Annika Borg

Häromdagen kände sig SR:s Cecilia Uddén manad att belysa den islamistiska radikaliseringen i de palestinska områdena. Hon hade träffat män som sa sig vara beredda att hugga halsen av henne om kallelsen kom.
Att radikalisering pågår – och att det inte längre går att skylla allt på Israel – har dock inte varit okänt. (Även om det fortfarande finns aktivister som har en världsbild där IS och all världens samlade ondska är Israels fel.) Men denna upptrappade radikalisering har legat i medieskugga.

En annan medieskugga har fallit över terrororganisationen Hamas och dess uppfattningar, ageranden och inflytande i Gaza och generellt i den palestinska administrationen.

Förra veckan kom Amnestys rapport “’Strangling Necks’ Abductions, Torture and Summary Killings of Palestinians by Hamas Forces During the 2014 Gaza/Israel Conflict.” Det är en förfärande läsning om Hamas våld och övergrepp. Övergrepp som pågick medan majoriteten av medierna ägnade fokus åt att rapportera om Israel som förövare.

Hamas våld mot sina egna slås av Amnesty fast som krigsbrott och tortyr. Här rapporteras om hur barn bevittnade avrättningar av människor framför en moské. Dessa människor hade slumpvis valts ut och mördades utan rättegångar. De anklagades för att vara aktiva kollaboratörer för Israel, trots att flera av dem redan satt i fängelse när förra sommarens konflikt bröt ut.

Offer som hittats har haft skärskador i ögonen. Tortyr har skett med syra, eld och skarpa föremål. En anhörig berättar hur kroppen efter en närstående återfanns utan ett enda helt ben i kroppen – och utan hjärna. Huvudet var bara ett stort tomt hål.

Ett vittne berättar att elva män ställdes upp för att avrättas. Förövarna sköt och lämnade platsen:

”The masked gunmen just shot them and left, hoping that people would stone them.”

Så småningom gick det upp för befolkningen att de som avrättades redan satt i fängelse, att de var slumpvis utvalda, och alltså inte hade kunnat delta i den pågående konflikten.

Offer berättar om att de hängts upp i anklarna och misshandlats, att de fått iskallt vatten hällt över sig under vintern och hindrats att sova. Anhöriga vittnar om kroppar med nackskott eller söndertrasade av kulor:

”When I counted them, I managed to count to 32 bullets and could not bear to count any more, I was overwhelmed.”

Rapporten återger ett tillfälle då tio till femton beväpnade svartklädda män drog med sig sex män i huvor och tvingade ned dem på knä i närheten av en moské. En av de beväpnade männen sköt var och en av männen i huvudet, sedan pepprades de övriga fångarna med AK-47:or.

Amnesty konkluderar, efter att ha konstaterat att ”rättssystemet” inte existerar eller fungerar:

”/…/, it seems clear that the perpetrators of human rights abuses continue to enjoy impunity, and that Hamas de facto administration lacks the political will to hold perpetrators of such crimes to account, particularly Hamas members, and to respect fundamental human rights, including the rights to life and to be free from torture.”

Men det är inte bara Hamas de facto-administration som legitimerar krigsbrotten, brotten mot mänskliga rättigheter och tortyren. Inte heller den palestinska administrationen har ingripit för att lagföra förövarna.

Gazas ”rättssystem” inkluderar shariadomstolar inom de flesta av juridikens områden; som förvaltning, civilrätt, brottmål och militära angelägenheter. När Amnesty 2012 kritiserade administrationen i Gaza för hur de behandlade fångar, svarade de att de inte fått tillräcklig träning och resurser för att utveckla sitt rättssystem. Skulden för detta lade administrationen på Israel. Och resurserna ville man få sig tilldelade från det internationella samfundet.

Hamas har dock byggt upp ett system i Gaza, men i det finns ingen rättssäkerhet och inga mänskliga rättigheter. Det man skapat är revolutionära domstolar genomsyrade av sharia, i en del av världen där radikaliseringen ökar. En mycket otäck cocktail. Palestinska människorättsorganisationer har protesterat mot dessa ”revolutionära domstolar” (uppfunna av PLO, Revolutionary Code, 1979, och i vilken infogats sharia) som dömer, bestraffar och avrättar och de anser dem vara illegitima.

Att Hamas i sitt styrdokument, Hamas Charte, slår fast att Israel ska utplånas brukar inte ge så många krusningar på ytan i svensk media och politik, eller bland andra aktörer. Men att inte ens Hamas krigsbrott mot de palestinier många av dessa säger sig värna har väckt någon större uppmärksamhet är anmärkningsvärt. Bristen på reaktioner är inte rationell. Men den är informationsbärande.