Gästskribent Carl Bradshaw: Ett ensidigt fördömande hjälper ingen

Ship to Gaza för en ensidig linje i förhållande till Israels blockad av Gaza. Detta riskerar att göra mer skada än nytta då man genom sitt ställningstagande bortser från väsentliga aspekter. Genom ett totalt fördömande av Israel ökar klyftan till framtida dialog och undergräver även Sveriges roll som en trovärdig röst i debatten.

I Gaza lever ca 1,8 miljoner invånare och bristen på arbete, rent vatten, mediciner och andra förnödenheter är stor. Detta är en följd av en blockad som uppförts av Israel och Egypten mot Gaza efter att Hamas kom till makten 2007. Att läget i Gaza är kritiskt är ett faktum och en hållbar lösning på problemet behövs omgående. Samtidigt förser Israel dagligen Gaza med ca 500 lastbilar med olika typer av förnödenheter. Trots detta för Ship to Gaza en oansvarig agenda av ensidigt fördömande i frågan.

Israel har sedan 2005 dragit sig ur Gaza, något som dåvarande premiärminister Ariel Sharon hoppades skulle bidra till att reducera spänningarna mellan israeler och palestinier. Gaza hade kontrollerats av Israel sedan Sexdagarskriget 1967 och fungerade tillsammans med Sinai som en buffertzon mot Egypten. Hamas tolkade Israels tillbakadragande som en svaghet och ett resultat av den palestinska motståndskampen och har fortsatt att skicka raketer mot civila mål i Israel. I Palmer-rapporten från 2011 fastslår FN att blockaden av Gaza är legal eftersom Hamas utgör ett direkt hot mot Israel. Palmer-rapporten fastslår även att Israel har rätt att agera på internationellt vatten i syfte att upprätthålla blockaden.

Att lyfta blockaden skulle vara optimalt för alla parter men så länge Hamas inte respekterar Israels rätt att existera finns det inte mycket spelrum i processen mot en hållbar fred. Hamas gällande stadgar fastslår att:

”Israel existerar och kommer att fortsätta att existera till dess att Islam utplånar det.”

Att som Ship to Gaza helt lägga skulden på en part är därför inte enbart naivt utan även kontraproduktivt för att en vettig fredsprocess ska kunna ta form. Man kan kritisera bosättningarna på Västbanken och Israel Defense Forces (IDF) för att ha tagit till övervåld i militära operationer i Gaza men samtidigt måste man ställa krav på Hamas som en representant för det palestinska folket.

I en intervju med BBC hävdar den före detta ordföranden för UNHRC:s utredningskommission om Gaza, William Schabas, att Israel fått utstå mer oproportionerligt fördömande än alla andra länder tillsammans. Även i svensk media målas ofta Israel upp som den enda boven i dramat medan andra aktörer som Egypten och de palestinska myndigheterna helt förskonas från kritik.

Betänk att Israel lyfter blockaden. Vad är nästa steg? Israel är enligt Hamas en del av Palestina och Hamas stadgar fastslår i artikel 13 att: ”Det finns ingen lösning för den palestinska frågan förutom genom jihad” och i artikel 15 ”Att genom jihad befria Palestina är en individuell plikt”. Förutom hatet mot Israel uppmanas även palestinier att döda judar. Artikel 7 fastslår ”Domedagen kommer inte förrän muslimerna nerkämpar och dödar judarna”. De palestinier som kritiserar den uppfattningen förtrycks och bestraffas av sitt eget ledarskap.

Ship to Gaza måste belysa och ta ställning till dessa faktorer för att aktivt kunna bidra till fred. För tillfället gör de det motsatta. Först när man enhälligt fördömer Hamas agenda gentemot Israel och organisationens förtryck av sitt eget folk samt aktivt försvarar Israels rätt att existera kan man börja blicka framåt.

Carl Bradshaw skriver för närvarande en kandidatuppsats i internationella relationer i Vietnam med stöd från Sida och har tidigare en fil. kand i Globala Studier från Göteborgs Universitet. Han har även studerat vid University of Queensland i Australien och gjort praktik vid Sveriges ambassad i Hanoi. Under 2010 arbetade han på kibbutz i södra Israel och spenderade även mycket tid bland palestinier på Västbanken.