ”folkets främsta företrädare” utan har reducerats till partikansliernas supplikanter, med den primära uppgiften är att vinna ”maximalt inflytande för partiet”. En kandidat som inte fullgör den uppgiften väntar avsked på grått papper.

Det parti som vill ändra i grundlagen behöver uppenbarligen inte ändra i lagtexten. Man kan sätta regelverket ur spel genom en enkelt utformad blankett.

Teori i all ära, men vilka blir de praktiska konsekvenserna? Decemberöverenskommelsen (DÖ) erbjuder ett mycket illustrativt exempel. Jag har svårt att förstå att man vinner ”ett maximalt inflytande för partiet” om man lägger ner sin röst i en viktig omröstning, vilket var det konkreta innehållet i DÖ. I M:s stadgar andas inte ett ord om detta. Den uppfattningen hade också riksdagsledamoten Finn Bengtsson (M). Han vägrade att följa DÖ. Det innebar för hans del att han utsattes för ”vuxenmobbning” på ett sätt som var ovärdigt, oavsett hos vem eller var mobbningen hade sitt ursprung. Mobbning är idag, i Sveriges Riksdag, vad som väntar den ledamot som inte följer partilinjen. Budskapet som följer av Kandidatförsäkran, innebär i korthet att den som inte accepterar partilinjen, har inget i Sveriges Riksdag att göra. Sveriges Riksdag förefaller vara den sista utposten för legitim vuxenmobbning.

Det här är en konstitutionell fråga. Vem vill, på de här villkoren, söka en plats som ”folkets främsta företrädare”? Hur ser urvalet i så fall ut? Finns det idag över huvud taget ett politiskt ledarskap i Sverige? Har Sverige en representativ demokrati, säkerställd genom våra grundlagar? Jag är tveksam till alla de frågorna. DÖ skulle, om den hänt i ett sydamerikanskt land, ha kallats för en statskupp. Jag är övertygad om att det behövs en grundlagsreform.

Hans Kindstrand är advokat. Under åren 1975 – 1982 var han verksam i offentlig sektor. Han har sedan 1982 arbetat på advokatbyrå. Tidigare var han delägare i två större advokatbyråer i Stockholm. Sedan 1998 driver han en egen advokatbyrå med kontor i Norrköping. Han har uteslutande sysslat med civilrätt.

25 reaktioner på ”GÄSTSKRIBENT HANS KINDSTRAND: KANDIDATFÖRSÄKRAN – ett ord där djävulen gömmer sig i en liten detalj

  1. pllay skriver:

    Ja, Sverige är i ett akut behov av en förändrad grundlag.
    Så som det politiska systemet nu är utformat är en riksdagsledamots hela lojalitet endast och allenast riktad mot partiet, ingen som helst hänsyn får tas till folket som röstat på partiet eller ledamoten.
    Här finns ytterligare ett mycket stort problem, vem bestämmer vilka kandidater som står på valbara platser? Jo, valberedningen, vem utser valberedning? I slutänden är det den sittande partiledningen som har absolut makt inom partiet och riksdagsgruppen.
    Detta är INTE demokrati, vi röstar på ett parti vars ledning fördelar de gracer och förmåner det innebär att inneha ett offentligt ämbete utefter eget gottfinnande.
    Kan korruption över huvud taget uppmuntras mer?
    Resultatet ser vi i riksdagen och i landets styrelse, lojalitet mot partiet intill total underkastelse premieras på bekostnad av integritet och kompetens.
    Systemet påminner om diktatur, med en god despot finns stora vinster för samhället, med en dålig förfaller politiken till korruption, nepotism och stagnation.
    Demokratins största förtjänst säges vara att den ger folket möjlighet att avsätta dåliga politiker, det svenska politiska systemet har i praktiken förhindrat denna möjlighet.
    SDs framgångar skall ses som en reaktion på en maktfullkomlig politisk elits bristande kontakt med väljarna.
    Medierna har här fått möjlighet att driva politik som de inte haft om folket kunnat avsätta inkompetenta eller ohederliga politiker.
    Sverige har utvecklats till en mediestyrd totalitär demokratisk diktatur p.g.a. partiledningarnas utnyttjande av de möjligheter vår representativa demokrati givit dem.
    Någon skrev att i Sverige finns 8 riksdagspartier, 7 st man inte vill rösta på och 1 som man inte kan förmå sig att rösta på. Det ligger mycket sanning i detta, samtliga 8 försvarar dagens politiska system som alltså garanterar partiledningarnas närmast diktatoriska makt på bekostnad av folkets inflytande över landets styrelse.

    Gillad av 10 personer

    • Ragnar skriver:

      Demokratin är i fara i Sverige, ingen tvekan om saken. Partierna har väldigt få medlemmar och finansieras inte med medlemsavgifter utan genom partibidrag från staten. Det går ju inte att hamna på valbar plats om man inte med hull och hår sväljer hela partiets politik. Fler och fler arbetar sig upp från ungdomsförbunden och har ingen erfarenhet alls av arbetsliv utanför politiken. Förslag utan folkligt stöd genomförs hela tiden. Åldersdiskrimineringen är satt i system – hur många politiker är 65 år eller äldre? Medias inflytande är helt abnormt – kritik från väljare kan man strunta i men kritik från media tar man hänsyn till direkt. Ledande statstjänstemän tillsätts inte efter skicklighet utan efter lojalitet med makthavarna. Ett sorgligt förfall.

      Gillad av 5 personer

  2. Hortensia skriver:

    Sorgligt, men sant. Oerhört bekymmersamt att ett rymligt samvete är en politisk merit. Sverige lider knappast någon brist på kompetenta, hederliga, altruistiska medborgare, som borde ges rättmätigt inflytande över politiken.

    Dagens kaos hade kunnat undvikas om demokratin inte hade satts ur spel genom 7-klöverns politiska krumbukter. I anständighetens namn borde extraval utlysas omgående så att de riksdagsledamöter som vill företräda sina väljares intressen, ges tillfälle att leva upp till förtroendet.

    Gillad av 4 personer

  3. Jonas Bohman skriver:

    Tackar ödmjukast för denna krönika. Ni andra, för Guds skull, se till att denna krönika får spridning på alla tänkbara sätt……

    Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Vår demokrati och vårt partiväsen är perversioner av missförstånd av demokratins moderna ursprung i England. Endast enmansvalkretsar med direkt personval kan producera ett upprätthållbart demokratiskt hederligt parlament.

    Gillad av 1 person

  5. Tritonen skriver:

    Vi behöver också få tillbaka möjligheten att stryka kandidater på valsedlarna. Nu får vi bara kryssa dem vi gillar. Praktiskt för ledande företrädare, som slipper kritik!
    Ett ännu större problem är att vi saknar en författningsdomstol, som kan pröva lagligheten i maktkarteller som DÖ.

    Gillad av 5 personer

  6. Ping: Flanera.se
  7. Anders Lindfors skriver:

    I Sverige är vänstern allsmäktig på alla nivåer, finns inte hjärnvindling där inte storebror är med och petar. Det var det Fredrik Reinfeldt insåg och konverterade. Kyrkan är politiserad, universiteten likaså, myndigheterna är säkrade, skolans forstran är säkrad och media är hundraprocentigt lojala. Kan det bli bättre? Visst är vi lyckliga.

    Gillad av 2 personer

  8. Rikard skriver:

    Hej.

    Termen du söker är repressiv demokrati. Den betyder att demokratins former uppfylls, men inte dess innehåll. Detta underordnas istället formen till förmån för så hög grad av förutsägbarhet och samsyn som möjligt. För medborgaren innebär den repressiva demokratin att det eller de partier som innehar majoritet i kontroll av statens formella verksamhet använder denna för att på olika sätt reducera möjligheten till opposition utanför den etablerade maktbasen. De specifika uttrycken kan te sig som DÖ, som regelverk vilka kräver följsamhet mot värdegrund för deltagande, och inte minst social kontroll via en medial apparat som görs finansiellt beroende av den repressiva demokratins bevarande (press-stödet är bara den tydligaste formen, men även föreningsbidrag och partibidrag spelar här in).

    Det finns många länder som allt mer närmar sig repressiv demokrati i praktiken, och nästa naturliga steg efter denna är den korporativa staten, där kapitalismens, fascismens och socialismens sämsta egenskaper förenas.

    Eller som man visste redan för över tvåtusen år sedan: alla statsskick ruttnar förr eller senare, och ersätts av nya (gamla i ny form). Vem vet om det blir autokrati, socialistisk diktatur eller teokratisk fascism som tar vid om en generation eller två? Eller kanske ett folkligt nationalistiskt och patriotiskt uppror, med återupprättande av nationell suveränitet och en demokrati byggd på direkt medborgarinflytande och maktdelning?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 1 person

  9. Sts skriver:

    Blott två korta anmärkningar.
    1) Betraktat ur ett idéhistoriskt perspektiv är ”demokrati” (D) väldigt mycket mer än det som här diskuteras, nämligen själva metoden för att välja eller utse Riksdag och regering. Praktiskt sett, med dagens värld som praktikplats, är (D) också otroligt mångfasetterad; en rå diamant slipad på flera olika sätt också inom ett och samma ”land”, t ex USA eller UK. Det mest fascinerande är ändå, menar jag, att (D):s metoder och ”institutionella former” är så starkt ”kultur”-beroende, ett samband vi i väst tycks ha mycket svårt att erkänna – en oförmåga vi kanske skall räkna till en av den franska revolutionens värsta förbannelser med dess universal-idé, att det går att stuva om ett samhälle i enlighet med en eller annan planritning.
    2) Basen för (D) är alltså inte politiska partier, massmedier och opinionsbildning och liknande fenomen vilka på sätt och vis kan betraktas icke som (D) men blott som ”demokratiska överbyggnader”, de ytliga former eller metoder (D) antar i ett visst samhälle. Skall en särskild del av den ”kultur-bestämmande” basen lyftas fram som speciellt viktig för (D), ja då blir det rättsstaten – en idé om grunden för (D) som redan antikens athenska greker började ana (jfr Aiskylos Orestien, del III – litterärt ointressant men idéhistoriskt spännande) och som romarna sedan försökte göra något av (läs gärna Vergilius Aeneiden, så förstår Du nog vad jag menar). Det är på den grunden rättsstaten sedan växer fram i (västra) Europa, inte som ett universellt medel till allmän lycka och välstånd men som ett mycket praktiskt konflikt-lösningsmedel, ett medel utan vilket (D) i dess nuvarande former inte klarar sig en enda minut. (Och här borde jag skriva något om Immanuel Kant – men någon måtta får det väl vara …?)
    Skall vi oroa oss för något – och det skall vi nog i dessa tider – är det alltså rättsstaten vi i första hand bör bekymra oss över: Faller den faller hela samhället – som vi känner det – i små smulor. Mvh/sts
    PS. Notera att jag inget skrev om sambandet mellan rättsstat och t.ex. olika religioner; den delen får Ni själva fylla ut, helt efter eget huvud. DS

    Gillad av 2 personer

  10. Gösta Johnsson skriver:

    Fler folkomröstningar i brännande aktuella frågor med stor påverkan på nationen och den enskilde individen måste utvecklas som ett verksamt demokratiskt instrument. Därmed förhindras premiering av parilojalitet framför eget tänkande och större ansvar utkrävs av den enskilde förtroendevalde.
    Nu har det tyvärr spårat ur i många avseenden…man känner total maktlöshet inför det aktuella skeendet som hotar hela nationens väl och ve.

    Gillad av 1 person

  11. Anders Lindfors skriver:

    Mer av den här varan Hans, ytterligt intressant! Jag kan inte komma från känslan att den svenska konstitutionella konstruktionen är svag, åtminstone i termer av inbördes balanserande och ömsesidigt kontrollerande krafter/motkrafter. Kanske skulle övergången från tvåkammarsystemet till enkammarriksdagen ha kompletterats med ett fristående konsitutionellt institut, inte ett tandlöst och politiserat riksdagsutskott som nu är fallet.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Du får inget svar, för det du säger är trams!” Detta yttrades av en ledande socialdemokrat uner en utfrågning i riksdagens konstitutionsutskott. Därmed hade sosseriet sossererat även denna institution. Sedan dess har inget av värde mer kommit därifrån.

      SAP använder demokratin som grytunderlägg.

      Gillad av 1 person

  12. Helena skriver:

    Ni som fortfarande tror på att partierna fungerar som en demokratisk verksamhet, ge er in i politiken, så får ni se! Inget som hotar de som är inne i ”stugvärmen” får sägas. Inte ens partiprogrammet eller röstresultatet gäller om någons position hotas av en ny inkommen. Jag satt i två perioder kommunfullmäktige och som ersättare i SLL, så jag vet hur det fungerar även på lokal nivå. Jag vet numera allt om politikers rävspel och vänskapskorruption!
    Jag har naturligtvis lämnat partiet och politiken.

    Gilla

  13. Arthur skriver:

    Det är värt att observera att en kandidatförsäkran inte är värd pappret den är skriven på.

    En statsfinansierad partibyråkrat kan inte upphäva Sveriges grundlag. Däremot garanterar den att alla kandidater är av en så dålig personlig karaktär att de är beredda att skriva under någonting sådant. En och annan kanske till och med anser det vara rätt eller i alla fall försvarbart. De som deltog i den bemälta vuxenmobbningen av Bengtsson är personer som borde namnges så att hederligt arbetande folk framgent kan hålla sig undan från dem. Sådant sitter i själen, inte i rollen.

    Gillad av 1 person

  14. lenngo skriver:

    Det här var en nyhet, och en verkligt skrämmande sådan. Det verkar symptomatiskt att det är just S och M som tillämpar den här modellen. I den klassiska avvägningen mellan makt hos kungen (numera lika med regeringen) och folkförsamlingen (dvs. riksdagen) står ju dessa två partier för mer makt hos regeringen. Den traditionella liberala inställningen är att i stället lägga mer makt hos riksdagen. Men i den frågan har jag inte sett någon tydlig linje från exempelvis L och C. Av protesterna mot DÖ att döma finns det åtskilliga med en liberal inställning även hos M. Att SD tillämpar ett stramt koppel kanske inte är så underligt, med tanke på vissa incidenter.

    Den här frågan leder också in på vad man egentligen ska se som höger respektive vänster i politiken. Mer om det här: http://www.skronsakslandet.se/Skronsakslandet/Blogg/Poster/2011/3/5_Hoger_vanster_om_marsch.html

    Gilla

  15. Agneta Berglöw skriver:

    Det vimmelkantiga Miljöpartiet har väl aldrig tecknat en kandidatförsäkran.Inte heller allt åt alla-partiet:Vänsterpartiet.
    De två grundbultarna i regeringsförklaringen låter som dålig fernissa..Avståndet mellan beslutande riksdagsmän/kvinnor är som en ocean.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.