Har inget hänt på 20 år?

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

Ta bort alla socialbidrag från friska människor och avskaffa begreppet ”svartjobb”. Bidrag tar bort kreativiteten hos människor, tar bort deras stolthet. Låt människor jobba… låt dem sälja bröd på gatan på nätterna, städa, måla eller vad de nu gör. När jag var ny i Sverige var det fult att lyfta socialbidrag, det sågs som en sista utväg. Nu hör jag många säga ”Varför ska jag jobba när jag får lika mycket för att låta bli”.

Så säger Hadi, som kom till Sverige från Iran på 1970-talet, i en bok som historikern Mauricio Rojas och jag skrev tillsammans för snart tjugo år sedan. Vi ville undersöka styrkan som kan finnas i dubbla identiteter; att vara svensk och turk, svensk och chilenare, svensk och iranier.

I dessa tider känns det naturligt att plocka fram boken ”Svenska främlingar”(Gedins förlag). Hur såg vi på integrationsfrågan, då?

Jag studsar till redan på baksidans text. Första meningen lyder: ”Sverige har på tjugo år blivit ett av Europas invandrartätaste länder. När man i god humanistisk anda öppnade gränserna kunde ingen egentligen ana vad det skulle få för konsekvenser.”

Detta sägs nu dagligen, men var uppenbarligen sant redan för 20 år sedan! Har vi sovit sedan dess?

Mauricio och jag delade smidigt upp jobbet med boken; jag djupintervjuade ett 15-tal personer och han kommenterade deras berättelser. Samtliga ”våra invandrare” var etablerade i samhället, somliga mycket framgångsrika. Vi ville lyfta fram föredömen, som ingav hopp och mod.

Men Sverige var inte moget. Det är vi inte nu heller, men som Nitza, en av våra röster påpekar: Många vuxna invandrare isolerar sig genom att inte lära sig landets språk, resultatet blir desintegrering. Ansvaret för att bryta ”vi och dom”-mentaliteten ligger också till stor del hos invandrarna själva.

Ana Maria från Rumänien, då politiskt aktiv i Liberalerna, berättar att hon känner sig hudflängd av etablissemanget när hon påpekar att det måste löna sig bättre att arbeta, än att lyfta en samlad bidragsflora med barnbidrag, socialbidrag, hyresbidrag. Genom att inte tala om de mörka sidorna i Sverige, säger hon, om brottslighet och bidragsberoende, så har man givit rasisterna verkligt bränsle!

Detta säger hon då, i mitten av 90-talet, och undrar varför inte makthavarna ser det andra ser? Man ska inte underskatta faran i att många svenskar kan börja känna sig som främlingar i sitt eget land.

På frågan hur Ana Maria skulle vilja ha det, blir svaret: Det handlar inte om att ge jobb till någon, utan om att ge invandrare möjligheter att utveckla sitt entreprenörskap.

Hadi från Iran är inne på samma linje när han uppmanar politikerna att ta bort alla socialbidrag från friska människor och avskaffa begreppet ”svartjobb”.  Men han talar också om sorgen över att ha lämnat sitt födelseland, att de egna barnen inte velat lära sig persiska. Musik och litteratur går djupt in i själen, mina barn är helt svenska och i deras ögon har mitt ursprungsland inte någon hög status. Det gör ont.

Mitten av 90-talet var en tuff ekonomisk tid. Flera i boken vittnar om ett hårdnande samhällsklimat och arbetslöshet. Men Muazzam, framgångsrik företagare, säger: Jag hade aldrig lyckats om jag inte hade sett Sverige som ”mitt” och utgått från att jag tillhör det här samhället. Jag är svensk, oavsett min hudfärg eller bakgrund.

Han fortsätter: Vi slog oss till ro på 1970-och 80-talen i ett konstgjort välfärdssamhälle och odlade en falsk trygghet. Vi trodde att vi kunde vara omåttligt generösa med de gemensamma pengarna. 

Rösterna i boken bildar ingen harmonisk kör, trots framgångarna är de alltför olika. Fatima, ung palestinska, är plågsamt uppriktig: Svenne är skit, det var uppfattningen i Rinkeby där jag växte upp. Man umgicks inte med svennar, så var det bara.  

Hon beskriver den förståeliga drömmen att kunna återvända, drömmen som gör att många invandrare inte vill etablera sig här. De talar inte svenska och lever i en annan värld.  Hon nämner kulturkrockar, svenska ungdomars och inte minst flickors fria liv som provocerar.   Även detta känns idag skrämmande aktuellt.

Sista ordet i denna krönika går till Mariam, född i Afrika. Hon talar arabiska men också perfekt svenska och har fått kritik från landsmän för att hon blivit för ”svensk”. Språket är viktigast av allt, hävdar hon, det ger tillträde till koderna:  Men varför ska det vara skamligt att säga att man älskar Sverige med fel och brister? Kanske för att svenskarna inte själva är stolta över sitt land. På något sätt överförs det även till invandrare. 

Kanske är det så. Den som inte älskar sig själv kan inte känna kärlek till andra. Integration är svårt, men vi har inget val.

34 reaktioner på ”Har inget hänt på 20 år?

  1. Aha skriver:

    På den tiden, för 20 år sedan, hade Ny Demokrati kommit, verkat och försvunnit. Adehlson Liljeroth frågar sig om vi sovit sedan dess. På sätt och vis har det varit så ty vi har sedan dess haft en av etablissemanget noga orkestrerad sömn. Detta sedan man lyckats demonisera, och med benägen hjälp från partiet självt, skandalisera Ny Demokrati så att det försvann från riksdagen.

    I femton år kunde etablissemanget sedan ostört i riksdagen driva på omgörningen av Sverige till ett mångkulturellt samhälle, detta tills Sverigedemokraterna gjorde entré i riksdagen 2010. Och nu är man inte lika ostörda längre.

    Totalt sett har nu omgörningen av Sverige till ett mångkulturellt samhälle pågått i 40 år och har hos MP, Vänsterpartiet och Centerpartiet (?) blivit ett måste, en helig ko som t.o.m gör så att man nästan tar till lipen när man tvingas säga nej till för många immigranter. Här kan man, för att travestera Hans Alfredsson, snacka om sömn, en sömn som mer är att likna med koma.

    Lena Adehlson Liljeroth har tillhört detta etablissemang.

    Alla har dock inte sovit.

    Gillad av 8 personer

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Det mesta i krönikan insåg och ansåg många redan för ett kvartssekel sedan. De som kunde tänka längre in i framtiden än återstående tid till nästa val. Men kultureliten med många rötter i 68-vänstern och med aktivt stöd från massmedia med SvT/SR i spetsen har framgångsrikt förstört samtalsklimatet så att få bland såväl väljare som politiker har tyckt att det har varit meningsfullt att använda den grundlagsfästa yttrandefriheten i ett offentligt samtal präglat av rationellt tänkande. Till detta kommer att det av Patrik beskrivna välfärdsindustriella komplexet har blivit så stort nu att bara en exceptionell händelse, t.ex. ett välfärdshaveri, kan välta det över ända.

    En fråga som inte tas upp i krönikan är hur det går med jämställdheten med ett massivt inflöde av män från extrempatriarkala kulturer. För den som kan räkna och tänka framåt är svaret givet.

    Många svenskar är stolta över Sverige. Men t.o.m. bruket av den svenska flaggan har 68-vänsterns avläggare lyckats misstänkliggöra. I helgen rapporterade SvT från Sverigedemokraternas landsdagar. När mötesdeltagarna började sjunga vår nationalsång avbröt SvT omedelbart sändningen från möteslokalen. Det var ingen tillfällighet.

    Gillad av 8 personer

  3. Elöd Szanto skriver:

    Jag vill gärna kommentera sista meningen.
    ”Integration är svårt, men vi har inga val.”
    Om vi tar huvudsatsen först så kan vi konstatera att det är fel. Integration är inte svårt per definition. Detta illustreras så väl med massor av kända svenska namn som vittnar om rötter i Ryssland, Polen, Ungern, Italien för att inte prata om Tyskland.
    Likadant är det vanligt att träffa på ”nordeuropeiska” namn i bland annat Sydamerika.
    Det går alldeles utmärkt att integrera 2-3 barn i en klass med 20 svenska barn. Integreringen går så väl att som i exemplet i artikel och i min egen familj leder till att barnen kommer att känna sig helt svenskar och betraktar mitt forna hemland som kuriosa.
    Att integrera 10 utländska barn i en klass med 10 svenska barn är svårt.
    Att göra det samma med ett eller inget svenskt barn i klassen är omöjligt.

    Om vi sedan går till bisatsen ”men vi har inga val” så är det sant. Nu kommer vi inte att styra den framtida historien utan göra vårt bästa och i efterhand se vad det har lett till. Några riktiga val har vi inte längre. Den tiden är förbi.

    Gillad av 6 personer

  4. Lars Lind skriver:

    Tja…jag har iaf försökt göra motstånd i 30 år……det resulterade i uthängning i en kvällstidning med massa epitet som ”nazistanstruken”, m.fl okvädningsord. Två mordförsök och åtta överfall blev resultatet av att tidningen satte ut foto på mig samt adress och foto av fastigheten jag bodde i. Givetvis avskrevs ärendet av alla jag anmälde till. Det visade sig också omöjligt att hitta en advokat som var intresserad att hjälpa mig med en enskild stämning för förtal & kränkning ,mm. Massi Fritz, Koorti , m.fl svarade inte ens…andra tackade nej…efter 40 st gav jag upp.
    Skatteverket ”utredde” ansökan om sekretessmarkering 1,5 år ..tills verket kom fram till att det ”gått så lång tid att behovet anses upphört” och ansökan avslogs.
    Nu är jag inrikes flykting .

    Gillad av 6 personer

  5. Gunhild skriver:

    Det som slår mig vid läsningen av Lenas text är kluvenheten inom en människa. Att gå från en kultur och möta en annan innebär alltid att inre spänningar uppstår. Olika verklighetsbilder skall slipas samman till något nytt. Samtidigt innebär ens barn- och ungdomsår, ens uppväxt, något speciellt. Tillhörighetens rötter blir extra grenrika och djupa i uppväxtens jordtäcke. Ens själsliga tillhörighet som mest danande. Ur mötet med en ny kultur föds också jämförelsen. Avvägning och bedömning letar sig in i ens möten med det nya. Och en längtan tillbaka till barnets självklara trygghet kan ibland leta sig in.
    Men vi lever egentligen alla i en förändringens tid. Den värld äldre människor lever i är också förändrad. Deras rötter har också växt i en annan mylla, i en annan livsmiljö, som nu är borta. Där en saknad kan uppstå. Lika giltig att bära som den som bär två kulturer i en och samma kropp. Saknad och jämförelser bär många ansikten. Var och en kräver sitt ödmjuka bemötande och respekt. Att vara Svensk kan också innebära kluvenhet och alienation. I tider av stark samhällsförändring måste vi även se kluvenhet där den inte är lika synlig, som mer uppenbar olikhet. Båda kräver ett ödmjukt bemötande.

    Gillad av 2 personer

  6. Leena Paloheimo skriver:

    Det har alltid förundrat mig hur man från svenskt, framför allt socialdemokratiskt, håll betraktat invandrare som svaga och hjälplösa, när det i själva verket förhåller sig precis tvärtom. Den som har haft kraften att lämna sitt land, är den som är stark. Begrip detta någon gång och rätta politiken därefter. Ett eget arbete, av vilket slag det än är, är tusen gånger bättre för självkänslan än att leva på bidrag. Sluta en gång för alla att förakta låglönearbeten! Se dem i stället för vad de är, ett första viktigt steg in i samhället.

    Gillad av 2 personer

  7. harkling skriver:

    I dagens GP finns ett citat av Ivar Arpi, hämtat från SVD:s ledarsida:
    ”Sveriges ledande skikt har alldeles för länge utgjorts av idealister som fastnat i något slags ideologiskt föräldrauppror”.
    En mycket bra och sammanfattande förklaring till sakernas tillstånd.

    Gillad av 7 personer

  8. Cecilia Göransson (@CeciliaGsson) skriver:

    Integration är svårt. I synnerhet där det blir mycket mer av en ingrediens. Inte blir det lättare av att självklara integrationsfrämjande ting som allmän värnplikt försvinner.
    En annan sak vi aldrig pratar om – apropos vad som händer med jämställdheten när det kommer så många från patriarkalt präglade kulturer – i Sverige förutsätts det att vuxna arbetar för sitt uppehälle, i de inflyttande kulturerna förutsätts det att kvinnan stannar i hemmet. Dessa kvinnor måste alltså i regel försörjas av någon annan än den egna mannen. Detta anses tydligen vara en acceptabel om än inte önskvärd del av mångkulturen.

    Gilla

  9. Sixten Johansson skriver:

    Jag har just läst Arnstbergs nya bok ”Romer i Sverige” och kan konstatera att på 20 år har just inget annat hänt än att förljugenheten och etnocentrismen blivit statsideologi. Numera har självcensuren och indoktrineringen till Tycka-lika-tänkandet fått en tryggad finansiering och slagit igenom i alla samhällssektorer och alla åldrar. Om de tongivande i 90-talets Sverige hade försökt begripa att romer och andra minoriteter faktiskt kan tänka annorlunda och ha andra mål än de själva och att deras identitet och kultur kan vara helt annorlunda uppbyggd, då hade man haft kunskap och verktyg för att hantera dagens migration och dess problem.

    Under de senaste två decennierna har dessutom den aningslösa bortskämdheten ökat särskilt bland unga in- och utrikesfödda. De kan omöjligt ta till sig att även det bästa i livet har ett pris, en baksida: ökad sårbarhet, kluvenhet, smärta, sorg, lidande. De stoppar gärna in lite godhet och rättvisetänkande i ena ändan av sitt godhetsrör och förväntar sig att få suga tillbaka ännu mer ur samma ända, men begriper inte att det som kommer ut ur rörets andra ända ser helt annorlunda ut. Narcissistiskt klagar de över att inte få allt de känner sig ha rätt till och orättvisan beror inte på dem själva och inte på själva livet, utan är alltid andras fel – eller Maktordningens fel.

    Den kluvenhet som Gunhild beskriver (08:58) är fundamental, förändras ständigt och måste bearbetas genom hela livet. Vi märker det kanske inte, särskilt inte de som tydligt hör till gruppen Stannare, men vi som klart hör till gruppen Flyttare står med ena foten här, den andra i luften, i tanken beredda att ställa ner den Någon Annanstans. Vad och var är Hemma? Genom insikten om vår egen kluvenhet kan vi förstå många av varje Flyttares dilemman, men vi får aldrig utgå från att alla har samma viktning, riktning och slutmål.

    Multipel identitet, äkta mångspråkighet, multikultur är både berikande och smärtsam – för individen! Det är inte centralmaktens och civilsamhällets sak att genom omhuldande social ingenjörskonst, penningbidrag och ursäkter försöka lindra smärtan och mildra stötarna för ”identitetslidande stackars offer, vars högsta önskan är att bli som vi”. Majoritetsbefolkningen har rätt att vara både oförstående och ointresserad. Det är individens sak att leva sitt eget livs plus- och minussidor och individen har stor frihet att välja om hon vill frigöra sig eller förbli bunden av sin grupps tänkande och normer.

    Gillad av 3 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Johan Westerholm måste en gång inse att kanslihushögern och funktionssocialisterna är precis lika vilse i pannkakan som alla andra idealister. Det finns ingen räddning där. Det är en del av problemet, inte en del av lösningen.

      Gillad av 1 person

  10. Ragnar skriver:

    Såg ett reportage från ett flyktingboende i Uppdrag Granskning i går. De asylsökande är helt sysslolösa och uttråkade och klagar på maten. Ändå ges de full service i form av matlagning och, städning. Varför? Kan man inte låta dem organisera sig i arbetsgrupper och sköta sådana saker själv? Skulle spara pengar och minska tristessen.Påminner mig om fackets veto när några skolor ville uppfostra barnen genom att låta dem städa skolan själva. Det var många år sedan nu men liknande tankegångar gäller tydligen ännu.

    Gillad av 3 personer

    • Anne-Hedvig skriver:

      I min ungdom, på begynnelsen av 1970-tallet, ble jeg rammet av tung depresjon og la meg inn på psykiatrisk sjukehus i 7 måneder. Det var en selvfølge at vi hadde arbeidsterapi, vasket våre gulv selv, ordnet med en del av maten (dekke på/ta av bordet og rydde). Vi hadde oppvaskgruppe på omgang, hagegruppe med utearbeide, bakegruppe og besøksgruppe. Dette i tillegg til personlig og gruppeterapi. Vi ble beskjeftiget, fikk tankene bort fra oss selv, og gjorde faktisk også nytte for oss ved vårt arbeid!

      Gillad av 1 person

  11. Carl G. skriver:

    Det märks på vilken sida Lena Adelsohn Liljeroth står politiskt när hon kallar uppenbara utlänningar för svensk OCH turk, svensk OCH chilenare, svensk OCH iranier. Det Lena Adelsohn LIljeroth förtränger är att de här människorna kunde ha stannat kvar i sina hemländer och utvecklat Turkiet, Chile, Iran på plats därhemma. För vilken nytta har vi av lyckosökare? Eller svikare? Ingen alls förstås.

    Gillad av 2 personer

  12. Lennart Bengtsson skriver:

    En politik som enbart drivs av ideologi kan aldrig fungera i längden. Verkligheten kan aldrig förutsägas och när den avviker från ideologin så ersättes den av en föreställning av/berättelse om verkligheten. Slutligen blir dock skillnaden mellan föreställning och verklighet så stor att att det ideologiska bygget rasar samman.
    Den tidigare socialdemokratin hade en stadig verklighetsförankring och kännetecknades av en sund och förnuftig pragmatism. Sveriges olycka är att denna pragmatism har försvunnit och ersatts med substanslösa politiska floskler som gradvis bryter ned landet.

    Frågan nu är snarare hur man skall kunna mildra ett oundvikligt ekonomiskt och socialt sammanbrott, att undvika det tror jag är oundvikligt. Det moraliska och intellektuella förfallet har gått för långt.

    Vad som behövs nu är att planera för en framtid därefter och bygga på vad vi kan lära av de framgångsrika demokratierna. Denna sajt är ett öppet fönster mot en sådan framtid.

    Gillad av 5 personer

  13. Gösta Oscarsson skriver:

    Detta är en metakommentar.

    Jag funderar på hur den medvetne borgerliga/socialdemokratiska politiker ser ut som efter att under några veckor utsatt sig för mödan/nöjet att läsa Det goda samhällets artiklar och kommentarer fortsätter med business as usual. Det är ju inga gutturala skrin från gränderna som vi möter här. Snarare engagemang, kunnighet och sorg.

    Jag hoppas att det politiska systemets beteende beror på underinformation. Om orsaken ligger i message received and not understood så ligger vi verkligen pyrt till. Om man – som jag – har följt diskussionen i danska medier någon tid så blir domen över svenska massmedier mycket hård. I Danmark skulle Det goda samhället inte behövas.

    Gillad av 4 personer

  14. Apg17 skriver:

    Men Sverige var inte moget. Det är vi inte nu heller.

    Vi vill inte höra eller läsa ytterligare en naivitetens svanesång. Erkänn era misstag. Be om förlåtelse. Bete er som folk. Vi är heligt förbannade på ert skuldbeläggande av det svenska folket. Er fatalism i migrations- och integrationspolitiken är skrämmande.

    Vi har inget val.

    Att denna hopp- och viljelösa attityd blivit norm bland Sveriges politiska elit är djupt tragisk.

    Gillad av 6 personer

    • Ulf Henell skriver:

      Er fatalism i migrations- och integrationspolitiken är djupt tragisk, säger APG17 om Sveriges politiska ”elit”. Så är väl uppfattningen bland de flesta svenskar, även hos de som inte röstar på SD.

      Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Instämmer till fullo. Det är många som talat till politiker och höga tjänstemän och påtalat bristerna i både politik och praktik. De har betalat priset.

      Riktat till Adelsohn-Liljeroth: Vi, som i Sveriges folk, har inte varit naiva. Ni som gjort karriär och berikat er på att sälja det våra anfäder arbetat för, bär ansvaret. Ni är rika nog att skydda er, att manipulera bort fel sorts mångkultur från er ytterdörr, och kan i sista hand lämna landet med rikedomen i behåll.

      Vi, folket, i ordets sanna bemärkelse och den av kommunister perverterade, har inte det valet. Mångkulturrasismen som ni utan att fråga folket införde gör nu slut på svenskarna.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Gillad av 3 personer

  15. Gösta Johnsson skriver:

    Vem förutom Jimmie Å och hans parti vågar erkänna hur fel politik med massinvandring håller på att förstöra vårt i grunden fina och traditionsrika land. Det tar emot men det kommer ovillkorligt att ske sakta men säkert. Att tvinga på vårt land multikulturismen som ledstjärna är dömt att misslyckas och är totalt fel.
    Vi kommer att kämpa emot och vi kommer att vinna striden. En normal in- och utvandring som efterfrågas av företag och organisationer här hemma eller utomlands är ok och möjlig att hantera och kan assimileras i det land man kommer till men inte nuvarande vansinnespolitik.

    De som kommer hit skall kunna försörja sig och bidra till nationens behov av gemensamma åtaganden-inte suga ut våra surt inarbetade gemensamma resurser som nu i alltför hög utsträckning är fallet.

    Gillad av 1 person

  16. Hovshallar skriver:

    ”Integration är svårt” — ja i synnerhet som även själva ordet ”integration” kan tolkas på olika sätt.

    Man kan tex. säga som Mona Sahlin, att ”…svenskarna måste integreras i det nya samhället. Det gamla Sverige kommer inte tillbaka…”

    — dvs. att ”integration” innebär att vi svenskar ska TVINGAS anpassa oss till främmande kulturer i det såkallade ”mångkulturella” Sverige!

    Denna Mona Sahlin som även har sagt att ”…vi har ju bara töntiga saker som midsommar…”

    Dessa ökända uttalanden av en fd. topp-politiker visar hur makhavarna faktiskt ser på Sverige — även om inte alla uttrycker sig så enfaldigt provocerande som denna M. Sahlin.

    En utbredd uppfattning bland svenska makthavare verkar vara att Sverige är ett rasistiskt sk*tland utan egenligt existensberättigande. Hur ska man då kunna förvänta sig att invandrare ska vilja bli en del av det landets kultur??

    För att undvika missförstånd omkring innebörden av ordet ”integration” använder Jimmie Åkesson termen ”assimilation” — vilket är ungefär vad de flesta nog egenligen menar då de säger ”integration”, dvs. att man blir en del av Sveriges kultur och gör den svenska värdegrunden till sin.

    En sådan assimilation blir totalt omöjlig om
    1) invandrarna kommer i hundratusental varje år, och från starkt självhävdande främmande kulturer,
    2) de snabbt inser att svenskarna verkar skämmas för att de är svenskar.

    Resultatet blir inte integration utan INVASION.

    Gillad av 4 personer

    • cmmk10 skriver:

      Sveriges riksdag har beslutat att Sverige skall vara ett mångkulturellt land. Assimilation är därför inte aktuellt – det finns inget att assimileras i. Alla kulturer är likvärdiga och landet har inte en överordnad kultur, någon ”officiell svensk kultur” finns inte.

      Frågan är vad det innebär att integreras? Vad är det för samhälle som man skall integreras i och är det möjligt att integreras i ett multikulturellt samhälle?

      Gillad av 2 personer

    • Johanna skriver:

      På tal om integration…
      En av motsatserna till integration är utanförskap.
      Utanförskap kan betyda väldigt många saker, och ser olika ut för varje enskild individ, men den kan drabba vem som helst i vårt samhälle, inte bara dem som fötts någon annanstans på jorden.

      Vill ge er en bild av min lilla stad på landsbygden, i en ”avfolkningsbygd”, en glömd avkrok nära gränsen till Norge, där en mycket stor del av invånarna lever i olika former av utanförskap (är vi ens en del av Sverige, frågar sig många?).

      En stor del av befolkningen här har under de senaste åren, efter att några större företag flyttat utomlands, hamnat i mer eller mindre långvarig arbetslöshet, samhällsservicen blir stadigt sämre, folk flyttar, osv.
      En ond spiral, så att säga.
      De som hittar jobb gör det oftast i Norge och tvingas veckopendla med allt vad det innebär för familj och barn.
      Även min familj har det ganska tufft och även vi har funderingar på flytt.

      Vår kommun tar dock ”sitt ansvar”, vilket betyder att befolkningen växer så det knakar, trots att förutsättningarna för ”integration” på denna plats är minimala.

      Jag försöker att inte vara pessimistisk, men jag känner mig mer och mer främmande för närsamhället runt omkring mig.
      Faktiskt har känslan krupit på mig att det kanske är JAG som måste integreras.
      Hur lång tid kommer det dröja innan det exempelvis väcker uppmärksamhet att som kvinna gå obeslöjad? Trenden är tydlig här, kan jag säga.

      När jag skulle handla i en matbutik häromdagen var jag, min son, en äldre dam samt kassörskan de enda som var svenskar. Övriga ca 20 pers såg ut och lät som om de kom från olika delar av mellanöstern och samtliga av kvinnorna bar slöja.

      Tyvärr känner jag en mycket stark oro för hur samhället kommer bli för barnen i framtiden, jag vill till exempel inte att mina barn ska vänja sig vid och tycka det är normalt att kvinnor är beslöjade.
      Barnens vardag i skolan består redan nu av mycket stök och bök pga mångkulturen.
      En veritabel kakofoni av främmande språk slår emot en som en vägg när man närmar sig skolan.
      Fantastiska lärare får det trots allt att fungera för det mesta, men jag undrar hur länge till…
      Jag vill ju att mina barn ska få en lugn och trygg uppväxt, men lugn och ro finns inte här längre, det känns som om vi lever mitt i ett gigantiskt ”integrationsprojekt” där de flesta nog egentligen inte vill vara med.

      Gillad av 2 personer

      • Eva skriver:

        Ditt inlägg berörde mig djupt. De satte sig en tagg i min själ.
        Jag kände ditt vemod, sorg och milda desperation, och den blev också min.
        Tack för ditt inlägg, det bästa jag läst på länge.

        Gilla

  17. lenngo skriver:

    Jag ser ingen antydan i Lena Adelsohn Liljeroths inlägg om att hon hellre skulle ha sett att Hadi, Nitza, Ana Maria, Muazzam eller Mariam borde ha hindrats från att komma till Sverige. De uttrycker alla en vilja att etablera ett fungerande liv i vårt land, att försörja sig genom anställning eller entreprenörskap, att bidra till det som bygger vårt land. Men de har upplevt hinder mot att integreras. Flera av dem kanske till och med skulle vilja assimileras, snarare än integreras.

    Flera av kommentarerna till inlägget kopplar – som en ryggmärgsreflex – genast över till ett annat spår, som inte har någon koppling till det som inlägget behandlar, nämligen att stoppa invandringen och kritisera det som uppfattas som etablissemangets aningslösa invandringsliberalism.

    Det är sant att Sverige har aktivt motverkat invandrares integrering. Orsakerna kan vara flera: att på arbetsmarknaden skydda ”de som är innanför”, att stelbent tillämpa regler och strukturer som är skapade för en annan verklighet, handfallenhet inför beteenden som är främmande för vår uppfattning om hur ”det bör gå till”. Och som konsekvens har vi hamnat i en situation där humanitära och liberala ambitioner rasar som ett korthus.

    Trots det är det viktigt att hålla demarkationslinjen klar mellan den vilja till väl fungerande integration som uttrycks i inlägget och den opinion som diaboliserar det främmande. Lyckas vi inte med det finns inte så mycket kvar att slå vakt om.

    Gillad av 1 person

  18. Stig Palm skriver:

    Frågor av mig är?
    MÅSTE dessa kvinnor vara ‘beslöjade’?
    Vem bestämmer detta i så fall?
    Vill kvinnorna vara beslöjade?
    Vågar kvinnorna vara obeslöjade?

    Om vi svenskar bestämmer att ni får inte vara beslöjade i ett feministiskt land, flyttar de tillbaka då dit de kom ifrån?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.