Den behagliga upplevelsen av att råka ut för Västra Götalandsregionen

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag är inte ironisk. Jag menar allvar.

De senaste tre dagarna har jag tillbringat på Näls sjukhus utanför Trollhättan. Det började med ett alldeles förskräckligt magont som fick mig att göra något så desperat som att ringa till 112, vilket ledde till att jag några timmar senare satt i akuten på Näls.

Efter skiktröntgen konstaterades strax tarmvred. Lugna och professionella läkare förklarade att det skulle bli operation på direkten. När jag tänker på det så här efteråt konstaterar jag att jag inte ens blev orolig. Alla dessa undersköterskor och sjuksköterskor, narkosläkare, kirurger, kökspersonal, dagpersonal, nattpersonal, sedermera sjukgymnaster och biträdande avdelningsföreståndare – jag tror att jag varit i minst femtio personers tillmötesgående händer vid det här laget – samt jag själv utgör ett väl sammansvetsat team (som det så vackert heter) som vänligt småpratande och med minutiös professionalitet koncentrerar oss på en betydelsefull uppgift, nämligen att greja mina tarmar, som hade snott in sig i varandra, samt att hantera eftervården.

Jag tror inte det går att få bättre vård. Det var närapå trevligt inför operationen. När jag förbereddes för denna egentligen rätt skrämmande upplevelse och det placerades sladdar och kablar och nålar över hela kroppen inklusive ryggraden och sond genom näsan ner till magen – akta dig för så sådana; kroppen gör våldsamt motstånd – hade jag intressanta diskussioner om svensk sjukvård och personalens status med operationssköterskan och en narkosläkare som just kommit tillbaka från semestern som han ägnat åt att föda barn med frun.

Jag strör hela tiden erkännanden och djupt känd uppskattning omkring mig. Det är trevligt att förbehållslöst och uppriktigt kunna göra det; det händer inte så ofta. Personalen blir rörd och tackar och börjar, med all rätta vad jag kan förstå, tala om sina taskiga anställningsförhållanden, dåliga löner och otillräckligt med personal och onödig byråkrati som påtvingats dem uppifrån. Åttio procent av en sjuksköterskas tid ägnas åt administration påstår de och svenska läkare ägnar minst tid i världen till att träffa patienter.

Men varför är ni i så fall så himla trevliga? frågar jag. Det naturliga hade väl varit att jävlas lite med patienterna för att det via dem ska gå lämpliga signaler om resursbehov till politikerna (företeelsen är väl dokumenterad inom organisationssociologin och kallas The Washington Monument Syndrom och kan googlas).

En sjukhushöjdare sa att det var en intressant fråga, men att han inte trodde det hade med ”kall” att göra. Men det tror jag. Han beskrev själv tillfredsställelsen av att jobba i ett yrke, där man faktiskt dagligen och genom egna – eller genom det så kallade väl sammansvetsade teamets – insatser räddar livet på folk. Beskrivningen var så vacker att vi nästan fick tårar i ögonen båda två.

Då slog det mig att jag själv, om jag levat för ett eller två sekel sedan, troligen vid det här laget hade dött tre gånger av sjukdomar som den svenska välfärdsstaten faktiskt räddat mig från.

Se där en solskenshistoria från Västra Götalandsregionen, till vilken jag vill framföra mitt tack.

15 reaktioner på ”Den behagliga upplevelsen av att råka ut för Västra Götalandsregionen

  1. Richard Paulsen skriver:

    Så har Sverige med råge läkarpersonal enligt WHO:s rekommendationer. I länderna som drabbades hårdast av ebola bara en bråkdel.
    En annan fråga varför det inte är bättre där det behövs.

    Gilla

  2. thojak skriver:

    Kan bara hålla med Dig, Patrik. De ÄR beundransvärda, de s.a.s. ‘på golvet’, alltså. Och där kan utan större(?) mankemang ordnas till så att vårdsektorn, inkl. ALL, fungerar flerfalt mycket bättre/effektivare mer tillfredsställande för alla och envar, nämligen via ett totalt avskaffande/ nedläggande av mega-politokrat-kolossen Landstinget(n). Det är för mig fullständigt otroligt, att LS i VG för ~ 20 månader anställde en (kvinnlig) ‘kraft’ till administrationen i Vänersborg, med en månadslön om 182 tkr!!! + ‘benefits’ som i VG sannerligen inte är blygsamma.

    LS´ politokratistyre innefattar inalles 13 separata organisatoriska beslutsnivåer mellan ‘toppen’ i V-borg och högsta läkarnivån på Sahlgrenska i Gbg!! (Bekräftat av en av LS´ åtta revisorer). Man har ALL anledning i världen att snarast åtgärda dessa vansinniga missförhållanden.

    Du nämner också tiden läkare ägnar sitt yrke (åt patienterna) och där finns en intressant jämförelse mellan dansk och svensk sjukvård och där man konstaterat, att ifall samma ‘produktivitet’ skulle uppnås från svenska läkare i offentlig sektor som motsvarande i Danmark, så har Sverige en läkarkår som räcker till för en befolkning om ~ 90 miljoner.

    Go figure!

    Mvh/TJ

    Gilla

  3. Markus Eriksson skriver:

    Själv är jag ytterst tacksam över de duktiga kemister som arbetat i läkemedelsindustrin och som har försett oss med alla de fantastiska läkemedel som används i sjukvården.

    Gilla

  4. tomas skriver:

    Vi hamnade på akuten på Danderyds sjukhus i måndags. En bok låg i vänterummet som handlade om skridskoåkning i skärgården av den hängivne Göran Zachrisson (golfkommentatorn). Han kom in akut 23/12 2009 med navelbrock. Operation och sedan tog dom blindtarmen också för säkerhets skull. Han öste beröm över personalen…

    Gilla

  5. B skriver:

    Det finns oerhört många människor som arbetar inom sjukvården och som gör en fantastisk insats! Jag skulle vilja säga att administrationen och byråkratin i vården, och den ekonomiska resursbristen förstås, är det stora problemet. De allra, allra flesta av de enskilda människor som arbetar inom vården däremot är riktiga pärlor värda all tacksamhet för sitt slitiga och viktiga arbete!

    Gilla

  6. Groucho skriver:

    Jag genomgick en by-pass-operation för ett halvår sedan, på Karolinska. Kan bara instämma i alla dina positiva ord om vården och den underbara personalen. Det var – faktiskt – en erfarenhet som lämnade en starkt positiv eftersmak. Och liksom du undrade jag hur personalen orkade med att vara så vänliga och tillvända.

    Gilla

  7. brittmari Söderstedt skriver:

    Tack för din fina beskrivning av svensk sjukvård hoppas det är lika i hela landet.
    Jag undrade var du tagit vägen, om du var på semester.

    Gilla

  8. harkling skriver:

    Ja visst är svensk sjukvård superbra när man som patient kommer fram till behandlande personal. Det är – precis som på många andra håll i offentlig sektor – på organisationsnivå som det inte fungerar.

    Gilla

  9. rosenhane aka lorentz brydolf skriver:

    Gott att höra att du kom ut på den andra sidan med livet i behåll.
    Den svenska sjukvården är högklassig trots vad som skrivs i kvällspressen och basuneras ut i tv-kanalerna. Kruxet är byråkratin och pappersexercisen som läkare och sjuksköterskor måste lägga ned avsevärd tid på.
    Saxat ur läkartidningen om en undersökning: ”…..Tidsstudien visar att läkare vid de undersökta klinikerna i Sverige spenderar ca 37 procent på patientrelaterat administrativt arbete och 40 procent på patientarbete. I England ligger dessa siffror på 15 procent respektive 66 procent. Resten av tiden utgörs till stor del av icke patientrelaterad administration, transporter inom sjukhuset, lunch/paus och utbildning”
    När det gäller utbildning vet jag skräckexempel som när en klinikchef med medarbetare på thorax vid ett av landets universitetssjukhus beordrades ut på flerdagarsutbildning i sopsorteringteori. Sådana exempel finns det gott om.
    Hur som haver, bäst att ha med sig när man åker in på sjukhus är nog en god uppfostran och mål i mun om man inte är medvetslös eller död, hur ojämlikt och orättvist det än låter.

    Gilla

  10. Hanna skriver:

    Lustigt. Jag läste den ”obehagliga” istället för ”behagliga” i rubriken. Och under hela läsningen förväntade jag mig att det skulle komma en negativ tvist. Men det gjorde det inte. Är uppenbarligen väldigt van vid att enbart läsa kritik. Trevligt att du hade en bra upplevelse och vill dela med dig av denna :).

    Gilla

  11. Ingrid Clenman skriver:

    Jag är glad att allt gick väl, Patrik. Jag hade en liknande fantastisk upplevelse i fjor sommar när jag som vanligt blev smittad av någon på planet över Atlanten. Jag fick gå till akuten på Ängelholms sjukhus (Skåneregionen). Ingen väntan, jag blev genast omhändertagen av ett antal personer, en läkare, sjuksköterskor, blodtagare. Mitt natriumvärde var mycket lågt och jag var nära att förlora medvetandet. Jag kunde inte förstå vad som hände, men min man har berättat att alla var otroligt vänliga, tålmodiga och hjälpsamma. Jag hade bronkit och blev inlagd på en avdelning där de prövade en ny vårdmetod kallad ”patientnära vård”. När jag blivit lite bättre, blev jag helt förbluffad över hur nära den vården var. Tryckte jag på min knapp, tog det bara sekunder innan någon dök upp och frågade vad jag ville. Jag fick allt jag bad om genast. Tydligen hade de alla förråd fördelade i smårum längs hela korridoren. Det kändes som om det fanns massvis med personal, man blev så väl omhändertagen. Otroligt rara läkare, sjuksköterskor och all annan personal också. Så fort jag orkade hasa mig fram, fick jag gå och äta i matsalen som låg i början på korridoren. Vilken matsal! Attraktiv med en stor balkong intill, där man kunde sitta ute med andra sjuklingar och prata. Till middag fanns det två rätter att välja på, efterrätt och alla sorters drycker, även öl. Maten var otroligt god. De hämtade den själva på en restaurant som låg i närheten. Kan ni tänka er? Jag har varit på många sjukhus i Montreal och maten är alltid mer eller mindre miserabel. Jag tillbringade 6 dagar på denna fantastiska avdelning, med denna fantastiska personal. Den absolut bästa sjuksköterskan var invandrare från (minns inte riktigt) jag tror Bulgarien. Hon tänkte på att kolla värden som de andra hade glömt bort, t ex mitt blodvärde som var mycket viktigt. Det enda problem jag hade med vården var att läkaren absolut ville att jag skulle ta kortison för att det var det enda som skulle kunna bota min bronkit, påstod han. Jag var inte säker på att det var sant, men jag fick ge med mig till slut. Jag tål inte kortison. Jag blir manisk, helt ur kontroll, organiserar och städar dag och natt, sover någon timme om natten. Usch, det är verkligen jobbigt. Jag hade bara beröm för alla som vårdade mig. Jag försäkrade dem att det var den bästa sjukhusvård jag någonsin fått. De såg glada ut Jag har alltför mycket erfarenhet från sjukhus i Kanada.

    Gilla

  12. Lisa skriver:

    Det finns en mening med din erfarenhet. 🙂
    Jag önskar dig en god bättring.
    Hoppas du ska hitta det nya av denna upplevelse. 🙂
    Jag önskar dig ett fortsatt meningsfullt liv och tackar Gud för alla enormt duktiga, men ofta för hårt pressade, människor som jobbar inom vården.
    Hoppas vi alla uppskattar dem! ♡

    Gilla

  13. NETTANN skriver:

    Tänk, jag har under många år dragit helt motsatt slutsats. Den sjukvård jag mött – och den är svensk – har gjort att jag numera försöker hålla mig undan allt vad vårdcentraler och sjukhus heter.

    By-pass-operation (på stort sjukhus i huvudstaden) för några år sedan höll på att ta livet av mig:
    – flimmer något dygn efter operationen lyckades man inte att stoppa men turligt nog sansade sig hjärtat självt (berättade sköterska vid utskrivningen, ungefär som att hon tyckte att jag borde veta)
    – nattsköterska direkt efter operation som svor och snubblade omkring på slangarna så kateterna hade all möda att hålla sig kvar (jo, det gjorde ont och det godkändes byte av avdelning)
    – avdelningsläkare som försökte få mig förklarad psykiskt handikappad när hon inte grejade situationen (ung, kvinnlig och framknuffad till övermäktig position)
    – propp i lungan som inte upptäcktes i första taget
    – personal, kritisk för vården, som inte klarade språket så att patientfarliga (?) lägen uppstod
    – i efterhand inlämnat sexsidigt dokument med förbättringsförslag hanterades så amatörmässigt att hade vi varit i USA så hade de fått stänga igen och advokat och jag hade fått många sekiner (känner väl till den den amerikanska sjukvården).

    (Men visst fanns flera som var just så som man kan önska.)

    Till detta CV kan läggas enkel halsoperation som också nästan knuffade över kanten och även orsakade bestående, superallvarlig läkemedelsallergi.

    Kompletterande ballongsprängning något år efter by-pass orsakade blodförgiftning, vilken också – just det – höll på att bli dödlig.

    Livsstilsanalys efter by-pass var dessutom en återvändsgrund – det går inte att förvalta livet bättre än vad jag hela tiden gjort. Så vad ger då alla livsstilsråd? (OK, de är kanske inte genuint enbart svenska.)

    På vårdcentralen finns läkare som kan utnyttja svenskan så det går att kommunicera obehindrat men det är svårt att hitta dem. Snarare är lite arrogans och liknande rätt vanligt. (Temporära inhopp då och då lär inte förbättra långsiktigt ansvar, så det är kanske nästan förståeligt.)

    Men det vanliga totalbetyget från dem man möter i omgivningen är att svensk sjukvård är suverän och tilliten förefaller obegränsad. Eventuellt skjuts någon begränsad brasklapp in.

    Ibland grunnar jag på om jag är arbetsskadad av alla genomförda företagsanalyser och dito stöttningar. Eller om svenska folket är så inföst i korrekt åsiktsfålla så det är stört omöjligt att ens ifrågasätta något som alla givmilda politiker i sin godhet fixat åt dem.

    Gilla

  14. Samhällsengagerad exsosse skriver:

    Härligt att höra något positivt från Näl. Den vnormala rapporten därifrån brukar bestå i lång väntan och överbeläggning. Varje tidpunkt på året. Allra värst nu på sommaren då ”patientunderlaget” nästan fördubblas och personalen skall ha semester. Beroende på en gigantisk ökning av vårdbehövande skjuter personalen på sin semester. Det innebär att vi som har denna vårdgivare året runt lever med ständiga ”semestertider” vad det gäller bemanning.

    Gilla

  15. NETTANN skriver:

    By-pass-operation (på stort sjukhus i huvudstaden) för några år sedan höll på att kosta livet beroende på allehanda missgrepp av inblandad personal.
    Enkel halsoperation som också nästan knuffade över kanten och även orsakade bestående, allvarlig läkemedelsallergi.
    Kompletterande ballongsprängning något år efter by-pass orsakade blodförgiftning, vilken också – just det – höll på att bli dödlig.
    På vårdcentralen finns läkare som kan utnyttja svenskan så det går att kommunicera obehindrat men det är svårt att hitta dem. Men det vanliga totalbetyget från dem man möter i omgivningen är att svensk sjukvård är suverän och tilliten förefaller obegränsad.

    Ibland grunnar jag på om jag är arbetsskadad eller bara väldigt grinig. Eller om svenska folket är så inföst i korrekt åsiktsfålla så det är stört omöjligt att ens ifrågasätta något som alla givmilda politiker i sin godhet fixat åt dem.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.